idag var en vanlig dag.

idag var en vanlig onsdag. jag kom till jobbet strax innan åtta, satte upp en födelsedagstavla för ett barn som fyllde år, beställde kalasplättar till mellanmål, klädde på mig och gick ut. tog emot några barn på gården tillsammans med min kollega, låste upp leksaksförrådet och cykelförrådet. åt förmiddagsfrukt vid bänkarna, tog fram reflexvästar och ryggsäck, väntade på att min kollega skulle bli klar med ett utvecklingssamtal så vi kunde gå till skogen. det drog ut på tiden så vi hann bara gå dit, plocka fram älgmammorna ur ryggsäcken och fundera på hur många mammor vi hade, sjunga min lilla kråksång och att det var soligt idag och sen spanade vi in myrstacken för att se om myrorna vaknat och ATT dom hade! sen gick vi tillbaka till förskolan och gick in. jag höll i samlingen tillsammans med födelsedagsbarnet och när hon valt tre sånger från sångbyrån pratade vi om påskägg, spelade på rytmägg och sjöng ägg ägg mera ägg ät ägg så får du skägg och skrattade ihjäl oss. sen gick vi till matsalen, åt bulgur och linsgryta och sen vilade vi på vår 16gradiga avdelning. men medan vi vilade kom nån elperson och slog på värmen.
efter vilan hade vi kalasmellanmål, jag sjöng plätt plätt mera plätt ät plätt så blir du mätt och alla skratta ihjäl sig ännu mer. sen hann vi precis komma ut allihopa innan det kom en störtskur men sen kunde vi beundra våra skuggor resten av eftermiddagen.

vanlig jobbonsdag.
men det var länge sen innan idag. de senaste två veckorna har jag pga kaos jobbat på ena storbarnsavdelningen. och innan dess hade jag semster. så i nästan tre veckor va jag borta från min avdelning. imorgon ska jag ha två utvecklingssamtal. det känns som att jag knappt vet nått om de barnen. eller att det är helt inaktuellt. hur mycket händer inte med tex språkutvecklingen på två veckor hos en tvååring?

kommer bara återberätta det som hänt idag helt enkelt.

känslor man gillar

att längta hem till sin bok.

men jag blev ju jättejättearg så då kanske det var konst ändå?

var på vårsalongen idag. alltså det var ju ballt med utsikten men det kändes lite som dom jobbade lite för hårt på sitt urbana och byggnadsruffiga konstlokalsutryck. att det skulle vara en del av "upplevelsen". dock bekräftade tjejen i kassan att de höjt priset från tio till tjugo kronor pga arbetsskadorna som uppstod när stora mängder mynt skulle hanteras.
gillade mest ett par broderieverk. blev inspirerad! men mest impad. det verk som provocerade mig mest var en serie med fyra svartvita foton på träd. av bildkvalitet och komposition så var de inte tagna av verkets upphovskvinna utan min gissning är att hon googlat upp dom/ snott dom på tumblr. över dessa foton av träd hade hon med guld broderat geometriska former. asså. ZZZZZZzzzZzZZzzzzzZZzzzzzZZzzzzzZZZZZZZZZZZZ. hur tråkigt, intetsägande, trendigt-för-två-år-sen, raktigenom värdelöst.

topp 1 mysigaste ljudet att somna till:

ljudet av ens kisspapper som brinner upp i rörspisen.

niklas reagerade mycket starkt på att pappa refererade till jungfrukammaren som majas rum.

det verkar som att alla rum man tapetserar om blir ens egna här på landet.

en påsk där man får välja vilken bil man ska åka i till landet.

långfredagsåker bil med lillebror. lyssnar på världsmusik (och får nya favoriter, fast de är svenska) och har real talks.

har även mensvärk.

städar och äter marsipanägg. behöver det ena för att stå ut med det andra.

hade ett otroligt fint pappa-dotter-ögonblick nyss när vi åkte över skurubron och, lite sockerstinna båda två, skrålade med i canneloni macaroni.

kentflikkor.

i söndags, när jag kom hem mittinatten och var försenad och sur och trött och helst ville falla ner på hallmattan och somna direkt gjorde jag inte det utan kollade facebook och såg att alla delade ett kentklipp och var tvungen att kolla på det och sen kunde jag inte somna pga feelsen. ägnade resten av veckan åt att lyssna på den nya låten, smsa med emma om klippet, chatta med sofia om kent och framförallt om andra kentfans ovärdighet (typ de som började lyssna efter vapen och ammunition ).
igår bestämde sofia och jag att det här är kentåret och det ska vi uppmärksamma genom att ha kenttema på vår födelsedagsfest. och genom att noga lyssna igenom och diskutera alla skivorna i kronologisk ordning. och vi bestämde att vi skulle försöka köpa biljetter till både första och sista konserten på turnen. jag skapade också en fb-grupp som fick namnet kentflikkor.
idag har jag ägnat större delen av förmiddagen åt att hänga i ett virtuellt väntrum för att få köpa konsertbiljetter. helvete vilken pärs det var. så förväntasfull och ångestnervös inför att kanske inte ens få en biljett. men sofia fick till den allra sista spelningen och jag lyckades till slut få till den näst första spelningen. så himla himla glad över detta.

saker man minns.

här kommer en ordagrann återgivelse av texten som josef hade på sitt lunar-krypin:

sofie tycker att jag ska skriva ett kentcitat här, så nu gör jag det
"han fångade sparken med huvudet"

bra procentsats.

förra veckan när jag uteblev från kören, pga var tvungen att krossa sexismen å d, så hade de med anledning av 8mars bara sjungit sånger av kvinnliga artister. vilket visade sig va typ åtti procent av reportoaren.

tillochmed det fula är fint.

älskar lissabon. det är fint överöver allt. har aldrig varit på en vackrare plats. varför har ingen sagt det? vill flytta hit.

vi kände oss väldigt outdoorsiga och kom fram till att vi verkligen gillar anlagd men förvildad nartur.

fjäderpalatset.

har idag varit på urturistigt men underbar utflykt. tänk att få va på semster med en som gillar kitschiga slott lika mycket som jag. menmen nu behöver ingen av oss besöka fler för det här var slottens slott. skrek väl men sluta hur många gånger som helst för varje ny vinkel och våning hade en ny färg, eller ett nytt kakel, eller en ny utsmyckning, eller allt på samma gång. pastell, soldatkakel, krokodilutmejslingar. när vi oh:at och ah:at oss genom slottets in- och utsida samt typ dött av svindel på the wall walk så skulle vi fortsätta lite i det extremt kuperade/vindlande landskapet och valde lite på måfå att gå mot kameliaträdgården men tänkte väl mest att det kanske inte var säsong. och så var det typ bättre än slottet! och vi älskade slottet! men det var halvt förvildat och prunkande och typ magiskt med gigantiska blommor och gångar. och så gick vi mot duck pondsen som inte såg mycket ut för världen på kartan men som också va som från nån sorts fantasilandskap. och som om detta inte vore nog kom två SVARTA svanar seglandes över dammen. dog väl.

vay-cay.

bästa med att resa: packa! särskilt necessären.
sämsta med att resa: att ta sig till samt runt på flygplatsen. inget får mig att känna mig mer världsovan.

älskar när man är påväg till feministiska demos och passerar en massa tjejgäng som helt uppenbart är påväg dit!

saker som är sjuka 1 : att folk skiljer sig. saker som är sjuka 2: att jag läser om det i deras skunkdagböcker.

min kompis, som er o-er-hört transparant samt aktiv på olika sociala medier, berättade i fredags på sin statusrad att hon och hennes man ska skilja sig. hon har haft rätt deppig stämning runt sitt uppdaterande den senaste tiden, men också glatt instagrammat från familjens solsemester. anywho, jag blev noll procent förvånad av detta, pga jag har vetat att de ska skilja sig sen december. för som det internetstalkeprofs jag är, så jag läser hennes mans skunkdagbok. och där har han skrivit otroligt öppenhjärtligt. och hjärtslitande. och alltså jag är fullständigt medveten om att det är helt sjuk beteende men jag har inte kunnat sluta läsa. det var som intensivast under julen, samtidigt som jag läste martina haags skilsmässobok. martina got nothing on min kompis exman. hennes text känns ju ungefär också som saxad från en dagbok, men hans rörde mig mycket mer. kanske för att hans dagbok tidigare aldrig särskilt handlat om känslor. han fyllde i ett sånt där årsformulär som jag alltid fyller i och på frågan på vad spenderade du mest pengar på svarade han försörja min fru. som nu tänker lämna mig.
men från att ha varit helt hjärtekrossad och förtvivlad över sin bostadssituation har han nu slutat vara kär i henne och har en crush på en annan, båda två ska bo kvar på samma gata, de skiljs som vänner och de har berättat för barnen som verkar ta det okej. precis innan de berättade för barnen skrev han att han typ här sitter jag och bygger lego med de som jag strax ska traumatisera för alltid.
åh.

vill tillägga att jag inte umgås med den här kompisen. och att jag inte alls känner hennes man. har träffat honom två gånger kanske. för, som vi vet får man välja mellan att internetstalka nån och va kompis med nån.

går i barndom.

är hos ma och pa och färgar håret vilket innebär att jag också kommer bada badkar och pappa håller på att tillaga kyckling i lergryta. som att återuppleva valfri söndag från min barndom.

där under tar vintern aldrig slut.

tappade mitt armbandsur för två veckor sen. har visserligen för vana att, helt omedvetet, plocka av mig det så fort jag kommer hem och då hamnar det ibland på ställen där jag inte kommer ihåg att jag lagt det. men det är ju inga hemliga ställen, utan på typiska avlastningsytor som är rätt synliga om man bara letar lite grann.
men igår, när jag fortfarande inte hittat det, trots att jag t o m tittat bakom sängen så letade jag i fram mormors fickur, vred upp det, gick till en guldsmed och mätte ut en lämplig kedja och hängde runt halsen.
och såklart, när jag grävde efter ett örhänge i soffan i morse hittade jag armbandsuret!

"reagerade" inte heller med hjärteliken utan med en helt vanlig liketumme. man vill ju framstå som sansad.

en jag inte är kär i längre bytte precis på profilbild på facebook och jag smälte ihop till en liten hög med kolasås.

lokaltidningsbesvikelse.

jag var superpepp på att det skulle finnas anthon berg-ägg på cooop och så hade de bara påskskum.

är mer besviken över oscar än vad herman lindqvist var över estelle.

nu får vi sätta allt vårt hopp till cp när det kommer till namngivande.

så ineffektiv under dagens planeringstid. ägnade först en halvtimme åt att leta efter en sladd.
sen tog det slut på gult i skrivaren och då fick jag lura den att skriva ut ändå i intervaller med paus för avstänging.
sen var jag tvungen att tjuvlyssna på när min chef berättade för några kö-föräldrar om vårt genusarbete. föräldrarna hade läst arbetsplanen på vår hemsida. synd att chefen inte gjort det.