always waiting for something lasting.

minns ändå den där fredagskvällen i november 2001.  att jag brydde mig redan innan. hävdade i våras, med all henke berggren-buzz att jag inte varit ett av de mest inbitna bd-fansen, och det är ju sant. men jag hade koll på att dom skulle spela i sen kväll med luuk, och jag bänkade mig. kommer ihåg att jag chattade med robin och behövde brb:a för att springa till teven. vi hade ju sett dom på hultsfred på samma sommar, det måste varit sista konserten med håkan? och jag minns att det var fantastiskt. shoreline. att vi pratade om det i skolan på måndagen. minns inte vilka? jag och jenny? johan? annie?
och vi var också på den kentturné där anna ternheim framförde sin version. och vet hur många som helst som skrek spela shoreline till alla djs alla utkvällar under mitten av 00talet.
känner mig som nån som var ung på ett rockigt 70tal och får sin ungdom presenterad på teve. det känns mäktigt alltså.