hallå! teater känns det som när ingen ser

jag råkade eurofoirblogga om figaros bröllop i yos kommentarsfält på bdb. sen kom jag på mig själv, klickade ändå på skicka och bestlutade mig för att ta mina business elsewhere. hit alltså. nu har jag tyvärr tappat hettan i ögonblicken (jag tänkte skriva heat of the moment, men så kändes det lite väl international med engelska i varannan mening, så jag direkt översatte och insåg sen att det finns ett likadant uttryck på svenska utan att man behöver vara helt anglofigerat i meningsbyggnaden). nu har jag definitivit tappat den.
men iallafall. det var så sjukt sjukt bra. på det sättet som att jag blir sugen på att vara med själv. exakt sån teater som jag vill spela, stora tunga klassiker i uppopad version. remakes i high school miljö! fast med kostymer. eller lite iallafall, det var ju trots allt stadsteatern. oh, jag ville vara med så himla mycket. jag älskade alla karaktärer, jag ville vara vanna rosenberg, grevinnan, figaro, greven, kerubin och den blåsta bruden med mongorösten. allihopa på engång. enmansföreställning med mig själv. i alla rollerna: jag.
åh teatern.