tekampen.

min bästis provjobbade för ett tag sen. hon fick sig själv att framstå som ett ufo genom att dels vara vegetarian, och dels inte dricka kaffe. jag vet inte vilket som var konstigast. kanske kaffet, det var liksom droppen (pun!).
jag gillar henne av många olika anledningar, djupa anledningar, men det är också nånstans viktigt att hon är tedrickare. som jag. och att vi dessutom vill ha våra teer på samma sätt. honung och mjölk. det finns en rad i en jonas gardellbok (vilken sofia?) där en av personerna säger att när det kommer till tedrickande, eller snararet tillredande av te, så är även det mest anarkistiske bunden av stänga procedurer. annie fick flera stycken att kalla mig tefacisten. det är inte sant. okej, jag har direktimport av mitt favvote från gotland, men annars dricker jag prisextras eget earl grey cream. jag vet hur jag gillar mitt te, visst, jag ska ha det på ett särskilt vis, men jag dör av glädje när jag får dricka persian earl grey på påse hemma hos sofia. på genusen delade jag och ellen alltid på en påse persian på rasterna, man kunde doppa jättesnabbt så räckte det med smak till båda
jag blev mer besviken på ellen när hon började dricka kaffe än när hon började röka. nu har hon köpt en espressomaskin, säger hanna. så mycket för tekampen. sandra berättade om hur hur hennes mamma känt sig sviken när hennes barn började dricka kaffe, hon som i alla år slagits för sin tedrickande. vi är lite besvärliga som inte vill ha kaffe, och det är vi mot dom. det är en kamp.