vad en liten gumma kan gno.

läser kloka inlägg om rutavdrag, vidarebefordrar dom till sofia i i fb-chatten, vi diskuterar lite kort, men säger inget nytt egentligen. sen lyfter jag blicken från dattaskärmen och möts av mitt ostädade, oadeventspyntade hem och känner mig o-e-r-h-ö-r-t osugen på att fixa kaoset. fast man vill ju ha adventsmysigt. och regeln är att man inte får pynta förrän man har städat.
och tänker en grej av alla grejer med rutavdrag är att jag inte tycker att rengöringsdelen av städningen är särskilt betungande. det handlar givetvis också om vilken nivå man lägger sig på angående vad som är rent, och jag har en rätt hög tröskel för såväl oreda som smuts. har tex inte tvättat fönstrena en enda gång sen jag flyttade hit, och gjorde det nog aldrig heller i hallonbergen. och jag kan duscha med vatten upp till fotknölarna i flera veckor innan jag tar tag i att rensa avloppet. men jag tycker ändå inte att rengörandet, dammsugandet och -torkandet, skruandet och putsandet är det jobbiga med att städa. det jobbiga är att sortera alla himla högar av smutsiga och rena kläder i ett virrvarr, den olästa dn-prenumerationen som blir ett berg på hallmattan tillsammans med viktiga brev som jag undviker att öppna i det längsta, alla himla påsar med saker och små högar överallt. det är det som tar tid och är jobbigt och ger mig ångest och som tillslut bara skyfflas in i garderoben i ytterligare en jag-tar-hand-om-det-sen-påse.
och det skulle ingen hushållsnära tjänst reda ut åt mig. så jag har lite svårt att se poängen med att nån skulle rengöra mitt hem åt mig, hur det skulle frigöra massa tid och energi.