tisdag, juni 19, 2018

grilly har fått en lägenhet! på rätt sida om stan! 3 minuter ifrån sin storasyster! alltså mig!

söndag, juni 17, 2018

har nu panik över att jag framstår som en anal pedant på insta?

den här städnojan grundar sig väl delvis i att jag under vår uppväxt alltid kände mig som en lortig fattigunge hemma hos henne. och den känslan framkallade jag väl lite grann genom att romantisera om allt hårt&svårt förritin och vilja va en sån godhjärtad fattigunge. typ miranda. och hemma hos henne fanns en mamma som var hemmafru. och de hade servettringar i silver och linneservetter, linblomsgröna till frukost och vinröda till middag. och det var alltid alltid välstädat. och nu tänker jag väl att hon är sin mammas barn, som prioriterar en skinande diskbänk framför att amma sina ungar.
jaja, hade såklart inte städat under kökssoffan, det gör jag aldrig. och såklart kryp henne unge fram till den och drog fram dammråttor, äggkartong och nått tre år gammalt kvitto. so much for keeping up apperences. ville väl dö. men skämtade bort det och hon skämtade tillbaka om att det var skönt att nån mer slarvade med städningen under soffan, och att jag inte var lika prydlig som jag ger sken av på insta.

har lågintensivt städat i tre år inför detta.

om ett par timmar kommer min barndomsvän hit. vi växte upp på samma gata, gick i samma klass i låg- och mellanstadiet. sen flyttade hon ifrån mig, till andra sidan stan. vi sågs några gånger efter det, skrev brev till varandra. men sen rann det ut. när facebook kom letade vi upp varandra där, som man gör, skrev några nyfikna frågor men det blev inte mer. för några år sen visade det sig att hon umgicks en del med några nära vänner till s:t. dom träffades ibland på middagar. hon frågade om mig, hälsade. och sen fyllde vi tretti, och min trettioårskris bestod mest i att jag sökte upp folk från förr. eller sökte upp och sökte upp, jag la upp en bild på oss båda som födelsedagshälsning och då föreslog hon att vi skulle ses. då hade det gått 19 år. jag åkte hem till henne. vi åt middag, jag hade med mig kakor. vi satt på hennes tak. pratade om allt som varit då, allt som blivit nu. det var surrealistiskt. verkligen. så svårt att få ihop elvaåringen i mitt huvud med 30åringen brevid mig. och samtidigt inte. som att träffa nån för första gången, men ha väldigt kort startsträcka. öppnade mig på en sekund. det var ett fint möte.
men sen sågs vi inte. när vi skiljdes åt sa hon att hon ville komma hem till mig nästa gång. och jag tänkte verkligen att hon skulle få det. men jag kände mig så särskådad, som att hennes skarpa blick skar igenom mig, såg allt, fattade allt, värderade allt. och att ha henne i min röriga lägenhet kändes för intimt. jag ville inte visa upp den, och mig, för henne. så det rann ut.
men nu ska kommer hon snart hit. jag har aldrig städat så noga för någon. mitt hem och jag är redo.

lördag, juni 16, 2018

min hy är dålig och min lugg känns töntig. jag har sovit som en kratta hela veckan, men läst detso mer. idag ska jag städa, tvätta, rensa, baka. det blir bra och lite tråkigt.

torsdag, juni 14, 2018

somnar om och vaknar igen som jag alltid gör.

jag sover så dåligt. somnar dåligt. vaknar ofta. min säng är obekväm.
mina bästa leggings är borta. när jag köpte nya idag hittade jag också min bästa duschkräm på rea. den har utgått ur det ordinarie sortimentet. jag bunkrade fyra flaskor. för nån vecka sen var det extrapris på mitt schampoo. då köpte jag sex flaskor. är väl en hoarder.
imorgon är det utflyktsdag. i har varit sjuk hela veckan, hon kommer inte med. så j är hänvisad till mig. det är lite bra. det är svårt med tre. ser iallafall framemot en jobbdag med två timmars datatitt, en timmes bussåkande, fyra timmars hänga runt ute med barn utan ansvar för barn, i kläder som är fashion before function, med medhavd matsäck och kanske ett vattendrag på listan.

onsdag, juni 13, 2018

terminens första avsked.

idag var det en farmor som hämtade på förskolan för sista gången efter totalt åtta år. hennes äldsta barnbarn började samtidigt som jag, och då hade hon inte ens lärt sig gå.
om alla barn fick gå på en förskola som den här så skulle världen se annorlunda ut, sa hon när vi kramades hejdå.

tisdag, juni 12, 2018

nektarinhjärta.

jag är så slö. har matrester från i förrgår att äta till middag igen, jag gör det till arrested development och det går fort. sen gör jag en kopp te som jag glömmer när jag ska vila lite. förhandlar med mig själv att jag kan vila först en halvtimme. sen en till. sen en till. klockan hinner bli halv åtta innan jag får nått vettigt gjort. nått vettigt är att diska disken. plocka i köket. jag tar massa dumma foton på mina lupiner. dom blir så bra att jag byter bakgrund på mobilen. sen fiskar jag upp en nektarin ur nektarinkorgen. den har blad. även den förevigas med massa dumma foton. ett får vara på instagram. jag skriver om bildtexten tre gånger. landar i superpretto. är nöjd. sen byter jag mobilbakgrund igen. i min vila har jag iallafall författat olika meddelanden och gjort planer. svar på dom plingar in. jag har ljud på telefonen för första gången på nästan ett år. igår ringde sifo. först skickade dom sms och sa att dom skulle ringa. föredömligt. hade aldrig svarat annars. jag kokar nytt te och läser en bok som utan att jag vetat det iförväg handlar om skrivande. boken jag läste innan dess gjorde också det. det kanske märktes? det är ett tema jag gillar. en bekant till mig som är författare la igår upp en dikt som hon skrivit som tonåring och raljerade lite över den. jag blev både imponerad och lite sur. surheten kom sig av raljernadet. fast jag tänker också att det var en humble brag. man lägger inte upp sina tonårsdikter om de inte har nått. den hade nått. det hade den verkligen.

söndag, juni 10, 2018

trappy trappy.

har haft den mest chillaxade helgen på landet med lillebror. badat i en kall mörk sjö för vattendragsstatistikens skull, och i ett salt, ljumt hav med mjuka vågor för njutets skull. har lärt mig allt om trap. eller har kanske bara lärt mig att det låter som en sprinkler. men tror också att det är allt man behöver veta. gjorde den maträtten man alltid gjorde när man började laga mat, pasta med tomatssås, men helv vad bra man blivit på tomatsås. det känns som en vuxengrej, att kunna göra riktigt god tomatsås. och att uppskatta, och särskilja den från annan tomatsås. sa jag nu att alla som inte kan göra god tomatsås inte är vuxna. kanske. har också hunnit läsa en bok från pärm till pärm. hör på det här:
alla människor skriver. de flesta vet inte om det. skriva är vad som pågår i oss medan vi lever. när man skriver är man ingen särskild, men man är mer sig själv när man skriver än någonsin annars. skriva pågår oavbrutet. att sätta ord på papper är däremot mödosamt. det är som med drömmar. man vet att de förvandlas medan man skriver ner dem. men närmare kommer man inte.
ELLER:
för en gångs skull sammansmälter verkligheten med sig själv. inga glipor eller fogar. inte som annars, då verklighetens skikt oavbrutet skaver mot varandra
och det var bara två exempel. av tusen. detta var fortsättningen på agneta pleijels memorarer som jag inte fick läsa för s:t för att det var för hemskt. jag trodde att hon försökte skydda mig, men nu fattar jag att hon försökte skydda sig själv. eller hålla det ifrån sig. *krossat hjärtaemoji*
nu kom jag hem till en avi om två klänningar som sitter som båda sitter en smekning. en i samma modell som den svarta med vita prickar jag har haft typ en gång i veckan sen jag köpte den. fast röd. och en med krage och skärp och fickor och djungeldjur. den ser nästan dyr ut.