måndag, oktober 30, 2006

tårtan















Det här gjorde jag och Lucy i helgen. Tack gud för kameramobilen. Jag visste väl att den skulle komma till användning någon gång. Det finns också bilder på Lucy när hon gör sitt carver-offer-ansikte. Mycket underhållande. Man kan få se dem om man kommer hit.

-Mary

torsdag, oktober 26, 2006

don't drink and derive

Jag är trött och har tråkigt och ingen är hemma som kan roa mig. Ingen är hemma alls, faktiskt, utom jag. Det är inget bra på teve heller - bara Extreme Home Makeover som jag inte kan se utan att börja grina vilket är fruktansvärt förnedrande och pinsamt så det går bort. Jag tror att någon har rökt utanför vår dörr.

Jag och Lucy var inne i stan idag och köpte lite olika grejer, till exempel en lampa, så vi är all set för att göra om nedervåningen till bordell när Ruthie flyttar. Ha! Det kommer att bli värsta porriga - vi är så himla inredningsarkitektiga så det finns inte. Saker och ting kommer liksom att MATCHA varandra.

Nu läser jag skämtsidor om matematik och fysik. ROCK!

tisdag, oktober 24, 2006

time told:

det var otrligt fint och bra.

måndag, oktober 23, 2006

only time will tell

oh my godness!
nu gjorde jag antingen nått extremt patetiskt och pinsamt eller nått otroligt fint och bra. framtiden får utvisa vilket kors jag skall bära...
men jag kommer ha hjärtklappning varje gång jag öppnar min mejl de närmaste dagarna. crap.

tapeter är honung för själen, my friends

Nu har jag, en halvtimma innan nomineringarna släpps, mejlat in mina gissningar till Ada om vem som ska vinna Augustpriset. Jag ska på en mycket kulturell get-together och träffa såna som jag, fast antagligen äldre och därmed lite skrämmande, och diskutera våra nomineringar. Något långt bak i mitt huvud viskar om 33:an-seminarium. Duh, verkligen inte!

Jag kan inte bestämma mig för om det är världens coolaste eller världens töntigaste. Det är ju liksom röda mattan in i barnkultureliten, which I so want to be a part of, men något är det som inte riktigt stämmer. Det kan vara att jag varken skrivit böcker eller jobbar med dem, tror inte att det räknas att sälja dem, man ska nog liksom vara förläggare eller något.

Men som min pappa så fint sa till mig på väg hem från en släktmiddag i lördags: du är ju familjens lilla wannabe. För det är ju verkligen precis vad man vill höra när man tycker att man har ställt upp och offrat sin lördagskväll för att dricka bag-in-box med släkten. Och när man redan har ångest för att man inte bara har pappa- utan även grova systerkomplex. Sen fick han dåligt samvete och började prata om hur kul det är att jag ska köpa svindyra tapeter. Han la armen om mig och var väldigt faderlig, han lyckades nästan förvirra mig så mycket att jag glömde hur elak han hade varit. Sen kom jag på det igen och höll på att börja grina, men man vill fan inte grina när man åker över västerbron i buss tillsammans med sina föräldrar en lördagskväll. så då tänkte jag också på tapeterna istället. de är guld.

söndag, oktober 22, 2006

highway to cell

Jag ligger galet efter i fysiken igen, men eftersom jag och fysik nuförtiden uppenbarligen är SÅHÄR tighta så är det inget problem. Jag är faktiskt riktigt zen. Ruthie hustlade utskrifter åt mig från bibblan också, det är så jävla värt att ha kontakter. Något jag däremot ska ta itu med när jag blir stor är att inte säga ja till att jobba med projekt som jag vet med största sannolikhet kommer att bli tråkiga och dryga, bara för att det låter roligt när jag är full eller för att jag vill vara artig. Jag inser nu att jag är en ja-sägare. Det är hårt, jag har levt hela mitt liv i tron att jag är en nej-sägare, men innerst inne vill jag bara vara till lags och att alla ska vara snälla och glada och ha kul och UTVECKLAS tillsammans genom problemlösning, värderingsövningar och STOP-START-CONTINUE .

STOP-START-CONTINUE för mitt liv:
STOP glömma saker
START lämna tillbaka låneböcker i tid
CONTINUE vara smart

Ibland är det precis som i kvällens avsnitt av 7th heaven här hemma. Inte att någon ska gifta sig med någon som de andra inte gillar för att ändå smyga ut på parkeringen för att träffa en mystisk tjej SAMTIDIGT som den blivande (ej omtyckta) äkta maken/makan lämnas ensam med sitt ex. Utan mer som när alla pratar i mobil samtidigt och det ringer hela tiden och man inte kan ha ett helt samtal utan att någons telefon ringer.

In other news: PETER PETROWSKI ÄR TILLBAKA!

lördag, oktober 21, 2006

the power of... reklam

alltså. man att man är så lätt påverkad av reklam. liksom, komigen, jag är en självständigt tänkande människa som kritiskt kan ta ställning. men nu har ja börjat tvivla på min egen fritänkande förmåga.
den senaste veckan har den helt fantastiska delictaoreklamen suttit uppe, bland annat den med en liten pyramid av damsugare med texten garanterat fri från fullkorn. det är ju hur roligt och genialt som helst! jag älskar den. och damsugare har alltid varit mitt favvobakverk, om man måste välja. helst av allt skulle jag vilja ha en egen reklamaffish i köket, ska kontakta delicato snarast för att se om det kan gå.
men nu till mitt sviktande fritänkande: den senaste veckan har jag ätit en damsugare om dagen, i princip. varje gång jag har haft fika paus har jag sprungit till atuomaterna och lagt i 8 kronor och njutit. för att jämföra kan vi titta på förra veckan, då jag inte åt damsugare en enda gång. coincidence? I THINK NOT!

idag gick det till och med så långt att jag övervägde att "låna" 8 spänn ur kassaapparaten för att tillgodose mitt behov (obs! jag gjorde det inte... för att jag lyckades skramla ihop pengarna genom att gå igenom alla mina fickor och fack i väskan.) okej okej, jag erkänner! jag har ett problem! jag ska anmäla mig till anonyma damusgarjunkies innan ni får plocka upp mig från rännstenen där jag ligger och skakar i sviterna efter en sockerchock!

jag har ett svagt sinne, det är inte mitt fel. jag skyller endast och enbart på delicatos reklamkampanj!

firmafest

igår hade kvälls-och helgpersonalen "festligheter" tillsammans med cheferna.
det festliga bestod i att vi först fick lära oss en massa juridiska databaser (booooring, men bra så man slipper göra bort sig inför juristerna, det är alltid värsta att inte kunna svara på deras frågor) och gå guidead tur nere i magasinen och sen åkte vi hem till en av cheferna och åt lyxpizza och kladdkaka, mumma!
vi pratade sjukt mycket om bibblan, såklart. framförallt om allt obehagligt som kan hända där. typ låntagare som gör ofina närmnaden, om personal som bettede sig lika dant. de tre slagsmål som e hade bevittnat och om att det spökar i magasinen. spökar! i love it. det rörde sig tydligen om kicksteps som förflyttade sig av egenkraft och en tvärhand hög dvärg/vätte i snickarbyxor som åkter eldriven sparkcykel. spännande as hell.

okej, nu är en av personalerna som vi varnades för igår här och kutar runt i återlämingen. not so nice.
/lucy

torsdag, oktober 19, 2006

a working class hero is something to be

detta har hänt under min arbetsdag, eller i dirket anslutning till den:
jag åker buss. mitt på enköpingsvägen så PANG! smäller det till och bussen säcker ihop i en lutning åt vänster. jahaja. bara att stiga av och korsa flerfilskorsningen. och bli försenad.

sen jobbar jag lite och är lika fantastiskt trevlig och charmerande och hjälpsam som vanligt. DÅ kommer låntagaren (som inte ens är låntagare för hon ska inte låna utan jag ska vara hennes personliga guide och utstå hennes gnäll) from hell. hon är 1) otrevlig och 2) korkad. man får inte vara både ock, det vet ju alla. om man är otrevlig så måste man vara smart och är man korkad så ska man fanimej veta sin plats och vara trevlig. men nejnej, inte denna dame.
iallafall, hon undrar om jag kan hjälpa henne att hitta en hörsal. och visst det kan jag, trots att det inte är part of my job description, men jag är ju särdeles hjälpsam så visst, jag kan kolla upp var denna sal kan vara. vilken sal är det? nej se det vet hon inte. då blir det ju genast lite svårare, det finns ju ett par stycken här. men okej, vad är det som ska hända där då? jo nån slags föreläsning om mobiltelefoner och hälsa. okej, men då söker vi lite på su:s hemsida dårå. och vi söker på föreläsaren och föreläsningen och en sal som ska heta cosmopolitan (never heard of, men jag tror ju inte att jag vet ALLT, det kan ju finnas en hörsal som jag missat, så jag kollar) medan hon hela tiden klagar på att jag scrollar för fort och kollar fel (nej det gör jag inte, jag är kung på att söka ok?!) och "prova så här" men systemet funkar inte så hållkäften kärring säger jag inte för jag är väluppfostrat och framförallt serviceminded, så jag hjälper snällt och svara vänligt och ler och kollar på forksardagarna ochg öppna föreläsningar och andra föreläsningar men nix, inga mobiktelefoner.
och som sista utväg frågar jag om hon kanske har ett namn på föreläsningen och så googlar jag (för den är uppenbarligen inte på su) och vips! får jag en träff, med rätt namn, rätt föreläsare, rätt tid och datum, en sal som heter kort och gott "hörsalen". hörsalen finns på naturhistoriska riksmuseet. (ba yes, jag hittade det jag har löst den svåra svåra uppgiften, plus i kanten och guldstjärna) och då säger hon "nej det kan inte stämma". eh? jag har aldrig sett nått som stämt så bra i hela mitt liv, allt stämmer ju! allt! men det litar hon inte på, utan tycker att jag ska ringa till museet och fråga om det verkligen stämmer det som står på deras hemsida, som uppdaterades igår. typ där går gränsen för min servicemind. jag säger att det är där, det kan bara vara där, gå dit (och lämna mig i fred innan jag kastar mig runt din hals och stryper dig).

gaaaahhhhaaa. mer irriterande människa har jag aldrig mött. hur kan man åka nånstans utan att kolla upp vart man ska? på allvar, då förtjänar man inte ens hjälp.

jag var tvugen att ta rast omedelbart och köpa både delicatoboll OCH damsugare för att lugna mina nerver och bli på bra humör igen.
tur att det bara är ett 3timmarspass.

/lucy

lördag, oktober 14, 2006

Expectation and the blues

Det mest deprimerande är att vara inställd på att göra någonting och sen inte göra det. Jag har inga som helst problem med att sitta hemma en lördagskväll - det finns till och med dem som skulle hävda att det är något jag föredrar (jag vet! jag som är så spexig) - men inte om jag trodde att jag skulle hitta på något. Meh. Så istället för alkohol i glada vänners lag så sitter jag och lyssnar på min deppigaste låtlista (playing now: Send in the clowns med Sarah Vaughan). Jag tror att ett av mina problem kan vara att jag förväntar mig att andra ska hitta på underhållningen. Men eftersom jag är inte den som är den och faktiskt MEDVETEN om mina brister och villig att möta mina demoner och all that jazz så jag har till och med gjort två aktiva kontaktsökande försök. En vän skulle jobba och en svarade inte. Men hallå! Alla andra är ju bortresta, eller så väljer de bort mig för att gå på töntiga jobbmiddagar (just det Ruthie!). Folk alltså. Who needs them anyway.

Hur jag kanske tänker tillbringa min kväll:
Dricka upp vinet som är kvar från igår. Typ två tredjedelars bag-in-box.
Titta på hela säsong 6 av Top Model som Ruthie har på sin dator
Sortera mina blandade pärlor efter färg (det är grymt frustrerande med blandade pärlor)
Läsa
Wikipedia
Googla spännande sjukdomar som jag skulle kunna ha
Göra låtlistor i iTunes

Ps. Nu såg jag att jag har inte mindre än fyra versioner av Bring in the clowns. Jag ska lyssna på dem på repeat!

-Mary

onsdag, oktober 11, 2006

allt är sant

statusrapport, typ:

mary multitaskade som fan förrut och bakade bröd, soppa och pålägg SAMTIDIGT som hon kollade på nån töntig teveserie som hon låtsas skojtitta på men som hon är helt besatt av på riktigt. ursäkten är visst att en snygg är med.
men det gör ingenting, hälsar mary, för dagens (eller life time of man as we know it) töntigaste är att ruthie och petrowski är och äter middag för att det idag är deras 6månaders dag! (jag vred mig av gapskratt när mary berättade för mig.) om det faktiskt är just den här dagen som är the big six är lite oklart, eftersom det råder lite meningsskiljaktigheter om vilken dag man ska räkna ifrån. lamt är det iallafall.
mary har fått ett tillfälligt tidsbegränsat telefonjobb, vilket är sjukt bra eftersom det faller samman med hennes plan på att effektivisera sitt liv. på det här sättet behöver hon inte gå i kogonitiv beteendeterapi utan kommer var all cured på måndag när telefoneradet tagit slut. smart!
idag när jag kom hem hade jag fått tyra mail från ruthie, i form av förlåtmuffins eftersom hon och jasmine kom hem mitt i natten och fnittrade i skrubben så jag vaknade. om jag får förlåtmuffins varje gång ruthie stör min sömn så får hon gärna störa mig varje dag. (hon gör sjukt goda muffins.)

thats all folks!

/lucy, med mary som moraliskt stöd

måndag, oktober 09, 2006

Just because you aint paranoid does'nt mean they aint out to get you

alltså idag när jag kom till jobbet så träffade jag en kollega (till mig och mamma, men mest till mamma kanske) och hon sa hej och sen sa hon typ "det där med timbrokärringen håller jag med om, haha" och jag ba he på utsidan. på insidan skrek jag istället WHAT?! hur visste hon vad jag tyckte om timborkärringen? varför visste hon att jag kallade henne timborkärringen och inte tillexempel Chilr som svt morgon? har hon läst här? eller ännu värre, har mor min läst här? the horror, the horror!! från och med nu blir det sten hård censur på inläggen.

när jag hade befunnit mig i skräckens och paranojas grymma landskap gjorde jag det bästa jag gjort på länge. jag tog en powernap! på riktigt. jag låg och sov i typ 45 minuter i vilorummet på bibblan. ahhh. jag är som en helt ny människa. inte ett dugg paranoid längre...

on a furthe note: igår när jag var på bio med jimmy moon (jag och mary kom fram till att det var den korrekta benämningen på honom, efter lite dividerande) så hade mary vänligheten att via sms uppdatera mig på händelse utveckligen i gårdagens 7th heaven avsnitt. med ca en kvarts mellanrum fick jag utförliga referat av det som utspelades sig på teven. informationsflöde alltså!

söndag, oktober 08, 2006

mamma det har gått för långt nu

Statusrapport

Ruthie: badar badkar och tittar på OC. Samtidigt.

Lucy: tjänar pengar, får eventuellt skäll av arga låntagare.

Peter Petrowski: är typ på hemlig ort, kanske. Inte här i alla fall.

Mary: ensam, oälskad och övergiven av alla. Ska plugga.

lördag, oktober 07, 2006

chestnut

idag när jag gick till jobbet var det så fin höst ute.
det duggregnade lite fint, jag hade halsduk och mantchande trogvantar och det var lite lagom kyligt. och så blåste det lite och POW så fick jag ett gulnat lönnlöv i ansiktet.
jag trodde inte att det kunde bli bättre men DÅ trampade jag på en taggig kastanj som delade sig och släppt ut den slätaste och mest brunglänsande lilla kastanj jag någonsin sett. så klart tog jag den genast till mitt hjärta ( läs stoppade den i fickan)!
i will love you fore ever sweet little chestnut.
/lucy

it's a bitch convincing people to like you

Såhär går det när man varken dricker vatten eller kräks innan man går och lägger sig, nu har jag världens baksmälla. Jag som aldrig blir bakis! Var är världen på väg.

Jag och Ruthie hade en intensiv kväll igår. Först var jag superduktig och svängde ihop världens näst godaste kantarellsoppa (den Lucy gjorde häromdagen var lite godare). Sen var det något av en dimma av frisyrer, pärlplattor, strykjärn, presentinpackningo, öl och Green Day i ett par timmar. Sen åkte vi i hundra år till fel sida av stan, gick på fest, gav bort presenter och blev fullare och tröttare. Så efter några timmar åkte vi hem. Ruthie somnade, vaknade och somnade om vid varje ny station. Jag somnade ett par gånger, men det gjorde mig illamående så istället roade jag mig med att försöka fokusera blicken. Det gick sådär. Väl hemma somnade jag direkt (verkligen sådär tecknad serie-direkt) medan Ruthie, som var den som var tröttast) valde att se på ett avsnitt av THE OC! Just det!

Igår spenderade jag en stor del av min dag med att researcha Cecilia Stegö Chilò och moderaternas kulturpolitik. Herrejevlar. För det första så känns det ju som ett jättefint tecken att de väljer någon som inte har jobbat med kultur öht innan. Eller vaddå, hon har ju jobbat med meeedia. På Timbro! Och SvD's ledarsida! Jag dööör. Cecilia Stegö Chilò gillar att se en och annan biorulle då och då, men hennes 10- och 15-åriga söner tar mycket tid. Eh, okej. Ja, jag var ju också ganska krävande när jag var 15. Framför allt kunde man ju inte ta med mig någonstans, speciellt inte på bio och teater.
Såhär tycker moderaterna om kultur:
Det är ju bra med kultur. Speciellt viktigt är det att man ska få betala för att titta på tavlor på museum och att vi lägger mer pengar på att bevara kyrkor och slott. Alla gillar ju kyrkor och slott! Sport gillar vi också - heja kultur!

Annars så har Göran Hägglund fått sin önskepost. Grattis Göran! Det blir nog en fest det här.

-Mary

fredag, oktober 06, 2006

fredriks lag

herregud den nya regeringen!
carl bildt var ju en överraskning men inte särskilt förvånande, jag menar vem skulle annas fått den posten?
andra frågor man kan ställa sig är varför i helvete man låter en timbrokärring vara kulturminister?! hur är det ens moraliskt försvarbart?!
och var är bigitta olsson? hon är den enda borgarbracka som jag ens orkar lyssna på och eventuellt skulle kunna relaterat till.
/lucy

onsdag, oktober 04, 2006

moi et tu

Jag vet inte vad det är med mig, jag blir helt handlingsförlamad när jag har mycket att göra. JAG VET JAG VET alla har pluggångest, det betyder att man lever. Men shit alltså, det är opraktiskt som tusan.

Igår var jag och Ruthie på bio och premiärminglade. Vi såg minst tre kändisar som vi visste vilka det vara - bl.a. Sveriges snyggaste Daniel Larsson. Och Marika Lagercrantz. Fresh. Man fick vin och choklad också, jag hade iofs hoppats mycket på snittar. Anyways, filmen var bra också - jättebra ibland till och med. Det var en dansk som såg ut lite som Peter Petrowski. Men tillbaka till minglet - jag blir superstressad när alla är sådär lyckade och snygga och har snygga kläder och kan stå och smutta på sitt vin i hundra år och se bekväma ut. Okej såhär: mina strumpbyxor höll på att åka ned hela tiden (de satt typ i knävecken, fett pinsamt och obekvämt) PLUS att det var hål i dem på låret, det var skitvarmt och jag svettades like crazy och dessutom var jag tvungen att anstränga mig för att inte stirra på Marika Lagercrantz. Och om någon sätter ett glas vin i handen på mig så dricker jag upp det jättesnabbt, det är som en arbetsskada.

Idag ska jag och Lucy på bullkalas, för att fira att det är kanelbullens dag. My kind of högtid. Ruthie bangar för hon ska köpa tapeter och ut och slira. Alla håller tummarna för att jag kan smöra mig in tillräckligt mycket hos Lucys kompis så jag får ta över hennes jobb när hon slutar. Om jag får ett jobb så slipper jag därmed plugga för att få pengar, något som bara leder till gråt och tandagnisslan som vi vet. Jag slipper pluggångest, folk slipper mitt gnäll - alla blir glada!

Det blir en hektisk helg, i morgon är det något slags Bangrelaterat galej på Debaser Medis, på fredag är det någon slags inflyttningsfest och på lördag är det någon slags sista-festen-innan-barnet-föds-fest. Ingen rast, ingen ro.

-Mary

mina föräldrar har fler vänner än jag har

och det är nu jag borde äta frukost och klä på mig, sen sätta mig framför datorn, dra ut internetsladden och skriva en augustprisvinnande roman. inte många får augustpriset för sin debutbok, men jag var på Johanna Thydells seminarium i Göteborg.

Yes, för jag var på bokmässan med min kulturella familj. Jag stod i pappas seriemonter och skämdes. ibland gömde jag mig bakom skynket. Montern var typ en kiosk i masonit, jag menar masonite. jag låtsades att vi var på husvagnssemester och att jag inte var en tönt som jobbade gratis åt min pappa men gömde mig så fort det kom någon under 30 förbi. husvagnssemesterfantasin gav mig mer ångest än verkligheten så sen slutade jag med den. mittemot oss var kartago. alla som jobbade där var unga och snygga. jag tittade ner i marken när jag gick förbi dem, fick vi ögonkontakt sa jag hej jättesnabbt och gick sen därifrån. varje dag så träffade vi en miljard människor som mina föräldrar kände, jag träffade typ ingen jag kände, fast jag letade. första natten grät jag lite under täcket. när jag vaknade sa mamma att jag såg trött ut. jag längtade hem. varje dag beklagade vi oss över att det är så jobbigt att behöva äta på restaurang. det är jobbigt att vara på mässa. det är jobbigt när det inte finns dusch på hotellrummet och man måste vänta tio minuter. vi, var jag och mamma. pappa tyckte att allting var fint hela tiden och det säger han inte alls för att kompensera. nä. för han tycker det. min pappa tycker om att diska. han tycker om allt som alla andra inte tycker om. han tycker om de jobbiga på jobbet som alla andra hatar. min pappa är som jag fast tvärtom. han tycker om allt. och han skäms aldrig. jag skäms över det.

sen fick jag åka hem. redan i bilen på väg hem började vi prata om hur trevligt det hade varit. särskilt mamma tyckte att det hade varit kul. vi stannade i alingsås för det är sveriges mest konditoritäta stad. jag åt prinsesstårta och sen tog jag fel på min pappa och en annan gubbe. det var lika jobbigt som när man var fem och ryckte fel gubbe i ärmen. jag vände mig om och sprang därifrån. sen var jag tvungen, alltså verkligen tvungen, att kissa och då behövde jag gå förbi honom för att komma till toaletten. jag tittade i golvet och låtsades skriva sms när jag gick förbi.

sen kom vi äntligen hem. men all den där Thydell-inspirationen har jag liksom tappat. jag tycker att det är roligare att läsa bråken i internetforumet för dem på min kurs. fast jag skriver inga inlägg själv.

- Ruthie

Förresten ska jag kolla tapeter snart. Typ med guld.

tisdag, oktober 03, 2006

roliga saker som hände igår, i tur och ordning

#1 jag fick G+ på min hemtenta (skryt)
#2 jag och ruthie blev inspirerade av vänner så nu har vi storslagna brudklänningsprövarplaner.
#3 när vi skulle in på stampen igår hade hittade jag inte mitt leg, men med hjälp av mitt frisikiskort och studentkort så ordnade det sig ändå (hahaha) det är faktiskt inte första gången jag använder mitt friskiskort som leg, dom brukar accepteras det på söderkällaren också, trots att det bara är ett foto och mitt namn.

slow night at the library annars, kan bero på att jag skrämmer bort alla låntagare med min TBChosta. nu ska jag ta rast och äta upp mammas cholkadpraliner (lyx!)

/lucy

som man bäddar får man ligga

Igår var jag värsta produktiv. jag gick upp kl 7 och tvättade, sen pluggade jag, lagade lunch och smörgåspålägg, åkte till festivalkontoret och jobbade, handlade muttrar och skruvar och en ihopfällbar tvättkorg och åkte till min morbror för middag. Fett värt. Idag har jag försovit mig, varit i skolan men inte lärt mig någonting, letat efter mönsterpapper i Solna Centrum utan framgång och kommit hem för att plugga men inte gjort något vettigt. Jag tänker i och för sig använda mina muttrar och skruvar för att sätta ben på sängen (aka SKEPPET) så att jag kan lägga saker under den. Typ lådor.

Vi hade en smärre kris här i helgen - internet försvann! Två dagar utan internet, fatta. Sen kom internet tillbaka, det känns bra. Tryggt.

Lucy håller på med ett hemligt projekt på nedervåningen. Det har något att göra med dörren, och kanske en pärlplatta tror jag. Eller ett strykjärn. Hon låter som om hon ska hosta upp lungorna också - inte so fresh and so clean clean direkt.

- Mary

söndag, oktober 01, 2006

Ruthie åter från de döda

Igår fick jag en mindre överraskning när det uppdagades att jag skulle arbeta. två timmar försenad gled jag lite snyggt in på jobbet. bristen på hårspray och deodorant var skrämmande uppenbar. Jag höll mig på lämpligt avstånd från alla.

Även idag är jag alltså här. All work and no play. It's a disaster for my social life. Igår blev festkvällen med Mary inställd och hon fick trippa iväg ensam i sin klänning och sina smutsiga strumpbyxor. Kvar var jag pch Peter med sjuka mängder mat och Ben&Jerry glass. Jag klagade inte.

Idag ska Zlatans födelse firas, tror jag. Inte fisken eller fotbollsspelaren. See you in Kallhäll folks!

Over and out
Ruthie.