examenspresenter.

1. sofia känner min bitterhet (kanske för att jag whinar över detta ganska ofta) och pysslade en present och skrev finaste kortet. 2. jag fick mormors fickur. 3. och regnjackan från gudrun sjödén av mamma och pappa.

känner mig helt lätt om hjärtat.

nån kommer ta din ungdoms år ifrån dig.

sandra fyller inte 25 idag. det har hon redan gjort. det var inte så länge sen, men det är redan gjort. men vi ska fira henne idag.
en gång för sju firade vi hennes 18årsdag, på själva dagen, iförda regnjackor på ormingekarnevalen. jag vill minnas att jag hade knallgrön ögonskugga. man kan ifrågasätta att vi åkte på en gratisfestival utan åldersgräns med band som vi redan då tyckte var ganska töntiga (mando diao, svensk pop, joelbitar) för att fira att sandra blivit myndig. så var det iallafall. och svensk pop spelade 17 år och kär, och vi blev supernostalgiska över att vi aldrig mer skulle bli 17 år och kära.
den här veckan har jag efter stora påtryckningar från popkompis lyssnat på oskar linnros (alltså emma jag gillar verkligen men VAD är GREJEN med att klämman in låtar på under en minut och därmed göra skivan askort? FUSK ). en låt heter 25. jag gillar den som tusan. jag tänker på sandra när jag hör den. jag vet ingen som gillar att bli tjugofem, och ännu mer, så mycket som hon. hon gillar att bli vuxen, och det finns nog inget vuxnare än att trivas med att bli vuxen. jag ska tvinga henne att lyssna på den ikväll och jag vet att hon kommer instämma i fy fan vad skönt- kören.

*motar opponeringsångesten i grind genom att vara en dryg besserwisser*

fråga att ställa imorgon:
på vilket sätt menar du att intervjuer strider emot foucaults arkeologiska metod som "uppmanar oss att försöka se bortom subjektet"?

post uppsats.

alltså natten mellan fredag och lördag sov jag kanske tre timmar. fy fan. resterande timmar gick åt att fila på uppsatsen, vänta på mail från min handledare, freaka ut, vända och vrida mig, vakna i panik klockan fem på morgonen och få för mig att nu var det dags att skriva, planera att gå upp urtidigt och åka till bibblan för att få arbetsro till uppsatsen innan jobbet, läsa och totalt missförstå mail från min handledare, tänka på min diskussion, angsta över hur den skulle stjälpa hela uppsatsen osv.
de tre sovande timmarna innehöll stressiga drömmar som gick ut på att jag var tvungen att skriva fram en så bra diskussion som möjligt, som helt plötsligt var inblandad i nån mordgåta som bara kunde lösas om jag levererade en hållbar diskussion som då skulle funka som bevisning. eh ja, hyprisangsten.
var helt oförmögen att jobba de första timmarna på jobbet, satt klistrad vid mailen in i det sista för ett bekräftande från handledaren, detta kom aldrig. skickade in nio minuter innan deadlinen. fortsatte vara helt nervvrakig resten av dagen.
vid tre släntrade bror in och lämpade av sina systemetpåsar, gjorde pitstop för kaffe och vatten innan han gick ut till popdakar.
halv fem kom biblioteksbästisen inglidande, lös och ledig, med pengar till biblitekarsonen och kärleksdikter till mig. (hans ord "jag kommer med pengar och kärlek, jag är den bästa av vänner."). sen stängde vi och gick ut på gräset på en noga avvägd plats med hänsyn till höjd och skugga. sen kom finaste popkompis och sen kom maten i potionsförpackning och jag hade hjärtsolisar och det kändes lite som färdighetsfir och klockan 22 så kom plötsligt den stora tröttheten över mig och jag åkte hem och attacksov i tio timmar.

y tar till sig vår skrivhandlednings goda råd

Försöker se på min inledning som: "det första intryck som man kan ge under en första dejt: det säger inte allt om en person men det kommer att lämna spår och har betydelse för andras omdöme om dig"

känner mig djälvligt nere med 1. historiesynen, 2. engelsk litteratur, 3. översättning/parafrasering

översätter helt vigt "barn har en sexualitet och den bor i ett främmande land" till "children's sexuality is a foreign country: they do things differently there"
får dessutom denna översättning okejad av handledaren som tycker det låter vackert, och som dessutom har konsulterat sin engelsman som säger att det "makes sense" och att citatet av hartly som parafraseras (the past is a foreign country: they do things differently there) tydligen är ett han som historiker alltid lär ut till sina förstaårselever!

uppsatsdagboken.

1. min uppsatsklänning. jag har haft på mig den varje dag i tre veckor. 2. jag har ätit upp alla non-stop utom de gröna, smaken på dom får mig att må illa. 3. litteraturen som ska höja resonemangen i diskussionen läses bäst i sängen.

dagens ord:

manlig livmoderavund.

*fniss*

varje gång jag skriver "flytande signifikant"(vilket jag gör i var och varannan mening) så sjunger mackan isande diskant i mitt huvud men med just de orden utbytta till flytande signifikant. uppsatsfnissar lika gott varje gång.

om ni vill ha mitt intellekt måste ni ta min kropp också.

i fredags hade vi subfest och när hälften hade gått hade vi ostvickning halvliggandes på fiskbensparketten.

vuxna människor dricker te tillsammas.

jag tänker att för många är det lite omoget att dricka te, att man ännu inte blivit riktigt vuxen och börjat dricka kaffe.
så är det inte för mig.
för mig är att dricka te att vara vuxen.
jag började dricka te för att jag ville vara vuxen. vara vuxen och få vara uppe sent och dricka te. med hundra sockerbitar i köksoffan, tillsammans med mamma och pappa efter aktuellt när niklas sov. att få vara med på det där som man missade annars, innan, när man var förliten för att få vara vaken. nu fick jag vara med och dricka te. (annan sak jag fick när niklas hade somnat, om än tidigare: när vi åkte till landet fick jag en tablettask när han hade somnat. det inträffade ungefär i höjd med södertäljebron. då fick jag en ask malaco. bror känner stor retoraktiv bitterhet inför detta.)
tedrickande passade ihop med mina vuxenklyschor om mig själv. sitta där med en tekopp och vara djup och prata om LIVET.
och fortfarande är det bästa att komma hem efter jobbkvällen och dricka te vid köksbordet med hanna. i dubbelt så stora koppar som när jag började min tedrickar karriär med hälften te, hälften socker. vi pratar alltid om livet.

tekampen.

min bästis provjobbade för ett tag sen. hon fick sig själv att framstå som ett ufo genom att dels vara vegetarian, och dels inte dricka kaffe. jag vet inte vilket som var konstigast. kanske kaffet, det var liksom droppen (pun!).
jag gillar henne av många olika anledningar, djupa anledningar, men det är också nånstans viktigt att hon är tedrickare. som jag. och att vi dessutom vill ha våra teer på samma sätt. honung och mjölk. det finns en rad i en jonas gardellbok (vilken sofia?) där en av personerna säger att när det kommer till tedrickande, eller snararet tillredande av te, så är även det mest anarkistiske bunden av stänga procedurer. annie fick flera stycken att kalla mig tefacisten. det är inte sant. okej, jag har direktimport av mitt favvote från gotland, men annars dricker jag prisextras eget earl grey cream. jag vet hur jag gillar mitt te, visst, jag ska ha det på ett särskilt vis, men jag dör av glädje när jag får dricka persian earl grey på påse hemma hos sofia. på genusen delade jag och ellen alltid på en påse persian på rasterna, man kunde doppa jättesnabbt så räckte det med smak till båda
jag blev mer besviken på ellen när hon började dricka kaffe än när hon började röka. nu har hon köpt en espressomaskin, säger hanna. så mycket för tekampen. sandra berättade om hur hur hennes mamma känt sig sviken när hennes barn började dricka kaffe, hon som i alla år slagits för sin tedrickande. vi är lite besvärliga som inte vill ha kaffe, och det är vi mot dom. det är en kamp.

systerskapste.

idag ropade jag till min mamma i korridoren att det är en arbetspolitisk strategi att inte dricka kaffe, när hon tyckte att jag gott kunde göra det för att piggna till. hon fattade inte var jag menade och jag hann inte formulera mig supersnabbt, men när jag kom bort till kaffeautomaten och istället tryckte på chockomilk så kom jag på att det är sant. om jag drack kaffe, så skulle jag säkerligen, på just den plats jag står nu, ställa mig och brygga kaffe, till mig, och till bibliotekarsonen. om jag drack kaffe, skulle jag kunna brygga kaffe, och så skulle jag servera bibliotekarsonen kaffe. jag skulle komma först på helgmornarna, jag skulle fixa allt för öppningen, jag skulle slå på kaffebryggaren och ställa en kopp på disken till höger om mig som han kunde ta när han släntrade in en minut innan vi låser upp.
och så slog det mig hur fint det var när jag och long lost jobbade helger tillsammans, hur vi förenades i teet. hon hämtade till oss båda i höga glas och hann bränna sig på vägen från pentryt till disken. jag lärde mig hur hon ville ha sina sorter (helst grönt med citron, nästhelst frukt, nästnästhelst earlgrey, isåfall med mjölk absolut inte rooibos) och vi hämtade alltid varannan gång, utan att ha gjort upp något som helst schema.

lika barn leka bra.

det här med att kunna vara ett stöd för att man vet exakt hur det känns, eller att inte kunna vara ett stöd, för att man vet exakt hur det känns.

dal.

ibland är det lite svårt att veta om jag skriver fram en diskusanalys eller om jag bara ägnar mig åt konspirationsteorier.

berg!

Hej Maja - tycker detta ser jättebra ut. Klart och tydligt formulerade teoretiska redskap. Även syfte och frågeställningar är jättebra - funderar på om du ska skriva lite tydligare att du försöker förstå hur diskurserna och sanningsanspråken är uppbyggda. Minns inte helt säkert i vad mån du går in på detta - men det skulle ju handla om just vilka element som ingår, vem som har rätt att tala i diskursens namn, eventuella vetenskapliga "sanningar", olika problemscenarior - framtiden, moralen etc - ja vad det nu kan vara.

Kan kolla detta när du skickat hela texten!
kajsa


Kajsa Handledarsson
Lektor
Pedagogiska Institutionen
Stockholms Universitet
Box 10026 Stockholm

orka!

berg

*refererar helt svepande till fyra (4) verk av foucault. i en fotnot*

depressiva episoder och maniska perioder.

har ej den bergochdalvana som uppsatsskrivande kräver av mig. *mår illa*

har övergett luther och hoppas nu på trollformler.

"uppsats, skriv dig!"

ps. detta är fortfarande/återigen sant.

googlar och

blir förlöst på newsmill. antar att detta är okej då jag ej blandade med vitt vin?

tillägg: inser plötsligt att det inte räcker med att bli förlöst, man måste ta hand om sin lilla uppsatsbebis också. helvete.

uppsatsen i love you, but you're bringing me down.

jag har gått och aktat mig lite för uppsatsen. dels för att jag inte riktigt vet vad jag håller på med, rent metodologiskt. har fastnat där, har lix gjort en diskursanalys, men verkligen inte enligt konstens alla regler, för, jag fattar helt enkelt inte reglerna. och jag vill inte riktigt ta i tu med reglerna för då kanske jag har gjort fel.
dels vill jag inte riktigt sugas in, inte låta den ta över. fast jag vet att jag måste, det är så det funkar, det är så jag funkar, det är så det blir bra. leva i symbios med texten, tänka på den dygnet runt, klura på formuleringar istället för att somna, vakna upp med poänger och anteckna dom i mörkret. var helt ägd av sin egen text och gå upp i den. det är så himla ansträngande bara.
men nu är det bara 10 dagar kvar till manusutkast så det är väl bara att kapitulera.

dagens ord: uppsatskaka.

biblioteksbästisen skriver också uppsats nu. med detta har han hittat på ett nytt ord: uppsatskaka.
uppsatskakan är den kaka man bakar mitt i natten för att hålla peppen uppe. uppsatskakan bakas med fördel under det intensiva slutskedet av uppsatsskrivandet.

tillägg: jag kommer givetvis baka en freudiansk BANANkaka, i många LAGER.

när hanna inte gör nudelsoppa till mig (vilket hon gör exakt nu) gör hon en skalenlig modell av sitt nya hem och provmöblerar.

någons farsa sa att allting handlar om att man verkligen bestämmer sig en enda gång.

frukostöverlägger, tackar ja, tacka nej, viskar tjugofemtusen, bestämmer mig.

alternativt arbetsnamn:

barn har en sexualitet och den bor i ett främmande land.

livet är en chokladask.

när jag fyllde år fick jag ett postat paket från annie. det innehöll bröllopschokladen. i fredags firade popkompis valborg och tyckte då att det var passande att provsmaka pralinerna.
vår utlåtande: vilken djävla besvikelse! det kändes väldigt, billigt. hasselnötspralinen smakade som en glassstrut. lingonpralinen, som vi trodde skulle vara lite kärv eller nått, var vidrigt söt och smakade artificiellt hallon, även den åt glasshållet. blåbärpralinen som emma gör tummen upp för på bilden var snyggast och godast, men alltså godast av de o-goda. den hade lite sylt i sig och nån vit moussekräm.
hasselnötspralien och hallonpralinen får 1 av 5. blåbärspralienen får 2 av 5, varav ett helt poäng enbart för utsidan.

*när en feminist vid sin barm*

att identifiera sig med orup 2

jag älskar ack sundbyberg. jag kan identifiera mig som bara den. dubbelidentifiera, som tillfällig sundbybergsbo, och som uppvuxen i en förort nära stan, men som aldrig på några villkor är en del av stan.
utanförskapet som skulle bli ett innanförskap om man bara förflyttade sig en halv kilometer. ständigt hoppandes över den helt konkret fysiska gräsen, vägmärket längs gamla södertäjevägen; nu är jag i stan, nu är jag inte, nu är jag i stan, nu är jag inte. att det alltid alltid var precis alldeles för långt bort för att vara inom räckhåll. so close you can almost taste it, men bara nästan. jag kan staden utan och innan i många fall, men den är aldrig min, jag blir aldrig som dom från stan.
men när oskar lindros sjunger att han aldrig blir som dom från stan så är det ett löfte, att stanna/vara lojal/lokalpatriotisk, att inte VILJA bli som dom från stan. jag känner det mer med en suck, och viss bitterhet, att aldrig FÅ bli som dom från stan, alltid vara utanför på ett sätt som man inte fattar om man kommer från stan. som man inte fattar om man inte växte upp med poppisbrudarna som varenda fredagkväll satt på busshållplatsen i centrum och LÅTSADES vara på väg in tillstan. vara på väg bort.
och då innfinner sig plötsligt den märkliga känslan av att identifiera sig med orup. inte bara för att han kommer från huddinge. men liksom, det fanns ingen romantiskt över min uppväxt heller, huddinge (eller segeltorp) var aldrig särskilt snäll mot mig, inte jag mot dem, jag var också otrogen.
men tillskillnad från orup så tror jag inte att folk ser mig som stockholmare, jag är i alla fall aldrig sen med att påpeka att jag inte är det. jag blir aldrig som dom från stan.

att identifiera sig med orup.

huvudjagad.

jahapp, här sitter man i godan ro och skriver på sin lilla uppsats och så blir man helt plötsligt HEADHUNTAD.

var på releasefest, kände mig oberättigat urstolt över dessa två.

her milk is my shit.

tydligen har det börjat jobba en person här som inte bara heter maja utan dessutom är rödhårig.
kände mig först lite identitetsberövad, men idag hittade jag ett paket mjölk i kylskåpet märkt "maja" och bestämde mig då raskt för att om man delar namn och hårfärg så bör man rimligtvis även dela på mjölkpaketen.

det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp.

kul är det, men svårt.
det är tur att man har hjälp.
tack för att sång på morgonkvisten med symboliska presenter inslagn i motorbilagan.
tack postad kunglig bröllopschoklad.
tack en fin liten bokcirkel.
tack för blomster.
tack döttrar på land för att ni kommer och ger er själva i present.
tack för pannkakstårta.
tack för att ni gillar varandra, och mig. så mycket att ni betalar 200 spänn för att vara med mig på min födelsedag.
tack för att maja + 2.
tack för mitt-i-natten-ömhetsbetygelser, första handsinformation såväl som andra hands.

och allra mest tack för finaste kortet, proffisgaste spritsen, bästa co-värdinneskapet, födelsedagsdelandet, snyggaste outfiten, konsertpeppen och skvallerörat. aldrig ska jag fylla år utan dig. <3

en koltrast i slutet av april

dagens ord: byxmyndig.

urspännande att ottar först har ett temanummer om barns sexualitet och nästan direkt efter ett med temat "byxmyndig"! alltså det ordet, det säger så mycket om sakernas tillstånd. synen, lagstiftningen, diskursen! i plural såklart.

ashes to ashes.

jaha, så har islands aska även kommit till universitetsbiblioteket. tydligen ska vi efterskänka förseningsavgifter för låntagare som är strandade utomlands p.g.a. vulkanutbrottet och inte kommer att kunna lämna sina böcker i tid, säger cheferna. ta inte biblioteksböcker ur landet, säger jag.

från tanzania with love.

fick idag ett extremt glädjande besked från tanzania via fru!

asianposes.com

arbetsnamn:

händerna på det rosa täcket.

väl forskat!

idag har mitt flitiga uppsatsskrivande lärt mig följande:
1. rousseau var sado-masochist.
2. börderna KELLOG förespråkade spannmål till frukost i allmänhet och CORNFLAKES i synnerhet för att stävja barnonani. så kan man också få genomslag med dieter.

det var en gång i framtiden.

en gång, för kanske ett år sen cirka, så var sandra och jag påväg ut en fredagkväll. jag tror vi skulle på kataris. det spörregnade och jag hade klackisar. jag som aldrig har det. och sandra hade ett stort svart paraply och vi gick armkrock under paraplyet och vi hade nog inte sett på så länge kanske och vi gick där och fnissade. och jag vet inte riktigt hur det började men vi började måla upp en framtid där vi levde ett dyrt liv tillsammans och alltid promenerade söders gator fram i armkrock och bodde in en gigantisk våning med ett bibliotek och en salong och intellektuella samtal om konst och feminism. vi skulle vara lite till åren komna och ta oss ann de nästa stora talangerna, låta dem bo hos oss och liksom frodas i vår atiljé, vårt bibliotek och i vår smak och vårt snille.
jag tror nog att vi skulle se ut lite såhär.

poletten trillar ner

FATTAR helt plötsligt varför alla franska feministiska teoretiker är helt upptagna av att omtolka freud. queerteoretiker that is. hur spännande blir det inte om man kopplar ihop förståelsen av genus utifrån begär med penisavund/kastrationskomplex? URSPÄNNANDE.

när fan blir gammal blir hon freudian.

läser freud nu. extremt splittrad inför detta. men det känns lite oundvikligt.
jaja, han har ju en otroligt festlig ton iallafall! typ "jag har minsann påpekat detta i flera år och att ingen tycker som jag beror på att alla andra är dumma i huvudet!" och fotnoter som är rena novellerna. uppskattar också detta resonemang om sport "[...] uppfostran i vår tids kultur använder som bekant sport i stor omfattning för att hålla ungdomen borta från sexuell aktivitet; det vore riktigare att säga att för dessa ungdomar rörelselusten blir en ersättning för sexualnjutningen [...]"
har nu också blivit mer pepp på den kommande freud-filmen staring viggo. mest för att jag föreställer mig att det blir ungefär som när joey är med i freud- the musical, "all you want is a dingel" penisavund har aldrig varit så catchy.

öronmärkta dricks.

fick förövrigt dricks idag på jobbet. "till bulle och kaffe." helt vanligt.

there is no spoon.

okej. om man håller med butler om att det inte finns något fördiskursivt kön, vad händer då med andra kulturellt skapade kategorier?
finns det ett fördiskursivt barn?
finns det en fördiskursiv sexualitet?
finns det någonting som är fördiskursivt existerande?

är så himla glad över att jag inte behöver svara på dessa frågor i min uppsats. det betyder att jag inte heller behöver förhålla mig till det som jag tror svaret är: ingenting är fördiskursivt.

here's my fist where's the fight?

ni har väl läst? all hail gudrun såklart, men framförallt, all hail margret atladottir.

mitt lilla uppsatsberg.

disciplinen.

för en vecka sen var uppsatskänslan såhär: den här uppsatsen är det bästa som har hänt i mitt akademiska liv!
uppsatskänslan idag: jag hatar det här!
alltså det är ju inte sant. det är spännande. det är svinkul. och givande. eller snarare, det skulle kunna vara det. om jag gjorde någonting. det gör jag inte. jag fastnar i detaljer. jag bygger på mitt lilla berg av böcker. jag försöker överlista formateringen till uppsatsmallen (hej puckad inställning till tekniken). jag syr ett fodral till min dator så att jag ska kunna frakta den hit och dit. för i min bild av uppsatsskrivandet så har man ständigt en sin lilla bärbara med sig. det har jag ju aldrig. men nu finns möjligheten. och framförallt så har det tagit massa tid från mitt läsande och skrivande. det här duger inte längre. därför ska jag försöka plugga på bibliotek idag. hallonbergens eget nyöppnade ligger ju lägligt nära. olägligt nog öppnar de inte förrän elva. eller så är det lägligt. hoppas på att detta är mirakellösningen för disciplinen.

f! + tårta = vi är där

wanna be on top

två fantastiska inslag i de senaste avsnitten av två av mina bästa teveserier just nu:
1. top model hade vampyrtema med linser som gjorde dem blinda så de var posin' in the dark för hela slanten + ett badkar fyllt med blod! en av tjejerna ba "im a mortician, this is my true element" OKEJ, mer freaky än hon som var jealous på tyras näsblod.
2. 01:32 in i jakten på julia så spelar de kär imaginär pensionär! som nånsorts ödesmättat soundtrack till att nu kommer konkurenterna och nu skruvas stämingen upp och nu är det på riktigt! hilarious!

ägget är löst.

ett eget rum.

jag har dedikerat lyssnat på p3 text under våren. jag skulle kunna skriva många långa inlägg om hur mycket jag älskar det programmet, och hur mycket jag älskar daniel boyacioglu, och hur det är den input som gett mig mest under våren, som snurrat igång alla varven. det får bli en annan gång. nu nöjer jag mig att dela med mig av följande observation:
två av de tio skrivande personer som hemma-hos-intervjuats under våren förhåller sig till sitt skrivande på ett sätt som skiljer sig ganska mycket från hur man brukar prata om skrivprocesser. de gillar att bli störda. det skriver bäst när de samtidigt gör annat. matar katten, moppar golvet, diskar och hör sonens elgitarr. de har båda familj och vill ha liv och rörelse och toapauser omkring sig. de hamnar aldrig i skrivartrance. de behöver inte det där som det alltid talas om. tid att skriva. en egen plats att skriva. a room of one's own. de behöver avbrotten. de är båda män.

*VILL HA* turkost nagellack/ emma vet hur jag brukar jobba

Emma

men alltså, har du sett exakt den färgen du vill ha på nån?

eller har du hittat på i huvvet?

Maja

jo, på nåns naglar på nån bild nån gång

kanske ej svensk nagel

slipping through my fingers all the time.

har firat att min yngsta kusin har blivit fjortis. kan inte riktigt hantera detta. hon är så himla tyst nu. vi var bästisar förut, jag var hennes häftiga storkusin och hon var min lilla göllegöll-kusin, och hon var så himla frågvis och ville ha mig på sin sida jämt, och älskade alla kläder jag köpte till henne. och jag försöker fortsätta köpa kläder till henne, jag vill att de ska vara på pricken ändå uppfostra henne lite, ge henne sånt som hon inte skulle köpa själv, men som hon vill ha ändå. och min farbror säger att jo, det blir så bra, hon gillar alltid grejerna, men vad vet han som gav henne ett sett med ögonskuggor och sen lite tvekande trevande frågade om det var bra och la till att hon kanske inte ens har sånna på sig. och hon svara bara kort och ja och tack och fint och jag vet inte om hon hatar det eller om hon bara har blivit en tyst teen, sådär som min storkusin var när jag var en liten skitunge som ba varför är kajsa så tyst och ingen kunde svar på det.

och känslan av att inte nå in, att inte vara någon att se upp till längre, att inte vara den stora coola kusinen längre. jag känner mig hundra år gammal, eller iallafall lika gammal som farbror som inte ens har koll på om hans dotter använder ögonskugga eller ej.

svart är ingen färg det är så man känner sig

och juste, vi glömde helt bort/sket att släcka lamporna därmed glömde vi helt bort/sket i att rädda världen. fast om jag inte får svart mjölk så tänker jag faktiskt inte fira earth hour!

hello kitty-ägg, chirre, play-skräpteve och mys i soffan

igår var det womance i hallonbergen.

grabbarnas.

jag orkar verkligen inte kolla på uppdrag granskning. jag vill verkligen inte veta.
jag vet redan.

men jag antar att jag kommer bli tvungen att titta ändå.

veckans ord: skriva fram.

älskar detta uttryck. hur det ligger väldigt när diktar upp/hittar på/ ljuger ihop, men inte alls betyder samma. utan mer utforskar, hittar svaren i orden som skrivs ner, i skrivprocessen, att något framträder på skärmen som jag inte alls kunnat förutse. jag blir överraskad av det som mina egna fingrar skriver fram.

olika sorters ägg.

parallellt universum

ikväll hände urkonstiga grejer på bibblan!
1. alla bokvagnar i återlämningen var uppställda, det var HELT tomt.
2. en yngre man och en äldre man hade meningsutbyten om revirmarkeringen kring burkasamlandet, vilket slutade med att den yngre mannen SLOG NER den äldre mannen som i fallet drog med sig ena diskdatorn. när securitas tillkallades uppdagades det att SAMMA SAK hade hänt igår.
3. bibliotekarsonen tog stängningsvarvet på ÖVERVÅNINGEN.

sju år prick (yllebröllop)

idag skriver sandra såhär, för två år sen skrev jag så här, för fyra år sen såg vi ut som ovan och just nu låter det såhär.

skäms och njut.

brothers & sisters är min bästa guilty pleasure-serie. jag började kolla mest för att ally mcbeal och brenda från six feet under är med, och ganska mycket för att den visades på en så bra tid, sena tisdagkvällar när jag kom från jobbet men inte var redo att sova. svinkonstiga, ganska tråkiga, men rätt underhållande plottar (iallafall när jag återberättar dem för hanna.), mycket förlorade döttrar och söner och hemliga spermadonationer och hjärttransplantat och incestvibbar. jag hatar mammakraktären, och att alla har fult smink, och ja, det är helt enkelt inte så bra.
och nu har en ny säsong börjat men jag har inte sätt ett enda avsnitt. för de har bytt tid, och jag glömmer alltid när det är. och det är liksom en alldeles för dålig serie för att jag ska förmå mig själv att ladda ner den. det är den inte värd. den är värd sin lättillgänglighet, men inte den ansträngning det tar att imdba och leta och ladda ner.
men nu gick en trailer på teve nyss, och det börjar tydligen klockan åtta! ally mcbeal är skallig! peppen! noll anstränging, förprogramerade kisspauser. nu ska här skämmas och njutas!

har idag konsumerat följande:

här kommer våren det har jag lärt mig.

igår hittade jag ett grus i skon för första gången i år.

kräftor.

ibland har man så konstiga reaktioner på saker och ting att man hoppas att det är fördröjda reaktioner så att man inte behöver skämmas över att man reagerar helt oproportionerligt på saker och ting.
vet inte hur detta passar in i mitt förnekande av psykologin. eller nej justdet, jag har ju försonats med den.

imorgon ska de gå igenom alla bokhyllor på bibblan.

måndag.

idag har jag högläst en bok om en farbror som grät, promenerat i solan, bakat tigerkaka och gjort tomatsoppa och tittat på andra avsnittet av ebba vons teveprogram med popkompis (vi ger det en chans till) samt styrt upp ett liv eller två. eller iallafall två livs kommande sommar. ev.

there's no halo round my head, no!

är urbesviken på att folket inte röstar fram den manliga halvan av sveriges svar på justin&britney. betraktar förövrig låten som en im not a girl, not get a woman för herrar. alltså fattar inte! om man ska envisas med att tävla i musik måste man ju toppa laget! jisses! hur bra hade inte en döds-karate-dusch "funkat i europa"? ser framemot när den blir en friskishit.

annars var det finaste att kvällen som förde mig och sandra samma matrialiserade sig i nightwish-versionen av la voix. tror att denna variant hade haft större framgång i europa.
+ mums-mums! überproffs! sandra, emma, sofia, ska vi inte ha jakten på julia som ny tv-socialisering?

johanna vs. marcus.

det är så jobbigt när den man högljutt hejar på är på samma lag som den som man verkligen verkligen inte vill ska vinna.

man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen.

givetvis föds de allra bästa idéerna på dagar som den igår.
att vara i en lokal fylld med 500 feminister sätter sina spår. (rim!)

GRÅT INTE, KÄMPA!

tigerkaka.

har helt glömt av vad det är man brukar göra på fredagar om man inte tittar på let's dance.

edit: man kan tex. grilla korv i mackgrillen med sin pappa och äta gelehallon.

this just in:

tror på psykologin igen! känns fräscht. allt som behövdes var lite feministisk kritik, who knew?
tror på self-in-relation mer specifikt, kan sammanfattas såhär "jag kan inte må bra om det jag gör innebär att andra mår dåligt." happ. likamed hej självuppofftande lilla tjej. likamed jag. orkar vara tjej! orka! jaja. fint med teorier som sätter fingret på osv.

sms-demokratin är den bästa demokratin.

igår satt jag och sandra tårögda i hennes soffa när gudrun åkte ut. vi var förberedda, det var ett värdigt slut, och vi var ändå överrens om att hon varit med tillräckligt länge för att vinna svenska folket och få nya väljare. iallafall har hon en i björn, det sa han och kramade om henne när allt var slut. det var då tårarna kom.

*ägnar mig åt hudvård*

popkompis har haft intensiv fotosession. då kan det krävas att man målar en enda nagel.

åtkomst nekad.

vad är grejen med att alla jag stalkar på internet låser sina bloggar?!

librisa är det nya googla.

hade en fin jobbtisdag igår, som så många andra jobbtisdagar.
biblioteksbästisen lärde mig sitt bästa nya verb: att librisa. sen librisade vi min handledare med mycket gott resultat. tex. så skrev hon en bok på sjuttiotalet som heter kvinnor som slavar. lånade hem hennes avhandling också, för biblioteksbästisen sa att man måste ha läst sin handledares avhandling.

filifjonk.

jag och sofia gillar snön. fortfarande. eller ännu mer. nu när det är snökaos.
vi gillar kaoset. att det faktiskt inte går att styra över och planera allting. man för böja sig. man är en liten liten människa. det är ganska många som inte gillar snön längre. framförallt inte kaoset. på nått sätt är det sls fel. det kan man tydligt läsa i statusrad efter statusrad. det är vi också ganska roade av.
jag tänker också att det ger en fingervisning om hur folk skulle bete sig om det var en verklig kaos- och katastrofsitutation. det ser ganska dystert ut i så fall.
jag läser mest filifjonkan som trodde på katastrofen och känner som hon, att det är skönt när den äntligen kommer. "nu händer det. nu går allting på tok. äntligen. nu behöver jag inte vänta längre." det är lugnet före stormen som gör en orolig. men när det händer så händer det. det finns inget kvar att frukta. här är jag och här är stormvädret och vad kan jag göra åt det? "vad kan jag, stackars lilla filifjonka, mot de stora naturmakterna?" ingenting. bara andas och trivas i katastrofen och läsa min bästa novell om och om igen.

oklart om det är jag eller handledaren som är mest pepp på uppsatsen,

okej, hade första uppsatshandledningen igår och min handledare är HELT överförtjust över mitt ämne.
jag anande det när hon utropade att "det här är ju jättespännande" och sen kände sig tvungen att i lite mer sansad ton tillägga att allas såklart är jättespännande. nu visade det sig dessutom att hon kändes sig nödgad att maila mig mitt i natten (01:08) och peppa på idén samt komma med lite litteraturtips och förklara hur detta hade satt igång en lång tankeharang som hon redogjorde för. <3 min handledare!

bästistid.

ikväll ska jag umgås på tu man hand med min bästis för första gången sen den 18 september.

what to wear what to wear?!

alltså, jag vet inte om ni för står det oerhörda i inlägget under. det innebär liksom inte bara att jag får den lärare som är krusansvarig för de genuspedagogiska kurserna som handledare. eftersom jag kommer bli grupphandledd så kommer jag få en liten uppsatsgrupp med fyra andra studenter och vi har alla placerats i samma grupp för att vi har liknade ämensområden för vår uppsats. jag kommer alltså för första gången på denna tre och ett halvt år långa utbildning gå med studenter som är intresserade av samma sak som jag. flera stycken! har kollat upp samtliga på fejan, och en av dem känner jag igen från FÖRSTA terminen, från nån storföreläsning, som jag bara spottade i aulan och tänkte att hon ser ju vettig ut. och nu ska våra vägar äntligen korsas, det är ju ÖDET.
är så otroligt pepp på uppsatsupptaken! gud, vad ska jag ha på mig?!

*dör uppsatspeppsdöden*

JAG HAR FÅTT EN HANDLEDARE MED FEMINISTISK TEORI OCH GENUSPERSPEKTIV SOM INTRESSEOMRÅDE!
LHS, ALLT ÄR FÖRLÅTET!

och på tal om hud. upplevde under mina snorveckor torr hud för första gången i vuxen ålder. fyfan. har ni det så här jämt eller? HUDEN RAMLAR JU AV. är mycket tacksam för mina överaktiva talgkörtlar.

pretty ugly

har efter några dagar av överaktivt sockerintag utvecklat extremt finnig hy. tycker ändå det är roligt att de har placerat sig som om de vore ansiktspiercings. gillar hur min hud jobbar med mig och mot mig på en och samma gång.

15 februari.

idag är det sagoträd och tre små hål. dessa två fakta hör ihop.
det är också hannas kvartssekelsdag. och min första hemtentadag. dessa två fakta hör inte helt ihop även om de påverkar mitt utövande av dagen.

internetstalka irl, jamenar afk.

att prata efter 02.00 prata med folk som intagit alkohol är lite som att internetstalka.
man får reda på väldigt mycket saker, som man sen inte riktigt vet hur man ska hantera. för fyllekajorna ifråga blir inte bara väldigt öppenhjärtliga, de blir också väldigt glömska. egentligen är det mer komplicerat än internetstalkandet, för då gäller det bara att själv hålla reda på vad man vet officiellt och inte. men man kan aldrig riktigt veta hur pass glömska fyllekajorna är och det blir väldigt mycket svårare att förhålla sig till informationen när man inte ens vet om man officiellt eller inofficellt har den.

slaktarn föder barn.

väntar på en bebis, under mer sansade former än sist, men med nästan lika mycket modern teknik inblandad.
älskar att vara in the loop, utan att behöva hetsa som sist, distans är fina grejer.

grattis på bröllopsdagen vickan önskar emma och maja. ps. eat your heart out, delicato!

dukade bord

idag var sista dagen med kottarna. de är så fina.
men finast är ändå ett av kidsen från i höstas, en av 08. vi sågs på gården igår. vi har inte setts innan, jag har varit inne mycket och han har varit borta en hel del. men när vi sågs sken han upp och sa hej maja, och skrattade, och sprang sen runt och berättade för alla att nu är maja här, hörrni, nu är maja här.
och idag berättade av pedagogerna att han hade insisterat på att de skulle duka till mig också vid sitt bord, där jag satt förrut i höstas. ifall jag skulle vilja äta lunch med dom.

en god anledning till att inte vara ett fan av mask-på-klubb-flugan:

cocktails och avloppsvatten. och handskar.

ingen var väl förkyld på 60-talet?

ikväll är det cocktailparty. min dejt ska ha 30-talssmoking. jag ska ha en trikåklänning från indiska, visserligen med lånad röd kuvertväska och håruppsättning, but still. har lite ångest över att jag inte matchar 3o-talssmokingen. samt att jag som extra piff tar med mig några liter egenproducerat snor.
känns väldigt o-cocktailigt.

praktiken, i teorin.

jag har haft vfu-vecka. har aldrig känt mig som en bättre pedagog, eller att barnen har varit mer intresserade och engagerade. detta trots att vi inte träffats förrut, trots att min planering fick göras om helt i sista stund och trots att jag har varit ordentligt förkyld med allt vad det innebär.
ändå har allt bara funkat. och jag försöker klura ut varför. är just dessa sju kids de frommaste små lammen som är intresserade och roade av allt en vuxen gör? är det för att vi har gruppat (hello förskolelingo!) vi den ideala tiden efter lunch när de är mätta och belåtna, har sprungit av sig energin men ändå är pigga? är det för att geometriska former är det mest spännande som finns i hela världen? är det för att jag varit konstant hög på nässpray? eller är det för att det här är min sista termin och jag vid det här laget faktiskt har lärt mig något om hur man bedriver det som är mitt inte speciellt avlägsna men ändå framtida yrke?

making his own soundtrack by weaping softley into the wrong end of a saxophone.

okej, lite oklart hur detta blev nån sorts betraktelser-över-samlade-kulturupplevelser, men nu råkar jag ju vara väldans kulturell, då blir det så ibland, antar jag.

anyways, har de senaste två helgerna klämt tre filmer som min bror och strong bad kategoriserar som indie-filmer (till skillnad från independent filmer ). dessa var (500) days of summer, nick and norahs infinite playlist och whip it.

snälla saker jag har att säga om (500) days of summer: den var göllig. joseph gordon lewitt var göllig. summer-karaktären hade gölliga kläder. det var gölligt när joseph ritade skylines på summers hand. gillade också det greeting card som det stod everyday you make me proud, but to day you get a card på.

annars: alltså orkar inte med ploten! orkar inte med att man blir kär i nån för att den lyssnar på the smiths. den anledning har ett bäst-före-datum och inte längre gångbart när man fyllt 16. orkar inte med att den typ är skriven för att niotillfem and crew (no hating! loves niotillfem and crew) ska quotad den blogginlägg upp och blogginlägg ner. orkar inte med att the narrator inleder hela filmen med att säga there's only two kinds of people in the world. there's women, and there's men. ORKAR INTE!

snälla saker jag har att säga om nick and norahs infinite playlist: michel cera är med. han är göllig+ har ett rolig gay-posse.

annars: trååååkig film. sämsta sämsta förtäckta sexscenen ever! alltså värre än alla fladdrande gardineroch saxofonsolon tillsammans.

snälla saker jag har att säga om whip it: drew barrymore har regiserat. och spelar klassisk drew-barrymore-freakout-hippie. + juliett lewis, eve, nya snl-tjejen samt hon sursnygga fräkniga bruden som spelar michael ceras kusin/crush i arrested development. + kul att se att ellen page har mer än ett ansiktsuttryck!

annars: alltså gillade, vill bara jobba på ett pigg-schack, ägna mig åt konstig rullskridsko-sport i förd girl scout-outfit, glidtackla mina bullies, bryta mig in i simhallen och hångla med en snygg gitarrkille under vattnet, ha matkrig och hänga med äldre tjejer som tar hand om mig + ha alia shawkats fräknar året runt.

KORT VERSION: se inte (500) days of summer. se inte nick and norahs infinite playlist. se whip it!

you're the star of the masquerade no need to look so afraid

kära popsnören som utgör min läskrets; jag är så himla ledsen att humorn i detta helt går er förbi. för det är stor humor. åh var är mitt metalcrew när jag behöver ett?

kniven i operan!

har, lätt förkylning till trots, haft en strålande kväll tillsammans med niklas. först pizzahutparmapizza + bananasplit (seriöst, detta är den mest geniala efterrätten, varför görs den inte oftare? kanske kommer an på det speciella serveringskärl som den kräver. men jag har nog sånna som jag har snott. bara en parentes alltså. )
sen såg vi tomorrow, in a year, även känd som the knife-operan. först var det lite för mycket NATUREN ÄR FANTASTISK-vibbar och så vidare, men sen ändrade de om i scenrummet och sen kom jonathan johansson och visade upp nya sidor av sig själv. gillade dessa sidor. fint att bror insåg att det var han exakt samtidigt som jag. iallafall, då blev det bra. fattar dock ej grejen med att texta på opera. känns som miss i kommunikationen nånstans där, om mediet i sig inte duger för att få fram budskapet.
tänkte lite på finkultur också, och behovet av att FÖRSTÅ. mer om det nån annan gång.