ett eget rum.

jag har dedikerat lyssnat på p3 text under våren. jag skulle kunna skriva många långa inlägg om hur mycket jag älskar det programmet, och hur mycket jag älskar daniel boyacioglu, och hur det är den input som gett mig mest under våren, som snurrat igång alla varven. det får bli en annan gång. nu nöjer jag mig att dela med mig av följande observation:
två av de tio skrivande personer som hemma-hos-intervjuats under våren förhåller sig till sitt skrivande på ett sätt som skiljer sig ganska mycket från hur man brukar prata om skrivprocesser. de gillar att bli störda. det skriver bäst när de samtidigt gör annat. matar katten, moppar golvet, diskar och hör sonens elgitarr. de har båda familj och vill ha liv och rörelse och toapauser omkring sig. de hamnar aldrig i skrivartrance. de behöver inte det där som det alltid talas om. tid att skriva. en egen plats att skriva. a room of one's own. de behöver avbrotten. de är båda män.