Expectation and the blues

Det mest deprimerande är att vara inställd på att göra någonting och sen inte göra det. Jag har inga som helst problem med att sitta hemma en lördagskväll - det finns till och med dem som skulle hävda att det är något jag föredrar (jag vet! jag som är så spexig) - men inte om jag trodde att jag skulle hitta på något. Meh. Så istället för alkohol i glada vänners lag så sitter jag och lyssnar på min deppigaste låtlista (playing now: Send in the clowns med Sarah Vaughan). Jag tror att ett av mina problem kan vara att jag förväntar mig att andra ska hitta på underhållningen. Men eftersom jag är inte den som är den och faktiskt MEDVETEN om mina brister och villig att möta mina demoner och all that jazz så jag har till och med gjort två aktiva kontaktsökande försök. En vän skulle jobba och en svarade inte. Men hallå! Alla andra är ju bortresta, eller så väljer de bort mig för att gå på töntiga jobbmiddagar (just det Ruthie!). Folk alltså. Who needs them anyway.

Hur jag kanske tänker tillbringa min kväll:
Dricka upp vinet som är kvar från igår. Typ två tredjedelars bag-in-box.
Titta på hela säsong 6 av Top Model som Ruthie har på sin dator
Sortera mina blandade pärlor efter färg (det är grymt frustrerande med blandade pärlor)
Läsa
Wikipedia
Googla spännande sjukdomar som jag skulle kunna ha
Göra låtlistor i iTunes

Ps. Nu såg jag att jag har inte mindre än fyra versioner av Bring in the clowns. Jag ska lyssna på dem på repeat!

-Mary