så kär i min nya personliga bankman. pga så gullig samt sa saker som jag avråder dig från att göra så, du kommer inte tjäna på det men jag förstår att du känns bättre för dig och isåfall ska du göra så.
åt middag med lillebror och diskuterade olika grenar inom metalgenren. mest att heavy metal är så himla mesigt och sen satt vi och genrebestämde olika band försökte komma fram till vad som är hårt egentligen. ha nu smsat framochtillbaka med hanna om hims genrebeteckning och slängt goth 'n roll och love metal omkring oss. sa att jag är team love metal, i alla lägen sa hanna. så nu har jag lyssnat en massa på him och utan att jag visste det ligger det lite för nära och jag får nån slags oidentifierbar krypande obehagskänsla och det känns som att jag är sjutton och hänger på helgon och tycker him är bra i smyg fast jag fattar att de är för töntiga.
pappa packar. lägger fram saker i högar. bestämmer att han ska åka i kostymen. mamma säger att skjortan är torr nog att strykas nu. pappa säger att han kanske kan få stryka den på plats. behöver man ringa och fråga om det? nej, säger mamma, det är klart dom har ett strykjärn, det är klart du får låna det. du hinner stryka på förmiddagen, då har vi gott om tid, begravningen börjar först ett.
jag tittar på pappas packhögar. på slipsen som ligger överst. ska du ha vit slips frågar jag. ja, ingbritt hade tyckt det. han ska bära kistan också, säger mamma.
jag har tänkt så mycket på min pappas uppväxt på senaste tiden. redan innan det hände. återkommit till tanken som slog mig nån gång i höstas, att pappa inte är uppväxt i en kärnfamilj, att ingen av mina föräldrar är det, men att jag alltid har tänkt att min pappa var själv med sin pappa så väldigt länge. alltid tänkt att det är synd om min pappa. men det som slog mig i höstas var att han hade ett enormt nätverk runt i kring sig. hans mammas släkt, hur nära han var sina kusiner, sina mostrar och morföräldrar. det fanns granntanter och lekskoleföreståndarinnor. och så fanns det en bondgård i västergötland där han var sommarbarn varje sommar i sju års tid. och på tisdag åker mina föräldrar till västergötland för att begrava yngsta sonen i den familjen. han blev en bra bit över åttio, var den som tog över gården, och den som följdaktigen öppnade dörren när pappa knackade på igen, drygt tio år efter han slutat komma dit om somrarna och de återupptog kontakten.
han gick bort vid nyår och nu ska pappa bära hans kista. och hans släkt tycker att det är självklart att pappa också ska bära en slips i den färgen som är reserverad för de närmast anhöriga.
ett. inatt drömde jag att jag "gjort mig av med" min kånkenrygga. sen kom jag till jobbet och en förälder ba, men åh, var är din fina ryggsäck nånstans och jag var tvungen att ljuga och sa att den gått sönder. alltså SJÄLVUPPTAGENHETEN i att nån annan skulle 1) märka att att jag inte hade min ryggsäck och 2) bry sig om det så pass mycket att den frågade efter den. jaja.
två. tänkte att jag skulle duscha medan soppan puttrade på spisen men så kom jag på att jag har en nya duschkräm som verkar så härlig och då ville jag inte snabbduscha. ska jag bli en sån som håller på med härliga duschkrämer och myser i duschen nu? jag som tycker det är urjobbigt att duscha.
det är den 12 januari men det känns inte som att det nya året startat än. det står liksom och stampar.
har jobbat fyra dagar men väntar på att börja jobba på riktigt, att ha uppbackningen och arbetslaget i ordning, att ha landat med inskolningen, att ha lämnat över de äldsta barnen. att lägga en gemensam struktur för våren och planera in möten och utvecklingssamtal och projekt och fikor.
men imorgon är v tillbaka från sin sjukskrivning, ett av de stora barnen ska gå sin andra förmiddag på storbarnsavdelningen, det långlediga barnet kommer tillbaka, jag kanske hinner använda planeringstiden. lite lite lite startar det. även om det nog kommer stampa ett tag till.
