och idag bytte jag i vanlig ordning till midsommarprofilbilden varpå min farbror delade den.
midsommar med ormbunksbonanza. gjorde en ormbunkskrans och fortsatte sen glatt att sticka ner ormbunkskvistar lite var stans. mest i olika vaser men också på paket, i servettvikningar samt bakom min brors öra.
i övrigt vinner jag i tp, gör pavlova med skogens blåbär och dikets smultron och äter tills magen står i fyra hörn.
är på landet pga en dags semester innan midsommar, untzuntz! ska sen jobba i tre veckor innan riktig semester.
jallefall, har idag förberett för att kitta om två fönster, köpt en djup tallrik på loppis, åkt hem till en gubbe som via byalagets maillista meddelade att han sålde nyslungad honung, gjort en paj. värd semesterdag!
överraskningsfirade en nybilven doktor igår. när hon märkte att alla kom för att fira henne var hon tvungen att gå in och gråta lite innan hon kunde komma ut och hälsa. vi andra skrattade lite åt henne.
sen kom hon ut, fortfarande med tårar i ögonen och då började hennes mamma, hennes syster, hennes moster och jag också gråta.
ni vet ibland när man har nya grönglittriga örhängen och inser att man ju kan matcha med sitt grönglittrigaste nagellack men inte riktigt hinner måla, torka, måla, torka innan man ska iväg?
att max martin med familj är flankerad av kungen osv på ena sidan och kevin, brian, howie på andra!
idag skrev barnskötaren jag intervjuade på sitt anställningsavtal. *drar den djupaste suck av lättnand*
gillade henne ännu mer idag än förra gången!
låt höstpeppen börja!
hannas kompis har döpt sitt barn till mitt finaste namn. alltså som är sådär fint att jag inte berättat det för nån IFALL det skulle uppstå en sex and the city-situation och nån skulle sno det ifrån mig. men trodde inte att det skulle hända för jag tror att de flesta jag känner och de kretsar jag rör mig i anser att det är ett fult och trashigt namn. vilket också är en anledning att inte berätta, folk skulle snacka ner det.
känns ändå som i satc. så snuvad.
ska vi prata lite om framgångssagan jag är på jobbet? okej, vi gör det.
igår höll jag i en anställningsintervju för en barnskötare. eller ja, det var väl formellt sett min chef som höll i den men jag höll i den. och i förskolebranschen så handlar det rätt mycket om att locka till sig NÅN, snarare än att välja den bästa från ett stort underlag, och helvete vad jag lockade och sålde in. jag är så trevlig? barnskötaren hade varit på en intervju till och skulle ringa tillbaka idag innan två och meddela om hon vill jobba hos oss eller inte. fem i två hade vi gett upp hoppet för länge sen, men DÅ ringde hon!
igår började även en ny förskollärare på s avdelning. jag ska vara hennes mentor. hon beter sig som att hon ser upp till mig? så spexigt! så peppad på att lära henne allt jag kan! kan så mycket! började med att lära henne larma idag.
övertygade även två föräldrar om att det exakt motsatta är det allra bästa för deras respektive barn. jag är så förtroendeingivande!
jag har köpt en ny dator. den är lövtunn och känns som den kommer krossas om jag smattrar förmycket på tangenterna. ändå ville jag inte ha nån drulleförsäkring pga citat "jag är inte en person som tappar sin dator i golvet". hur slutade min förrförra dator fungera? jag tappade den i golvet. jaja.
iallafall, har behövt köpa en ny dator i typ ett år men så uppdaterade jag den till windows tio och då dog den och så blev det akut. fick på nåder låna pappas laptop under tiden. en anledning till att jag inte köpt ny dator är att jag tänkt att jag kanske inte behöver en dator. utan en platta. för jag surfar mest och kollar serier ändå. inte skriver jag särskilt ofta. men jag vill skriva. jag vill se mig som en skrivande person, att köpa en dator utan tangentbord är att erkänna att jag inte längre är en skrivande person. så därför har jag skjutit datorköp samt personlighetsförändring på framtiden. men nu var det oundvikligt. så jag gick till en dataaffär, klämde och lyfte på lite olika plattor och hybrider och fotade infoskyltar och rådfrågade folk i min närhet. bestämde mig för en hybridsak med nånsorts tangentbordsskal, marscherade in och sa till försäljaren att jag skulle ha den, han förklarade att tangentbordsskalet inte ingick och sen gick han och hämtade båda grejerna. när han kom tillbaka hade jag ångrat mig och hittat en superslimmad dator och frågade honom vad skillnaden var och det var ingen så jag gick därifrån med en laptop istället för en hybridplatta samt med min självbild intakt.
höll i en så bra samling idag också. lilla b var samlingsvärd och valde sånger som matchade hennes frisyr. sen var vi tvungna att prata om sår och plåster. alla fick visa om de hade plåster och berätta om hur många plåster de hade hemma. och så sjöng vi det kom blod med våra sorgligaste röster.
till sist hade jag spelat in tre ljudklipp som vi elefantöronslyssnade på. första visslade jag sipa lipa lakristpipa på. andra sjöng jag hejhå som i kalle teodor på. tredje tutade jag och gjorde pruttljud som elefanten på. sen sjöng vi dom sångerna också.
hade så mysig rast idag. det var bara jag och a-l. hon pratade om relationen till alla sina barnbarn samt till sin bror. i vanliga fall pratar hon inte så mycket, är lite tystlåten vilket jag också verkligen uppskattar. men idag babblade hon på öppnade sig. det var härligt. hon har ett sätt att liksom avhandla storslagna och allvarliga grejer på ett vardagligt sätt, med mycket distans. kort och koncist och konstaterande. jag gillar henne så mycket.
såg xmen apocalypse förra helgen och blev helt golvad av jean grey. så otippat! jag älskar xmenfilmerna men har aldrig läst en enda av serierna så min bild av jean är den man får i de två första filmerna. en rätt tråkig karaktär som av okända anledningar är speciell för professorn och wolwerine och som av ännu oklarare anledningar är ihop med cyclops, doucharnas douche (tänkte i början av filmen att den där scott, han är ju rätt trevlig ändå men nej. så svår att tycka om) där är hennes kraft också rätt otydlig, typ samma som professorns men sämre?
men nu! ojojoj! alla bitar på plats, eller många, och jag vill ha meeer! hoppas lite att sansa ska strycka med i GoT så sophie turner kan ägna all sin uppmärksamhet åt att spela in massa spinoffs och orgins om jean!
idag hade vi vårt sista avdelningsmöte. vi ägnade en halvtimme åt att diskutera två föräldrasamtal. en timme och 45 minuter åt att kvalitetsskatta vår verksamhet. så avslutade vi med att prata skit om vår chef i 45 minuter. bra användande av mötestid!
det var väldigt märkligt att vara på planeringsdagar där v var med, eftersom hon inte ska va med när vi genomför det vi planerat. och för att det fortfarande inte är officiellt att hon ska sluta. bara jag, k, vår chef och s som jag var tvungen att berätta för vet. vilket gör det hela ännu märkligare. att sitta ihop med den andra yngrebarnsavdelningen som är helt ovetande och prata om hösten. och v pratar också om hösten! det är nästan det konstigaste. jag fattar inte hur hon kan hålla masken, hålla det hemligt. men hon håller verkligen masken. på studiebesöket ställde hon tusen frågor och var jätteintresserad. hon som inte tänker va kvar i barnomsorgen över huvudtaget.
de senaste veckorna, sen hon sa upp sig, tycker jag att hon blivit mer närvarande, ställer upp mer, löser grejer, tar till sig. hon är exemplarisk att jobba med. och så ska hon sluta. fattar att det kanske är en lättnad att ha sagt upp sig, att hon ser nån sorta ljus i tunneln och bestämt sig för att orka till slutet. men tänk om hon bara skärp sig så här utan att säga upp sig, då när vi var oroade och irriterade.
på planeringsdagar. bor lyxigast hittills. det får mig att tro att min chef tänker go off with a bang och pensionera sig.
c refererade till nån annan planeringsdag när jag och g spelade fyrhändigt och s låg på pianot med en ros i munnen. blir lite ställd av detta, att jag har sju planeringsdagar tillsammans med de här typerna bakom mig.
intervjuade en potentiell kollega som ska komma efter v, det kändes så bra! blev så höstpeppad. fatta lyxen att få ingå i ett arbetslag med en annan förskollärare!
på kören la en person jag inte ens vet vad hon heter sin huvud mot min axel och sa att jag va hennes favoritkörperson trots att hon inte visste vad jag hette heller. ( lät det lite creepy och gränslöst? det var fint faktiskt)
och sen i söndags har jag nån sorts husligt momentum och ba diskar efter mig varje dag, planterar om blommor, fyller frysen med bakat, tvättar innan tvättkorgen svämmat över.
= sånt man säger när man försöker va cool big siz som får förtroenden och vill va stöttande men också måste markera sitt storasysterliga ansvar och försöka banka in vett.
HAR DU?
Folköl i kylen:
näpp. men några minicola zeros som blev över när jag gjorde jonas 30årspresent i somras.
Något husdjur:
tack och lov inte.
Någon favoriträtt:
en fiskrätt med dill som kokerskan på mitt jobb brukar göra. tror receptet är typ fiskfileer, asmycket dill, asasmycket smör.
Puder på dig:
nej jag jobbar inte med att sminka huden.
Några framtidsplaner:
plugga vidare. vara gladare.
Någon sjukdom:
näpp.
Gymkort:
Ja. som jag nyttjar.
Några MVG:n:
när jag gick ut högstadiet: två (hemkunskap och slöjd)
när jag tog studenten: alla utom matte b (g) samt naturkunskap a + b, spanska, matte a, idrott och datakörkort (vg)
Något beroende:
känns som jag listsvarat på denna fråga förr. men nja. socker ibland.
Nagellack:
inte just nu tyvärr. försöker rädda mina död naglar.
Någon vän som bor i ett annat land:
ja. eller nej? småland är ju detta land.
VEM?
Avskyr du:
min chef just nu.
Längtar du mest efter:
min lillebror
Stör du dig på:
folk som inte varar på sms
Gosar du med:
nått barn på jobbet
Lagar mat:
jag
Diskar:
jag, suck.
VILKEN?
Tidning läser du:
ingen
Buss åker du oftast:
161
Dag fyller du år:
23 april
Årstid föredrar du:
höst
VAD?
Gör du nu:
dricker must, recappar internet.
Gör dig till en bra människa:
tänkandet av goda tankar, samarbetet med människor som inte är som jag.
Gör dig till en dålig människa:
att tänkandet av goda tankar bara är tankar, att jag hellre vill samarbeta med människor som inte är som jag.
Vill du arbeta med:
barn. men helst nått där man kan ha på sig snygga outfits samtidigt.
Är roligast just nu?
att tänka på mitt och sofias kentprojekt.
Har du på dig nu:
underkläder, morgonrock, örhängen
Äger du för skor:
inga sommaranpassade
Har du för storlek i skor?
har korta men breda fötter. 36 på längde, 38 på bredden typ.
Läser du för bok:
gudarna
Ska du göra nu:
sminka mig, promenera till västertorp, kolla eurovisions schlagerfestivalen
idag var jag och sofia på yasuragi.innan vi skulle gå hem kollade vi in den japanska trädgården. det satt skyltar över allt där det stod typ STANNA UPP! TA ETT ANDETAG! NJUT! osv etc mm. vi kollade på en sån skylt, sofia suckade högljutt och jag sa fuck you nu går vi.
beställa förbrukningsmaterial ( dvs pärlor och paljetter!)
dokumentera vårens projekt
göra nytt schema till hösten
rulla 150 chokladbollar
läsa en bok om aktionsforskning
färga barnluggar med hårspray
förbereda en anställningsintervju
+ det vanliga
på väg till landet lyssnade vi på p1, det var gudstjänst och de sjöng nån psalm som fick mamma att genast börja sjunga joe hill-versionen av den. med den fantastiska textraden
you get pie in the sky when you die.
väl framme letade hon upp en sångbok där joe hillsångerna fanns på svenska. ovanstående rad blir då
du får smör ovanför när du dör.
fantastisk översättning! vet inte vilket språk jag föredrar ens.
nervös. för att ni inte ska höra vad jag säger. för att ni ska höra vad jag säger.
för att ni inte ska förstå. för att ni ska förstå. och börja kasta pajer.
nervös. och lite sugen på paj. mmm. blåbär.
ändå nervös.
imorgon ska v berätta om hon tänker sluta eller inte. kan inte sluta tänka på det. längtar så till imorgon. står inte ut. jag hoppas verkligen att hon inte ska sluta, men mest av allt vill jag veta. hatar att vara i det här ovissa läget, den här himla pausen.
men alltså om hon slutar. då slutar hon i augusti. och så slutar k i december. två kollegor kort på mindre än ett halvår. jag ser nån slow motion framför mig hur allt rasar. som ett korthus, eller nej ett sånt där stapelbygge där man drar ur klossarna, det där spelet, vad heter det?, man drar ut dom och ser om det står kvar, drar ut en still och ser om det står kvar osv osv. eller som ett pompeji som dundrar samman, rök och ruiner. är jag för dramatisk nu? en förskola är aldrig starkare än den svaga länken som är personalomsättning. allt bygger på att man sitter still i båten. kan jag hålla fortet själv? vara trygg och stadig och bra om vikarierna avlöser varandra runt mig. vill jag det. orkar jag det.
var mycket peppad på att ta fina demobilder och skriva kentcitat som captions men orkade aldrig in i själva kungsan till plakaten och körsbärsblommen och den skrala fi-marschen gjorde mig bara politiskt deprimerad.
försöker hetsa alla jag kan komma på att följa med till en eld men får inte med mig nån. bestämmer mig för att gå till den närmsta elden ändå. irrar iväg på egen hand i mina grannkvarter där jag tappar bort mig, piper att jag vill bo i de små sockerlådshusen, men väl framme vid elden konfronteras jag med sockerlådornas invånare och får panik. dom gör inget särskilt, bara är som vanligt folk är mest och jag får samma panik som jag får av tanken på att bosätta mig i segeltorp. jag kan inte se hur jag nånsin ska kunna bo så där. leva så där. tittar på elden, den är ynklig. det finns ingen manskör. känner ändå samma valborgskänslor som alltid. som alla år innan. lite vårlycklig, lite vårmelankolisk. allt går bara runt, inget är nytt. det är tryggt. och tråkigt. men mest tryggt.
fyllde 31 små år igår. firade med brunch med ma&pa och bror, och sen med kentfest tillsammans med sofia! pysselavdelningen gick all in på vitt och vi smackade upp 50 ballonger, tre vimpelspel och en massa serpentiner i sofias vardagsrum (pga 6 juni 2003). vi hade fixat röror och bröd och två sorters tårta samt kentrelaterade snacks, dvs. lådvinsnostalig, en skål med socker och givetvis krämbuffé. vi hade också gjort ett assvårt kentquiz. det var kul förutom när vissa ritade ledsna smileys på som svar. borde verkligen känna fler kentfans. nästa gång vi har kentfest ska jag känna fler kentfans.
jag och sofia sminkade oss med mycket kajal och stjärnor och kände att man verkligen borde bära mer svart-under-ögatsmink. jag hade på mig min studentoutfit, fast med polarn o. pyrettröja som överdel. men annars röda kinaskor och åtta lagerstyllkjol. emma och sandra var utklädda till samma skivomslag, anna var utklädd till ett annat och så kom faktiskt markus mustonen på vår fest. jenny den lilla ordvitsaren hade pärlor i pannan och döpte sitt quizlag, där jonas ingick, till jonas och giftet. och fredrik bjöd på lsd. efter quizet hade vi kort men intensivt kentdansgolv som avslutades med konfettinbomb. tyvärr vara bara jag och sofia på dansgolvet just då, men det räckte rätt bra. 00.00 började efterfesten då man fick spela annan musik än kent. bäst på efterfesten var när jag och erik förenades i en innerlig tolkning du måste finnas.
så trött nu. det blir lite lätt lite hetsigt när man fyller år samma dag som sin bästis och dan efter sin bror. mycket presenter och fester som ska fixas. man måste bidra med sin närvaro såväl som med sin tanke. allt räknas.
idag fyller niklas alltså tjusju. detta firades ( eller firas nog fortfarande när jag skriver detta) på ett hak i högdalen. synd för mig att jag aldrig lär mig skilja på högdalen, hagsätra och hökarängen. åkte fel när jag stressade iväg för att komma tidigt till detta event så jag skulle hinna hem och lägga mig i rimlig tid. aja väl där hetsade jag honom att öppna det guldkinder ägg från nk han fått av sin chefs fru. detta lyckades genom att jag med emfas hävdade att jag trodde att det innehöll smycken. en ring kanske. det innehöll inte smycken. det var choklad. som alla trodde från början. men kul att jag fick min lillebror att tro nått bara för att jag trodde det. man måste utöva sin storasyskonsauktoritet.
hann även tyda tecken och ägna mig åt magiskt tänkande kring alla månsymboler i hans presenter samt i vädret innan jag kastade iväg mig hem.
i typ tio sekunder var jag själaglad över att prinsparet hemlighöll könet på sin unge. sen sa dom det.
det gick... jag vet inte hur det gick? hur vet man hur nått går? hur nått landar?
vi pratade snabbt, k sa mest. v sa jag vet inte. jag har pollenallergi. sen gick hon och rökte.
tre nätter i rad har jag drömt om samtalet vi ska ha med v imorgon.
visste inte att saker kunde bli fel på så många olika sätt! tack för det mitt undermedvetna!
ni vet när man på hemvägen passerar e4an prick när motorvägsbussen till ikea bromsar in och man får feeling och hoppar på men när bussen inte svänger in vid ikea fem minuter senare inser att man hoppat på en annan motorvägsbuss vars nästa stopp är södertälje med omnejd.
idag sa min chef åt mig och k att vi skulle prata om varför vi tror att v är borta så mycket. tyckte detta var det cirka det dummaste ever, och k också, liksom hur ska vi veta? men så pratade vi iallafall om det och det visade sig att vi hade rätt många olika förslag på varför och att vi båda två var rätt irriterade på v. för att hon är borta så mycket. och så pratade vi om att hon kanske inte trivs, eller kanske inte mår så bra. för hon är frånvarande. även när hon är på plats. hon tar inte riktigt in, håller distans, har inte koll, knyter inte barn till sig. och jag tänkte att jag kanske tar för mycket plats, bestämmer för mycket, planerar för mycket, kör över för mycket. får henne att känna sig överflödig. och oviktigt. men k var mer inne på att hon inte alls vill jobba hos oss, inom förskolan. att hon har tar för mycket ansvar för sina barn och barnbarn. att hon röker för mycket.
och nu känns det som att vi har gaddat ihop oss. men vår chef tvingade oss. och det är bättre att vi tar det med v än att vår chef gör det. även om vår chef borde göra det. och väl också kommer göra det. men vi ska prata med henne först. och säga jag vet inte riktigt. att vi är oroliga. att vi undrar om hon trivs. om vi kan göra nått bättre. tänk vad tryggt det skulle kännas om man hade förtroende för att en chefs kunde ta hand om sånna här saker på ett fint och respektfullt sätt.
det känns som att internet har slutat bry sig om girls? för typ två säsonger sen, när jag och sofia försökte titta tillsammans och jag ibland därför var tvungen att vänta nån dag extra med att se de senaste avsnittet så kunde jag inte va på internet utan att bli spoilad, översköljd med memes och få artiklar kastade på mig.
alltså det är väl rimligt att folk inte ballar ur så fort lena dunhams kropp är avklädd, internet kan bara gå sönder så många gånger, men asså jag läste recaps och analyser och mös runt på massa olika ställen och för det är ju halva nöjet men nu är det bara tyst. svekfulla internet. tackochlov för teveseriepodden.
hänger runt på svensk damtidnings insta pga orsak och hittar deras brillianta aprilskämt att lilleprinsen skulle förärats ytterligare ett namn för att hedra sin pappas favoritband som nu lägger ner. så ledsen att det är inte är sant.
idag fick jag upp en superrolig statusrad från 2008 men den gick inte att dela? iallafall stod det: skrämmer gymnasiekids med sitt kroppshår.
mindes inte alls sammanhanget, men då är det tur att man har lelle bloggy att checka av emot och uppenbarligen handlade det om att jag gick på min lillebrors studentskiva med synligt orakade armhålor.
2008 hade jag och sofia som nyårslöfte att inte raka oss under armarna. har inte rakat mig under armarna sen dess.
det var en väldigt aktiv handling då, vi pratade extremt mycket om kroppsbehåring och jag skrev ett himla paper om hår och feminism på en delkurs på lhs. (fick vg) i den skrev jag om hur mitt armhålehår aldrig kunde få vara bara armhålehår utan var ett statement hur jag än gjorde eller inte gjorde med det. det här var ungefär samtidigt som aftonbladets bilaga macho kom (så dålig tidning! pluggade förövrigt sen med en av grundarna som hela tiden refererade till den som sveriges största feministiska tidskrift. man ba ja? det är en gratisbilaga till aftonbladet? den kom typ i sex nummer och gjorde noll avtryck. var tyst) vars ända bidrag till historien var ett superkul bildrepotage om olika sätt att pynta sitt armhålehår på. jag och sofia babblade mycket om att färga armhålehåret, vilket killar i vår närhet tyckte var v a n s i n n i g t. vilket ju gjorde en mer sugen. men det blev aldrig så.
men då iallafall lät jag verkligen bli. att raka mig. jag valde att vara en hårig feminist, jag tvingade mig till att vara det, vi tyckte nog att det var snyggt, men behövde peppa oss själva för att kunna stå för armhålebehåringen.
nu är det bara automatiskt, det känns helt främmande att jag inte skulle ha hår under armarna. typ som att det är naturligt att ha hår under armarna? som om det fanns där av sig självt?
det krävdes bara lite systerskap och tillvänjning för att det skulle ske.
om två dagar går min mamma i pension. hon började nedräkningen för över ett år sen. eller, år innan dess. jag har alltid vetat att min mamma längtat till, eller iallafall sett framemot sin pension. (tillskillnad från pappa som gick i pension tre gånger innan det tog skruv.)
idag har hon blivit avtackad på sitt jobb. hållit tal. blivit avfirad av hundra personer som kommer sakna henne. eller redan gör det för en massa som redan blitt panchisar var där också. hon verkar ha varit nervös och förväntansfull inför idag. hon pratade om det som att en det var skönt att det var över nu, hon gillar inte ståhej så mycket, att va i centum på det sättet, men hon var lite skrytig när hon pratade om alla som kommit och allt bubbel och alla blommor och alla presenter.
en av de bästa grejerna jag vet är att få en inblick i folks jobb. se dom in action. man har ju ingen aning om hur folk funkar på sina jobb, hur dom är med kollegor och ansvar och uppgifter. men ibland får man se, och om man då får se att dom är bra på sitt jobb, det är så fint. eftersom jag också jobbade på biblioteket förut hände det ibland att vi överlappade varandra, mamma och jag. och det var verkligen så givande att se henne göra sitt jobb, som hon är så himla himla bra på. och att få höra folk som leende ahh;ade när de fattade att hon va min mamma.
även om hon verkligen velat gå i pension ett bra tag nu, så har hon alltid gillat sitt jobb och många av hennes närmsta vänner är hennes kollegor. hon fick sin guldklocka för länge sen. jag tror verkligen att hon haft det bra. och att hon har varit en stor tillgång. det är väldigt fint att tänka på.
nivet den här grejen med att förbluffas över folks ålder. typ att ross i vänner spelar 28 år när serien börjar. eller att håkan juholt och brad pitt skulle vara lika gamla (vilket inte är sant tror jag, har för mig att brad är ett år äldre)
en av mina sånna åldersförbluffande käpphästar var länge det faktum att winnerbäck och håkan är lika gamla. (alltså inte håkan juholt.) har sagt det som ett fakta att förvånas över i minst tio år, och folk blir förvånade. winnerbäck, som är så gubbig? och håkan som är så pojkig? att dom är lika gamla??
jag, sofia och sandra har en chattråd där jag främst bidrar med att länka till olika svenska kändisars instagarmkonton. för ett tag sen länkade jag till winnerbäcks. jag tyckte det var oerhört att han ens hade ett instakonto. han kändes lite som den sista som skulle haft det. (han var ju redan 1999 trött på alla mail och koder...) sandra kommenterade "vad ung han ser ut = jag har tydligen blivit vuxen." och jag tänkte att hon var knäpp, eller snarare att hon vara omger sig med män med skägg.
men i natt när jag kom hem så lyssnade jag en gång på håkans nya singel och helvete vilken GUBBIG låt. noll svårigheter att tro att han är 42 år gammal. minst. och sandra har kanske rätt, winnerbäck har nog stannat i nånsorts 30+fåra, för alltid.
nivet när man googlar en person som man levde i symbios med en hel festival i början av 00-talet och så visar det sig att personen i fråga har som huvudsysselsättning: professionell magdansare.
min pappa har släktforskat/internetstalkat fram en gammal sjuklig syssling utan arvingar som har ett hus vid havet i halland.
idag var en vanlig onsdag. jag kom till jobbet strax innan åtta, satte upp en födelsedagstavla för ett barn som fyllde år, beställde kalasplättar till mellanmål, klädde på mig och gick ut. tog emot några barn på gården tillsammans med min kollega, låste upp leksaksförrådet och cykelförrådet. åt förmiddagsfrukt vid bänkarna, tog fram reflexvästar och ryggsäck, väntade på att min kollega skulle bli klar med ett utvecklingssamtal så vi kunde gå till skogen. det drog ut på tiden så vi hann bara gå dit, plocka fram älgmammorna ur ryggsäcken och fundera på hur många mammor vi hade, sjunga min lilla kråksång och att det var soligt idag och sen spanade vi in myrstacken för att se om myrorna vaknat och ATT dom hade! sen gick vi tillbaka till förskolan och gick in. jag höll i samlingen tillsammans med födelsedagsbarnet och när hon valt tre sånger från sångbyrån pratade vi om påskägg, spelade på rytmägg och sjöng ägg ägg mera ägg ät ägg så får du skägg och skrattade ihjäl oss. sen gick vi till matsalen, åt bulgur och linsgryta och sen vilade vi på vår 16gradiga avdelning. men medan vi vilade kom nån elperson och slog på värmen.
efter vilan hade vi kalasmellanmål, jag sjöng plätt plätt mera plätt ät plätt så blir du mätt och alla skratta ihjäl sig ännu mer. sen hann vi precis komma ut allihopa innan det kom en störtskur men sen kunde vi beundra våra skuggor resten av eftermiddagen.
vanlig jobbonsdag.
men det var länge sen innan idag. de senaste två veckorna har jag pga kaos jobbat på ena storbarnsavdelningen. och innan dess hade jag semster. så i nästan tre veckor va jag borta från min avdelning. imorgon ska jag ha två utvecklingssamtal. det känns som att jag knappt vet nått om de barnen. eller att det är helt inaktuellt. hur mycket händer inte med tex språkutvecklingen på två veckor hos en tvååring?
kommer bara återberätta det som hänt idag helt enkelt.
var på vårsalongen idag. alltså det var ju ballt med utsikten men det kändes lite som dom jobbade lite för hårt på sitt urbana och byggnadsruffiga konstlokalsutryck. att det skulle vara en del av "upplevelsen". dock bekräftade tjejen i kassan att de höjt priset från tio till tjugo kronor pga arbetsskadorna som uppstod när stora mängder mynt skulle hanteras.
gillade mest ett par broderieverk. blev inspirerad! men mest impad. det verk som provocerade mig mest var en serie med fyra svartvita foton på träd. av bildkvalitet och komposition så var de inte tagna av verkets upphovskvinna utan min gissning är att hon googlat upp dom/ snott dom på tumblr. över dessa foton av träd hade hon med guld broderat geometriska former. asså. ZZZZZZzzzZzZZzzzzzZZzzzzzZZzzzzzZZZZZZZZZZZZ. hur tråkigt, intetsägande, trendigt-för-två-år-sen, raktigenom värdelöst.
det verkar som att alla rum man tapetserar om blir ens egna här på landet.
långfredagsåker bil med lillebror. lyssnar på världsmusik (och får nya favoriter, fast de är svenska) och har real talks.
i söndags, när jag kom hem mittinatten och var försenad och sur och trött och helst ville falla ner på hallmattan och somna direkt gjorde jag inte det utan kollade facebook och såg att alla delade ett kentklipp och var tvungen att kolla på det och sen kunde jag inte somna pga feelsen. ägnade resten av veckan åt att lyssna på den nya låten, smsa med emma om klippet, chatta med sofia om kent och framförallt om andra kentfans ovärdighet (typ de som började lyssna efter vapen och ammunition ).
igår bestämde sofia och jag att det här är kentåret och det ska vi uppmärksamma genom att ha kenttema på vår födelsedagsfest. och genom att noga lyssna igenom och diskutera alla skivorna i kronologisk ordning. och vi bestämde att vi skulle försöka köpa biljetter till både första och sista konserten på turnen. jag skapade också en fb-grupp som fick namnet kentflikkor.
idag har jag ägnat större delen av förmiddagen åt att hänga i ett virtuellt väntrum för att få köpa konsertbiljetter. helvete vilken pärs det var. så förväntasfull och ångestnervös inför att kanske inte ens få en biljett. men sofia fick till den allra sista spelningen och jag lyckades till slut få till den näst första spelningen. så himla himla glad över detta.
här kommer en ordagrann återgivelse av texten som josef hade på sitt lunar-krypin:
sofie tycker att jag ska skriva ett kentcitat här, så nu gör jag det
"han fångade sparken med huvudet"
förra veckan när jag uteblev från kören, pga var tvungen att krossa sexismen å d, så hade de med anledning av 8mars bara sjungit sånger av kvinnliga artister. vilket visade sig va typ åtti procent av reportoaren.
älskar lissabon. det är fint överöver allt. har aldrig varit på en vackrare plats. varför har ingen sagt det? vill flytta hit.
har idag varit på urturistigt men underbar utflykt. tänk att få va på semster med en som gillar kitschiga slott lika mycket som jag. menmen nu behöver ingen av oss besöka fler för det här var slottens slott. skrek väl men sluta hur många gånger som helst för varje ny vinkel och våning hade en ny färg, eller ett nytt kakel, eller en ny utsmyckning, eller allt på samma gång. pastell, soldatkakel, krokodilutmejslingar. när vi oh:at och ah:at oss genom slottets in- och utsida samt typ dött av svindel på the wall walk så skulle vi fortsätta lite i det extremt kuperade/vindlande landskapet och valde lite på måfå att gå mot kameliaträdgården men tänkte väl mest att det kanske inte var säsong. och så var det typ bättre än slottet! och vi älskade slottet! men det var halvt förvildat och prunkande och typ magiskt med gigantiska blommor och gångar. och så gick vi mot duck pondsen som inte såg mycket ut för världen på kartan men som också va som från nån sorts fantasilandskap. och som om detta inte vore nog kom två SVARTA svanar seglandes över dammen. dog väl.
bästa med att resa: packa! särskilt necessären.
sämsta med att resa: att ta sig till samt runt på flygplatsen. inget får mig att känna mig mer världsovan.
min kompis, som er o-er-hört transparant samt aktiv på olika sociala medier, berättade i fredags på sin statusrad att hon och hennes man ska skilja sig. hon har haft rätt deppig stämning runt sitt uppdaterande den senaste tiden, men också glatt instagrammat från familjens solsemester. anywho, jag blev noll procent förvånad av detta, pga jag har vetat att de ska skilja sig sen december. för som det internetstalkeprofs jag är, så jag läser hennes mans skunkdagbok. och där har han skrivit otroligt öppenhjärtligt. och hjärtslitande. och alltså jag är fullständigt medveten om att det är helt sjuk beteende men jag har inte kunnat sluta läsa. det var som intensivast under julen, samtidigt som jag läste martina haags skilsmässobok. martina got nothing on min kompis exman. hennes text känns ju ungefär också som saxad från en dagbok, men hans rörde mig mycket mer. kanske för att hans dagbok tidigare aldrig särskilt handlat om känslor. han fyllde i ett sånt där årsformulär som jag alltid fyller i och på frågan på vad spenderade du mest pengar på svarade han försörja min fru. som nu tänker lämna mig.
men från att ha varit helt hjärtekrossad och förtvivlad över sin bostadssituation har han nu slutat vara kär i henne och har en crush på en annan, båda två ska bo kvar på samma gata, de skiljs som vänner och de har berättat för barnen som verkar ta det okej. precis innan de berättade för barnen skrev han att han typ här sitter jag och bygger lego med de som jag strax ska traumatisera för alltid.
åh.
vill tillägga att jag inte umgås med den här kompisen. och att jag inte alls känner hennes man. har träffat honom två gånger kanske. för, som vi vet får man välja mellan att internetstalka nån och va kompis med nån.
är hos ma och pa och färgar håret vilket innebär att jag också kommer bada badkar och pappa håller på att tillaga kyckling i lergryta. som att återuppleva valfri söndag från min barndom.
tappade mitt armbandsur för två veckor sen. har visserligen för vana att, helt omedvetet, plocka av mig det så fort jag kommer hem och då hamnar det ibland på ställen där jag inte kommer ihåg att jag lagt det. men det är ju inga hemliga ställen, utan på typiska avlastningsytor som är rätt synliga om man bara letar lite grann.
men igår, när jag fortfarande inte hittat det, trots att jag t o m tittat bakom sängen så letade jag i fram mormors fickur, vred upp det, gick till en guldsmed och mätte ut en lämplig kedja och hängde runt halsen.
och såklart, när jag grävde efter ett örhänge i soffan i morse hittade jag armbandsuret!
en jag inte är kär i längre bytte precis på profilbild på facebook och jag smälte ihop till en liten hög med kolasås.
jag var superpepp på att det skulle finnas anthon berg-ägg på cooop och så hade de bara påskskum.
nu får vi sätta allt vårt hopp till cp när det kommer till namngivande.
så ineffektiv under dagens planeringstid. ägnade först en halvtimme åt att leta efter en sladd.
sen tog det slut på gult i skrivaren och då fick jag lura den att skriva ut ändå i intervaller med paus för avstänging.
sen var jag tvungen att tjuvlyssna på när min chef berättade för några kö-föräldrar om vårt genusarbete. föräldrarna hade läst arbetsplanen på vår hemsida. synd att chefen inte gjort det.
jag har sockerfri månad. så smart av mig att ha sockerfritt den kortaste av månaderna! typiskt att det är skottår, annars hade det varit ny månad nu. tror dock inte att jag kommer äta socker imorgon. till helgen, absolut, det är ju tex punschrullens dag på söndag.
ägnade mig rätt frekvent åt att ha godisförbud under mina tidiga tonår. då fick man pengar + eventuellt lite färre finnar. dock att det var under denna period som jag lärde mig receptet på läslusens kladdkaka utantill. hade också godisstopp tillsammans med hanna i denna bloggs barndom. var då aningen mer besatt av att få börja äta godis igen. är rätt säker på att jag var uppe till efter midnatt bara för att få hugga in på den där listan.
men, den här gången har det varit rätt lätt. jag valde ju medvetet en månad som innehöll så lite fir och fikahögtider som möjligt. det var en hel del semmelhets, men det gick faktiskt förvånansvärt lätt. alltså jag älskar inte semlor så det var inte svårt att avstå men jag trodde att det skulle trugas mer. hatar när folk tackar nej till fika, och då vill man ju inte va en som tackar nej till fika! har inte varit dödligt sugen på sött heller. kanske för att jag inte kompenserat frånvaron av godis med kopiösa mängder kladdkaka, som när jag var teen. det är lättare att avstå helt än att vara måttfull. men det är ju så himla kul med socker! men jag var lite för beroende från november till januaris slut. skönt att veta att det går att bryta. var rätt sugen på choklad när jag fick mens, men oklart om det ens var påriktigt. har varit sjuk sen i fredags och helst av allt velat ha glass. det har jag löst på ett härligt vegorätt-sätt, har mixa frysta bananaer med olika bär och kakao. alltså det blir svingott. men om jag är hemma sjuk imorgon kommer jag gå och köpa mintglass med chokladsströssel istället.
så konstigt när man varit sjuk en hel helg, typ bestämt sig för att stanna hemma och så vaknar man helt pigg.
så alicia wikander är ihop med michael fassbender och så ÄR hon tydligen helen sjöholm. rättvist.
funderade på om jag känner nån som är jättegravid som skulle kunna föda barn på skottdagen pga så coolt och så kom jag på att estelle ju skulle kunna bli storasyster på måndag!
var och provade kläder i en provhytt (som man gör) och när jag provat klart och satt på mig mina kläder igen så insåg jag vilken snygg outfit jag hade på mig. alltså min egna. mycket snyggare än kläderna jag provat. så jag hängde tillbaka de provade kläderna och catwalk-gick därifrån.
åkte tunnelbana två gånger idag och båda gångerna hamnade jag brevid föräldrar som curlade/övervakade sina barn per telefon. den första föräldern ringde sin unge vid halv fyra och lovprisade den för att den va hemma vid halv fyra som de bestämt.
den andra föräldern (som hälsade på sitt barn genom att skrika DUDE! i telefonen) berättade för sitt barn hur hur stolt han va över att barnet kommit i tid till träningen.
har redan skrivit lika många inlägg detta år som jag gjorde under hela förra året.
fick upp statusen "är audrina" från 2009 idag. kollade mot vad jag skrev här den dan, så himla meta av mig att döpa inlägget om varför jag är audrina till justin bobby. oerhört krypiskt inlägg, men jag vet ju att det handlar om att en person som jag sa upp kontakten med ett halvår innan börjat höra av sig igen. behövde skriva om det men visste att han läste. därav det krypiska.
det var så länge, så fort jag slutat tänka på honom hörde han av sig. jag svarade aldrig, lät det ringa ut, raderade sms.
det var ett rätt starkt incitament för att låta bli, det där att jag upptäckte att jag var audrina. att jag lät honom behandla mig precis som justin bobby behandlar henne. alltså den sista man vill va i the hills är ju audrina!! ( detta var innan heidi+spencer spårade totalt)
premiärhämtade två barn idag. och var med e för första gången nånsin utan adult supervision. skrev ett nojigt sms till sofia igårkväll om att jag var orolig för att han inte skulle vilja följa med mig.
tänker ibland att det är bra att jag har de där två som nånsorts reality check, nån förankring på andra sidan (den första sidan är då förskollärarsida) och att det typ gör mig lite ödmjuk att fatta att barn är galna trotsmonster i sina privata trygga familjesfärer. men alltså de där två a-barnen ger mig bara hybris och orealtistiska reality checks. kom till tullinge 15.45, 16.15 hade jag baxat ut båda barnen från sina respektive skolformer som alltså är en bit åtskilda rent geografiskt. eller baxat är helt fel ord för de skuttade glatt och frivilligt iväg med mig utan några som helst problem.
dock gick det lite för bra så precis när vi var framme vid backen, dödens backe som jag kallar den, kom jag på att vi inte hade några nycklar. vi gick gå tillbaka till förskolan som nu var rätt nedstängd, men en unge satt nöjd i vagnen och den andra utklassade mig glatt i en i spy-lek. sen väntade de snällt på gården medan jag ilade in och hämtade upp nycklarna. a-barn!
på cooop idag mötte jag ett barn och en mamma som flyttat och bytt förskola. vi prata lite om hur det va och hur de trivdes och sånt och då sa mamman jag brukar tänka på det där som du sa, att ju äldre man blir ju viktigare blir kompisarna, det stämmer verkligen.
hur fint att hon kom ihåg nått jag sa för nästan fyra år sen?
i lördags när jag var påväg för att träffa två pappor och deras bebisar (och hade varit vaken till fyra pga hade dansgolv att äga, och vaknade med jordens minsta ögon och utan frukost och kände mig som den slarvigaste slarvern och åt en macka på vägen och fick mig sen endast en kopp te till livs innan jag hetsåt en banan hemma hos sofia, men det är en annan historia.) och medan chattade jag med sandra och sofia om min fredagskväll (som sagt en annan historia) och så frågade sandra vad vi skulle göra ikväll och sofias middagsgäster hade precis ställt in så hon bjöd in oss. så direkt efter bebishänget hoppade jag på en buss till årstaberg och sprang på erik i väntan på sandra och vi hann både va tårögda och kramas hårt två gånger. och en halvtimme senare var vi i sofias kök.
och att det gick så lätt att vara spontan fast avståndet är stort, eller iallafall större en förr, gjorde mig så himla lätt om hjärtat.
har träffat emma för första gången i år. det är lite vansinnigt men också rätt rimligt.
hon berättade två drömmar hon haft om mig medan vi var åtskilda. i dröm ett var vi med i paradise hotell. i dröm hade vi börjat sända våra bokcirklar som en pod. och den var precis som våra cirklar är dvs. vad tyckte du om boken? bra, vad tyckte du? bra! SLUT. tycker på riktigt att detta är ett så bra koncept. kort, koncist, bra för alla som har bråttom.
så nån unge fick mardrömmar av alfons och nu får inga förskolebarn i hela skåne kolla på film. (edit: nej, okej, det var så att inga barn på den berörda förskolan får kolla på film på just den förskolan under begränsad tid.)
tycker ändå: ej upprörande. vet såklart ingenting om denna förskola och hur de visade filmen men jag kan ju gissa. eller jag kan ju veta hur det ser ut med filmer på förskolor ibland. eller böcker. eller sagoband. älskar ju barnkultur mer än livet och vill gärna ha så mycket fin- och fulkultur som möjligt och försöker utan framgång hetsa storbarnsavelningen till ett frostprojekt. det betyder inte att alla filmer ska visas i förskolan. framför allt inte utan att en ansvarig pedagog först har kollat på filmen. man har väl ett ansvar. säger inte att att alfons och odjuret är en olämplig film att visa på förskolan, men tänker ändå att man måste kunna motivera varför man tittar på en specifik film. nån rantande folkpartist som ba man får curla barnen hur mycket man vill hemma men på förskolan måste man faktiskt ta itu med livet svåra sidor. håller helt med. men då måste man ta tagi i de svåra sidor som en film eventuellt väcker och diskutera med barnen det som eventuellt kommer upp. inte typ kolla på film på vilan, eller sätta på som barnvakt när det blir för stökigt i gruppen. DET kan man göra hemma, men jag tycker att man kan kräva lite mer av en förskola än barnvakt.
bra att gå igenom rutiner och riktilinjer för när man visar film. tror inte alls de behöver innebära att man bara får "gullegull", men att man är bättre rustad för att hantera filmer med svåra ämnen och kan förklara för föräldrar varför man kollar på ogullegull. men sen kommer ju föräldrar alltid vara galna och det kan man väl inte göra så mycket åt.
När brukar du gå och lägga dig?
typ 22.37. brukar tänka att jag ska ha gått och lagt mig 22.30, men tycker det är lyckat om jag lägger mig innan 23.
När vaknar du?
6.20 går upp tio minuter tidigare sen jag kom tillbaka från julledigheten. hittills känns det som ett genidrag.
Är du morgonpigg?
nä. eller. jo ganska ändå. inte så att jag kvittrande hoppar ur sängen och är glad men vakar oftast före andra om jag sover ihop/ hos någon. har dock vidrigt morgonhumör i cirka en kvart.
Vad finns på ditt nattduksbord?
en massa bös alltså. i detta nu: ett paket näsdukar, en borste, en tampong, två läppsmörj, en kortisonsalva, en nagelkräm, en skitstor bodybutter, tre tidningar (förskolan, pedagogiska magasinet, arena), ett hemmagjort presentkort från min mamma på en julklapp jag ännu inte fått, en droppformad miniskål, en utläst pocket (ett liv för lite), en prislapp från indiska, ett armband som alve gjort samt ett glasunderlägg där jag förvarar 12 par örhängen och tre udda
Vilken låt är allra bäst att somna till?
somnar helst till monotont sorl. helt en pod utan jinglar, på mycket låg volym så jag verkligen måste anstränga mig för att höra eller bara ha det som sorl i bakgrunden.
Vad gör du i sängen innan du somnar?
smörjer in nagelbanden och läpparna. i perioder läser jag lite, ligger jag mest och försöker somna.
Hur är din säng bäddad?
fyra kuddar, ett täcke. om jag bäddar den för att den ska se fin ut lägger jag på ett överkast, en filt och mina två dammsugarkuddar.
Vad är ditt bästa sova gott-tips?
att sluta tro att man måste sova åtta timmar. sover så mycket bättre sen jag släppte denna tanke. vill helst ha ett svalt rum med ett tjockt tungt täcke.
Hur sover du egentligen?
kvalitetsmässigt: bra! när jag väl somnat. har insomningssvårigheter i perioder men just nu är det en bra period. vaknar nästan alltid en stund på natten, men somnar alltid om utan svårigheter. har noll ångest kring detta.
sängställningsmässigt: två varianter, antingen spikrak på rygg, men armarna längs sidorna och täcket uppdraget precis över läpparna men inte så att de nuddar näsan. annars sover jag på sidan, med en armen under kudden och den andra insnodd i täcket som på så sätt sveper täcket upp över örat och över kinden. återigen; mycket viktigt att täcket inte nuddar näsan. på sommaren/ när det är varmt sover jag alltid med ena foten utanför täcket.
Vad har du på dig när du sover?
prioriterar varmt täcke framför sovplagg, blir för varm annars. men när jag ska va anständig så har jag små shorts och en liten kortärmad skjorta.
Hur är din sovfrisyr?
om det är nytvättat sover jag med det fuktiga håret utslaget och får på så sätt perfekt fall. annars har jag det i en tofs. om jag har haft fläta på dagen sover jag med den.
Vad har du för säng?
en ikeamadrass i en stomme från mio med ordentliga sängstolpar..
Vad gör du mitt i natten?
vaknar en stund, kollar kanske på klockan, går och kissar om jag inte kan somna om dirket, somnar om.
Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?
har inget sovrum. det är en brist.
Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
har så oerhört svårt att sova på andra ställen än i min egen säng. en gång när jag hade feber och hade varit vaken en hel natt och hånglat och sen gick på bio så somnade jag på bion.
gick förbi den snyggaste huslängan i örnsberg, vilket jag gör varjen dag, tvärnitade och ba vad i helv har de gjort med fönstren? målat om! i vitt! detta ser inte klokt ut!
uppfylld av byggnadsvårdsrage upplyste jag sandra om detta förfärliga. skulle nu leta upp en gammal bild som jag sett på internet på huslängan i orginalutförande. ägnade rätt mycket tid på att få fatt på den och då visade det sig att fönstren såg likadana ut för tre år sen. jaha.
tog fram ett jobbförkläde ur förrådet, körde ner handen i fickan, fick med mig nånting upp och ba OMG DET ÄR JU DEN HÄR ASVIKTIGA NYCKEL vart går den nuigen??? visade den för min kollega som reagerade likadant men efter en stund kom vi på. det är e's nyckel. e, som som inget annat barn fått mig att grubbla nätter igenom, diskutera och pröva alla tänkbara metoder, fått mig att helt tvivla på min förmåga som pedagog, tvingat mig att uppbåda alla medel, tricks och resurser och med nyckelns hjälp kunde det ibland funka en liten stund.
2015 var mitt tyngsta jobbår på så många plan och ett av de planen var det sjukt tunga i att ha ett barn i sin barngrupp som krävde en hel pedagog själv, som hade en problematik som låg helt utanför min kompetens, att förstå och acceptera det och ändå behöva hantera det varje dag. att göra allt man kan, slå knut på sig själv och ändå inte räcka till. kanske få det att flyta men aldrig mer än så.
åh lilla e jag hoppas du har det bra och att du klarar dig utan din nyckel.
för att väga upp mitt eremitbeteende innan kören igår så såg jag till att bli kompis med en ny person i fikapausen.
och så anmälde jag mig som frivillig till nån himla arbetsgrupp som ska ordna en körkonsert. fick stående ovationer av denna handling och efter att jag anmält mig anmälde sig även den snyggaste i kören! så jag antar att det betyder att han är kär i mig.
en av de svårare grenarna inom sporten sjung i kör, handlar om det här med att äta. jag slutar ju liksom 17 och kören börjar 18.30. det går ju rätt snabbt att ta sig mellan jobbet och körhoodsen, så som minst har man en timme på sig att äta. det är rätt lite tid, men snabbmatsutbudet är rätt stort i på det gentrifierade knivsöder. men det är inte det svåraste, att hitta nån stans att äta och hinna äta. det är att få äta ifred! alla himla körare är överallt! trodde jag valt ett säkert ställe men i detta nu är jag inträngd av sju stycken och kommer typ inte kunna ta mig härifrån. alltså jag fattar att detta är anitsocialt beteende men ja det är ju inte de här som jag vill va kompis med! en annan gång hände detta på vurma när jag var tvungen att hetsläsa himla jesper juul, men då var det det gänget jag vill va kompis med så då var jag tvungen att sätta mig med dom. det var rätt fint. önskar att de skulle byta plats.
igår var jag i ett visst författarhem med utsikt över vasaparken där det finns en isbana såhär på vintern.
åh, tänk att ha skridskobanan så här nära! suckade josefin drömskt.
mmm, sa jag och ellen kort och inte ett dugg drömskt.
men, sa jag, skridskor är ändå den vintersport jag hatar minst.
och fick medhåll av alla som hörde.
vilken hatar du mest? undrade ellen.
längdskidor!
ellens pappa tog mig då leendes åt sidan och anförtrodde mig en episod från sin barndom då hans pappa dragit igång aktiviteten längdskidor var på han, ellens pappa, skidat avsides i skogen, hittat en lämplig grop som han ställt skidorna över och hoppat på dem så de knäcktes mitt i tu.
