1. vi har fått en ny kollega på jobbet. det har inte hänt sen... jag var den nya kollegan på jobbet. är ju som bekant fientligt inställd till allt som är nytt, obekant och på minsta sätt riskerar att rubba mina cirklar, men jag försöker bortse från det. vi jobbar inte jättenära varandra, varken organisatoriskt eller rent fysiskt, så jag har ingen jättetydlig bild. jag tror hon är bra, inte som att vi kommer bli bästisar, men hey, we're not here to make friends. när det kommer nån utifrån blir det dock väldigt tydlig att man befinner sig i en bubbla, att jag på mina dryga tre år där hunnit grotta in mig och tar för givet att det råder ett visst mått av grundkonsensus kring tex normkritik (även om kanske bara jag och s använder det ordet). och så kommer vår nya kollega in och verkar inte ens tycka att det är självklar att man ska problematisera tex hur man pratar om familjer. blir bara så... paff.
2. jag hade julgransplundring + garderobsplundring + bokhylleplundring. man fick alltså ta ätbara saker från julgranen och utrensade saker från garderob och bokhylla. för jag hade rensat dom! för jag tog tag i det. ledord 2014, det går bra nu!
3. vi hade släktträff med den yngre generationen av vikingar och dandys. without adult supervision, för första gången. kusiner och sysslingar. är, och har alltid varit, så otroligt intresserad av min egen släkt. och det var så fint att alla ville komma. eller iallafall alla utom den äldsta och den yngsta. men liksom, vad har vi gemensamt, vi råkar bara vara släkt, varför ska vi umgås? det finns inte ens några blodsband mellan majoriteten av oss, det är ju nått annat som gör det. en gemensam berättelse, en myt om vilka våra föräldrar är, var vi kommer ifrån, nått som vi ändå delar. och det finns inga stora skelett i garderoben, vad jag vet, men man vet inte vad om alla har gläntat på garderobsdörrarna, och hur känsligt det kan vara med vissa saker. och hur vi tar plats, hur vi pratar, vad vi gör, hur vi vuxit upp. det skiljer sig åt ganska mycket. det här är människor som jag inte alls känner, men som jag känner mig en sån stark samhörighet med. vi hör ihop. gud jag låter som en kristdemokrat.
4. hanna har blivit doktor. det är helt sjukt. så här drygt 6 år efter det här inlägget så är hon färdig. det är nästan ännu sjukare att den här bloggen fanns innan hon började plugga till läkare. har hon inte alltid pluggat till läkare? eller, det vet jag ju att hon verkligen inte har, har så extremt tydliga minnesbilder av tjejen med this is not a rock n roll festival-tischa, bruna fiskarbyxor och snagg på utväxt som sitter med i vår tutorgrupp och diplomatiskt med mjuk röst säger att det viktigaste är väl att man försöker problematisera medan jag och loeraltjejen hätskt diskuterar om man kan ha smink och vara feminist. (hade väl arton varv kajal runt ögonen, vill bara säga det, ägnade mig då som nu åt att inta ståndpunkter väldigt hårt för the sake of the argument och tyckte nog visst att man kunde vara sminkad feminist (och kolla på top model!) men det skavde ändå i mig)
på sin examensfest var hanna en amason i svart designerklänning, klackisar och läppstift. omgiven av alla hon känner, och hon har en sån brokig bekantskapskrets, det blir alltid så märkligt när alla viktiga i någons liv är på samma plats. det händer inte så ofta. jag har tänkt så himla mycket sen dess på vilka dom ser henne som, vem hon är för dom, om dom som har lärt känna henne senare ser på henne hur hon var när jag lärde känna henne, om det lyser igenom, den hon var då. och om dom som kände henne innan jag kände henne tycker att den hon var när jag lärde känna henne inte alls är den hon är, utan att hon är en strulig estet, eller en rabiat feminist som sätter avskräckande klistermärken på köttfärsen på ica eller en hippie med långa batikkjolar, eller en bokmal som ockuperar toaletten alldeles för upptagen med att förstå vad det hära skate board (uttalas som det skrivs) är för att ens höra eller se något annat. och det är inte som att amason-doktor-hanna krockar med snagg-genus-hanna, dom samexisterar, jag ser den logiska utvecklingen och jag tycker om båda prick lika mycket. men jag har fortsatt tänka på det här, inte specifikt om hanna, men hur min bild av någon är så starkt påverkad av vem jag ansåg att de var när vi lärde känna varandra. så pass mycket att jag och sandra var tvungna att temaumgås utifrån den frågeställningen. har nog inte tänkt klar än.
