det händer inte ofta (eller jo, oftare än man vill erkänna) men ibland blir man inspirerad av niotillfem. därför har jag nu bytt bild på både hemskärm och låsskärm på telen. och bloggat om det.

eh, va, nej.

idag sa h: är du alltid pigg och glad maja?

inte så haxxig.

sluta vad bråkigt det är med itunes! försöker fixa nån sorts prenumerationstjänst för en liten podd och det blir problem i varje himla steg. alltså redan i regga-itunes-konto-steget så ba detta går ej vi hatar ditt visakort. och så får man fixa och trixa och haxxa. fine att jag följer en guide från 2013 men BLIR galen. så många otydliga fel hela tiden.
varför känns det som att det är 1999 och jag försöker bygga min egen sida webplats från grunden. var är de färdiga paketlösningarna!!

den smakar som du.

hur ledsen blev man när kent meddelade att de skulle lägga ner. alltså inte jätte? det kändes inte så mycket. men den här veckan, när det började närma sig turnepremiär, så kom liksom det stora vemodet. nu kommer början på slutet. jag kommer kanske aldrig få höra mina favoritlåtar live. en liten lucka i tiden håller på att stängas. när jag sa att jag kände mig vemodig över detta till hanna frågade hon om jag inte bara förde över mina känslor kring min förlorade ungdom på att kent lägger ner. men nä, är rätt bra på att känna stora känslor kring min förlorade ungdom utan kents inblandning. gör det så gott som dagligen. okej sa hanna, men vilka favoritlåtar vill du ens höra? och jag sa jamen jag vet väl inte exakt, men liksom tanken på att det inte längre kommer gå, vilka låtar det än må vara.
men när vi stod framför scenen och tittade på nedräkningen så pratade jag och sofia om vilka låtar vi skulle vilja höra från varje skiva. och jag kom på att jag verkligen ville höra lilla ego. jag insåg i somras att jag fortfarande, eller igen, tycker att det är en så sjukt bra låt. att jag glömt det, men blivit påmind.
och så spelade dom lilla ego! dog väl redan på de inledande ackorden och försökte nypa sofia i armen. och j. berg ändrade texten till mitt livs kärlek blev kvar på en håll plats utan för stan. det var tredje låten. och jag skrek till sofia att jag var nöjd där och då. det var värt 595 kronor att bara få höra stoppa mig juni en allra sista gång.

åka bil, lyssna på kent.

strax kommer sofia och hämtar mig för att vi ska åka till linköping och kolla på kent för näst sista gången. så peppad! alltså på kent, visst, men mest på att åka bil med sofia i två timmar! 

husmorstips.

för länge sen lärde klara mig det superbra städknepet: släck en lampa

jag har utvecklat ett lite mer ambitiöst knep som är: städa ett av rummen. var bara i det rummet. 

tillämpar det i detta nu. 

lite av motsatsen till att skriva.

i somras städade jag äntligen fram mitt skrivbord. det var också lite viktigt för självbilden Skrivande Person. en Skrivande Person behöver ju sitt skrivbord. om hen inte är carrie bradshaw. dock att jag gjorde det för att det var för obekvämt att klippa i audacity från sängen eller knät.

kvalitetsrast.

idag lyckades jag och s, som var i min handledningsgrupp på c-uppsatsen och som jobbar på förskolan brevid mig, ses när vi hade rast. tog bara fyra år för oss att få till det. så värt! kortaste tretti minuterna i mitt rastliv.

sömntåg.

igår gick jag och la mig före tio. och SOMNADE före tio! har typ aldrig hänt? kan vara vråltrött redan åtta vissa dagar, men piggar alltid på mig typ i samma sekund som jag lägger huvudet på kudden. och ligger klarvaken några timmar till.
men igår slocknade jag direkt. och sov nio timmar. detta kommer ju inte upprepas ikväll när jag i förebyggande syfte borde lägga mig lika tidigt eftersom jag öppnar imorgon.

förebilder och representation och möjligheten att spegla sin verklighet i vår fiktiva älgfamilj.

ett barn på min förskola ska få syskon. barnet har döpt bebisen i magen till blixten. efter älgbebisen som bor med sina mammor i vår skogsryggsäck.  för, i barnets familj precis som i älgfamiljen, är föräldrarna två mammor.

att ge nån maria gripe.

idag fyller godbarnet sju år. jag får väl ungefär lika mycket panik och gråter för att tiden går som hans mamma över det faktumet, men jag har också längtat efter den här dagen sen jag kom på att sjuårsåldern är den perfekta åldern att börja med maria gripe. astrid lindgren i all ära men mina största läsupplevelser i livet har maria gripe stått för. och bara tanken på att föra det vidare, att ge honom maria gripe och alla hennes världar, den tanken rör mig till tårar.
så även om han redan innan han öppnade paketet listat ut att det var en kapitelbok så var det en väldigt högtidlig stund när han sen höll den tjockaste av gripes böcker jag kunde komma på. stora boken om hugo och josefin. den perfekta inkörsporten. förritin, börja skolan, inte passa in. sen kommer han vara fast, då är det bara att smacka på med de tyngre grejerna.

tio.

hej bloggen. idag har du funnits i prick tio år. det är nått lite sjukt med det. jag gillar det väldigt mycket. tyngden som kommer med åldern. kvalite genom kvantitet.
idag släppte kent en best of. mer om det  nån annan gång. borde jag göra en best of bloggen? kanske. lite svårt när man snittar på sju besökare om dan. ni kan rösta fram ert favoritinlägg i kommentarerna *interagerar med läsarna*

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1!!!!

hon tackade jaaaaa!

alla tyckte det var svingott faktiskt.

bjöd tydligen på rå deg igår när vi hade föräldrafika.

andra elefanter

idag intervjuade jag mina drömmars kollega. i mitt huvud hade jag hunnit anställa henne redan innan jag kommit till sista raden i hennes ansökan. och så kom hon och var ännu bättre än på papper. lugn och peppad och reflekterande och intresserad och tusen andra adjektiv som ändå inte fångar henne. och vi klickade! helvete vad klickade. hon gillade liksom mig tillbaka. detta har aldrig hänt! jag hoppas att hon fattar hur ovanligt och värdefullt det är i vår branch. att hon finns! att vi finns båda två. på samma ställe samtidigt.

är på landet med två pensionärer vars tidsuppfattning förhåller sig till hur länge benet varit gipsaoch t hur länge till det ska vara gipsat.

sloppy teverecensioner från en snåljåp.

när jag och ellen skulle kolla på looking skaffade jag ett hbo-konto. och det är ju gratis i en månad, och ej världens bästa tjänst, så jag ska säga upp det imorgon så jag inte behöver betala. men ojojoj vad stressigt det har varit att kolla på allt jag ville se på hbo på en månad!
förutom looking har jag hunnit med:
andra halvan av senaste säsongen av mindy project (rätt kul ibland men inte vad det en gång va)
säsong två togetherness (älskade säsong ett som alla andra, detta var ok)
säsong ett av difficult people (trodde jag skulle älska men mja)
säsong 2, 3, 4, 5 av veep (så skoj!)
sägsong ett av halt and catch fire (så bra? tror att det bara kommer bli bättre)

har även börjat på säsong två av hcf, men kommer nog inte hinna klart. eller? jaja, det går väl att kolla på else where.

miso.

imorse övervägde jag basker, i eftermiddags svettades jag ihjäl trots att både kofta och kappa låg i ryggsäcken. jag har intervjuat en förskollärare som va mja.
kom till kören iklädd vanlig outfit piffad med en halv skål misosoppa som jag lyckades spilla över mig själv när jag lajvade kvinna i farten som lyssnade igenom podd, skrev sms och åt middag samtidigt. fiskig och svampig lukt. fresh.
köpte lingonsylt och havregryn, och naturgodis på extrapris. när jag kom hem stod kylskåpsdörren på glänt. jag hällde ändå mjölken i teet.
nu ska jag kolla på två avsnitt av veep och sen diska. sen ska jag sova länge, för jag har sovmorgon till sju.

skoj.

att jag under det senaste månaderna begåvats med två kollegor under tretti har gjort under för humorn på mitt jobb.
skojar rätt mycket med det flesta, men mina två nya unga kollegor skojar liksom tillbaka, det flyger mellan oss. vi är inte särskilt lika, det är verkligen jobbhumor, men det är typ sättet att skoja på som är lite likt. tror nästan att det är  nån sorts generationsbaserad humor detta.

höst på min planet/det vankas höst och du får ofelbart nått undligt i din blick/ på hösten när vardags lunken lagt sig över torgen då kan man andas igen, och ägna timmar åt att bejaka glädjen eller begrunda sorgen//brustna hjärtans höst/ nertryckt i två alldeles för grova skor det börjar visst bli höst

also, häromdagen skickade sandra ett meddelande om att hon hade sparkat löv. vilket gjorde att jag genast var tungen att lyssna på en svår och jobbig grej. samt göra en playlist med höstiga winnerbäcklåtar.
det är nog mitt sämsta med hösten, att alla ord som går att säga om denna årstid förevigt är tättsammankopplade med lars winnerbäcks "låtskatt". vill lyssna på annat men kommer ej vidare.

alla som inte är intresserad av min torsdagsmorgon på detaljnivå kan sluta läsa nu.

har jobbat min andra öppningstorsdag. slightly less stressig. tricket är effektivisering, minutplanering, ritualisering och rollfördelning. samt att sluta oroa sig över att försova sig. har jobbat i sex år, endast försovit mig en gång, och då var det för att jag glömt sätta ett alarm.
det svåraste förra veckan var att få min ena öppningskollega lugn och sansad. alltså jag är också all for rutiner och tydliga roller, men fattade inte hur vrålstressad hon skulle bli av att jag improviserade fram lösningar och var lite go with the flow-ig. vilket uppenbarligen inte gick för hon hade noll känsla för flow.
iallafall, på torsdagar, när jag öppnar klockan sju, så piper mitt alarm klockan sex. då går jag upp, slår på tevatten och går till badrummet. tvättar av mig, smetar på först deo, sen mascara. två minuter efter jag har vaknat är det omöjligt att applicera eyeliner, jag får således hoppa över eyeliner på torsdagar. efter denna morgontoalett är tevattnet uppkokat, jag brygger färdigt det i en take way-bambumugg, lägger ner ett färdigkokt ägg i väskan och dubbelkollar att jobbnycklarna är nerpackade. klär på mig kläderna som jag lagt fram kvällen innan, fyller upp bambumuggen med mjölk, sätter på locket, går iväg. här får klockan max vara 6.20
jag kommer till jobbet cirka tio i sju. på vägen har jag druckit mitt te. jag larmar av, går genom huset, sköljer ur bambumuggen och lämnar i diskstället.
klockan sju låser jag upp. släpper in d som städar. pratar lite med honom, väntar på barn. 7.15 kommer min första öppningskollega. hon gör i ordning frukost, 7.30 kommer är den klar och då har min andra öppningskollega kommit. hon och jag turas om att va i matsalen med öppningskollega 1. öppingskollega 1 får va i matsalen hela tiden. lugnast så. om jag hinner tar jag en macka och ett glas jos. jag börjar duka men hinner aldrig klart. men det är viktigast att börja, för på torsdagar får vi soppa och då räcker aldrig småskedarna så om man inte fått ta skedar först får man spring runt på avdelningarna och jaga skedar. klockan 8 kommer k, alla barn delas ut till sina avdelnignar, jag dukar klart, och bäddar. om jag inte hann äta min macka äter jag ägget i farten och sen borstar jag tänderna för nuförtiden har jag en tandborste på jobbet (lite wierd är det va?) och typ 8.15 går jag ut på gården.

så glad ändå att leva i ett tidevarv där sånt inte skämtas bort utan får helt rimliga följder.

var på amy schumer ikväll. när hon pratade om spanx och sin kropp och annat så vårla nån på parkett show your tits. amy pausade,  fick publiken att peka ut honom, hånade honom och sa att om han gjorde om det så åkte han ut. sen återgick hon till sin stand up och då skrek han samma sak igen. och då åkte han ut. från en fullsatt arena. som jublade över att han åkte ut.

jehuet.

i lördags var jag på efterfest i borgmästarhuset vid södermalmstorg. med min pappa, två av mina kusiner och en random 16åring som åkte samma buss som oss från kummelnäs. vet ni när 16åringar är födda nuförtiden? på 00talet. hur är det ens möjligt? 1998 var ju för fem år sen.
aja. först var vi alltså på fest i kummelnäs. min farbrors sambo fyllde 50. min bror närvarade i typ tjugominuter under vilka han mest hjälpte till att parkera om ett släp.
sen var det jag och min pappa och tretti pers varken jag eller han träffat förrut. ändå visste alla jag pratade med vem han var. ett sånt himla mingeljehu!
hur kunde han få mig till barn?
jag hängde mest med hipsterkusin, pratade hår och försökte gissa det inhyrda rockbandets instrument.

lönsam liten vän.

hade medarbetarsamtal idag.
följande framkom:
jag är glad
jag borde tillåta mig att känna mig otillräcklig
det är inte troligt att jag kommer bränna ut mig
förskolan kan nog köpa in surfplattor

drömde i natt om chips med ingefärssmak. finns det? om ja, är det så gott som jag drömde?

så ovilsam vecka.

RÄTT intensivt att få en ny kollega alltså. samt att få ett nytt schema där man på torsdagar öppnar. klockan sju.
nu ska jag klä mig i i dresscoden "fredagsaw" och sjunga in hösten på bonniers konsthall.

idag var vi på ikeamuseet. jag var väl som ett barn på disneyland. vi var där i sex goda timmar. föredömlig mat. exeptionellt bra museieshop. skärmar där man kunde bläddra i gamla ikeakataloger. OCH den nya!
men ja, helt ärligt är det typ roligare att vara på vanliga ikea.

baby dry your eye.

man skulle kanske kunna tycka att jag fyllt min gråtkvot för dagen där på tåget i förmiddags.
men nu var det så att jag skulle se marit bergman ikväll. och som andra låt spelade hon this is the year och sen var det kört. för även när jag nostalgigråtit klart till den liksom fortsatte hon ta upp gråtiga ämnen. ensamma elefanter. kraschade evighetsvänskaper. barnhuvuden som dunkas mot perronggolv. öar som blir ett land.
och när hon som sista låt spelade en sommardag på stranden stod jag och sandra och huklade i varandras armar.

waterworks.

på tåget ner till malmö med öronen fulla av soundtrack i p2, tema under vattenytan. mycket nöjd med att vaggas runt av både tåget och undervattensljuden. ett vegetativt tillstånd. tills det plötsligt börjar handla om lilla sjöjungfrun, då reser sig håren på armarna bara johanna kolijonen säger disney och när hon påar del av din värld med bakgrundshistorier om kompositörens aidsdiagnos och hur teamen flyttade till honom för att kunna fortsätta arbetet att tonsätta och skriva min barndoms mesta disneyhittar innan han gick bort. och dessutom ritar upp det rakt nedåtstigande ledet från ariels till belles till elsas, från broadway importerade, what-i-want-nummer. då bara att kapitulera inför tårfloderna.

god morgon! nu är det slut på arbetsveckan, låt semestern börja! så bra det blev detta, första arbetsveckan borde alltid avslutas med en semesterdag.

hans farfar gick alltså bort i början av sommaren

idag var det några av barnen som satt och bläddrade i sina trygghetsböcker (dvs laminerade häften med deras släkt och vänner) och ett barn kom till en bild på sin farfar och tjoade glatt titta här, farfar är inte död längre!

squattande ugglan.

är lite jobbchockad. dvs så trött så trött. har också träningsvärk pga har suttit så himla mycket på huk tror jag. känns ju rätt sympatiskt ändå.
också så jobbpeppad. hade första ordentliga mentorsamtalet med min mentee idag. så vettig hon är! och genomskådande. hon ser rakt igenom sånt som tog mig två år att upptäcka. well. vi diskuterade lite olika saker som hon funderade över, och när vi pratat klart sa hon "vad klok du är!". så fint beröm, man vill ju helst av allt va klok.

nog för att jag brukar få som jag vill men detta är rekord.

kan tydligen vara o e r h ö r t manipulativ om jag lägger den sidan till?

bring it hösttermninen!

s från mitt jobb ringde förut och peppade upp mig för att börja jobba imorgon. eller egentligen ringde hon för att höra när hon började jobba egentligen, alltså vilket schema som gällde. men sen när vi la på, och hon sa vi ses imorgon, det blir kul, på ett sätt som inte var ett hundra procent uppriktigt så kände jag ändå att jag tycker att det ska bli kul. trots allt. trots all skit och alla turer kring v i våras, trots min dumma chef, trots att jag sålt min själ till ett bolag som aldrig kunnat skilja rätt från fel. trots att jag under det här läsåret kommer få två helt nya kollegor, och plötsligt, med mina sex år där, vara den som jobbat längst av oss tre. det kommer nog bli kämpig, och jag känner mig lite peppad på det. att härda ut. att inte skicka, vara den som sitter lugnt i båten, den som är klippan som alla kan luta sig mot. för jag tror verkligen det kommer bli stormig.
men nästa måndag börjar en helt ny barnskötare som jag fått vara med och rekrytera. jag tror att hon vill lära sig allt och jag vill lära henne allt. för första gången i världshistorien ska vi inte skola in ett enda barn nu. istället ska vår barngrupp minska till elva 2-3åringar, som alla har gått hos oss minst ett år. så liten grupp, så stora barn! m ö j l i g h e t e r n a i detta! alla nya sätt jag kommer behöva utmana dom på, alla sätt de kommer utmana mig!
och jag längtar efter k. och alla de där elva. eller först kommer de vara tretton ett litet tag. och jag längtar efter den fina fina avdelningen som jag städade upp, organiserade och möblerade i ordning innan jag gick på semester.

i min ungdom speglade jag mig ofta.

lyssnar på en inspelning av när jag och min bästis pratar om mitt favvoband samtidigt som jag livekommenterar den i en chatt med min bästis.

samson came back to bed told me that my hair was red.

idag har jag färgat håret och målat naglarna. och köpt en julklapp till min pappa. det är bara augusti och jag har redan köpt två julklappar till honom! han som är min svåraste att köpa julklappar till.
rörde ihop en RÄTT bra bash med henna alltså. så. himla. rödhårig nu. var länge sen det vart så intensivt. synd att det ska regna imorgon för jag vill helst sitta ute och spegla mig i solen. mitt nyhennade hår i solen. det skulle kunna skrivas romaner om det.

sex år! det är så väldigt mycket mer än fem. sofia påpekade att innan jag vet ordet av har det gått tio år.

fick upp den här fb-statusen idag: "är min egen förskollärarklyscha. på röd kronans damcykel, i gudrun sjödén-regnrock och med kånken på ryggen." vilket betyder att det idag är sex år sen jag började jobba med det jag är utbildad till. på samma arbetsplats som jag fortfarande arbetar på.
det som liksom var ett halvårsvikariat som jag medvetet sökte för att det skulle var lättare att dra. (obs! kunde lätt ha fått fast tjänst på dirren på andra ställen! obs!) och är jag fortfarande kvar.

kolla kolla.

idag jobbade ellen sin första dag efter semestern men gick hem klockan 13 så hon kunde äta lunch inklusive efterrätt med mig samtidigt som vi kollade på looking the movie. som vi har längtat och peppat. de första tio minutrarna skrattade vi åt ALLT som sas, helt yra av glädje över att få se alla igen. sen förhöll sig framförallt ellen lite mer sval. jag tycket det var mysigt rakt i mål. hade velat ha mer (typ en avslutande säsong. så korta plotar ibland. stressigt! hehe, motsägelsefullt i en att tycka att det är stressig i en serie som bygger på att inte alls va plotdriven.)

nån gång var det nån som jämförde looking med girls. typ det är som girls fast med gays. det är det ju inte. men, nån sa också att det är anmärkningsvärt att den mest intressanta karaktären i girls är en kille. på samma sätt tycker jag att det är anmärkningsvärt att den bästa karaktären i looking, en serie om bögar, så är faghagen den bästa karaktären. åh doris. jag älskar henne. hoppas hon får en spinoff.

hemma igen, hemma igen, ba ligger här bland prylar och pinaler.

är hemma efter två veckor på landet. vet inte när jag var bort hemifrån så länge i streck senast?
extremt glad över att jag städade innan jag åkte. alltså det behöver ju såklart ändå städas/röjas/organiseras men jag kommer aldrig så långt annars för jag behöver alltid ta i tu med strösslet innan. nu behöver jag kanske packa upp, får se när det blir gjort. men kan istort sett börja med skrivbordsröj, kylskåpsresn, bokuppställning. sen. nu ska jag kolla på teve tills ögonen blir fyrkantiga. en viktig del av semstern.

jag vet hur man väntar.

när jag var liten och var på landet hela somrarna hade vi rätt ofta besök. kompisar och släktingar kom, sov några nätter, och sen åkte de hem igen. 

jag minns så extremt tydligt känslan av att vänta på att de skulle komma. det var ju rätt ensamt här i skogen. först väntan i flera dagar på att det skulle bli ankomstdagen. och sen när den dagen kom, väntan på telefonsamtalet. telefonsamtalet som ringdes innan de åkte hemifrån, utifrån vilket man kunde beräkna ungefär när de skulle vara fram. om de inte åkte fel. rätt ofta åkte de fel. och sen då efter det där samtalet, då började den längsta väntan. den var oftast ungefär en och en halv timme lång. tiden det tar att åka från stockholm hit till landet. den längsta tidsrymd som fanns. det var fyllt av pirr och uttråkning. på helspänn. blickandes mot vägen, hörandes i syne hur en bil skumpa fram mjukt på den grästäckta marken. att försöka sysslesätta sig var omöjligt, väntan blev ett limbo. närsomhelst kunde de komma! den väntan gjorde mig galen. 

hamnade i samma känsla häromdagen när jag väntade på att sofia + familj skulle komma hem från kolmården. kastade blickar ut genom köksfönstret, försökte sysslesätta mig men var ändå fixerad vid åkerkanten och hade öronen på helspänn efter motorljud. 

en annan extremt stark känsla från barndomen var när de åkte igen. alltså då. hur bottenlöst tomt det kändes inom mig. hur jag vinkade sprang parallellet med bilen som åkte iväg längs gräsmattan men alltid blev kvar med en känsla av övergivenhet. och genast påbörjade nedräkningen till nästa påhälsning. 

riktigt så jobbigt var det inte att säga hejdå imorse när sofia och de for igen. de ensamma somrarna har ändå lärt mig att vara just ensam. och nu kan jag tillochmed uppskatta det. 

bullerstört.

det är blåsigt i dag. skogen dånar som e4an. som havet brusade i skagen. eller nej, havet var högljöddare än både skogen och e4an. havet var öronbedövande.

dream dream dream.

det bästa med den här veckan har varit när vi åkt bil och lyssnat på musik. min kärlekskranke bror har valt roy orbison och vi har sjungit med fastän jag på förhand inte hade kunnat nämna en enda låt och pratat om hur mycket vi tror att weeping willows lyssnat på roy (mycket) och han har konstaterat att dream och hurt är med i ungefär varannan låt.

och utanför har tallar tallar tallar swishat förbi. och åkrar och bråviken. men mest tallar. blir sommarlycklig av tallar.

the changing of the seasons

häromdan skrev klara att jag kanske inte visste det, men nu är det höst. och ikväll använde jag julemojis för första gången i år.

bada med kossor.

är på landet med bror. bara vi. åkte på exploritory badutflykt idag. niklas kollade ut nån badplatsmarkering på kartan och så åkte vi. över färister. på smala grusvägar. jag fick hoppa ur och öppna + stänga grind som en annan emil i lönneberga. sen kom vi fram. det var kor på hela parkeringen, på stranden och i vattenbrynet. de hade inte rymt! det skulle va så! eller det var så pga bristfälliga färister som kanske skulle bli utbytta till nästa år meddelade kommunen via ett kära badgäster-anslag! så vi åt vår utflyktsmatsäck medan korna glodde på oss. sen badade jag med dom. eller ja de stod kvar i vattenbrynet och glodde medan jag plumsade i från bryggan.
åtti procent kul, tjugo procent läbbigt.
sen åkte vi därifrån och niklas frågade om jag hade sett att det nästan bara var tjurar.

akta min asdyra medieutrustning 2.

så, jag har idag hämtat ut en dyr mick som  jag och sofia investerat i för vårt kentprojekt. aldrig gjort nått så audiofilt någonsin.

så perfekt reaktion.

var med annie, såg en av författarna till cirkeln, eller alltså hon satte sig typ brevid oss, försökte förklara detta medelst viskningar och charader och annies reaktion när hon tillslut fattade vem jag menade!
glosögd, hyperventilerande, överexalterad, högröd av fangirlpepp.

vi blev tvungna att gå därifrån.

benbrott.

sjukhusbesöket var för att hälsa på mamma som ramlat i trappen på landet och brutit benet på två ställen. övre och undre. det är så klart fruktansvärt synd om henne, ont så in i plus opererad och gipsad på typ årets varmaste dag, men fy faro vad skönt det är med nått så konkret och fysiskt och rehabiliterbart och ickelivshotande.

jag orkar inte vara i solen, orkar inte ens kavla upp värmen.

vaknade imorse och kände stopp! nu är det för varmt. (har alltså inte lärt mig gilla värme)
som tur va har jag under dagen kunnat kyla ner mig med svala sjukhusbesök och svala dopp i årsta viken.

baksätesbarnet.

känslan av att åka snålskjuts i nån annans tvåsamhet, att vara barnet i baksätet som bara följer med utan att ta ansvar för varesig körning eller kartläsning utan på sin höjd upplyser om hur mycket klockan är i nån form av påhittat ansvarsområde. som tjatar till sig ett strandstopp och säger att man ju lika gärna kan äta på stranden om man nu ska stanna för att äta nån stans och sen kastar av sig alla kläder, dyker upp och ner bland vågorna och säger att man ändå kan äta i bilen sen till de två som sitter på standfilten och vinkar åt en när man plaskar runt i långgrunt. men det kan inte dom för dom ska köra och läsa karta medan man själv sprider babybellostar, kexsmulor och godispapper omkring sig i baksätet.

luktprofilering.

århus luktar jäst. vi har varit i alla söstrerne grene vi sett (tre stycken), har shoppat på samtliga. igår åt vi rullbandssushi, idag gick vi runt i ett regnbågspanorama högst upp på aros, hela stan filtrerad genom färg.

strandfynd.

imorse när vi promerade ner från badhotellet möttes vi av en strandad val. eller resterna av vad som varit en val. på en traktor. den var röd. inte traktorn, utan valen.

spiritanimal

är i skagen. bor på badhotell. blir lugn av omgivande natur. såg mitt kraftdjur säl igårkväll när vi promenderade på grenen där två hav möts och vågorna kraschar in i varandra. sälungen låg uppe på stranden. den var stilla och strandad trodde vi, vi gick nära men den var tyst och klippte med ögonen och kliade sig på nosen. till slut hasade den ner i vattnet. då ångrade jag att jag inte tagit selfies med den.

när hjärtat svider, sjung, blott sjung.

fick gåshud samt ett nytt favoritband på parkpopa igår när dom spelade en cover på sånt är livet.

så kanske finns det fler anledningar till att vår familj föredrar bussen än vad jag tänkte på.

har spenderat helgen på landet, tog mig dit och hem med tåg för ovanlighetens skull. tror jag har åkt tåg till landet en ända gång förut, när niklas tjatat till sig det. annars åker vi buss. för förr var det billigare och tågen krånglade alltid och man kan behöva åka baklänges. så buss var bättre. men sen gick södertäljebron sönder. så nu fick det bli tåg.
mamma skjutsade mig till stationen nu i eftermiddags. vi provianterade på pressbyrån och jag pratade drömmande om kolaremsrullarn vi brukade köpa där när vi hämtade mamma vid tåget förr om somrarna. när vi var små brukade hon nämligen åka hem för att jobba två veckor mitt i sommaren, då tog hon tåget och vi köpte kolaremmar i kiosken på stationen.
nu när mamma väntade på tåget med mig sa hon det här är en riktig ångestsperrong. och syftade på hur pappa fick bända loss apungen som var min lillebror ur mammas famn om söndagarna när hon skulle till stockholm och jobba.

idag slutade v. hon bjöd på bubbel och tårta. jag kramade henne hårt, hon kallade mig majsan och jag satte snabbt på mig solglasögonen för att dölja att jag började gråta.

ge mig sommarsnö.

tycker att denna sommar hittills har hållit en mycket behaglig temperatur mestadels. typ nån sorts lågintensiv värme, men det blir liksom aldrig riktigt hett. undantag: midsommardagen. men då fick jag bada i en nittongradig bråvik så jag klagade ej.
detta får mig iallafall att undra, tycker alla andra att det är dålig sommar nu? att det är för kallt? eller är det så att det är lika varmt som det brukar vara men eftersom det inte kom pang bom så har jag vant mig?
eller är det alltid så här? det blir inte så mycket varmare än så här? och folk är nöjda med det? det är bara jag som tror att alla önskar sig tropiska nätter och 30 grader i skuggan, men det är det här de menar?

min feber gör mig svag.

idag skickade vi hem h för att hon hade feber. (h är alltså en vuxen person. min nya kollega. my mentee.) då började hon gråta. för att det väl inte stämmer med hennes självbild att hon inte ska orka jobba i en hel månad på sitt nya jobb med det hon är utbildad till utan att bli sjuk två gånger.
kan verkligen relatera till det sättet att tänka. men också. det passar ju sällan så bra att bli sjuk som i början av juli när hela ens arbetslag fortfarande är på plats men typ hälften av ungarna redan har semester.
och även om jag är gråtarn gråtarsson så skulle jag kanske inte börja gråta över att jag behövde gå hem om jag var sjuk. fast å andra sidan började jag ju gråta förra året när jag hade yttepytte förhöjd temperatur och inte hittade ostdisken på cooop. så.

du är min hjälte för du vågar vara rak.

idag, som så ofta, påminde k mig om vikten av att vara flexibel. att det är självklart att kringgå regler när utrymme finns och inte vara nån himla paragrafryttare bara för att.

var uppenbarligen en mycket god människokännare i femårsåldern.

i lördags på tunnelbanan träffade jag en som jag var ihop med på dagis. blev så upplivade av detta möte. han är fortfarande genomsympatisk.

vissa barn.

imorse, eller ja, alltså klockan nio, när jag kom till jobbet tittade lilla b på mig med sin mest förvånade min som även innehåller att hon rynkar på näsan och sa
kom du tillbaka?
idag var hennes sista dag. i höst börjar hon på en ny förskola där dit hon flyttat.
min nya kollega h sa häromdagen att man kommer sakna lilla b och hennes storebror. och jag hade inte riktigt tänkt på det. men jo. det är lite snopet att inte få se henne bli större.
alltså barn kommer och gå, ju, såklart, det är lite setupen. men vissa är svårare att släppa än andra.

en bortglömd sovmorgon är också en sovmorgon.

hade svårt att somna igår, som alla dar denhär veckan. (dåligt sömnskov pga sommartäcken och sommarljus. och on that not, man blir inte piggare av ljuset! ljuset lurar en att inte gå och lägga sig och alltså blir man tröttare för att man sover förlite!)
och nu när jag skulle gå till jobbet kom jag på att jag har ju sovmorgon idag! jag skulle kunna sovit nu! åhhhh. så trött och så hade jag inte ens behövt vara vaken!

*hjärtÖRAemojis*

har äntligen blivit vän med audacity och kan nu klippa hejvilt i min och sofias babbliga konversation. men svårt att klippa när allt man säger är bevingade ord som alla borde få ta del av.

det luktar extremt mycket regn men det regnar inte?

this is not a drill.

så mycket teve nu men gilmore girls har premiär på FREDAG! NU på fredag? NU på fredag!
så stressigt när man vill samtitta med alla! och så har alla olika semsterplaner utan utrymme för att strecktitta på 4x90 minuter tv? folk och deras prioriteringar alltså.
vill också ha jete jete mycket tv-snacks. det vill man väl alltid men till just gg är det viktigare än nånsin.

cgi-drakar och vildeld kan gå hem

det fetaste i GoTs säsongsavslutning: biblioteket!
vill så att en bok ska va avgörande för upplösningen! sam kan slå upp nånting riktigt bra! ha-ha, ta det ww!

skriv. mer.

jublade inte direkt på förhand över dagens sommarpratare. men sen hörde jag en snutt när jag gjorde lunch, ytterligare en snutt när jag var uppe i ladan och så en rätt lång snutt i bilen på väg till havet. och ja, helt dåligt var det inte. berättelser om folks föräldrar är ofta rätt spännande. särakilt om man känner till dem. det måste vara så speciellt ha skrivande föräldrar. som bokstavligen lämnar ord och tankar efter sig. vill tvinga mina föräldar att skriva. och skriva ännu mer själv.

tänker låtsas att det betyder "titta på min vackra brorsdotter som jag älskar mest av allt i hela världen, mer än mina egna barn!" fastän jag vet att det betyder att han ej kan internet och slant när han skulle trycka på gilla

och idag bytte jag i vanlig ordning till midsommarprofilbilden varpå min farbror delade den.

ormbunk.

midsommar med ormbunksbonanza. gjorde en ormbunkskrans och fortsatte sen glatt att sticka ner ormbunkskvistar lite var stans. mest i olika vaser men också på paket, i servettvikningar samt bakom min brors öra.
i övrigt vinner jag i tp, gör pavlova med skogens blåbär och dikets smultron och äter tills magen står i fyra hörn.

lillsemester.

är på landet pga en dags semester innan midsommar, untzuntz! ska sen jobba i tre veckor innan riktig semester.
jallefall, har idag förberett för att kitta om två fönster, köpt en djup tallrik på loppis, åkt hem till en gubbe som via byalagets maillista meddelade att han sålde nyslungad honung, gjort en paj. värd semesterdag!

dagsregn

överraskningsfirade en nybilven doktor igår. när hon märkte att alla kom för att fira henne var hon tvungen att gå in och gråta lite innan hon kunde komma ut och hälsa. vi andra skrattade lite åt henne.
sen kom hon ut, fortfarande med tårar i ögonen och då började hennes mamma, hennes syster, hennes moster och jag också gråta.

allt för en bra bild.

ni vet ibland när man har nya grönglittriga örhängen och inser att man ju kan matcha med sitt grönglittrigaste nagellack men inte riktigt hinner måla, torka, måla, torka innan man ska iväg? 

då kan man helt enkelt måla två av naglarna väldigt snabbt och tjockt, placera fingrarna så bara de målade syns brevid örhänget, knäppa en bild (eller 23) torka av nagellacket med borttagningspads och instagramma bilden. 

så rörd av detta!

att max martin med familj är flankerad av kungen osv på ena sidan och kevin, brian, howie på andra!

no jinx!

idag skrev barnskötaren jag intervjuade på sitt anställningsavtal. *drar den djupaste suck av lättnand*
gillade henne ännu mer idag än förra gången!
låt höstpeppen börja!

vad är egentligen ett namn?

hannas kompis har döpt sitt barn till mitt finaste namn. alltså som är sådär fint att jag inte berättat det för nån IFALL det skulle uppstå en sex and the city-situation och nån skulle sno det ifrån mig. men trodde inte att det skulle hända för jag tror att de flesta jag känner och de kretsar jag rör mig i anser att det är ett fult och trashigt namn. vilket också är en anledning att inte berätta, folk skulle snacka ner det.
känns ändå som i satc. så snuvad.

Vad ville du bli när du var liten?
när jag var dagisliten ville jag bli hemsamarit, dvs jobba inom hemtjänst, för " det kan man vara hela livet har jag hört" (äkta citat från nån dagisteckning om vad man ville bli när man blev stor. ofta citerat i efterhand. minns mycket tydligt att jag tyckte det var ett slags straff att behöva gå i pension och tyckte att jag överlistat livet när jag hittat jobbet hemsamarit för då behövde man inte gå i pension. fattade nog inte att den personen som jag kände till som var hemsamarit var det på idell basis via sin kyrka. jaja.)
sen ville jag väl alltid bli skådespelare.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
asså vet inte? jag hade så extremt otydlig bild av framtiden, om vad man skulle kunna göra? ville nog bli typ inredare, dekoratör, men trodde att det var dösvårt så jag gav upp den idéen innan jag ens börjat försöka. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

ja, beteendevetenskaplig inriktning. det var nog meningen att vi skulle bli jurister och poliser och kanske lite kriminolger/psykologer hela bunten men tror typ två pers är jurister och lika många är nog poliser. var noll procent intresserad av detta, gick där för att jag ville läsa psykologi typ.

Vad hade du för betyg?

skrev jag inte det rätt nyss? kommer ej ihåg snittet men rätt bra. men det var oerhört lätt för mig att få bra betyg på gymnasiet. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

bästa: drama, filosofi, historia
sämsta: matte, gympa, spanska

Utbildade du dig efter gymnasiet?

ja i genusvetenskap a och b, kreativt skrivande, barnkultur och sen till lärare mot de yngre åldrarna

Vilket var ditt allra första jobb?

tror att det var när jag sommarjobbade på min pappas jobb med att typ skriva ut internet samt strimla hemlighetsstämplade dokument. 

Vad har du mer haft för yrken?

bibl. ass och barnskötare på timvik

När hamnade du i den banan du är i idag?

när jag flyttade hemifrån och kände att jag måste sluta slösa bort mitt liv på a-kurser och vara kunde visualisera riktiga yrken.
eller när jag var sju år och spenderade en sommar på landet med att få min nyfödda kusin att skratta och alla vuxna sa till mig att jag hade så bra hand med småbarn.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

tvivlar väl jämt på detta, vilket jag tycker att man ska! men i februari 2010 verkade jag ju rätt säker. och här kom jag på att tvååringar är grejen. det är fortfarande sant. 

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
skriva snabbt på data. formulera mig skriftligt. se helheter. håll övergripande koll. skapa förtroende hos föräldrar. ha en proffsig kontakt med föräldrar.

och föräldrar säger rätt ofta att jag är bäst i världen. 

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

att jag är för mycket av ett kontrollfreak. att jag samarbetar dålig med folk som inte tänker lika som jag. att jag blir stressad så fort nån vill tänka utanför min planering. 

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

att jag ändrat min, min avdelnings och min mottagande äldrebarnsavdelnings inställning till hur man hanterar att det finns svåra saker att prata om med föräldrar rörande deras barn
att jag vingade fram en så bra genusarbetsplan
att jag nominerade mig själv till styrelsen.

Vad går ditt jobb ut på mest?

att skapa en trygg, rolig och utvecklande plats för yngre barn att vara på. att bygga relationer. att skapa rum och möjligheter för att lära.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
forska på det jag gör nu. typ. skriva om det på nått sätt. eller skriva om nått helt annat.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

nått där jag helt fritt förfogade över min egna tid. 

Vad gör du om fem år?
om fem år är det 11 år sen jag blev färdig förskollärare. det är nog rimligt att anta att min arbetsplats inte kommer vara den som den är idag. kanske är jag på samma fysiska plats fortfarande, men under helt andra förutsättningar. kanske forskar jag lite forsk. håller på med nånsorts skriv kopplat till min branch. 

och idag fick jag upp den femåriga statusen "im making this shit up ass i go-pedagogiken".

ska vi prata lite om framgångssagan jag är på jobbet? okej, vi gör det.
igår höll jag i en anställningsintervju för en barnskötare. eller ja, det var väl formellt sett min chef som höll i den men jag höll i den. och i förskolebranschen så handlar det rätt mycket om att locka till sig NÅN, snarare än att välja den bästa från ett stort underlag, och helvete vad jag lockade och sålde in. jag är så trevlig? barnskötaren hade varit på en intervju till och skulle ringa tillbaka idag innan två och meddela om hon vill jobba hos oss eller inte. fem i två hade vi gett upp hoppet för länge sen, men DÅ ringde hon!
igår började även en ny förskollärare på s avdelning. jag ska vara hennes mentor. hon beter sig som att hon ser upp till mig? så spexigt! så peppad på att lära henne allt jag kan! kan så mycket! började med att lära henne larma idag.
övertygade även två föräldrar om att det exakt motsatta är det allra bästa för deras respektive barn. jag är så förtroendeingivande!

men jag vill ju va indie.

jag har köpt en ny dator. den är lövtunn och känns som den kommer krossas om jag smattrar förmycket på tangenterna. ändå ville jag inte ha nån drulleförsäkring pga citat "jag är inte en person som tappar sin dator i golvet". hur slutade min förrförra dator fungera? jag tappade den i golvet. jaja.
iallafall, har behövt köpa en ny dator i typ ett år men så uppdaterade jag den till windows tio och då dog den och så blev det akut. fick på nåder låna pappas laptop under tiden. en anledning till att jag inte köpt ny dator är att jag tänkt att jag kanske inte behöver en dator. utan en platta. för jag surfar mest och kollar serier ändå. inte skriver jag särskilt ofta. men jag vill skriva. jag vill se mig som en skrivande person, att köpa en dator utan tangentbord är att erkänna att jag inte längre är en skrivande person. så därför har jag skjutit datorköp samt personlighetsförändring på framtiden. men nu var det oundvikligt. så jag gick till en dataaffär, klämde och lyfte på lite olika plattor och hybrider och fotade infoskyltar och rådfrågade folk i min närhet. bestämde mig för en hybridsak med nånsorts tangentbordsskal, marscherade in och sa till försäljaren att jag skulle ha den, han förklarade att tangentbordsskalet inte ingick och sen gick han och hämtade båda grejerna. när han kom tillbaka hade jag ångrat mig och hittat en superslimmad dator och frågade honom vad skillnaden var och det var ingen så jag gick därifrån med en laptop istället för en hybridplatta samt med min självbild intakt.

liveblogg från wc-plats!

bajsar i detta nu inomhus på landet. och bloggar om det. framtiden. zomg.

samling

höll i en så bra samling idag också. lilla b var samlingsvärd och valde sånger som matchade hennes frisyr. sen var vi tvungna att prata om sår och plåster. alla fick visa om de hade plåster och berätta om hur många plåster de hade hemma. och så sjöng vi det kom blod med våra sorgligaste röster.
till sist hade jag spelat in tre ljudklipp som vi elefantöronslyssnade på. första visslade jag sipa lipa lakristpipa på. andra sjöng jag hejhå som i kalle teodor på. tredje tutade jag och gjorde pruttljud som elefanten på. sen sjöng vi dom sångerna också.

rast.

hade så mysig rast idag. det var bara jag och a-l. hon pratade om relationen till alla sina barnbarn samt till sin bror. i vanliga fall pratar hon inte så mycket, är lite tystlåten vilket jag också verkligen uppskattar. men idag babblade hon på öppnade sig. det var härligt. hon har ett sätt att liksom avhandla storslagna och allvarliga grejer på ett vardagligt sätt, med mycket distans. kort och koncist och konstaterande. jag gillar henne så mycket.

jean-y!

såg xmen apocalypse förra helgen och blev helt golvad av jean grey. så otippat! jag älskar xmenfilmerna men har aldrig läst en enda av serierna så min bild av jean är den man får i de två första filmerna. en rätt tråkig karaktär som av okända anledningar är speciell för professorn och wolwerine och som av ännu oklarare anledningar är ihop med cyclops, doucharnas douche (tänkte i början av filmen att den där scott, han är ju rätt trevlig ändå men nej. så svår att tycka om) där är hennes kraft också rätt otydlig, typ samma som professorns men sämre?
men nu! ojojoj! alla bitar på plats, eller många, och jag vill ha meeer! hoppas lite att sansa ska strycka med i GoT så sophie turner kan ägna all sin uppmärksamhet åt att spela in massa spinoffs och orgins om jean!

kände nästan för att föreslå en avslutande gruppkram.

idag hade vi vårt sista avdelningsmöte. vi ägnade en halvtimme åt att diskutera två föräldrasamtal. en timme och 45 minuter åt att kvalitetsskatta vår verksamhet. så avslutade vi med att prata skit om vår chef i 45 minuter. bra användande av mötestid!

häromdagen sa jenny: ska vi ses efter jobbet och ta en glass?
jag ba: javisst, jag kan om tidigast två veckor.

det var väldigt märkligt att vara på planeringsdagar där v var med, eftersom hon inte ska va med när vi genomför det vi planerat. och för att det fortfarande inte är officiellt att hon ska sluta. bara jag, k, vår chef och s som jag var tvungen att berätta för vet. vilket gör det hela ännu märkligare. att sitta ihop med den andra yngrebarnsavdelningen som är helt ovetande och prata om hösten. och v pratar också om hösten! det är nästan det konstigaste. jag fattar inte hur hon kan hålla masken, hålla det hemligt. men hon håller verkligen masken. på studiebesöket ställde hon tusen frågor och var jätteintresserad. hon som inte tänker va kvar i barnomsorgen över huvudtaget.
de senaste veckorna, sen hon sa upp sig, tycker jag att hon blivit mer närvarande, ställer upp mer, löser grejer, tar till sig. hon är exemplarisk att jobba med. och så ska hon sluta. fattar att det kanske är en lättnad att ha sagt upp sig, att hon ser nån sorta ljus i tunneln och bestämt sig för att orka till slutet. men tänk om hon bara skärp sig så här utan att säga upp sig, då när vi var oroade och irriterade.

på planeringsdagar. bor lyxigast hittills. det får mig att tro att min chef tänker go off with a bang och pensionera sig.
c refererade till nån annan planeringsdag när jag och g spelade fyrhändigt och s låg på pianot med en ros i munnen. blir lite ställd av detta, att jag har sju planeringsdagar tillsammans med de här typerna bakom mig.

art waits for noone.

idag ändå va.

intervjuade en potentiell kollega som ska komma efter v, det kändes så bra! blev så höstpeppad. fatta lyxen att få ingå i ett arbetslag med en annan förskollärare!
på kören la en person jag inte ens vet vad hon heter sin huvud mot min axel och sa att jag va hennes favoritkörperson trots att hon inte visste vad jag hette heller. ( lät det lite creepy och gränslöst? det var fint faktiskt)
och sen i söndags har jag nån sorts husligt momentum och ba diskar efter mig varje dag, planterar om blommor, fyller frysen med bakat, tvättar innan tvättkorgen svämmat över.

du är sjuk i huvudet men det är rätt gulligt

= sånt man säger när man försöker va cool big siz som får förtroenden och vill va stöttande men också måste markera sitt storasysterliga ansvar och försöka banka in vett.

HAR DU?

Folköl i kylen:
näpp. men några minicola zeros som blev över när jag gjorde jonas 30årspresent i somras.

Något husdjur:
tack och lov inte.

Någon favoriträtt:
en fiskrätt med dill som kokerskan på mitt jobb brukar göra. tror receptet är typ fiskfileer, asmycket dill, asasmycket smör.

Puder på dig:
nej jag jobbar inte med att sminka huden.

Några framtidsplaner:
plugga vidare. vara gladare.

Någon sjukdom:
näpp.

Gymkort:
Ja. som jag nyttjar.

Några MVG:n:
när jag gick ut högstadiet: två (hemkunskap och slöjd)
när jag tog studenten: alla utom matte b (g) samt naturkunskap a + b, spanska, matte a, idrott och datakörkort (vg)

Något beroende:
känns som jag listsvarat på denna fråga förr. men nja. socker ibland.

Nagellack:
inte just nu tyvärr. försöker rädda mina död naglar.

Någon vän som bor i ett annat land:
ja. eller nej? småland är ju detta land.

VEM?
Avskyr du:
min chef just nu.

Längtar du mest efter:
min lillebror

Stör du dig på:
folk som inte varar på sms

Gosar du med:
nått barn på jobbet

Lagar mat:
jag

Diskar:
jag, suck.

VILKEN?
Tidning läser du:
ingen

Buss åker du oftast:
161

Dag fyller du år:
23 april

Årstid föredrar du:
höst

VAD?
Gör du nu:
dricker must, recappar internet.

Gör dig till en bra människa:
tänkandet av goda tankar, samarbetet med människor som inte är som jag.


Gör dig till en dålig människa:
att tänkandet av goda tankar bara är tankar, att jag hellre vill samarbeta med människor som inte är som jag.

Vill du arbeta med:
barn. men helst nått där man kan ha på sig snygga outfits samtidigt.

Är roligast just nu?
att tänka på mitt och sofias kentprojekt.

Har du på dig nu:
underkläder, morgonrock, örhängen

Äger du för skor:
inga sommaranpassade

Har du för storlek i skor?
har korta men breda fötter. 36 på längde, 38 på bredden typ.

Läser du för bok:
gudarna


Ska du göra nu:
sminka mig, promenera till västertorp, kolla eurovisions schlagerfestivalen

två inte så mindfulla personer går på spa.

idag var jag och sofia på yasuragi.innan vi  skulle gå hem kollade vi in den japanska trädgården. det satt skyltar över allt där det stod typ STANNA UPP! TA ETT ANDETAG! NJUT! osv etc mm. vi kollade på en sån skylt, sofia suckade högljutt och jag sa fuck you nu går vi.

den här veckan alltså. ville dö redan i tisdags.
sover så himla dåligt, skyller allt på sommartäcket. fattar såklart att det inte är sommartäcket.
känner mig missnöjd med allt men är väl bara otacksam som vanligt.

arbetsuppgifter denna vecka

beställa förbrukningsmaterial ( dvs pärlor och paljetter!)
dokumentera vårens projekt
göra nytt schema till hösten
rulla 150 chokladbollar
läsa en bok om aktionsforskning
färga barnluggar med hårspray
förbereda en anställningsintervju
+ det vanliga

mer paj. och smör.

på väg till landet lyssnade vi på p1, det var gudstjänst och de sjöng nån psalm som fick mamma att genast börja sjunga joe hill-versionen av den. med den fantastiska textraden
you get pie in the sky when you die.
väl framme letade hon upp en sångbok där joe hillsångerna fanns på svenska. ovanstående rad blir då
du får smör ovanför när du dör.
fantastisk översättning! vet inte vilket språk jag föredrar ens.

den här dikten har jag citerat på alla internetcommunitys jag varit på. jag hittade den i början av 00talet på www:t som sa att olle ljungström skrivit den. så då började jag lyssna på olle ljungström.

nervös. för att ni inte ska höra vad jag säger. för att ni ska höra vad jag säger.
för att ni inte ska förstå. för att ni ska förstå. och börja kasta pajer.
nervös. och lite sugen på paj. mmm. blåbär.
ändå nervös.

är lite ledsen för att olle ljungström är död.

och jag är mer sur över att min chef är sämst och hanterar det här dåligt än ledsen över att v slutar.

v sa att hon ville ha tjänstledigt ett halvår, det fick hon inte, så hon sa upp sig.

vy från ett luftslott.

imorgon ska v berätta om hon tänker sluta eller inte. kan inte sluta tänka på det. längtar så till imorgon. står inte ut. jag hoppas verkligen att hon inte ska sluta, men mest av allt vill jag veta. hatar att vara i det här ovissa läget, den här himla pausen.
men alltså om hon slutar. då slutar hon i augusti. och så slutar k i december. två kollegor kort på mindre än ett halvår. jag ser nån slow motion framför mig hur allt rasar. som ett korthus, eller nej ett sånt där stapelbygge där man drar ur klossarna, det där spelet, vad heter det?, man drar ut dom och ser om det står kvar, drar ut en still och ser om det står kvar osv osv. eller som ett pompeji som dundrar samman, rök och ruiner. är jag för dramatisk nu? en förskola är aldrig starkare än den svaga länken som är personalomsättning. allt bygger på att man sitter still i båten. kan jag hålla fortet själv? vara trygg och stadig och bra om vikarierna avlöser varandra runt mig. vill jag det. orkar jag det.

mvh din vän pessimisten,

var mycket peppad på att ta fina demobilder och skriva kentcitat som captions men orkade aldrig in i själva kungsan till plakaten och körsbärsblommen och den skrala  fi-marschen gjorde mig bara politiskt deprimerad.

första maj och för första gången i år vaknar jag av att täcket är för varmt.