fredag, juni 29, 2007

tvärt

alltid när någon tycker någonting väldigt mycket, som jag egentligen inte tycker nånting om, så ska jag alltid tycka tvärt emot.
ganska märklig beteende när man är så konflikträdd som jag.

tisdag, juni 19, 2007

pergamentrullar och kloroform

imorse vakna jag av att jag sträckte vaden. eh, normalt? det gör fortfarande asont när jag spänner benet.
fem minuter senare var klockan 10 i sju och min väckarklocka ringde, för jag skulle tvätta. klockan sju. på sommarlovet. hårt alltså.
men sen vid nio var jag lite gladare för då kollade jag på sommarlovsmorgon och då var det tintin! (eller täntän, som pappa brukar säga med överdriven fransk brytning, samtidigt som han skrattar åt sin egen fyndighet.) iallafall, så bra! det var rackham den rödes skatt (haha, jag har alltid trott att han hette rackarn!), mycket bra avsnitt med mycket bra tjyvnamn. annars gillar jag mest rastapopoulos, för att inte tala om hans täcknamn markis di gorgonzola!
i det här avsnittet sa dom pergamnetrullar typ tusen gånger. typiskt ord som jag lärde mig från tintin. annat typiskt tintinord: kloroform.

anfäkta och anamma, era landkrabbor!

måndag, juni 18, 2007

Doktor vem?

Min största sorg i världen just nu är nog att jag inte har någon vän som tittar på Doctor Who. Kom igen! Ni behöver inte ens gå tillbaka till sextiotalet, börja med nya serierna! Det är värt det! Det är bra teve! Ruthie, det är osynlige Claude! Och Billie Piper! Och det är Bra Teve folket, och jag behöver någon att DELA det här med för det händer så mycket spännande så jag kanske dör!

fredag, juni 15, 2007

ynamn med ie

igår var jag och klara på debutbar. en del var bra, en del var dåligt, en del var snygga och en del var ronnie.
ronnie valde att läsa upp ett stycke ur sin roman som gick ut på att man skule fatta hur indie/alternativ/icke svennebananig huvudkaraktärenvar. detta tog sig i uttryck på så sätt att huvudkaraktären tänkte föraktfulla saker om sina fellow barndomsvänner när han var på klubb i falköping. så är tänkte han tex (fritt ihågkommet och väldigt lösryckt) "de där skulle väl stava morrissey med ett s om de ens visst vem han var..." LOL. man känner indiekilleföraktet flöda. sen hände en jättekosntig grej. ronnie läste ordagrant följande: "i en värld av idioter står han först i kön." okej, eh vaa? här citeras alltså socker av kent från vapen och ammunition. och då undrar man ju genast, hur tänkte du nu? skulle du alltså förstärka indieimagen med att droppa lite svensk indie, och valde då kents mest svennebananinga skiva ever? är du dum eller? eller vet du inte att du rakt av citerar jocke berg? är du dum eller?
sen hände det som satte spiken i kistan och lock för mina öron för alltid. under intervjudelen med babelkillen så väljer ronnie att citera, wait for it, bengt ohlson. BENGT! såklart. jag ville dö av skratt och skrika manlig hegemoni och sen gråta en skvätt.

fredag, juni 08, 2007

fyfan vad vi är bra

Nu har jag nästan flyttat temporärt till skogen. Jag åkte hit idag, ska tillbaka till Stockholm snabbt i morgon kväll, och åker igen på lördag. Förhoppningsvis orkar jag med någon slags utgång på i morgon kväll, men eftersom jag känner mig så hoppas jag inte på för mycket. Just nu är det sent, men jag har druckit en massa kaffe så jag måste varva ned på något sätt innan jag kan slagga.

Det känns skumt att vara här, och veta att jag ska vara här nästan hela resten av sommaren. Jag var på Frankies studentmottagning tidigare, och sedan hos Keishas lillebror och grattade och hade mig. Alla var ungdomliga och fulla, utom jag som var nykter och körde bil och hade pensionärskrämpor och fotriktiga skor. Och alla ungdomarna och de vuxna hängde tillsammans sådär härligt som man gör. Fast jag har liksom aldrig haft ett sådant förhållande till vuxna i min närhet (eller alltså, jag är ju sjukt väluppfostrad och bra på att prata med vuxna, men inte sådär dunkiryggenknäckaenbira). Det finns en massa gäng här som bygger på var man bor och vad man håller på med och hur kulturell man är och så, och när jag var liten var jag alltid bitter för att min familj inte hade det så (i alla fall inte med några som bodde i samma landskap). Nu blir jag istället stressad och tror att någons mamma kommer att hoppa fram och skrika BUSTED om jag snusar eller tar en öl. Sen åkte jag och Keisha och Johnny in till stan och jag och Johnny hängde på hans balkong och drack folköl och bondade och pratade om hur svårt allt är och hur ovärt det var att ta studenten. Det är min största besvikelse när det kommer till min bekantskapskrets, att alla har för positiva upplevelser av studentfirandet. Av gymnasiet över lag förresten. Svikare! Man var tvungen att umgås i grupp hela tiden och så hetsades det en massa över grejer som man skulle göra för att det var tradition. Och allt var lite pinsamt hela tiden också, det är ju till exempel jätteskämmigt att skrika inför folk. Fast när man pratar om gymnasiet så kan alla hålla med om att det suger och att betygssystemet och läroplanerna är åt helvete eller vad det nu kan vara som man är missnöjd med men så kommer man till studenten och alla bara "jaaa, men det var ju typ det roligaste i mitt liv". Snacka dålig stil.