att mötas av detta när man tänder en lampa i köket en sketen tisdagsmorgon:

LÄTTNADEN.

mamma kommer inte vara på sjukhus på julafton. gråter av lättnad.

nu är det jobbigare.

jag drömmer om min mamma.
mardrömmar, värsta tänkbara scenario i absurd kafka-tappning. och önskedrömmar, fast forward till friskförklarande och evigt solsken.

jag och min far.

igår var det fars dag. vi firade honom med tulpaner och tuggummi och trerätters.
sen visade jag honom ett klipp på internet som fick honom att gråta och sen pratade vi lite om hur det kändes.

på en och samma gång.

så många känslor utlösta av telefonsamtal på en och samma kväll.
en och samma halvtimme tillochmed. är helt matt nu.

jag nämner inga namn.

en person i det här hushållet äter banan på mackan. med salt på.
en annan person i det här hushållet tycker att detta är på gränsen till naturvidrigt.

preparation is key.

imorgon är det föräldramöte. förbereder mig genom att läsa på lite om förskolan i sverige på wikipedia.

fjärilseffekten.

igår visades andra avsnittet av så mycket bättre på teve > emma meddelar via sin statusrad att hon gråter till ugglas version av jag och min far på en buss i skogen > jag börjar googla efter mitt favoritcitat av olle ljungström > när internet är odugligt kopplar jag in den externa hårddisken och går igenom alla mina dagboksanteckningar mellan 2003-2007 > jag hittar massor med sparade msn-konversationer och nedskrivna sms > jag, som anser mig vara något av en memory mastermind, minns enormt mycket skit som jag helt glömt bort.

i frid ifred.

är ett stort fan av traditioner. och sen förra året har jag en nya tradition, att gå till urnlunden , själv.
det har alltid känts fint och viktigt att besöka gravar på alla helgona, även om man i min familj gör det på fredagen istället för lördagen (som med allt annat, för att undvika folk). har alltid gillat den här högtiden väldigt mycket. det existentiella. döden döden. ljusen och framåt och bakåt.
förra året var jag iallafall själv vid mormors grav i urnlunden. bytte ut blommorna och tände ljus i mitten och blev lätt snurrig av den tunga stearinluften. satt på huk på golvet och var liksom själv med mormor som jag inte varit sen hösten hon blev dålig och jag var arbetslös och hon övertalade mig att klippa hennes hår med kökssaxen. det såg inte klokt ut. iallfall så satt jag där och stirrade på gravplattan och tänkte och så kom det en liten spindel krypande över hennes namn och jag blev tagen och var helt omtumlad och gråtig när jag gick upp för att gå till mammas morföräldrars grav och där träffade jag min moster för första gången på sex år och jag kände mig så otroligt påträngd. jag ville verkligen vara ifred med mormor och min upplevelse, jag hade inte kommit ur den. var ändå väldigt tacksam över att vi inte möttes vid mormors grav.
igår gick jag därför mycket senare, precis innan de stängde kolumbariet. fick vara helt ifred. satte omsorgsfullt i buxbomkvistar och stjärnflocka. stod i den öppna delen, blev helt tagen av att vara själv med ljusen och himlen och typ världsalltet. kände alla klyschorna på en och samma gång. det kändes bra.