klent pynt är också pynt.

på tisdag ska jag flytta ut ur mig själv.

igår träffade jag emma och vi åt pasta och pratade om den här skithösten.
sen längtade emma hem till en kaka som hon hade bakat. kunde absolut relatera till detta.

vad vi talar om när vi talar om att vi är trötta.

förövrigt har klara kommit nu och det är världsbäst.
vi är trötta men glada och ganska mätta och har kollat på projekt runway och klara diskade både idag och igår.

put a ring on it.

igår gifte vi bort bibliotekarsonen, hösten gick all in och visade upp sig från sin absolut bästa sida bara därför. brudparet var stiliga i matchande frisyrer och vi fick åka chartrad buss från kyrkan till festlokalen. vigseln var märkligt religiös för att höra till två ateister, med kitshig avslutning i form av uttåg till bröllopsmarschen (vilket kanske inte var menat som kitsch utan som fint och traditionellt?) . bra variation på talen som bland annat lovprisade bibliotekarsonens bildning och utnämnde hans brud till yoko. och så höll en lite obehaglig tioåring ett som hade en konstig utläggning som ingen hängde med i och som slutade med att "er kärlek är som en eld som kan bränna upp två talibaner". därmed har "talibantalet" helt ändrat innebörd för mig.
hade biblioteksbästisen som bordsdam och danspartner. han var alla känslorna på en och samma gång. vi ägde dansgolvet och vilket folk kom fram och sa ideligen. halv ett skrek vi till varandra att vi skulle dansa i tre timmar till. fem över ett stängdes musiken av. men då hade vi betat av såväl brudvals som bugg, interpetive dance, sjunga-med-och-välta-runt, nån sorts charlston samt hoppa- upp-och-ner-på-stället-i-extas över it takes a fool to remain sane och a rush and a push och dröp av svett så det var väl okej ändå. jag hade lite glömt bort känslan av att koka bort på ett dansgolv för att sedan gå ut och svalka sig i minusgrader. den känslan.
biblioteksbästisen slog också fast att jag minsann visst var lika mycket romantiker som han, annars skulle jag omöjligt kunna uppskatta the ark.

team y och jag.

så, y jobbar på min förskola den här hösten. peppade enormt mycket på detta, men ja. det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. eller jag fattar inte riktigt hur jag tänkte. det är ju inte som att vi hinner ses. i snitt ses vi kanske fem minuter om dan. men i morgon. imorgon ska hon, pga diverse operationer/lunginflammationer/50årsdagar/förkylningar/bankärenden, jobba på min avdelning hela dagen!
är sjukt peppad + nervös inför detta! det känns lite som att hon ska titta på mig när jag jobbar och döma varje tonfall, som jag måste topprestera i alla moment. är också sjukt nervös över att vi typ inte ska jobba bra tillsammans. bitterheten isåfall.

annars då?

i fredags hade vi planeringsdag vilket i mitt fall betydde att jag uppviglade en mindre revolution. vi får väl se om det är glömt efter helgen eller om det håller sig ända till nästa apt.
igår köpte jag en hink honung (tre kilo) och plockade två korgar svamp (10 kilo). och så köpte jag vinglas, så nu får nån ta och komma och dricka upp all den här himla alkoholen som ligger och skräpar.
jag är så himla trött hela tiden. alla säger att inte är konstigt med tanke på omständigheterna men jag var trött redan innan omständigheterna. jag har varit alla sorters trött. dels trött som i sömning. dels trött som i slut/utmattad/utschasad. dels trött som i less. lessheten har gått över. jag insåg inte att jag var less förrän jag slutade vara det, kom ut på andra sidan osv. nu har jag nästa glömt att jag någonsin var less.
nu ska jag sova.

en mamma är alltid en mamma.

oavsett om man känner henne eller inte.

instämmer föregående talare.

det värsta som finns är ju när nån säger jag tycker precis som du och sedan fyller i med nånting som är exakt motsatsen, utan att den fattar det själv.