viktiga brev.

häromdagen när jag stängde tryckte ett barn ner ett brev i min ficka som jag fick lova att inte läsa förrän han hade gått hem.
igår när han kom sa jag att jag läst brevet nu och då tittade han oförstående på mig och sa du kunde väl inte läsa det, det var ju bara en bilbana?
när jag dukade inför lunch hörde jag nån som tassade i korridoren och då kom han med ett till brev som lämnade över utan ett ord.
två minuter senare kom hans kompis tassandes och lämnade fnissande över ett brev han också.

önskar bara en stark ledare som pekar med hela handen.

demokrati alltså, vad jobbigt det är, vad lång tid det tar, vad trött man blir.

idag är det tio år sen mitt undermedvetna stalkade upp klara på hennes dåvarande jobb på åhlens och mitt medvetna hängde orimligt länge kvar vid hennes kassa disk.

den 18 januari 2006 satt jag och Ellen längst bak på uppropet på kreativt skrivande och bestämde vilka i klassen vi skulle bli kompisar med under terminen. vi valde Klara direkt. så här tio år senare kan man konstatera att det var väldigt bra valt av oss. om nån undrar hur det gick med vårt kreativa skrivande så säger facit att en av oss har vunnit debutantpris och årets bilderbokspris + varit nominerad till augustpriset två gånger. en annan av oss vann augustpriset 2013. och den sista skriver månadsbrev som ibland rör föräldrarna till tårar.

vet detta helt utan timehope/facebook som bryr sig om mina minnen pga har ett eget superminne samt förde nogsamma anteckningar om VARJE dag mellan augusti 2004  till juni 2006 på diaryland så jag kunde lätt faktakolla detta.

min nya tuffa stil

idag har jag haft garderobsplundring, inspirerat av tidigare plundringar men denna gång med fokus på bara kläder istället för julgrans- och bok-.
inför detta gjorde jag ett event, och var då tvungen att skriva en spexig eventtext. så jag skrev typ att det är nytt år som traditionen påbjuder tänker jag skaffa mig en ny tuff stil. tyckte det var lite skoj skrivet men att ingen skulle läsa det så nog, men ALLA som kom idag har frågat vad  min nya tuffa stil består av. och det har varit svårsvarat. men ja, tuffare. har nu haft massa gulliga kläder i karantän sen senaste plundringen och nu kunde jag liksom slita mig från dom. så svårt för nostalgiker att rensa. men vill man va tuff får man låta bli att vara så himla nostalgisk

missar 2

missar

i taket i det stora lekrummet på jobbet har vi böljande tyg som nånsorts ljuddämpare/gardindekoration. häromdan kom några barn på att de kan använda det som bollkorgar och kasta upp bollar som, om de träffar, stannar där. detta roade de sig med en hel eftermiddag och ett barn utropade med sjunkande axlar "jag missa!" varje gång han missade.
ett annat barn funderade länge och sa sen lite prövande "när jag var sjuk, då missade jag fotografen".
alltså jag älskar detta! att vara med när nån utvecklar och erövrar ett språk. när en ny koppling görs, när det djupnar eller komplicerar bilden. när de blir medvetna. älskar tvååringar.

åh jobbet! <3

är så himla on top of my förskollärargame just nu. idéer spricker upp som små bubblor i hövvet och alla idéer är svinbra. får bromsa mig själv för att inte ångvälta fram allt på en gång, påminna mig om att jag behöver bygga upp mot saker, presentera dom långsamt,  kolla om det funkar, om ingången är bra, om nivån är lagom. men det går så lätt att göra de avvägningarna. jag ser snabbt var gränserna går, hur jag kan flytta dom lite lite. har typ yrkeskunnande? pga fem och ett halvt yrkesverksamma år. (!) älskar också att det nu känns som jag känner barnen och föräldrarna. vet hur jag ska ta alla. sen visar det sig plötsligt att det inte är alls så de ska tas men då kan jag backa och tänka om. har lix fingertopskänsla?
är också så himla rolig, lung och smart. jamen jo. kidsen har börjar älska mig så där opåkallat igen. helt utan anledning, brukar jag tänka men det är såklart för att jag har aktiverat mina förskollärarsuperkrafter. bevis: en unge som i måndags inte ens ville kännas vid mig har idag hela dagen kallat mig för sin maja och vägrat lämna min sida. en annan unge, som i vanliga springer ut genom dörren så fort föräldrarna uppenbarar sig, vägrade gå hem igår pga ville stanna hos maja. detta är ju mest rätt störigt och opraktiskt, men också lite lite gött för ens ego.

foten, filten

att börja jobba var att sticka ut ena foten en liten bit utanför filten av jul.
idag är det tjugondagknut och hela filten ska väck. jag har förberett med en ny fönsterlampa, hortensia och mer tulpaner. små filtar så det fortfarande ska vara mjukt, även om julen är borta. trots detta är jag inte redo. jag behöver att det är jul veckan ut.

är SKRIV! = blogga? det känns som att jag måste blogga varje dag för att inte bryta årets ledord. men måste det vara blogg? och måste det vara varje dag? jag har ju en tanke om kvalitet genom kvantitet. att det blir bra genom att vara mycket. sandra såg mycket skeptisk ut när jag sa det till henne. i hennes öron lät det nog som att jag bara skulle spy ur mig, utan redigering, reflektion eller eftertanke. typ kommentera och tycka. hon tyckte det räckte med sånt, tror jag.
poängen är lite att jag ska skriva ner saker, få dem på pränt, fånga dom.inte tvinga ner toma ord för att det inte ska va tyst. men ibland vet man inte vad man ska skriva förrän man har skrivit det. orden kommer av att man skriver.
skulle helst vilja flödesskriva men det skulle jag aldrig lägga upp här. och tror kanske bara jag kan göra det med en fysisk penna i handen.

kondoleanserna framförs alltså till folk jag känner som är ledsna över detta och som jag tänker på i samma sekund som jag tänker på bowie.

bowie är död och min kusin fyller 40. jag använder fejan för att framföra kondoleanser och gratulationer, snurrar igång små trådar och känner mig oerhört omtänksam och lite självbelåten.
måste jag bli kompis med min moster nu? känns otypiskt mig att inte ha en närmare relation till en moster.

funny bones

kollar på wet hot american summer. alltså teveserien, eller vad man säger. jag säger det. kolla på teve, fast jag inte bott med en teve på snart sex år. jag tycker det är rätt kul. lite tramsigt, ser inte det ikoniska, vilket det väl kanske inte är pga det är ju inte filmen. vet inte om serien anses vara en flopp eller ej. men men man är ju svag för publikfrieri i form av kändisar. tex jon hamm. älskar honom, och har inte sett ett enda avsnitt av mad men. har fattat att folk typ tycker det är kul och befriande att han har en komisk ådra. fast för mig är typ bara snl-sketcher och cameos i sina komikerpolares filmer, serier och galapåhitt.

kom att tänka på det igår när vi åt middag och hanna pratade om att hon va en höst pga gillar tegelrött och lisa och julia pratade om att gå i färganalys.

när jag kom till ellen i grön mössa + rosa halsduk + grå jacka sa hon lite förvånat vad fin du är, det är så svårt att va snygg på vintern. nej det är tvärtom, hojtade jag. det är bara på vintern det går att va snygg!

säsong tre av vänner, den bästa säsongen.

jaha det är barn på mitt jobb.

hade lite söndagsångest inför att börja jobba igen idag, men när jag va hemma hos ellen häromdan blev jag lite pepp på att hänga med barn igen. hade som glömt bort att en rätt viktig ingrediens i mitt arbete är barn. jaja. fett fint att se dom igen även om vissa kallade mig för olika grejer med bajs som prefix hela dagen och vissa andra vrålskrek när de blev lämnade och vissa tredje tvingade mig att sjunga hajsången örti x örti gånger.
skönt ändå att va så pass ledig att man glömmer av vad ens jobb består i.

dock att det rätt nyligen slog mig att han fyller 70 om ett år. alltså insåg detta nån gång under hösten. så osannorlikt att min pappa skulle vara 70. det är ju så gammalt. och han är ju inte så värst gammal.

när jag fikade med pappa häromdagen så började han en mening med "om jag lever tills jag blir 70..." var tvungen att titta mycket strängt på honom och be honom skärpa sig. detta var på hans 69årsdag.

särimner

har varit hos ellen och med hälsningar från brynhilde överräckt den ceremoniella enkilos marsipangrisen som man enligt tradition bör äta sin sista kväll som 20+. alla närvarande blev mycket glada. älskar att vara bland marispanvänner.

chritmas state of mind

även om min 2016pepp är dokumenterat enorm så är jag inte riktigt där än. det beror mest på att det fortfarande är jul. blir tokig på folk som hävdar motsatsen, som städar bort julen INNAN nyår tillochmed. varför har de ens städat dit julen till att börja med? nej, julen är ju liksom en filt som breder ut sig över olika år och högtider och årstider. tulpaner och julpynt kan samexistera.

pepparn.

jag är överdrivet pepp på att det är nytt år. känner liksom det nya som en påtaglig vind. är nästan manisk i min 2016-pepp. har varit ledig nog för att bli lite uttråkade på det sätt som gör att man vill göra planer, bygga slott, försätta berg. vandrade iväg mycket mycket långt i tanken innan jag lät den krocka med faktiska förutsättning. pratade med sandra om det igår. att det är dumt att det blir nytt år när man är utvilad, uttråkad och tror säg ha obegränsat med tid och ork. då skapar man löften och projekt och utmaningar som flyger alldeles för högt över vardagen. man borde lova och planera när man är trött, stressad och utarbetad istället.

har lugnat ner mig några hekto nu. men är, jinx och cykler till trots, rätt pepp fortfarande.

SKRIV!

har pratat mycket med sandra den under december hur man ska förhålla sig till sina svårigheter, sina jobbsvårigheter alltså, och fastnat för att hon tror på att formulera sina upplevelser. revolutionerande va! först ba the talking cure, sen va the writing cure. för hon, och jag, menar skriva när vi säger formulera. tänke på det igen när jag hörde ett vinterprat igår där han fick i en skrivuppgift av sin vårdcentralsläkare som förlöste allt. och, som jag sagt många gånger förrut, jag gillar inte när det är tomt här. jag vill att det ska vara fullt här. så, 2016, ska bli året då jag skriver. kanske här. men iallafall, SKRIV! i versaler, men utropstecken, är detta års ledord. jag tror det blir bra.

en nyårhaters bekännelser.

gillar verkligen inte nyårsafton. eller besttimeever-förväntningarna och fylleslagskaos och förflyttningar i kollektivtrafik.

började aftonen hos lilla familjen med julklappsutdelning, vissa visste redan vad det var i paketen innan de öppandes, andra blev begistrade över att de fick en "stor bok" och en tredje blev helglad trots att hon fick paket med tema cyklar för jag vet inte vilken gång i ordningen. broderiet spikades upp på väggen direkt.
sen åt vi mat från en varm sten, som man tydligen gjorde på 90talet om man var hipp, en ost smakade varma mackor.
sen skjutsade min orimlig snälla bästis mig till en fest i aspudden, där jag drogs in i karaokedansgolvsrummet så fort jag kom innan för dörren och stannade där tills vi likt boskap blev uppfösta på berget för att bevittna fyrverkerierna. gjorde en perfekt tolvslagsplaylist med raketen this is the year-2006-happy new year-tänd alla ljue, tände alla tjugo tomtebloss jag hade.
hade innan sagt till sofia att jag trodde att det ändå skulle va en ganska städad nyårsfest, att ingen skulle däcka innan tolvslaget eller supa så den spydde. och fick halvrätt då vissa konstaterade att de aldrig varit så nyktra på tolvslaget mendan andra tre minuter över tolv konstaterade att de redan hunnit spy i år.
hemma igen, efter lång hellraisng hiphop-dance på vägen, återvände jag till karaokedansgolvet och stannade där tills jag gick hem. dj:ade loss många bra fuldans/skrålhits och toppade med att spela hon är min till allas glädje och allsångsförtjusning. byggde upp mot den på ett mycket subtilt sätt med att först spela tapetklister sen jag är en vampyr och så sist ges dårå. med anledning av en nyårshälsning från erik med frågor om en viss musikalupplevelse blev det även innerlig du måste finnas i karaokemicken.
halv tre var jag nöjd och skulle GÅ HEM men då var jag tvungen och prata om viktiga grejer med fanny i en halvtimme först.

all in all, denna nyårshater älskade årskiftet 2015/2016

2015

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? sjöng i kör, var på grekiskt ortodoxt bröllop, var på bokmässan, bar lösögonfransar och jumpsuit

Höll du några av dina nyårslöften? nej jag ohöll dom. hade ett projekt som gick ut på att lyssna mig igenom björks samlade verk men det rann ut i sanden eftersom sofia inte hakade på.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? svar ja! precis som jag trodde så blev alla föräldrar i år. dvs jenny, erik, kalle, ellen, janne. mfl

Dog någon som stod dig nära? nej

Vilka länder besökte du? grekland

Är det något du saknar 2015 som du vill ha år 2016? att alla hinder för att utföra mina arbetsuppgifter så som jag ville ska vara borta. att min chef går i pension.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? venne? har den senaste tiden upprepat att jag inte varit sjuk eller ledig en enda dag sen jag började jobba den 10 augusti. så kanske det datumet, inte för att nått hände.

Vad var din största framgång år 2015? kommer ej på nått som märker ut sig. rätt nöjd med mina insatser sett till förutsättningarna i allmänhet.

Största misstaget? att jag inte fattade att min chef skulle köra över mig totalt med sin aktiemajoritet.

Har du varit sjuk eller skadat dig? det här har varit mitt friskaste år. noll sjukdagar denna höst

Bästa köpet? dyrkoftan som ser ut som drakfjäll som niklas hetsade mig till att köpa. han har hetsat mig till många bra köp.

Vad spenderade du mest pengar på? min trettioårsfest

Gjorde någonting dig riktigt glad? att trettioårsfesten var en sån succé. tror att alla hade askul, jag hade iallafall askul både innan och under. var även assnygg.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2015? alla på släkt med lotta svärd. borders med m i a. säg vad du står med carola.

Har du varit gladare eller ledsnare än tidigare år? jag har gråtit väldigt mycket mer, dels som ett resultat av att sofia och jag pratat så mycket om gråt. men också för att det har varit ett världsläge att gråta över. åh så konstruktivt.

Vad önskar du att du gjort mer? gråtit. räddat världen. bråkat. haft mer själ i mitt jobb. varit ledig.

Årets mat? har ägnat mig åt så otroligt dålig kosthållning på senaste. har typ ätit gröt.

Hur tillbringar du jul? i segeltorp, som vanligt.

Favoritprogram på TV? mozart in the jungel.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Alltså nej, men helt totalt omvärderat en person som jag sett upp till och totalt litat på. jag kan inte riktigt härbärgera att hon har visat den här helt nya sidan, och att hon samtidigt har sina gamla goda sidor kvar. asså fattar att människor är komplexa men det är lite som att fjällen fallit från mina ögon och jag ser allt som hon gör på ett annat sätt, det jag gillar hos henne känns som manipulation, avledande tricks.

Bästa boken du läste i år? får kanske acceptera att jag inte läste nått som jag älskade i år. iallafall kommer jag inte på vad det skulle vara. kom halvvägs genom kristina sandbergs triologi, och jag gillade den, men det var så oerhört tungt, språket letade sig in i mig och jag blev lite galen. ser också på alla i min omgivning som älskar och identifierar sig med maj med andra, oroliga ögon.

Största musikaliska upptäckten? vasas flora och fauna

Något du önskade dig och fick? en yogamatta. en förvaring till mina presentpapper.

Något du önskade dig men inte fick? trodde jag skulle få en miljard julaccessoarer, men fick typ tre.

Årets bästa film? Kanske  mad max? måste också säga att jag är helt med på förtjusningståget ang.
nya star wars, även om jag inte tänker åka till london för att se den i rätt format.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Hur många år fyllde du? jag fyllde 30! jag var på jobbet och blev ung-tjej-firad med rosa cheesecake, ett stort fång rosa rosor och presentkort på liljeholmens galleria. slutade klockan tre, gick och inhandlade sofias fölsipresent, köpte en bakelse till mellanmål. sen åt jag middag på gylleborgens mat, fick ett underlägg med oscar IIs familj och ett porträtt på min mormors mormor samt hennes sidensjal. på fredagen kom sofia hit, vi åt sushi, bytte födelsedagspresenter och provsminkade oss inför vår trettiårsfest som vi hade på lördagen. och ja, på lördagen hade vi en epic trettiårsfest.

Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? mindre jobbkaos, på alla plan. om alla jag kände bodde max en kvart bort.

Hur skulle du beskriva din stil 2015? jag hittade till plagget shorts. vilket även förändrade min inställning till överdelar. köpte även tre långkjolar, ett plagg jag ej kan arbeta i. sörjde lite att det finns så mycket kläder som jag aldrig kan ha på mig för att de är för dressiga för mitt jobb men för casual för att vara uppklädd i. har också jobbat mycket med tajt kort kjol och boxiga tröjor.

Vad fick dig att må bra? att sjunga i kör! att gnälla järnet tillsammans med min kollega samt utveckal en mkt svart humor kring hur det skulle gå med fuktsaneringsbyggarbetesrenoveringen som gick ut på att vi överträffade varandra i att hitta på värsta tänkabara senario.

Vilken kändis var du mest sugen på?  blev kanske lite kär i chris efter skavlanintervjun.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? flyktingkrisen

Vem saknade du? sandra

De bästa nya människorna du träffade? typ min kör. som en grupp. även om jag inte känner den så bra.

En värdefull läxa du lärt dig i år? lita inte på den som har aktiemajoritet. om något ska vara för alltid måste man ha skriftliga bindande dokument på detta. och gnäll är mycket konstruktivt och fruktsamt!

Citera en sångtext som summerar ditt år? ”jag rider fram på en våg av hat, jag ska aldrig bli nån livskamrat” " borders whats up with that" "capitalism stole my virginity"

22.

har nu jullov efter det tyngsta jobbåret nånsin. två veckors ledigt. noll planer. lyllet.

21

i år har nästan alla jag känner, och jag själv, fyllt tretti. festerna har avlöst varandra. det har för det mesta varit himla roligt, men jag har också pliktgått på ett par fester. det har varit fester där jag förutom födelsedagsbarnen knapp har kännt nån, jag har varit där själv. jag är ju ett socialt mähä till att börja med, i de här situationerna har det ibland känts smått oöverstigligt. men så länge det har funnits dansgolv så har det varit lugnt. man kan gömma sig på dansgolv nämligen. om man dansar behöver man inte prata. jag kan också gå in i ett dansrus där jag är helt obrydd om vad som sker runt ikring, bara tramsar runt, fuldansar järnet och mimar innerligt. försöker stryra playlisten och är liksom clown och creddig samtidigt.
mitt bästa partyprick har visat sig vara att initiera interpetive dans till sareks eld&vatten. utvecklade detta knep redan 2012 tillsammans med cilla på sofias och jonas brölli.
älskar att umgås med folk genom att dansa. *ler dansae med hela kroppen*

20

det här med att tro att jag skulle hinna skriva 24 genomtänkta blogginlägg varje dag fram till julafton...? ej så genomtänkt.

18.

oj va? glömde jag blogga igår? k a t a s t r o f. jag hade ju planerat vad jag skulle skriva om och allt. för om man har gjort ett innan-inlägg om kristina från duvemåla måste man såklart göra ett efter-inlägg. det finns även ett utvandrarnainlägg hära.
okej, i torsdags såg jag kristina från duvemåla. för andra gången. minnen från första gången: kristina fick missfall på åkern i blodiga kjolar. samt att jag ej fattade varför hon dog. slut på minnen. jag var alltså typ 10 när jag såg den första gången.
från första ton fylldes tårarna i mina ögon och sen var det en enorm känsloanspänning hela första akten. grät så det skvalade sex gånger, värst när de började leta efter anna. vilken grej det är att veta exakt vad som ska hända och liksom ändå totalt drabbas av det när det händer.
tråkigt att danjel ej får så mycket plats. hans berättelse var den som rörde mig mest, se länkat inlägg, men jag fattar att det inte går att få in allt i en musikal. sak som slog mig nu: tar kristina över en del av hans tvivel i du måste finnas? minns inte att hennes tro och tvivel är så starka i boken. eller hon är väl superreligiös men det där monumentala tvivlet är kanske lånat av danjel? borde ha läst om böckerna så de var helt färska men det är ej prio ett på min läsbörda just nu. tolkade de sista scenerna där kristina dör bort samtidigt som de sjunger om mord och blod och bränder (alltså kriget? med indianerna) att kristinas död blir priset karl oskar får betala för sitt nya liv, sitt nya land.
gillade de som spelade karl oskar och kristina, så bra personkemi, skådespel och karbonkopior av orginalets röster. robert sjöng som en gud men spelade dåligt. ev. lite färgad av han som spelade robert i utvandrarna på dramaten, älskade honom. ulrika var fantastisk.
det var verkligen fyra timmars känslokaos. så matt efteråt. så gråten. det var verkligen så himla bra, älskar den här berättelsen och musiken. det går såklart att koppla den till pågående flyktingkatastorfer och folkvandringar som gjort genom alla tider, man kan tycka att det blir starkare av att det känns aktuellt. jag tycker det är helt starkt i sig självt. jag tror att i en värld av total harmoni och fred skulle kristina från duvemåla ändå leta sig rakt in i mig.

19.

är grinchen tydligen. trodde ni inte va! men detta inträffade nyss: jag hade glatt shoppat de sista julklapparna, ropat god jul till bekanta på stan och kom hem nöjd men nån sorts speedad julkänsla i kroppen efter detta shoppingflow. klart lix. eller ja, lite tomteverkstadsverksamhet kvar men ändå klar med alla inköp och planer på vad som skulle göras. då ringde pappa och sa att kusinerna föreslår att vi har julklappslottning där alla köper en julklapp för under 100 spänn. superbra idé. som man kanske för på tal lite tidigare än 19 december. blev tvärarg och asstressad. det stressar mig prick lika mycket att hitta på nån himla present som att vara surisen som säger nej till julklappsleken. så himla lose-lose.
belägg två för att jag är grinchen: jag föreslog att vi inte skulle skramla till nån julklapp till chefen i år pga helt orimligt till att börja med och eftersom hon för företagets pengar köper julklapp till alla på jobbet, inklusive sig själv. alla var med mig på detta. eller okej, hade inte pratat med alla om detta men alla utom två. vilket är likamed majoriteten vilket borde betyda att vi då hade bestämt oss för att ej göra detta. men igår när jag kom till personalrummet stod där en presentförpackning adresserad till chefen från alla anställda. då hade en av de två som jag ej pratat med tydligen köpt en julklapp iallafall, för hon tyckte att det blev så dålig stämning annars! hon var alltså informerad vad alla utom hon tyckte men sket i det och köpten en present från alla ändå.
så. sur. nu.

puss och kram från grinchen som nu ska ägna kvällen åt att sy, klippa, klistra och vika de sista julklapparna.

17

idag ska jag ä n t l i g e n se kristina från duvemåla! åh peppen! att jag är så peppad trots att det knappt blev av. det tog oss typ ett halvår innan vi lyckades beställa biljetter, trots att vi vetat om biljettsläppet mer än ett år innan det. men har verkligen längtat sen jag läste ut böckerna, vilket ju tajmade precis med att den slutade spelas i helsingfors.
återberättade denna berättelse för pappa med viss bitterhet och raliant ton över min egen inställning vilket han skrattade GOTT  åt och frågade om detta va samtidigt som jag bara hade svarta kläder på mig.
touché pappa. förutom att jag aldrig haft en period med bara svarta kläder och att detta inte skedde när jag var trulig men rätt färgglad tonåring, vilket jag antar att du syftar på, utan för knappt tre år sen.

16

har ägnat kvällen åt att slå in några julklappar. hur kan det vara så himla roligt att slå in paket? nästan det roligaste jag vet. en av mina stora laster är fan inslagningspapper. servettlasten är större men sen kommer inslagsningspapprena. ibland kan jag avundsjukt tänka på att mamma jobbat som professionell paketinslagare. ska bli det när jag blir stor. hehe, professional gift (w)raper. som när coolio är med i ett avsnitt av nanny för mr schaffield ska sätta upp en rap-musikal och då anställer fran nån från sina hoods men han är tydligen gift wraper inte rappare. så då måste hon lära upp honom inom hiphop och workshoppar moves inspirerade av inslagningstekniker. geniplot alltså.

15

idag hade vi avslutning med kören i form av ett öppet rep som man fick bjuda in sina kompisar till. mina kompisar bangade vilket först fick mig att känna mig som ett barn vars föräldrar inte kommer och kollar på dom i luciatåget, men sen skärpte jag mig och iallafall så var vi fler på scen än i publiken. jag var carolasopran och sjöng annika norlins favoritvokal i en låt där den inte ens är så värst framträdande i orginal.
vi lät vårt tajtaste denna höst. vissa sade sig få gåshud och kände sig närmare gud.

14

medelklass bliv vid din läst-veckan inleddes starkt igår med lucköppning av levande julkalender i gamla stan. det kom ut ett luciatåg och sen läste domprosten en lång text om saffran. niklas tyckte dock att detta var en mer gilmore girlsig grej, köper detta.
idag fortsatte temaveckan med allvarligt talat med horace, lena a och erik skylt. fangirlshippar de första två nu och hoppas på ett program med alla tre.
imorgon ska min kör ha uppsluppen avslutning med öppet rep och fika OCH nån himla musikhjälpenbössa. känner att det ej är socialt accepterat att va emot musikhjälpen så muttrar i tystnad.

13

fick tillbaka internet efterr tolv timmars uppehåll. firade genom att gå igenom alla inlägg jag gillat på insta. det visade sig att den första bild jag gillat va en skärmdump med christina yang som säger nobody cares.
värdegillning!

11.

fuktskadan på mitt jobb har också tvingat oss att återuppfinna luciafirandet. den avdelning som är utrymd skulle inte ha fått plats att fika med sina föräldrar och då kändes det konstigt att vi andra skulle göra det. när vi diskuterade detta på ett tåg till gbg fick jag en snilleblixt: luciafiskdamm. man får fiska sitt fika, sen får man gå hem. noll trängsel. men hur får man alla att gå hem? man har fiskdammen ute! först har man luciatåg inne, sen har man fiskdamm ute, sen får man gå hem. eller vara kvar på gården föralltid, det är också okej.
och detta var succé. jag såg ingen som grät, alla var urpeppade på att fiska, jag fick gå hem klockan fyra. så bra. brukar också kännas som att jag har feber före/under/efter luciatåget. hade inte denna känsla en enda gång i år.

ps. förskolor som har luciafirande på morgonen?

ps 2. förskolor som har luciatåg ute?

galna.

10.

idag är det den tionde december. den tionde augusti började jag jobba efter semestern. sen dess har jag inte varit ledig eller haft en enda sjukdag. jag är förkyld i detta nu, för kanske andra gången denna höst, men jag, och barnen på min avdelning, har nog aldrig varit så friska som den här hösten.
på de andra avdelningarna vandrar smittorna runt, just nu har alla nått som heter femte sjukan. men inte vi. vi är nämligen helt isolerade från de andra. träffar den andra ute på gården, och innan åtta och efter halv fem, men annars är vi helt för oss själva i vår ände av förskolan, med ett stort fuktskadat hål mellan oss och resten. en tredjedel av förskolan är avstängd. vårt kök, matsalen, personalrummet och en av avdelningarna. samtidigt har ventilationen varit under ombyggnad. det har varit svårt att vara inne, svårt att vara ute. allt är en byggarbetsplats. det har varit så extremt tungt. alla moment blir svårare, omständligare. vi måste äta inne på vår avdelning. och diska efter lunchen. det låter inte som nått supersvårt men det sätter hela vår ordinarie pedagogiska verksamhet ur spel! i vanliga fall dukar vi i matsalen på morgonen, vår kokerska ställer fram maten och så går vi dit för att äta 11. vi kan inte duka inne på avdelningen på morgonen, det får vi göra precis innan lunch, när barnen har samling så de inte river ner allt från borden innan det är dags att äta. eftersom en måste duka samtidigt som vi har samling så är vi bara två vuxna med på samlingen. det gör att ingen pedagog kan gå ifrån samlingen om det skulle behövs. och det gör att vi inte kan ha inslaget där barnen turas om att vara samlingsvärd för det behövs flera pedagoger närvarande för att det ska bli en lugn, positiv och givande upplevelse för alla. när vi har ätit måste en av oss diska. då kan vi inte alla vara med på vilan. tackochlov har vi haft en grupp den här hösten där det har funkat. orkar inte ens tänka på hur det hade blivit om det varit samma grupp som förra hösten.
det har funkat. men verkligen inte mer. det har varit så extremt tungt, jag har inte orkat det lilla extra som jag brukar orka. har inte haft lust. det är så himla svårt när ens vardag inte flyter. när allt praktiskt blir motigt. när man har jobbat varje vardag sen den 10 augusti. och det inte bara är det praktiska, fysiska vardagliga som är tungt. hela det här jobbåret har varit tungt. i våras var det barnet hos oss som inte mådde bra. och sen hela vinstuttagsgrejen. kanske blir det ett eget inlägg.

9.

vet ni vilket som rent objektivt är det allra vackraste namnet? det är anna. om ni säger nej så har ni fel, då blandar ni bara ihop det med att ni kanske tycker att det är ett tråkigt namn, för att det är så himla himla vanligt. eller så tycker ni att det är fult för ni förknippar det med nån som heter anna som ni inte gillar. ni tänker på mellanstadiet och alla anna r, anna b, anna g och anna z. skit i dom! det där är subjektivt. eller så tycker ni kanske att det för enkelt, ett himla anagram, två ynka bokstäver. men enkelt är är vackert! perfekt! det ÄR ett himla anagram, det är ju fantastiskt. tänk bort alla annor ni mött, hört och läst om och tänk att ni träffade en anna för allra första gången. jag skulle svimmat av att höra det namnet.

jag skulle lätt döpa alla barn som jag antagligen aldrig kommer få till anna.

8.

älskar min paketkalender om ni undrar! det mest spännande är att läsa det som sofia skrivit på insidan av pappret. ibland en förklaring, ibland en ursäkt för att paketet ej är tillräckligt juligt, ibland ett winnerbäckcitat. eller idag, en mycket tydlig signal om vems paketkalender det är.

7.

i somras var jag alltså i grekland med mina kusiner och min farbror. även min bror var med. vi var där för att gå på bröllop, vår sysslings. jag kommer behöva skriva ett eget inlägg om släktaspekten, men ja, det var alltså vår syssling som gifte sig, som jag inte träffat på rätt många år och som min familj inte står supernära. men ja, i början av året sa vår farbror att sysslingen skulle gifta sig, i grekland, och att vi alla var bjudna. han skulle åka, pappa tackade nej, men jag och niklas var oerhört lockade av tanken på att gå på ett stort fett grekiskt bröllop. det kändes väldigt länge otydligt om vi verkligen var bjudna, men eftersom det var ett så himla stort bröllop och vi så himla gärna ville gå så bestämde jag och niklas oss för att jo, vi ville gå. repa familjen. mer eller mindre objudna.
det var alltså i grekland. i athen. mitt i juli. det är rätt varmt där då. alla greker vi umgicks med malde på om hur de aldrig var i athen den här tiden på året. för det är för varmt. dom tycker att det är för varmt, dom som är vana. jag, som är min pappas dotter i fråga om tålighet i värme samt i pigment, ville dö ungefär en kvart efter att vi hade landat. då var klockan nio på kvällen. jag tyckte värmen ej var så kul.
bröllopet var grekiskt-ortodoxt. pappas kusin, som tog hand om oss hela resan, skrämde upp oss med diverse skäckhistorier om vigslar som pågick i timtal på gammelgrekiska. hon hetsade om att kyrkan skulle vara för liten för att rymma oss alla och spände ögonen i rosanna och hennes smala axlar och förklarade att hon skulle behöva täcka sig i kyrkan. jag såg framför mig hur vi påbyltade skulle koka bort i ett trångt utrymme under flera timmars malande om trohet och tvåsamhet och gud. det är svårt att vara snygg när man svettas.

på bröllopsdagen hängde jag och niklas på vår hotellbalkong och tog tusen selfies där vi såg sura ut pga svinstarkt solljus så till sist tog vi bilder med solisar på. sen knöckade vi in oss och kusiner och farbror i taxis och åkte hem till vår syssling, brudgummen. där pågick preparationer. jag frågade niklas häromdagen vad som var hans favoritgrej från resan och han svarade brudgumsfixet. kanske att det var lite roligare för niklas. brudgummen skulle kläs på, han fick inte klä på sig själv utan skulle kläs av sitt manliga entourage och om han hjälpte till så fick de börja om från början. av nån anledning stod han på en plåt, jag vet inte om det var av tradition eller bara spex. det var oerhört rörande att se niklas och mina killkusiner falla på knä framför honom för att trä på hans strumpor och knyta hans skor.
     


sen åkte vi på snirkliga småvägar till en liten bergskulle och den gölligaste lilla lantkyrkan. det var rätt att anta att bröllopsgästerna ej skulle få plats i den. den rymde tjugo pers. max. men vigseln var utanför kyrkan. och det fläktade lite och klockan var sju på kvällen och det fanns skugga. lätt att va snygg. alla grekiskor hade bara axlar.
bruden ska tydligen komma sent, så man ska tro att hon kanske ångrat sig. så sen var hon inte. prästen var allt jag i mina exotiserande drömmar föreställt mig. ceremonin var en halvtimme, på gammelgrekiska med mycket kyssande på guldbibel, många varv med hela brudföljet runt altaret, guldkransar som växlades och korsades. fattade inget, älskade allt.

sen var det fest. stor fet grekisk fest. brudparet kom två timmar efter alla andra men det fanns svinmycket mat, ett schabby chict godisbord med grekiska bakverk, pool och dansgolv. . efter att dansgolvet pågått i cirka en halv låt skrek dom "why dosen't de swedish table dance??" så då dansade jag och mille tappert. vi hade haft danskurs innan så vi kunde de traditionella danserna hyfsat men ägde dansgolvet till timbuktu. min truliga svårflörtade lillkusin som dog av pinsamhet första kvällen när vi var ute tillsammans stängde festen klockan 8.00 följande morgon.

allt dokumenterades av tre fotografer som fotade, filmade och styrde en drönare. mycket kändes sjukt regisserat bara för att få till bra bilder. men det fattar man ju att man vill ha.
sjukt glad att vi åkte på denna resa och våldgästade detta bröllop. (asså vi blev formellt inbjudna vi också. efter att vi hade bokat biljetter)

6.

idag har jag firat två födelsedagar. först min kollegas stundande 40årsdag med pysselbrunch. det var väldigt fint, jag känner mig mycket glad över att inte bara vara hennes kollega utan också hennes vän. sen var det födelsedagsmiddag hos min farbror. när vi kom dit va han inte hemma. vi va lite tidiga men han var inte där på utsatt tid heller. hans yngsta dotter va hemma iallafall. och sen kom båda hans söner. och sist han. men han hade förberett mat och fyrverkeri. ett extremt typiskt födelsedagsfirande av min farbror. hade inte träffat honom eller mina kusiner sen i somras när vi va i grekland tillsammans. det är minst ett eget inlägg den resan.

5.

emma var här och julpysslade och förkunnade att alla hon ska fira jul med i år kommer få en get eller så. så det är tur att jag inte ska fira jul med henne. du skulle bli så arg om du fick en get sa hon. sant. jag är lite yr av julklappsbestyren, det gäller liksom inte bara att komma PÅ julklappar, utan att komma IHÅG dom så man kan köpa dom och tillverka dem sen. men jag gillar det verkligen, det är så himla himla roligt att hitta på grejer till dom man gillar. och bestämma årets inslagningstema och slå in dom. gillar verkligen de sessa yra bestyr!

4

den 22 oktober, vid tiotiden på kvällen såg jag gunilla röör och visste inte var jag skulle göra av mig själv för hon var den coolaste jag nånsin sett! visste ej att hon var cool! har inga särskilda känslor inför henne sen tidigare men hon var helt objektivt den bawsigaste av alla nånsin. 
ska jag berätta hur hon såg ut? 
okejrå hon var väldigt kort och gråhårig och hade grå kostym med vida byxer som slutade mitt på vaden.
till detta hade hon kabelstickade knästrumpor, också gråa.
som ryggsäck hade hon en turkosblå gympapåse med neongröngult adidastryck. det är ju trendy med gympapåse istället för tygkasse men det känns inte som att denna trend på något sätt inverkat på gunilla röörs val av väska. hon är viktigare än trender.
hon vankade av och an medan hon pratade i mobilen, med handsfree. 
mobilen var nedstoppad i västfickan, som ett fickur. 

LIFE GOALS: BLI GUNILLA RÖÖR. 

tror jag har rätt längd! känns bra på samma sätt som det kändes bra när top model hade en säsong med bara korta. 

3.

har beklagat mig för alla som velat höra på över att systembolaget skulle öppna brevid min mataffär. det kommer bara påverka mig negativt. jag har inget intresse av ett systembolag, men det har cirka alla andra så det kommer bli asmycket folk på min mataffär. iallafall, i förrgår öppnade systembolaget, idag handlade jag där. för andra gången i livet. senaste gången var 2010. köpte samma sak som sist, glögg. 

limited edition julförpackning är och kommer alltid vara det bästa försäljningsknepet. iallafall på mig. 

oskriven blogg 2

som utlovat kommer nu rant om jesper juul! kuul med juul!
min bästa kollega ville att vi skulle läsa en bok om aggression av juul i vår handledning så då gör vi det nu. kul tänkte jag. man tänker ju att folk gillar honom och att han är vettig och lite i framkant kanske? så läste jag första delen och hatade den! alltså jag var så arg. så provocerad. var tvungen att fota galna sidor och skicka till sofia. alla mina anteckningar i marginalen var typ ??? och WHAT och TRAMS. han var också raliant, otydlig och sjukt himla svårtillgänglig. det var så mycket som jag verkligen inte fattade, vart ville han komma. under handledningen var ungefär alla lika upprörda som jag, till min stora lättnad. och nu har vi läst ett avsnitt till och jag hade inte lika många multipla frågetecken i marginalen och kan se poänger ibland, men hade skrivit haha på ett par ställen ändå. och idag ägnade vi ganska stor tid av handledningen åt att gå igenom mina frågetecken som rörde sig på detaljnivå och jag fick lite insikter ändå. och vår handledare sa att det var uppfriskande att jag inte förstod, att det fick alla att tänka längre, plocka fram vad de menade, eller vad de hoppat över i farten.
det var kuul. men ej pga juul,

oskriven blogg 1

åkej, kommer börja med att frångå mitt tänkta koncept pga klockan är redan tio i tio och jag måste dricka tekalenderte, läsa hemska jesper juul (mer om det en annan gång kanske!) och diska. kommer ev prioritera bort en av dessa grejer. så jag fuskar med ett opublicerat inlägg från början av året. varsågoda:

på ingens begäran kommer här en recension av viva hate:

jag gillade de den, om än på ett distanserat sätt.
gulligt ändå att peter birro gjort en serie om sin lillebror.
var i de två första avsnitten kär i huvudkaraktären men sen så störde jag ihjäl mig på hans "romantiska" gester. och på att han konsekvent pratade om tjejer som flickor.
kände också att det är skönt att man inte är sjutton år längre och har den typen av killar som främsta ideal. helvete vad jobbiga de är. om jag var kär i marcus birro när jag var sjutton? inte lika kär som i bob hansson.

snart (imorgon) är det den bästa månaden.

förra året hade jag ingen julkalender. inte ens en chokladkalender. fy farao vad tråkigt det var. i år har jag säkrat upp med en döfin papp-kalender i förritin-stil och en tekalender. har velat ha en tekalender i flera år men det är alltid äckligt rött te i. "te". men så hittade jag en som var tillverkade i england och engelsmännen verkar man kunna lita på! grönt och svart te med smaker som polka och gingerbread verkar dominera.
och igår när jag var på adventsmyz hos grilly hade sofia varit här och "hängt en present" på min dörr. det var en paketkalender!!!! hon hade t o m tänk ut att jag kunde hänga den på ett snöre mellan mina hyllkonsoller. mitt julehjärta sprängdes av denna omtanke.
jag känner mig lite ledsen över att det inte är en massa inlägg här. 2015 är en oskriven blogg fast det nästan är slut. jag vill inte ha det så, så nu ska jag kompensera/krysta fram lite inlägg med start imorgon fram till julafton. jag tänker att jag ska skriva ner det som blivit oskrivet.2015, fritt ihågkommet i highlights. har väl redan glömt det mesta. det blir som en julkalender.
från noll till fyra julkalendrar. lagom.

övre medelklassångest på halvfart.

idag har jag låtit min inre borgarbracka leva ut alla sina drömmar och spenderat orimliga summor på "designklassiker".  ska nu ägna resten av kvällen åt att lyssna på doktor kosmos borgarsvin och vältra mig i självhat.

allt på mitt jobb är oerhört motigt och tröstlöst just nu men idag hade vi iallafall fått en ny sorts cornflakes och jag har väl aldrig ätit en godare flinga i mitt liv!

recenserar sorg, min egen och andras.

jag var mitt på en bro över e4an när jag förstod att hon var död. sandra hade ringt mig men jag cyklade så jag missade samtalet men jag förstod direkt när jag ledde cykeln över bron och lyssnade på det inspelade meddelande om att lova att ringa så fort jag kom hem, innan jag satte på datorn så måste jag lova att ringa upp. hon ville inte att jag skulle läsa kondoleanserna på facebook, hon ville inte att jag skulle få reda på det så. hon ville säga det till mig. innan hon sa det till mig hade hon pratat med sofia och min mamma. för att se till att nån kunde ta hand om mig. 

idag är det fem år sen. jag hade glömt det. datumet. vem bryr sig om datum.det var så många datum. att få reda på att hon var sjuk, att hon skulle dö, att det var nära, hennes födelsedag, begravningen. olika dagar som var milstolpar. att det här är dagen hon faktiskt dog är inte den viktigaste. 

nu, som då, handlar det för mig så mycket om att redan ut för mig själv vem som har rätt att vara ledsen. hur ledsen jag får vara, hur ledsen jag är, hur jag tar plats med sorgen, inför vem. jag vill egentligen skriva om det här, få respons, lägga upp bilder på min studentmössa, klistrar in den här texten. jag älskar den anekdoten, vad den säger om hennes och min relation, synskheten, att vara betydelsefull och heja på utan att ha en aktiv vardaglig viktig del i varandras liv. men att vilja varandra väl. så väl. även om det är lite på avstånd. och nu med nånsorts facit i handen se att det bara är jag som ska komma ihåg henne. att vi inte delar på det längre. 

vill tydligen alltid blogga när jag varit på popaganda?

köpte en lördagsbiljett till popa i onsdags. lurade sara att mötas upp och så hängde vi hela dan. väldigt nöjd med detta. hade en miljon back up-planer för att hon skulle få slippa va med mig om hon inte ville men så ville hon det och jag med. att få prata jobb med nån som fattar och så är det samma person som man sen står brevid och skriksjunger västerbron med. vara ÄR alla förskollärare i min ålder-ish som gillar popmusiken egentligen? glad att jag har en iallafall. 

iallafall. lorentz var bäst. gulli och roli. lite besviken över att joy inte gästade, trodde verkligen det när han tog om där dit vinden kommer TRE gånger. men asså ja. så mycket pepp innan och så mycket utdelning under. och sara föll direkt. så fint att få dela nåns upptäckande av ny favvomusik. 

mapei var quuen i nakenklänning, frack och guldskor. shout out louds var en sån hitkavlakad. ska genast lägga till tonight i have to leave it på körönskelistan. laakso var rätt blaha. trots att det var åtta år sen sist och trots att de spelade someone somewhere.

ta emot mig då, sätt ihop mig då, kom ihåg mig så

idag skulle fanny ha fyllt trettio. jag har firat hennes födelsedag genom att lyssna på live-versionen av kom ihåg mig och gråta rakt ner i omelettsmeten.

den bästa vardagen.

fick ovanligt många samt fina sommarpresenter av barnen som slutar. inga presentkort på 500 spänn, men godis och te och kryddor och minivas och egentryckt tygkasse och mugg och lemonad. och en familj hade skrev att deras barn tackade för den bästa vardagen och de finaste stunderna. gillar den beskrivningen av förskolan.

gillar mitt jobb ändå. men gillar också semester.

gick på semster i fredags med en längtan efter att komma tillbaka. peppad på hösteterminen.
när jag gick på semester vid midsommar var känslan mer TA MIG IFRÅN DETTA NU JAG ORKAR INTE MER STÅR EJ UT EN ENDA SEKUND TILL!!!

har fått en ny idol?

rensade avloppet med liza marklunds sommarprat som soundtrack. hon var helt fantastiskt! rolig och smart. rapp och vass. cool och skrytig. delade ut kängor, var saklig men anekdotisk, kaotisk men liksom uppstyrd. och musiken. i rask följd spelade hon usas, rysslands och tysklands nationalsånger. slängde in lite limp bizkit och offspring. OCH spelade screaming goatsversionen av game of thrones introt. alltså. så bra sommarprogram.

sommarregler.

idag var det så tråkigt på förskolan att vi var tvungna att kolla på film. det var lite i utbildningssyfte för vissa pedagoger hade aldrig sett frost. aldrig!  tjänstefel! men nu är det alltså åtgärdat med tårar i alla vuxnas ögon och singalong i alla ungars mun. sen åt vi kladdkaka med vispgrädde till mellis, barnen också!
sen städade jag på min avdelning och blev lite peppad på jobbhösten.

teenage kicks.

får tonårsångest av att åka pendeltåg. spännade kontrast till det faktum att jag pendeltågsfärden tar mig hem från min bästis nya radhus.

dagens liplista. lip som i gråt.

1. såg svalor härja mellan takåsarna. tänkte att jag älskar att dela boende med svalor.

2. sa hejdå 4ever till es och os mamma.

3. fick per sms reda på att jag leder över godbarnets mormor och farmor i hans favoritpersonslista. för det är ju en tävling, skojade hans mamma. det är en tävling! stenhård sen han föddes.

har förövrigt chockat min bror med att ha ett mer ostädat hem än han i dag. när jag öppnade kylen frågde han om jag fes.

idag tänkte jag på för tio år sen när alla flyttade hemifrån och alla inflyttningspresenter kom från indiska

är i malmö, älskar varje sekund, nästan. hade inte alls haxxat sjs bokningsystem så fick baklängesplats och var tvungen att hoppa runt mellan alternativa platser hela resan. fick således inte sova och var således tröttast i skåne klockan halv fyra. men då hade jag också strosat på stan ett par timmar, grundligt inventerat utbudet på söstrarne grene och kommit därifrån med en smällfylld kasse samt reashoppat en haggig kofta och en rolig tisha. vilade upp mig och har sen snackat mig hes med olika sällskap.

hej och d.

asså bloggen vad är det frågan om? håller du på och självdör eller?
tur att jag har läst två inspirerande verk nyligen som får mig att vilja skriva hära. det ena var en, för mig ny, skunkdagga som jag lolade rakt ut (är det en tautologi att lola rakt ut? ja?) FLERA gånger när jag läste och den andra var en bok i popkompis bokklubb men jag ska väl inte skriva nått om den här innan vi bokklubbat oss om den.
jaja, har sommarlov! ett kort och intensivt sådant. älskar det så mkt. vilken asbra idé alltså. hoppas jag kommer känna samma på måndag när jag ska börja jobba klockan kvart över fucking sju. vi får se. hittills har mitt sommarlov bestått av att mura och spackla på rörspisen, baka och laga mat till mina föräldrar, jamma med pappa på tvåackordslåtar, spela uno med mamma, träffa en kaxig huggorm, läsa samt glo förälskat på lupinerna. OCH viktigast av allt, jag fick premiärkissa på vår nya toalett. på landet! en wc. fick dock inte spola ner pappret utan slänga in det i vedspisen.
om ett par timmar ska jag åka till malmö. mamma frågade om jag hade resfeber (EH?) men nej se det har jag inte. inte ens kommer-jag-få-åka-framlänges-ångest för jag har äntligen lärt mig deschifferera sjs bokningssystem. jaja, nu ska jag väl packa och kanske sova då?

blodet och vattnet och det.

igår tog min minsta lilla  lillkusin studenten. grinade väl i smyg tre gånger. samt örti gånger när jag gjorde iordning ett fotoalbum med bilder på oss. det oerhört oerhört sjuka i att denna lillunge som är ELVA HIMLA ÅR yngre än mig tog studenten. jag vet att jag tjatat om detta förrut men jag sörjer vår fd relation så mycket. men hyser nu nån sorts hopp efter att hennes storebror sist vi såg menade att han inte kunnat prata med henne på flera år men nu verkar det vända.
anywho, mest tårar kom ändå av faktumet att få träffa lillkusinens mamma. det var sju år sen sist. och innan dess var det ytterligare fyra år sen. för sju år sen sågs vi knappt, då tog min andra kusin studenten och hon var rätt upptagen av det och jag var inte där särskilt länge. gången innan, den för elva år sen, prick elva år sen igår, var dagen före jag tog studenten. då kom hon sent på kvällen och lämnade en studentpresent för hon fick inte vara med på själva studentdagen. jag hade bjudit henne men min farbror vägrade komma om hon kom.
men igår fick alla vara med! det var så sjukt att hon åldrats. jag tyckte alltid att hon var så lik julia roberts. och vi har väl inte så mycket gemensamt, men det är nått med dom som var där från början och alltid. och när jag kramade henne hejdå och hon viskade min lilla maja fick jag gå snabbt för att inte börja störttgrina.

kris.

folk frågar skämtsamt (?) om trettiårskrisen och jag svarar bestämt nej. skämtar ibland tillbaka om att minst lilla avvikande beslut är en trettiårskris, att varje grej så på nått sett är nytt i mitt liv följs av frågan är det här min trettiårskris.
men har krisat lite. se tidigare inlägg. och det har faktiskt inte så mycket med åldern att göra som det faktum att vi hade fest i lördags och då sammanförde folk som vi gillar men kanske inte träffar tillräckligt ofta och som inte heller träffar varandra tillräckligt ofta. det har ju ingenting med att jag är 30 år att göra att folk valde att droppa livsavgöranden just då. och att folk kanske påbörjade livsavgöranden just då. skulle reagerat prick lika om detta skedde på min 29årsfest. förutom att jag inte hade nån 29årsfest. åldern tvingar fram skeenden.

trettiåriga livet.

fyllde 30 för snart en vecka sen. ska skriva långt och detaljerat om vår episka födelsedagsfest snart. men först, lista på hur livet förändrats under denna vecka:
har burti lösögonfrallor för första gången (samt lärt mig detta awsome uttryck)
har spelat biljard för första gången och var skitbra på det?
har heliumballonger i min äga för första gången ever.
har slutat gå och lägga mig om kvällarna och är istället uppe och typ lyssnar på stina nordenstam, chattar, flyttar runt mina ägodelar.

våffelbygge

har idag byggt relationer medelst våfflor. perfekt relationsbyggande enl. mig. jag får gömma mig bakom ett järn, alla tycker att det är superlyxigt fast det är svinlätt, man hänger i matsalen så det blir ej stök på avdelningen, och min kollega tar disken imorgon!
tänk att jag är den som propsar på att vi ska göra sånthär. tänk att en av mina främsta egenskaper som förskollärare är att skapa goda, öppna relationer till föräldrarna. who know.

sovfest.

förutom vissa mardrömmar om att klara mig utan mina föräldrar och stressdrömmar om att det är min och sofias förslifest och inget har fixats så har jag haft så bra sovgame de senaste två veckorna.
har nog inte sovit så här bra sen typ mars 2009- juli 2010. hade perfekt sömn då, pga hade då bott i hallonbergen så pass länge att jag sov igenom att morgontidningen kom, att hanna stavmixade frukostsmoothies och att våldsporrgrannen våldsporrade sig. samt att jag hade nån sorts själslig frid som infann sig när allt drama i mitt liv tog slut iochmed att jag sa upp bekantskapen med en viss person. sov så bra den perioden! och alltså nu igen. vilket väl jinxar allt nu när jag säger det. men okej, sovfesten beror dels på, tror jag, att det förra veckan ordnade sig med tusen jobbsaker. jobbaxlarna bara föll ner efter att ha varit ständigt uppdragna sen typ januari. fan vad vi har gått på tå på jobbet, hållit fortet men inte mer, hanterat det, men absolut inte mer, det har varit så otroligt skört. bröt ihop när en kollega bad mig skriva en lapp. men nu så. skriver lappar för glatta livet, gör mitt jobb så som jag vill göra det, sover som en prins! dels så beror det på att mina ungdomsgrannar har hållit käft hela denna period. inga late night-talks i köket, ingen puff daddy-förfest som blivit fest som varat hela natten. det har pågått så länge att jag slutat oroa mig för att jag inte ska få sova. jag tror inte att de är bortresta, för jag hör ljud ibland och ser hur det lyser om jag kommer hem sent. hoppas de växt upp och bara blivit tysta, och kanske gjort slut med sina högljudda pojkvänner. älskar denna sovfest.

ps. vill gå hem, vilken sjukt sorglig och bra boktitel det är. eller? läser jag in för mycket i den?

drömbloggen.

drömde i natt att min mamma var döende och att min pappa okontaktbar. när jag tillslut fick tag på honom och grät och skrek om mammas tillstånd och hans frånvaro så suckade han bara och sa javet. han hade medvetet hållit sig borta för att han tyckte att jag var för dålig på att ta hand om mig själv i svåra situationer och nu ville han få mig att inse att man inte alltid kan luta sig mot sina föräldrar utan att man förr eller senare blir föräldralös och det är lika bra att börja träna inför det.
skrek ljudlöst och vakande ursinnig.

den här veckan har jag:

varit på två yogapass, ett danspass, ett jympapass
varit förband till en aborträttsfilm
blivit fysiskt utmattad av mitt jobb på ett sätt som jag aldrig varit förr
varit stående publik på orion
haft meet-the-girlfriend-kväll med bror + tjej
köpt violkola, igen, äntligen.

körtjej.

fyra tisdagar har jag varit på körrep. för jag har gått med i en kör. har så länge velat vara med i en kör, men har aldrig varit det. det känns som att det alltid funnits en skarv där, ett glapp mellan vem jag är och vem jag verkar vara. folk brukar tro att jag sjungit i kör. men nu har jag rättat till detta, idén om mig är nu närmare den jag är. en körtjej. orka va en körtjej men jaja. den här kören har redan levt upp till alla förväntningar och mer därtill. i söndag sjöng vi bland annat birds. på en gudstjänst. i kyrkan där min mormor är begravd. i klädsel solnedgång. och när vi gick ut spelade oranganisten nånsorts orgelarr av birds. att jag inte grinade sönder då. det är alltså en kör som sjunger pophits, men nästa vecka ska vi, med ett reps varsel, sjunga utivårhage som pausunderhållning när den där abortfilmen som avbröts av rökbomber ska visas. älskar att vara med i en kör där samtliga tycker att det är självklart.

den enda som förstår mig är min personliga bankman.

så kär i min nya personliga bankman. pga så gullig samt sa saker som jag avråder dig från att göra så, du kommer inte tjäna på det men jag förstår att du känns bättre för dig och isåfall ska du göra så.

älskar att sjunga så mycket!

team love metal.

åt middag med lillebror och diskuterade olika grenar inom metalgenren. mest att heavy metal är så himla mesigt och sen satt vi och genrebestämde olika band försökte komma fram till vad som är hårt egentligen. ha nu smsat framochtillbaka med hanna om hims genrebeteckning och slängt goth 'n roll och love metal omkring oss. sa att jag är team love metal, i alla lägen sa hanna. så nu har jag lyssnat en massa på him och utan att jag visste det ligger det lite för nära och jag får nån slags oidentifierbar krypande obehagskänsla och det känns som att jag är sjutton och hänger på helgon och tycker him är bra i smyg fast jag fattar att de är för töntiga.

vit slips.

pappa packar. lägger fram saker i högar. bestämmer att han ska åka i kostymen. mamma säger att skjortan är torr nog att strykas nu. pappa säger att han kanske kan få stryka den på plats. behöver man ringa och fråga om det? nej, säger mamma, det är klart dom har ett strykjärn, det är klart du får låna det. du hinner stryka på förmiddagen, då har vi gott om tid, begravningen börjar först ett.
jag tittar på pappas packhögar. på slipsen som ligger överst. ska du ha vit slips frågar jag. ja, ingbritt hade tyckt det. han ska bära kistan också, säger mamma.
jag har tänkt så mycket på min pappas uppväxt på senaste tiden. redan innan det hände. återkommit till tanken som slog mig nån gång i höstas, att pappa inte är uppväxt i en kärnfamilj, att ingen av mina föräldrar är det, men att jag alltid har tänkt att min pappa var själv med sin pappa så väldigt länge. alltid tänkt att det är synd om min pappa. men det som slog mig i höstas var att han hade ett enormt nätverk runt i kring sig. hans mammas släkt, hur nära han var sina kusiner, sina mostrar och morföräldrar. det fanns granntanter och lekskoleföreståndarinnor. och så fanns det en bondgård i västergötland där han var sommarbarn varje sommar i sju års tid. och på tisdag åker mina föräldrar till västergötland för att begrava yngsta sonen i den familjen. han blev en bra bit över åttio, var den som tog över gården, och den som följdaktigen öppnade dörren när pappa knackade på igen, drygt tio år efter han slutat komma dit om somrarna och de återupptog kontakten.
han gick bort vid nyår och nu ska pappa bära hans kista. och hans släkt tycker att det är självklart att pappa också ska bära en slips i den färgen som är reserverad för de närmast anhöriga.

dagens två töntigaste:

ett. inatt drömde jag att jag "gjort mig av med" min kånkenrygga. sen kom jag till jobbet och en förälder ba, men åh, var är din fina ryggsäck nånstans och jag var tvungen att ljuga och sa att den gått sönder. alltså SJÄLVUPPTAGENHETEN i att nån annan skulle 1) märka att att jag inte hade min ryggsäck och 2) bry sig om det så pass mycket att den frågade efter den. jaja.

två. tänkte att jag skulle duscha medan soppan puttrade på spisen men så kom jag på att jag har en nya duschkräm som verkar så härlig och då ville jag inte snabbduscha. ska jag bli en sån som håller på med härliga duschkrämer och myser i duschen nu? jag som tycker det är urjobbigt att duscha.

nu gör vi en stamp.

det är den 12 januari men det känns inte som att det nya året startat än. det står liksom och stampar.
har jobbat fyra dagar men väntar på att börja jobba på riktigt, att ha uppbackningen och arbetslaget i ordning, att ha landat med inskolningen, att ha lämnat över de äldsta barnen. att lägga en gemensam struktur för våren och planera in möten och utvecklingssamtal och projekt och fikor.
men imorgon är v tillbaka från sin sjukskrivning, ett av de stora barnen ska gå sin andra förmiddag på storbarnsavdelningen, det långlediga barnet kommer tillbaka, jag kanske hinner använda planeringstiden. lite lite lite startar det. även om det nog kommer stampa ett tag till.

magdalena ribbing tycker inte man ska säga gott slut pga morbida undertorner, det är ju pga detta som jag gillar att säga det!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? gick på hiphop konsert, spelade dragspel

Höll du några av dina nyårslöften? hade musikcirkel med sofia. den haltade lite ibland men all in all så blev det tolv nya skivor på tolv månader och det är väl det som räknas. hade ta tag som ledord men det gick lite sisådär. gick ut stenhårt men ja. tappade allt sen.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? nej va? men ALLA gifte sig ju så det kommer nog en hel drös ungar inramlandes under nästa år.

Dog någon som stod dig nära? nej

Vilka länder besökte du? kroatien. och så var jag i köpenhamn över dan.

Är det något du saknar 2014 som du vill ha år 2015? framtidstro. en hobby.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? kommer ej på nått

Vad var din största framgång år 2014? att jag stoppade vinsterna i välfärden. bra gjort av mig.

Största misstaget? allt jag inte tog tag i. typ besöka min personliga bankman, skaffa lärarleg, rensa/organisera skåp, lådor och garderober.

Har du varit sjuk eller skadat dig? jag hostade i 77 dagar i rad, och i början av denna lilla åkomma hostade jag sönder ett muskelfäste. ej skönt.

Bästa köpet? nagellacken mermaids dream och swagga like us. (vänligen bildgoogla)

 Vad spenderade du mest pengar på? dyra grejer som jag var värd. ”värd”. och en liten mobiltelefon. angstade över detta hela sommaren och sen gick jag bara rakt in och köpte en utan att titta på prislappen. min vanligaste approach till dyra grejer.

Gjorde någonting dig riktigt glad? att lillebror kirrade körkort, jobb och bostad. midsommar med mina föräldrar när vi liksom umgicks genom att sjunga. det var stört fint. min fina relation med godbarnet.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014? boeves psalm. let it go. knäpper mina fingrar.

Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? samma lika.

Vad önskar du att du gjort mer? stått upp för fler ideal. peppat och tröstat fler.

Årets mat? alltså amazeballsen! speciellt sen jag produktutvecklat dem med yoghurt och pärlcouscousen som emma introducerade mig för.

Hur tillbringar du jul? med ma och pa och bror och kusiner och farbror. i segeltorp. med förkylning.

Favoritprogram på TV? får jag säga gilmore girls här fast jag såg om den? jag gör det. Och mindy project, älskar att det fortfarande är lika bra. och nya: looking!  broad city!

Bästa boken du läste i år? americanah av chimamanda ngozi adichie. fint när man får skämmas över sig själv när man läser.

Största musikaliska upptäckten? jojoj! här har man ju att välja på va. skulle kanske säga hiphopen? eller? blev helt knockad och dumglad av att se hurula på popaganada.

Något du önskade dig och fick? pianostrumpor!

Något du önskade dig men inte fick? ett saltkar. reel makt och inflytande på jobbet.

Årets bästa film? min bästa filmupplevelse var att se frost med godbarnet på bio. jag tror att det var den första långfilmen han såg på bio och det då var en top notch diseny-produktion med budskap om syskonkärlek och kraftfulla förebilder och att han ville se den igen på en gång kändes väldigt fint.gGrinar varje gång jag hör let it go, vilket sker dagligen i mitt jobb pga barn och disneys stadiga grepp om dem. även mockingjay var stark.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Hur många år fyllde du?  jobbade, sen mötte jag upp sofia och så gick vi till svenska sushiköket där vi åt middag med våra kompisar och sen gick vi hem till mig och åt tårta som jag bakat med ljus som hade lågor i olika färger. jag fyllde 29.

Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? mindre jobbhärva, mer tydlig organisation och rollfördelning på jobbet.

Hur skulle du beskriva din stil 2014? jag försökte odla min häxstil. och mina spexiga hemmanikyrer.

Vad fick dig att må bra? vila, läsa, bada, snacka, fika.

Vilken kändis var du mest sugen på?Den enda jag kommer på här är är christopher wagelin.  har sett honom i heta roller som tiggare, naziterrorist, indrivare mm. håll käften freud, the heart wants what the heart wants. när jag googlade honom nu så såg jag at than ska vara med i cirkeln också…

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? vinsterna i välfärden. den feministiska våren.

Vem saknade du? hannele!

De bästa nya människorna du träffade? blir inte kompis med nya så himla lätt.

En värdefull läxa du lärt dig i år? bara för att saker inte är akut dåliga betyder det inte att de är bra. och bråkigast vinner.

Citera en sångtext som summerar ditt år? ”jag kommer bli mycket odräglig om en liten liten stund” dock sant för alla år.

julkort.

sjukiz.

är sjuk. därför har jag fått öppna julklapparna som förisbarnen gett till mig. alla vet ju annars att man inte får öppna julklappar förrän julafton, men jag är inte hemma då och i år var presentskörden från jobbet pretty big alltså, orka släpa med julklappar till mig själv att öppna hos ma och pa på jul. förutom de från sofia dårå. jaja, lång bortförklaring till varför jag kringgår regler som jag satt upp själv och som ingen därför bryr sig om att jag bryter emot.
innehåll i julklapparna från förisbarnen:
1. julgranskula formad som en rosa, glittrig dinosaurie + julkola
2. tryfflar från nk
3. julte och flygplanschoklad
4. doftljus och presentkort på body shop okänt belopp
5. presentkort på åhlens a 500 kronor.

FEM HUNDRA KRONOR! från EN familj. det är ju h e l t vansinnigt. och, nota bene, det är inte bara jag som fått detta utan också mina kollegor på min avdelning, och de på storbarnsavdelningen samt min chef. alltså sju personer sammanlagt som fått varsitt presentkort. om vi jobbat kommunalt hade vi typ inte fått ta emot detta pga klassats som muta då.

tröttiz.

på måndagar går jag från och med den här hösten upp tio minuter tidigare än alla andra jobbdagar. eller ja, jag ställer klockan tio minuter tidigare än alla andra dagar. sen snoozar jag två gånger. iallafall. jag blir så himla trött på måndagar. kanske är det också det här med att ruckas ur sin rutin, att inte få sitta och glo hålögt i soffan med en tekopp och lyssna på väderleksrapporten utan försöka äta frukost samtidigt som man svarar i telefon, tar emot motsträviga måndagsbarn och dukar för lunch. det gör mig till en zombie av trötthet.
och på det inskolningsstress och svåra-samtal-stress. och en vecka kvar till jul. vilket inte stressar mig men alla andra. och himmel vad det märks att barnen behöver vara lediga. och mina kollegor. och kanske jag.

min frisyr är för stor för internet. eller iallafall för att ha som profilbild på fb.

"advent - den tiden på året då det känns absolut konstigast att inte sjunga i kör"

brukar ju vanligtvis anse att vädret inte inverkar på mitt humör, att jag inte hatar regnet och mörkret. och det gör jag inte. men bara för att man gillar nått kanske det inte är bra för en. och ork är kanske inte samma som humör, men ja, jag är så fruktansvärt trött. som jag inte brukar bli, inte ens så här års, men jag är helt trött och orkeslös.
var helt säker på att jag skulle gå och kolla jennys kör ikväll, kände redan imorse att jag kanske inte skulle orka men tänkte göra det ändå. och så visade det sig att det är imorgon jag ska gå och kolla på jennys kör :;P;P;PP;P;P;P;P;P;PP;PPP;P;P så glad nu! och trött.

målar glatt fan på väggen med mycket god framförhållning.

jag tänker lite på dåliga år och bra år. att 2004 och 2012 var ena skitår. och att 2008 också var rätt jobbigt. och hittar ett matematiskt mönster med dåliga år vart fjärde år. det är inte hundra procent vattentätt för hur var 2000? inget jämför med 2001 och allt som hände då, men inget är inte dåligt så jaja. men, om det är fyraårsintervaller på skiten så är 2016 nästa skitår. oklart vad jag ska göra med denna infon. "infon".

pysslar och trevar.

idag har jag varit på julkortspyssel hos min kollega. den trevande vänskapen trevar sig vidare. har varit mycket nervös för att våra pysselsmaker inte skulle vara kompatibla. och ja, det var de väl kanske inte. jag är mer minimalist, mer kul, mer massproduktion. hon är mer scrapbook, vackert, lagerpålager av spets, papper och stickers. men ja, det var kul ändå. och jag trodde nog att jag var en rätt ruttad pysslare men idag har jag gjort helt nya saker tex använt en pearlmaker och EMBOSSAT saker. så kul! aldrig hört talas om embossa förut men man hällde på ett pulver som man sen hettade upp med en speciell pysselfön och så smälte det och blev upphöjt. så mycket pysseltrix! men ja, så fint vet jag inte om jag tyckte det blev. ska nog lägga en pärlplatta nu som kompensation.

denna blogg består till 50 procent av gilmore girlsrelaterade inlägg.

nyss såg jag avsnittet när rory fyller 21. och inte åker till atlantic city och vid tolvslaget till sin födelsedag spelar 21:an och dricker martinis. jag och tommy gjorde det istället, när han fyllde 21. inte i atlantic city utan på baba sonic. jag minns inte hur det var med 21 presenter. men vi spelade 21:an (alltså black jack va?) och drack martinins. det kändes som att vi rättade till världen lite då. eller fiktionen.

förutom jobbrelaterad ångest ägnar jag mig bland annat åt att:

lyssna på elenette. det försätter mig in nånsorts känslomässigt tidskaos och kastar mig sju år bakåt och jag blir knäpp och labil och tänker på hur jag bara kunde lyssna på elenette på onsdagar udda veckor. för annars kom det för nära och gränserna och känslorna blev för otydliga men nu kan jag lyssna när jag vill. (och kissa med öppen dörr.)

drömma drömmar som utspelar sig i mina föräldrars grannars kök. helt orelaterade till varandra i övrig, alltid helt olika scenarion och personer, men så ofta i deras kök.

säga till min pappa att jag önskar mig ett stort saltkar som är stort. i julklapp alltså. annars har jag inte hunnit tänka så mycket på det där med julklappar. har varken köpt eller fått nån julkalender. har gjort två som jag gett bort men har ingen egen. det är ju nån slags fel. borde köpt den med bubbelplast (en bubbla att smälla per dag!) på konstfacks julmarkand.

pörlö pörlö parlajår.

på torsdag har jag en inskolning. man kan tycka olika saker om det, att låta ett barn börja precis innan ett långt uppehåll. jag tycker inget särskilt om just det, jag glömmer nästan bort det. inskolningen är lix inte prio ett på listan. inte när det skriks och skälls, gråts på gården, viskas, lämnas in avskedsansökningar. jag är arg, ledsen och uppgiven. och så himla himla kluven, nej splittrad. vill bråka ena sekunden, ger upp nästa. har intensiva diskussioner på lånad tid med s nästan varje dag, går igenom alla tänkbara scenarion och lösningar men vet aldrig vad vi ska ta oss till. känner att ansvaret vilar helt på mig, känner mig totalt maktlös.
men på torsdag börjar inskolningen och då får det bli prio ett. och så får det här komma på andra plats.

hej bloggen, det är jag igen.

idag berättade k för mig att jag ska stänga imorgon. tack för infon, för det visste jag inte. man kan ju tycka att tex ens chef ska berätta/fråga om sånt men jaja. en dags varsel från icke ansvarig person är väl också rimligt. när jag stönat klart över detta bestämde jag att om jag ska stänga på en himla fredag helt plötsligt så ska jag ha sovmorgon först. banne! så imorgon har jag 45 minuters sovmorgon. känner så här: yass!

aha, så det har inte skrivits nått här sen september. det har väl aldrig hänt förr.*scrollar i arktivet* näpp. vad har jag ens gjort? ja, hur ska jag veta det när jag inte har skrivit ner det. okej, ska vi ta lite siffror.

antal tårtor bakta sen sist: sju. en slängdes, en var till emma och resterande fem var till j&js bröllifest. (relaterat ska aldrig mer göra tårtor till bröllop. oj vad jobbigt att göra bröllopstårtor sa sofia när jag berättade om tårtidéen. (ja, det var inte ens nån som bad om det, gjorde det helt på eget bevåg!) nejnej sa jag, jag har en plan, ett system, en struktur! det blir plättlätt, no stress! (aka famous last words...) jaja, snabbspola till natten före festen när jag kom hem efter sex timmar idogt bakande och kom på en bättre idé och var tvungen och att smsa mamma om bakformar. sen hann jag varken måla naglarna eller skriva nått fint i bröllopskortet, skrev typ kärlek är bra, och när festen började var jag dötrött. men j sa att tårtorna var det finaste han fått men det var ändå inte värt det så inga mer himla bröllopstårtor. jag kan inte hantera det.)

antal filmer sedda sen sist: fem. har typ gott på bio varannan vecka. senast igår. första delen av mockingjay. samt trailern till cirkeln. peppen!

antal dagar av hosta: 55. och om det är hundradagarshosta jag har så betyder det ju att jag har hostat mig igenom hälften av dessa nu! hurra!

antal sedda gilmore girlsavsnitt: 70. ganska bra jobbat. älskar gg! älskar att se om gg! älskar att sandra har sett om parallellt så vår främsta kontakt den senaste tiden har varit att att chatta om olika avsnitt. vi har båda insett av vi helt omvärderat emily. eller ja, hon är hemsk oftast som alltid men gud så man känner för henne ibland. ömmar!

antal genomförda föräldramöten: ett.

antal föräldramöten som orsakat nervositet: noll! brukar annars obsessa ihjäl mig, fundera ut det exakt smartaste formuleringarna, inte kunna sova innan osv etc. men i år ba hade jag ett ungefärligt upplägg, satte ihop lite stolpar, drog ut lite läroplanscitat, delegerade bildspelet med tillhörande head count, klurade ut ett festligt diskussionsunderlag och ba tog det som det kom. kanske inte mitt bästa föräldramöte i livet, men helt klart urbra i förhållande till förberedelser och stress inför. så värt. och både föräldern som var på sitt livs första föräldramöte, berättade hen lite nervöst innan, och föräldern som själv är lärare blev nöjda. firsttimern gick glatt därifrån och ba är det så här det är, det var ju jättekul! och läraren ba jag vill tacka för mycket stimulerande föräldramöte! jag tänker att det här kommer av att jag är trygg i min yrkesroll och typ kan det jag gör.

jess! yes!

kombinationen sträckkolla en säsong av gilmoregirls + vara hög på nässpray: jag blir en gilmore girl. snappy comebacks, talar i 180, strösslar populärkulturella referenser över allt. så synd/sån tur att ingen är här utan att allt sker i mitt huvud/i mina chattfönster.

nu kom äntligen jess också. ÄLSKAR JESS. hatar dean. är teamjess. fantastisk bra avsnitt när han introduceras, från att han stiger av bussen, till hur han snor en bok av rory, till när luke knuffar ner honom i dammen. alltså. en badboy som läser. man smälter ju. fast bokstölden, hur mansplaining är det inte att sno en bok av nån för att fylla den med nots in the margine. och howl av alla böcker. äh jag förlåter det, för rory äger honom ändå.

i bet you look good on the dancefloor.

ikväll ska jag inte gå på en inflyttningsfest i en femma som är köpt utan lån pga 1) biblioteksbästisen ska inte gå och 2) jag har feber.

men febern är bara ett svepskäl. om biblioteksbästisen inte var på bokmässan skulle jag glatt duscha och trycka i mig en cocktail av ipren, alvedon och aspirin och möta upp honom för att swoona alla med våra dansmoves precis som vi gjorde för två år sen när inflyttarna gifte sig. alltså folk pratar fortfarande om hur vi ägde det där dansgolvet.

en torsdag mitt i livet.

idag har jag läst en uppsats som handlade om typ allt jag tycker är viktigt. grät lite, skrattade lite, lärde mig massor.
sen glömde jag bort att äta middag och sörjde det faktum att gorbys verkar ha slutat med min favvopirog av smaken "taco". åt yoghurt och kakor istället.
jag har töntig hosta och en finne på kinden. älskar hösten.

inga vinster i välfärden på våra gator.

har haft ungefär lika mycket ångest inför kvällens styrelsemöte som inför valet. jag och s har förberett oss minitiuöst med strategier och tänkta scenarion och utlagda krokar och spelat dumma och förberett oss på att offra oss för ideal. skrika riskkapitalist nu ska du dö!  men så gick allt svinbra! i god ton och allt! all vinst kommer även i fortsättningen återinvesteras i företaget!

(k)valet.

har sån ångest inför valet. precis som alla andra. gråter hela tiden. hatar alla.

men gillar ändå när en på jobbet skojsäger att vi som förskollärare borde rösta på kd för att det går till val på mindre barngrupper och ett unisont gapflabb uppstår i personalrummet.
och när min helt opolitiska kollega frågar om hon har förstått saken rätt, att vi alla här gemensamt ska rösta på fi. ja, säger jag, det ska vi.

ryck.

har fått olika slags ryck idag. städryck i köket. och fixarryck på samma ställe som resulterade i att jag satte upp fyra nya krokar. använde laservattenpasset som jag lånade av pappa när jag flyttade in här för fyra år sen.
fick även fixarryck som riktade sig mot kroppen. målade tånaglarna glittriga och gjorde en aspirinmask. luktar honungkaka nu. mmm.

you can hear me laughing to myself, but you can't hear the music in my head.

i fredags kom hanna hit, låg på min soffa och orerade över varför sverigedemokraterna var dumma. sen gick vi och la oss innan klockan blivit elva, och tur var väl det för vi väcktes av det av staten sanktionerade krigslajvet som pågick i mina hoods. dom hade skottlossning. vi åt lyllig sconesfrukost på mina nya smörgåsbrickor och sen promenerade vi till västertorp där ellen och sunna saluförde sitt bohag. hanna fick gardiner, jag köpte honung och så var det glassrea. 

på eftermiddagen mötte jag upp j&j och hängde runt på 17festivalen. vi kollade på teddybears och jag blev svinglad när de spelade punkrocker istället för hiphoper och då hade ebbot på "sång."

idag har jag fikat med s på mitt jobb! nu är vi alltså vänner påriktigt! vi utarbetade en grundlig plan för att undvika vinster i välfärden. hoppas den håller. 

hej då helgen, du var kul. 

pop istället för politik.

förra året var jag själv på popaganda. eller det var jag ju inte men det var min utgångspunkt. i år skulle jag gå med sandra men hon bangade pga dubbelbokad, efter att hon först hetsat mig dit. men  sen sålde hon sin biljett och mitt sällskap till annie. så jag var där med annie mest hela fredagen i spöregnet i min läckande regnjacka. hade sekunden innan hånat alla som ej hade regnjackor på festival och skrikit n00bs osv. menmen. yelle var bäst, kelis var en flopp, london grammar var mycket bra och lily allen med. sen var det lördag och det blev som förra året lite. hoppade runt mellan olika jag gillade, frammanade folk jag ville träffa med pur tankekraft, såg en åldrad genuskursare, var rätt spattig, fick ett nytt punkfavoritband, träffade folk jag inte får träffa längre, hatade alla långa som vanligt, ja. det var kul och jag var glad. slut.

kärt huvudbry.

imorgon är det popaganda. jag har outfitångest. det är min vanligaste ångest. och bästa ångest. eller ångest är väl ett starkt ord i sammanhanget. men det är ett huvudbry, ett som jag gärna har. tänker alltid så mycket på vad jag ska ha på mig, på ett sätt som är löjligt och lite pinigt, men det är också så kul. tommy brukade håna mig för det oerhört ytliga i att ligga vaken och tänka ut vad jag skulle ha på mig nästföljande dag, men det är faktiskt oerhört praktiskt att ha en plan ju! att vara lite förutseende. sparar tid på morgonen osv. inte så kul att klä sig för jobbet när man måste vara så praktisk. (fast lite kul att kunna rättfärdiga batmantajts.) inga dinglande örhängen, inga långa svepande kjolar, inga ömma material. därför blir det ju också extra kul att tänka ut vad man ska ha på sig när dessa hänsyn inte behöver tas. all in med ömma, dinglade, svepande! maxa, passa på,

umgås och ha trevligt tillsammans.

när det är bra att vara ett samtalsämne.

idag sa min chef kom maja, jag måste tala om en sak för dig. jo, idag var det en förälder som kom in på mitt kontor och stängde dörren efter sig. hon sa att hon hade pratat med några andra föräldrar på förskolan, dom som bor i samma område som hon, och nu kände hon att hon ville vara språkrör för det dom hade talat om. hon menade att föräldrar är ju väldigt bra på att mobilisera motstånd när de tycker att något som rör deras barn inte står rätt till, då skrivs det insändare och anordnas föräldragrupper och kommunpolitiker kontaktas. men att de är sämre på att föra fram det som är positivt. men nu hade iallafall de här föräldrarna kommit att prata om hur himla bra de tyckte att jag var, och den här föräldern ville verkligen säga det till min chef, att maja är så bra, det tycker vi allihop, och vi ville verkligen att du, som chef, skulle veta att vi tycker det. och vi hoppas att du också vet att maja är bra. ja, hade min chef sagt, det vet jag. jag ska säga det till henne.

ös.

efter jag skrivit det där igår lyssnade jag på en gråtig kentlåt och grät lite. gulligt gjort av mig.
idag är jag gladare. har haft avdelningsmöte/pepprally med mina kollegor och bokat av en massa saker. fick även värsta lyxiga gottekorgen i hejdåpresent av ett barn som bytte avdelning. alltså vi fick en var . helt sjukt, k sa det är alldeles för mycket! barnets mamma sa nej det är alldeles för lite! gulligt gjort av dem.
förra veckan hade jag överlämnadesamtal tillsammans med s och hon sa sen när vi gått igen om alla fem samtalen att hon tyckte jag pratade så bra med föräldrarna. att det kändes som vi hade en kommunikation som var uppriktig och ärlig. har tänkt så himla mycket på vad hon menade, jag tycker det är ett superfint beröm, men jag har inte alls sett på det så. utan mer som normalt beteende. iochförsig helt motsatt hur jag beteende mig i början av min förskollärarbana. ja, det är väl fint att man utvecklas och så.
imorgon börjar inskolningen. inte för mig alltså, jag kommer ha fullt upp med dom gamla. och att hålla ställningarna. ska testa en ny approach som typ är fulltösmedvetslös! trygghet genom aktion!

trött och blasé och uttråkad och ensam.

jag undrar lite vad som hänt med mina relationer. eller ja, jag vet väl vad som hänt med dom. några jobbar hela tiden, några är med sina barn hela tiden, några har flyttat, några är en kombination av de tre, några kostar mer än de smakar. och sen är listan slut.
det kanske inte är en helt sanningsenlig uppräkning, men det finns hinder för att umgås hela tiden (är jag ens intresserad av det?) och det känns som när man föreslår att ses så hindrar man dem från att jobba/vara med sina barn/bo på annan ort. och man (jag) orkar bara vara så pass tärande. kanske är det det som det handlar om. att jag känner att mina anspråk på umgänge tär och stör. att det är tjat. att folk tröttnar. att det finns en kvot och den är fylld för alla andra långt innan den är fylld för mig.
och samtidigt. jag ids inte. jag trivs oerhört bra i mitt eget sällskap. men ja. det här med att vara sällskapssjuk och folkilsk samtidigt. story of my life.
jag är bara trött och blasé och uttråkad och ensam.

jag öppnar mig, och så stänger jag igen. eller jag råkar öppna mig, spiller ut, pratar brevid mun. sen ba oops. zip! sch.

som vanligt.

i fredags slutade en av mina favoritfamiljer på förskolan. för att de ska flytta till andra sidan jorden. jag initierade för första gången att krama en förälder. vi kramades länge. och sa saker med grötiga röster och tårade ögon.
imorgon är allt som vanligt på jobbet igen. eller nästan iallafall. åh, jag älskar som vanligt. mitt bästa tillstånd. vecka 33, min favoritvecka, jobbmässigt.

min superkraft är att jag kan bli nostalgisk över nästan vad som helst.

har köpt en ny tele och det var inte en dag för tidigt. har inte kunnat smsa som en normal person (telefonen skriver helt på egenhand s i olika varianter efter varje bokstav samt författar 8meddelande långa sms innehållandes enbart punkter ) sen typ oktober och inte kunnat ringa som en normal person (bara burkigt) sen typ maj. spotify crashar så fort batterierna tar slut och surfa är det inte tal om, av samma orsak som smsfailandet.
har suttit och försökt föra över det som är viktigt att ha kvar. och med försökt menar jag att jag har försökt bestämma vad som är viktigt att ha kvar. hatar ju att slänga saker, men vill lite slänga allt i bland. rensa. rena. har argumenterat med mig själv kring en nedladdad skivas fortsatt varande eller icke varande. en hand i himmelen som fått följa med sen min förrförra telefon. även om jag väl skulle kunna ladda ner den i spotify så känns det inte helt tryggt. liksom, kan man lita på att spotify är föralltid? att dom alltid kommer tillhandahålla en hand i himlen närhelst jag behöver den? tror inte det va. det känna alldeles för risky. den skivan får flytta med en tredje gång. kan inte leva i en värld där den inte är ett knapptryck bort.