gimme gimme more, gimme more, gimme gimme more.

fick asmånga böcker i julklapp. så himla bra. och jag och bror gav varandra samma sak. eller ja, han fick ett par självlysande vampyrtänder och jag fick en finfin teckning med kors och sol och dracula, men de betydde samma sak (biljetter till jonathan johansson, fattaruväl!).
av både sofia och sandra fick jag saker som jag verkligen verkligen ville ha, fast jag hade inte sagt det till dom. men dom visste ändå att de var perfekta till mig. när nån köper en present till en som är precis sådär mitt i prick, man känner sig så himla sedd då. så himla förstådd. oerhört töntigt och materialistisk, men liksom, att någons känsla inför en, att någon känner en såväl att dom kan välja ut något åt en på det sättet det säger ju rätt mycket om ens vänskap.
och det är ju det som gör våndan med presenter så stor. att man med dom vill visa att man förstår, att man är så är sådär fine tuned att man bara vet och väljer rätt. och att det är så otroligt plågsamt att få saker baserade på hur nån tror att man är, som inte ens stämmer. ett enda stort MEN NI FATTAR JU INGENTING inslaget i prassliga papper.
och det är ju det som gör att jag också våndas inför varje paket som packas upp, inför varje grej jag tänker ut. och som också gjorde att sandra inte fick nån julklapp alls i år, för visserligen köpte jag och slog in en men så kändes den inte helt rätt så jag lämnade tillbaka den och hon fick nöja sig med ett fint kort istället som lovade en julklapp lite längre fram när jag hittat en som är henne värdig.