moi et tu

Jag vet inte vad det är med mig, jag blir helt handlingsförlamad när jag har mycket att göra. JAG VET JAG VET alla har pluggångest, det betyder att man lever. Men shit alltså, det är opraktiskt som tusan.

Igår var jag och Ruthie på bio och premiärminglade. Vi såg minst tre kändisar som vi visste vilka det vara - bl.a. Sveriges snyggaste Daniel Larsson. Och Marika Lagercrantz. Fresh. Man fick vin och choklad också, jag hade iofs hoppats mycket på snittar. Anyways, filmen var bra också - jättebra ibland till och med. Det var en dansk som såg ut lite som Peter Petrowski. Men tillbaka till minglet - jag blir superstressad när alla är sådär lyckade och snygga och har snygga kläder och kan stå och smutta på sitt vin i hundra år och se bekväma ut. Okej såhär: mina strumpbyxor höll på att åka ned hela tiden (de satt typ i knävecken, fett pinsamt och obekvämt) PLUS att det var hål i dem på låret, det var skitvarmt och jag svettades like crazy och dessutom var jag tvungen att anstränga mig för att inte stirra på Marika Lagercrantz. Och om någon sätter ett glas vin i handen på mig så dricker jag upp det jättesnabbt, det är som en arbetsskada.

Idag ska jag och Lucy på bullkalas, för att fira att det är kanelbullens dag. My kind of högtid. Ruthie bangar för hon ska köpa tapeter och ut och slira. Alla håller tummarna för att jag kan smöra mig in tillräckligt mycket hos Lucys kompis så jag får ta över hennes jobb när hon slutar. Om jag får ett jobb så slipper jag därmed plugga för att få pengar, något som bara leder till gråt och tandagnisslan som vi vet. Jag slipper pluggångest, folk slipper mitt gnäll - alla blir glada!

Det blir en hektisk helg, i morgon är det något slags Bangrelaterat galej på Debaser Medis, på fredag är det någon slags inflyttningsfest och på lördag är det någon slags sista-festen-innan-barnet-föds-fest. Ingen rast, ingen ro.

-Mary