solvarm, vårkvällskall, brasrökslukt i nytättathår.

försöker hetsa alla jag kan komma på att följa med till en eld men får inte med mig nån. bestämmer mig för att gå till den närmsta elden ändå.  irrar iväg på egen hand i mina grannkvarter där jag tappar bort mig, piper att jag vill bo i de små sockerlådshusen, men väl framme vid elden konfronteras jag med sockerlådornas invånare och får panik. dom gör inget särskilt, bara är som vanligt folk är mest och jag får samma panik som jag får av tanken på att bosätta mig i segeltorp. jag kan inte se hur jag nånsin ska kunna bo så där. leva så där. tittar på elden, den är ynklig. det finns ingen manskör. känner ändå samma valborgskänslor som alltid. som alla år innan. lite vårlycklig, lite vårmelankolisk. allt går bara runt, inget är nytt. det är tryggt. och tråkigt. men mest tryggt.

idag sa v att hon tänker säga upp sig.

kentflikkor fyller år.

fyllde 31 små år igår. firade med brunch med ma&pa och bror, och sen med kentfest tillsammans med sofia!  pysselavdelningen gick all in på vitt och vi smackade upp 50 ballonger, tre vimpelspel och en massa serpentiner i sofias vardagsrum (pga 6 juni 2003). vi hade fixat röror och bröd och två sorters tårta samt kentrelaterade snacks, dvs. lådvinsnostalig, en skål med socker och givetvis krämbuffé.  vi hade också gjort ett assvårt kentquiz. det var kul förutom när vissa ritade ledsna smileys på som svar. borde verkligen känna fler kentfans. nästa gång vi har kentfest ska jag känna fler kentfans.
jag och sofia sminkade oss med mycket kajal och stjärnor och kände att man verkligen borde bära mer svart-under-ögatsmink. jag hade på mig min studentoutfit, fast med polarn o. pyrettröja som överdel. men annars röda kinaskor och åtta lagerstyllkjol. emma och sandra var utklädda till samma skivomslag, anna var utklädd till ett annat och så kom faktiskt markus mustonen på vår fest. jenny den lilla ordvitsaren hade pärlor i pannan och döpte sitt quizlag, där jonas ingick, till jonas och giftet. och fredrik bjöd på lsd. efter quizet hade vi kort men intensivt kentdansgolv som avslutades med konfettinbomb. tyvärr vara bara jag och sofia på dansgolvet just då, men det räckte rätt bra. 00.00 började efterfesten då man fick spela annan musik än kent. bäst på efterfesten var när jag och erik förenades i en innerlig tolkning du måste finnas.

fira grilly

så trött nu. det blir lite lätt lite hetsigt när man fyller år samma dag som sin bästis och dan efter sin bror. mycket presenter och fester som ska fixas. man måste bidra med sin närvaro såväl som med sin tanke. allt räknas.
idag fyller niklas alltså tjusju. detta firades ( eller firas nog fortfarande när jag skriver detta) på ett hak i högdalen. synd för mig att jag aldrig lär mig skilja på högdalen, hagsätra och hökarängen. åkte fel när jag stressade iväg för att komma tidigt till detta event så jag skulle hinna hem och lägga mig i rimlig tid. aja väl där hetsade jag honom att öppna det guldkinder ägg från nk han fått av sin chefs fru. detta lyckades genom att jag med emfas hävdade att jag trodde att det innehöll smycken. en ring kanske. det innehöll inte smycken. det var choklad. som alla trodde från början. men kul att jag fick min lillebror att tro nått bara för att jag trodde det. man måste utöva sin storasyskonsauktoritet.
hann även tyda tecken och ägna mig åt magiskt tänkande kring alla månsymboler i hans presenter samt i vädret innan jag kastade iväg mig hem.

men om han får heta eugen så är allt förlåtet!

i typ tio sekunder var jag själaglad över att prinsparet hemlighöll könet på sin unge. sen sa dom det.

hur vet man?

det gick... jag vet inte hur det gick? hur vet man hur nått går? hur nått landar?
vi pratade snabbt, k sa mest. v sa jag vet inte. jag har pollenallergi. sen gick hon och rökte.

f u detet.

tre nätter i rad har jag drömt om samtalet vi ska ha med v imorgon.
visste inte att saker kunde bli fel på så många olika sätt! tack för det mitt undermedvetna!

sömnlös i södertälje. (nej jag åkte hem med vändande buss såklart)

ni vet när man på hemvägen passerar e4an prick när motorvägsbussen till ikea bromsar in och man får feeling och hoppar på men när bussen inte svänger in vid ikea fem minuter senare inser att man hoppat på en annan motorvägsbuss vars nästa stopp är södertälje med omnejd.

och sen var jag tvungen att ältat detta med s en stund och hon fick in mig på missbrukstanken som inte ens slagit mig men nu kan jag inte släppa det.

idag sa min chef åt mig och k att vi skulle prata om varför vi tror att v är borta så mycket. tyckte detta var det cirka det dummaste ever, och k också, liksom hur ska vi veta? men så pratade vi iallafall om det och det visade sig att vi hade rätt många olika förslag på varför och att vi båda två var rätt irriterade på v.  för att hon är borta så mycket. och så pratade vi om att hon kanske inte trivs, eller kanske inte mår så bra. för hon är frånvarande. även när hon är på plats. hon tar inte riktigt in, håller distans, har inte koll, knyter inte barn till sig. och jag tänkte att jag kanske tar för mycket plats, bestämmer för mycket, planerar för mycket, kör över för mycket. får henne att känna sig överflödig. och oviktigt. men k var mer inne på att hon inte alls vill jobba hos oss, inom förskolan. att hon har tar för mycket ansvar för sina barn och barnbarn. att hon röker för mycket.

och nu känns det som att vi har gaddat ihop oss. men vår chef tvingade oss. och det är bättre att vi tar det med v än att vår chef gör det. även om vår chef borde göra det. och väl också kommer göra det. men vi ska prata med henne först. och säga jag vet inte riktigt. att vi är oroliga. att vi undrar om hon trivs. om vi kan göra nått bättre. tänk vad tryggt det skulle kännas om man hade förtroende för att en chefs kunde ta hand om sånna här saker på ett fint och respektfullt sätt.

why do you need more help then a baby?

det känns som att internet har slutat bry sig om girls? för typ två säsonger sen, när jag och sofia försökte titta tillsammans och jag ibland därför var tvungen att vänta nån dag extra med att se de senaste avsnittet så kunde jag inte va på internet utan att bli spoilad, översköljd med memes och få artiklar kastade på mig.
alltså det är väl rimligt att folk inte ballar ur så fort lena dunhams kropp är avklädd, internet kan bara gå sönder så många gånger, men asså jag läste recaps och analyser och mös runt på massa olika ställen och för det är ju halva nöjet men  nu är det bara tyst. svekfulla internet. tackochlov för teveseriepodden.

hkh prins kent av skåne

hänger runt på svensk damtidnings insta pga orsak och hittar deras brillianta aprilskämt att lilleprinsen skulle förärats ytterligare ett namn för att hedra sin pappas favoritband som nu lägger ner. så ledsen att det är inte är sant.

hårig håla.

idag fick jag upp en superrolig statusrad från 2008 men den gick inte att dela? iallafall stod det: skrämmer gymnasiekids med sitt kroppshår.
mindes inte alls sammanhanget, men då är det tur att man har lelle bloggy att checka av emot och uppenbarligen handlade det om att jag gick på min lillebrors studentskiva med synligt orakade armhålor.
2008 hade jag och sofia som nyårslöfte att inte raka oss under armarna. har inte rakat mig under armarna sen dess.
det var en väldigt aktiv handling då, vi pratade extremt mycket om kroppsbehåring och jag skrev ett himla paper om hår och feminism på en delkurs på lhs. (fick vg) i den skrev jag om hur mitt armhålehår aldrig kunde få vara bara armhålehår utan var ett statement hur jag än gjorde eller inte gjorde med det. det här var ungefär samtidigt som aftonbladets bilaga macho kom (så dålig tidning! pluggade förövrigt sen med en av grundarna som hela tiden refererade till den som sveriges största feministiska tidskrift. man ba ja? det är en gratisbilaga till aftonbladet? den kom typ i sex nummer och gjorde noll avtryck. var tyst) vars ända bidrag till historien var ett superkul bildrepotage om olika sätt att pynta sitt armhålehår på. jag och sofia babblade mycket om att färga armhålehåret, vilket killar i vår närhet tyckte var v a n s i n n i g t. vilket ju gjorde en mer sugen. men det blev aldrig så.
men då iallafall lät jag verkligen bli. att raka mig. jag valde att vara en hårig feminist, jag tvingade mig till att vara det, vi tyckte nog att det var snyggt, men behövde peppa oss själva för att kunna stå för armhålebehåringen.
nu är det bara automatiskt, det känns helt främmande att jag inte skulle ha hår under armarna. typ som att det är naturligt att ha hår under armarna? som om det fanns där av sig självt?
det krävdes bara lite systerskap och tillvänjning för att det skulle ske.

marit bergmans nya skiva får mig att o-hata våren.

hur vig?

tryckte nyss min stortå mot min panna.

bibliotekardotterns mamma.

om två dagar går min mamma i pension. hon började nedräkningen för över ett år sen. eller, år innan dess. jag har alltid vetat att min mamma längtat till, eller iallafall sett framemot sin pension. (tillskillnad från pappa som gick i pension tre gånger innan det tog skruv.)
idag har hon blivit avtackad på sitt jobb. hållit tal. blivit avfirad av hundra personer som kommer sakna henne. eller redan gör det för en massa som redan blitt panchisar var där också. hon verkar ha varit nervös och förväntansfull inför idag. hon pratade om det som att en det var skönt att det var över nu, hon gillar inte ståhej så mycket, att va i centum på det sättet, men hon var lite skrytig när hon pratade om alla som kommit och allt bubbel och alla blommor och alla presenter.

en av de bästa grejerna jag vet är att få en inblick i folks jobb. se dom in action. man har ju ingen aning om hur folk funkar på sina jobb, hur dom är med kollegor och ansvar och uppgifter. men ibland får man se, och om man då får se att dom är bra på sitt jobb, det är så fint. eftersom jag också jobbade på biblioteket förut hände det ibland att vi överlappade varandra, mamma och jag. och det var verkligen så givande att se henne göra sitt jobb, som hon är så himla himla bra på. och att få höra folk som leende ahh;ade när de fattade att hon va min mamma.
även om hon verkligen velat gå i pension ett bra tag nu, så har hon alltid gillat sitt jobb och många av hennes närmsta vänner är hennes kollegor. hon fick sin guldklocka för länge sen. jag tror verkligen att hon haft det bra. och att hon har varit en stor tillgång. det är väldigt fint att tänka på.

the old switcheroo.

nivet den här grejen med att förbluffas över folks ålder. typ att ross i vänner spelar 28 år när serien börjar. eller att håkan juholt och brad pitt skulle vara lika gamla (vilket inte är sant tror jag, har för mig att brad är ett år äldre)
en av mina sånna åldersförbluffande käpphästar var länge det faktum att winnerbäck och håkan är lika gamla. (alltså inte håkan juholt.) har sagt det som ett fakta att förvånas över i minst tio år, och folk blir förvånade. winnerbäck, som är så gubbig? och håkan som är så pojkig? att dom är lika gamla??
jag, sofia och sandra har en chattråd där jag främst bidrar med att länka till olika svenska kändisars instagarmkonton. för ett tag sen länkade jag till winnerbäcks. jag tyckte det var oerhört att han ens hade ett instakonto. han kändes lite som den sista som skulle haft det. (han var ju redan 1999 trött på alla mail och koder...) sandra kommenterade "vad ung han ser ut = jag har tydligen blivit vuxen." och jag tänkte att hon var knäpp, eller snarare att hon vara omger sig med män med skägg.
men i natt när jag kom hem så lyssnade jag en gång på håkans nya singel och helvete vilken GUBBIG låt. noll svårigheter att tro att han är 42 år gammal. minst. och sandra har kanske rätt, winnerbäck har nog stannat i nånsorts 30+fåra, för alltid.

ett annat guld i detta dig

nivet när man googlar en person som man levde i symbios med en hel festival i början av 00-talet och så visar det sig att personen i fråga har som huvudsysselsättning: professionell magdansare.

im not sayin he's a golddigger.

min pappa har släktforskat/internetstalkat fram en gammal sjuklig syssling utan arvingar som har ett hus vid havet i halland.