fick julklappar av ett par av barnen på jobbet. på ett stod det typ "god jul från hela familjen men mest från ditt allra största fan j. "
j är barnet som i det här inlägget är går bärsärkagång pga sin ilska över att ha blivit lämnad på förskolan för första gången. hon vägrade att ens titta på mig. det händer så sjukt mycket på en höst.
en annan grej som hände igår var att en glitterbomb exploderade över mig. nånsorts glitterpuder i rosa. över hela min jacka.
kändes väldigt fjortis att ha sminkspill på täckjackan.
igår fick de här två individerna den briljanta idén att köpa likadana sherlock holmes-hattar och gå och se sherlock holmes-filmen. hattarna var bättre än filmen.
dock, kommer dansa runt min bror när han öppnar sina paket på julafton och självgott skriksjunga BARA BRA SAKER GER JAG! BARA BRA SAKER! som en annan anton berglund.
en av de egenskaper jag tycker allra sämst om hos mig själv är min totala oförmåga att prestera utan deadline. har tex. NU kommit på den ultimata julklappen att pyssla till min bror. kommer vara vaken hela natten samt behöva besöka panduro i morgon, för typ femte gången den här veckan.
ocd-tvättar händerna om och om igen men de fortsätter vara alldeles för dammiga! blir galen! (hence the ocd, iochförsig.)
en pappa på min förskola brukar jag referera till som helg-frågar-pappan när jag pratar om honom med klara. detta namn kommer av att jag upplever att han projicerar nån sorts idéer om att vara undom/sina minnen av att vara ungdom på mig, genom att fråga mig om vad jag ska göra när det är helg. och alltid ler han igenkännande när jag ska gå på fest eller konsert eller så. detta besvärar mig något. jag är inte helt bekväm av att dela med mig av mitt privatliv på det där sättet, och kan absolut inte fråga tillbaka. det blir helt akward. eller blev. för hans unge började på den andra avdelningen i våras och fick en lillasyster i somras och sen dess ser jag knappt röken av henne och framförallt inte av helg-frågar-pappan för det är inte han som är föräldraledig.
och nu har jag upptäckt att jag saknar det! att bli helgutfrågad av helg-frågar-pappan. och en av de saker jag såg framemot mest med lucia var att få träffa lite gamla föräldrar. eh what? jag hatar ju föräldrar! tydligen inte längre. och särskilt ville jag träffa den pappan. så den totala besvikelsen när hans unge dagen före luciatåget gick hem med feber. men hon kom till luciatåget. och helg-frågar-pappan var på den försenade tuben tillsammans med ett gäng andra föräldrar som i språngmarsch tog sig upp för gatan till förskolan berättade han sen när vi chitchattade lite efter luciatåget. efter att en av mina kollegor blandat ihop hans bebis med en annan bebis och han blivit på-skoj-arg med knuten näve och jag skämtat om att nu kommer vi inte få ha bebisen på vår avdelning. och så berättade han lite kiss-trivia som jag kunde imponera på min bror med. alltså bandet kiss.
och det gjorde mig supernöjd. för tydligen är helg-frågar-pappan min kompis. bara att jag inte fattade det medan vänskapen var aktiv. tur att han fått en unge till, som förhoppningsvis kommer börja hos oss trots att v inte kan skilja på småsyskonen.
min bror jobbadet på mitt jobb!
är ju egentligen mot outbildad personal i förskolan, men man får göra vissa undantag när det ges tillfälle att idka nepotism.
dör fortfarande varje eftermiddag på jobbet. det är mycket bättre sen vi la upp en tydlig struktur förra veckan, vår punktmarkering och uppdelning gör det lugnare, men vi är fortfarande helt slut. och imorgon har k semster och vi ska ha en okänd vikarie. hej kaoset.
dock!
min chef tycker att det är stora bakelsedagen imorgon. alla får önska en bakelse och så köper hon dom på kondiset. obs! de vuxna alltså, hehe.
jag och en av mina kollegor ska gå och se scum-manifestet! obs! jag och min favoritkollega. hon blev min favoritkollega genom att säga såhära: "maja, du borde ju vilja gå och se scum-manifestet med mig!" ja ba OKEJ *köpte biljetter så fort det blev rast*.
idag firade vi stickans tvåmånadersdag. vi pratade om att det är fint att bo nära, och att vi helt har vant oss vid det fastän vi inte gjort det så länge. nån frågade mig hur länge jag bott här. och då kom jag på att det idag är ett år prick sen jag fick nycklarna hit.
kamelälgen är julpyntad och pappa högläser googleträffar på sökningen "adventsvers".
häromkvällen när jag var i det där tillståndet av halvt sovande, då man typ rycker till och vaknar igen ni vet? då hörde jag/drömde jag att jag hörde ljudet av att hanna öppnade skjutdörren från sitt rum in till köket i hallonbergen. ett hasande och rullande ljud.
detta ljud fick mig inte bara att rycka till och vakna och förvirrat försöka orientera mig utan blev en himla madeleinekaka som satte igång en massa triviala minnen från när jag och hanna bodde tillsammans. såg hanna framför mig i dörröppningen efter att skjutdörren hasats åt sidan. med kisande ögon och rufsig sovfisyr, sovshorts från hms herravdelning och wwjjd-tröja med uppklippt hals.
är ju himla nostalgiskt lagd och saknar ofta hallonbergen. men minnesdetaljen ovan är inte en av de saker som jag brukar packa in i mitt rosa skimmer därifrån, en vardagsgrej som inte betyder nått och jag är ju inte speciellt charmig under den tiden på dygnet som scener som denna brukade utspela sig, tänker att jag i mitt ocharmiga tillstånd knappast borde sortera in det i minnesbanken. så himla konstig sak att minnas. helt plötsligt, i nån sorts in between-tillstånd. ljudet av en hasande, rullande dörr.
nån kanske trodde att föregående inlägg var ett skoj. nånsorts ironi eller så. en liten överdrift.
och lite kanske, men så slut som jag har varit de här tre dagarna har jag inte varit sen jag började jobba. alltså kombinationen full närvaro i barngruppen + mörkt&kallt på eftermiddagen. att varje dag klockan 15 går tre personer hem från vår avdelning, en av dem är pedagog. då är det alltså tolv barn kvar. på två pedagoger. ett av dessa barn uppstår det väldigt mycket kring. just någon måste vara med honom hela tiden. det är svårt när man är två. jag har inte sovit nånting de två senaste nätterna för jag har legat och tänkt ut strategier för hur vi ska hantera det här. försökt komma på en struktur.
idag bestämde jag att vi ska ha avdelningsmöte om det här imorgon. då ska vi fixa det här. och med denna trygga förvissning hoppas jag kunna somna strax.
och om nån undrar vad snö har med det här att göra så är det ju givetvis så att snön gör allt ljus igen och då kan vi vara ute på eftermiddagarna. tyvärr kan man inte planera in väder. och inte heller hoppas på att alla kidsen blir sjuka igen.
alltså om det inte börjar snöa snart kommer jag tyvärr att bli tvungen att säga upp mig.
förra året påbörjade jag och godbarnet en tradition. redan i år har den modifierats.
när vi skulle göra skyltsöndag förra året så var det så sjukt ovärt med alla himla människor över allt. vi såg ju knappt ett enda dugg. så, när det var skyltsöndag förra veckan var vi inte där. utan istället åkte vi in till stan idag, innan nk öppnade och tryckte våra förväntasfulla ansikten mot fönsterrutorna. utan en massa folk. mycket nöjda! vips: en nya tradition. eller en ny variant på traditionen. eller inte ens det. för så här har det varit hela min uppväxt. mormor tog alltid med sig mig på julskyltningen. inte på avtäckningen, för då är det så mycket folk. utan nån annan random dag så man får stå och titta så länge man vill utan att vara i vägen eller ha nån annan i vägen.
(detta gäller inte bara julskyltningen. i min familj gör man allt som går att göras på "fel" dag för att undvika folk. och åker ut till landet för att fira midsommar ett par dagar innan för att slippa köer. och sätter ljus på gravarna dagen innan allhelgona så man får åka in med bilen. tex.)
så, min nya variant på den ettåriga traditionen gör bara att jag förvidare samma gamla tradition som hängt med mig sedan åttiotalet. det tycker jag är fint.
igår var jag på 70årsfest där födelsedagsbarnet i fråga spelade på skedar.
annat som hände på denna fest var att födelsedagsbarnets son (som bor i honduras och enligt uppgift inte skulle komma på kalaset) hoppade upp ur ett gigantiskt paket, mina småkusiner var ålandskryssningsfulla redan när de kom och min brors mustasch blev dissad i ett mycket långt och bra tal till jubilaren.
kobra om white trash. första gången i år som kobra kändes relevant. och gjorde mig sugen. på att läsa avhandlingar, att prata om klass och att skämmas.
efter jobbet drog jag på releasfest för tre nya genuspedagogiska böcker. finaste y som jag skrev uppsats samtidigt som var där och vi pratade om hur vi längtar till akademin fast skäms lite över det och hur fint det var när vi skrev uppsats för att vi hade varandra (och s!) och vår handledare och hur peppigt det är att ses och att vi borde göra det oftare. vi bestämde att vi skulle läsa en av böckerna som var på releasefesten, den som vår handledare varit med och skrivit. och sen ses och diskutera och försöka se hur vi kan omsätta den i praktiken. vi pratade också om att vi vill läsa en masterkurs men att alla verkar vara så dåliga, men y hade hittat en på distans. det skulle ju kunna vara genomförbart. jag sa att jag önskade mig nån genuspedagogisk masterkurs som inte innebar att man behövde sluta jobba (pga älskar att jobba), som man kunde läsa på halvfart eller kvartsfart eller vid sidan om bara.
och när vi sekunde efter snackade med vår gamla handledare om var hon gör nu när hon blivit pensionär (hon handleder, grattis till alla studenter som får ha henne. mer dedikerad och peppad handledare får man leta efter.) så sa hon att det var på gång med en master i normkritik som hon tyckte borde gå på halvfart eller kvällstid eller nått! fatta peppen på det! och att hon iallafall på planeringsstadiet uppfyller min önskan så fort jag har uttalat den!
idag har jag blivit lite forskad på. det var kul! gillar ju att prata om mitt jobb och det blev särskilt roligt med en peppad förskollärarstudent som typ blev asimpad av vårt dramaprojekt.
det är väldigt peppande att vara inspirerande (sa hon ödmjukt).
i fredags, denna numerologiskt magiska dag, var jag och niklas och kollade på jonathan johansson. det var fantastiskt såklart. så väldigt mycket mer bombastiskt och liksom, skränigt, än på skiva. gillade tillochmed den låt jag inte tycker är speciellt bra.
det var sådär bra att jag liksom inte vill lyssna på musik igen på länge, länge.
och skivan, den gillar jag ju, precis som alla andra. det är en bättre skiva, ett bättre album än den förra. som helhet. även om förra skivan har låtar som är arbra allihop så är de liksom mer bra för sig. och förra skivan var typ det ända jag lyssnade på i kanske ett års tid. den kom precis samtidigt som när jag pajade min ipod med en vattenmelon. där jag hade all musik. utom en hand i himelen, som jag också hade på datorn. och sen kom jag mig liksom inte för att bygga upp nått musikbibliotek igen, jag lyssnade bara på den skivan om och om och om igen. så jag hade ju skyhöga förväntningar minst sagt.
kort recension av klagomuren dårå:
intro. alltså. det är 100% fusk att göra en låt som heter intro. det är ett bra intro, men det är ändå fusk.
stockholm. bästa låten. i livet. depp och pepp i samma. ett destillat av förra skivan. den har allt det jag gillar med honom. disco och bibel.
centrum. också bra. mycket bra. också depp och pepp. också bibliskt. gillar katarsisen i det, särskilt när han sjunger snart kommer tårarna ett regn i sahara.
redan glömda. fin och bra.
blommorna. urbra. lyssnade sönder nån himla remix av den i när den kom i våras. alltså den låter som våren. och inte på nånsorts nostalgiskt soundtrack till mitt liv-sätt, utan den låter som våren i sig själv.
under sjukhusen. alltså, den här låten skulle inte kunna låta mer som en kentlåt om kent gjort den själva. som en blandning av hagnesta hill och röd framförallt. det är så mycket kent att det nästan är knut. älskar såklart detta.
som om. hehe, på konsertet drog han ett dissigt mellansnack där han jämförde sig med bill murrays karaktär i lost in translation. och att det då hade mynnat ut i den här. eftersom jag hatar den filmen så uppskattade jag denna diss. fast jag gillar låten ändå.
horoskop. den här tycker jag är rent dålig. eller intetsägande. en utfyllnad. den fyller sin plats i det dramaturgiska albumbygget, men jag vill liksom inte LYSSNA på den.
ingenting stor. storslaget och episkt. låter som åttiotalet/alla manliga syntduos under noll-noll-talet. eller som den här. mycket mycket bra.
min ljusaste röst. mycket bra avslutning på en mycket bra skiva. man är ju svag för tvärtomspråket.
ja, i lördags fyllde emma år. eftersom emma gillar korv asmycket och jag gillar henne lika mycket som hon gillar korv så körde jag på korvtema. hon fick korvstrumpor, ett födelsedagskort med en cut-out-korv på och ett foto på emma själv när hon äter en korv, samt, såklart, en korvtårta. alltså, en tårta som såg precis ut som en varmkorv men som i själva verket var en marspiankorv (nogsamt färgad i exakt rätt färg, asstolt över denna färgblandning! ) fylld med samma innehåll som en dammsugare, vilandes i ett korvbrödsformat semmelbröd.
emma skrattade i ungefär en kvart när hon fick se korven. och sen varje gång hon såg den igen. näst bästa tårtreaktionen alltså. (bästa reaktionen var suset som gick genom bröllopsföljet när ellens och richards tårta skars upp.)
superfin födelsedagsfest också, med hamburgare och ballonpelare och frågesport och quiz (kom två! efter fölisbarnet.) och dansgolv. dansade hela friskiskoreografin till ruslana, var sedan tvungen att vila i en kvart för att återhämta normal andning. min kondition alltså, ej vad den brukade vara.
idag skulle vi fira farsdag med att sätta ljus på gravarna och sen äta på hos. trots visst illamående från min sida gav jag mig i kast med dessa aktiviteter. gav upp när maten serverades och åkte hem och hade djupa samtal med emmas skurhink istället.
firar nu i stillhet med att kallsvettas och lyssna på denna lilla pappalåt.
igår infann sig ett årligt inslag på mitt jobb som har mycket lite med den pedagogiska verksamheten att göra. det var fotografering. lite sent kan man tycka. lite risky att lägga den såhär i sjukdomshärjartider. man vill ju gärna att alla kidsen ska vara med på gruppfotot. inte vara sjuka. så de oroade vi oss lite för i förra veckan typ hälften var hemma med febertoppar, hostattacker och magsjukor. närvaron var inget vi behövt fundera över. alla var där. inklusive det barn som börjat på stora avdelningen förra månaden (och därför missat deras fotografering som var supertidigt utomhus.). och barnet som av 58 möjliga dagar varit där 21. hon kom igår morse med sin mamma. efter att ha varit borta fyra veckor i streck. så kom hon till fotograferingen. detta kaos. man vill ju gärna att alla kids ska vara med på gruppfotot. men kanske inte om de varit sjuka i fyra veckor och endast är där för fotograferingen. och inte blivit färdiginskolade pga sin höga sjukfrånvaro.
kaosscenarierna målades snabbt upp av mig och mitt arbetslag.
det gick ändå långt över förväntan. det sjuka barnet fick ha sin mamma med sig, mamma sätt gömd bakom oss pedagoger sin unge stående på en stol bredvid. sen gick de direkt efter gruppfotot.
porträttbilderna brukar också vara en pärs. det är lite läskigt att sitta på den där lilla kulle med en främmande fotograf framför. men ingen av våra småttingar opponerade sig. bara hon som redan börjat på stora avdelningen. visste att hon skulle det. fotografen och en av mina kollegor frågade gång på gång om hon inte ville. det ville hon inte. det försökte lirka med henne men hon tvärvägrade, och jag vet ju hur hon brukar bli. hon ger sig inte. så fort hon sa nej sa jag att hon inte behövde och att de skulle ta någon annan. hennes bästis som fortfarande går hos oss hade sina två gosedjur med sig, som han glatt ville visa upp för fotografen. när han var färdigfotad frågade jag om inte han kunde låna ut ett av dem till sin bästis. det gjorde han genast, och hon blev på väldigt bra humör. jag frågade om hon ville visa för fotografen att hon fått låna gosedjuret av sin bästis. visst ville hon det och vips hade hennes foto blivit taget.
man tar ju också syskonbilder. förra året var det en enkelmatch då vi hade ett syskonpar. i år hade vi sju. småsyskonen som var kvar i väntan på sina äldre syskon fick spel och sprang runt och rev ner grejer och tände och släkte lyset. jag ropade alla till mig och bad dem tända lampan så vi kunde berätta deras favoritramsa om spöket. klart de kunde. på en gång. vi ramsade två gånger och sen tog vi snabba imsevimsespindel vilket fick dem att vika sig av skratt. och alla var sen på superhumör när det var dags att fotas tillsammans med syskonen.
ville med detta mest ha sagt att jag kände mig som en asbra pedagog igår. i detta hysteriska kaos utan pedagogiska inslag styrde jag så att alla blev glada och trygga. envist men flexibelt liksom. det var som ett eldprov och tycker att jag faktiskt att jag ägde på detta prov.
såg hair igår. det var fab av många olika anledningar. hitsen, showen, symboliken. fick mig önska mig en antikrigsrörelse att brinna för.
det var också mycket naket. man skulle kunna sig att alla var nakna. utom han som jag helst vill ligga med. besvikelsen. dock kanske att detta är bra ur nån sorts hora-madonna-synvinkel? fast jag antar att när han ändå hellre ligger med sin man än med mig så är det ändå jag som är snuvad på konfekten.
på tisdag är det föräldramöte. min andra sport. enmansshow med mig. även i denna sport är mina kraftord snäll och smart. jag är så himla dåligt på att chitchatta med föräldrarna. blir helt ställd när de frågar om mitt privatliv, och skulle aldrig drömma om att snoka i deras på det helt obehindrade vis som mina kollegor gör. och inte håller jag på och kramas till höger och vänster med papporna. (obs! inte med mammorna heller.) (mer om det nån annan gång.)
men om det är nått jag kan, så är det att prata om mitt jobb. vår pedagoiska verksamhet och hur jag tänker. hur vi tänker. men det är jag som förmedlar det, jag som klär det i ord. jag som håller låda i en och en halv timme. v och k är mycket nöjda med denna arbetsfördelning. den är rimlig, med tanke på mitt övergripande ansvar och minst tidskrävande. och jag vill ju så klart att det ska vara fantastiskt. att de ska gå därifrån och tycka att vår förskola är den bästa förskolan. jag vill formulera mig exakt rätt så de fattar att vi i första hand ägnar oss åt pedagogik och inte åt barnförvaring.
detta gör att jag har formulerat föräldramötet i huvudet hela hösten. men ändå hållit mig ifrån det. för det är lite samma typ av ångest som uppstår som uppstod när jag skrev c-uppsats. blir som besatt. jag går och aktar mig för att sugas in nu också.eller jag har gjort. den här veckan har varit veckan av kapitulation och jag sover följaktligen ingenting om nätterna. för att jag bara ligger och tänker djupa tankar och kommer på smarta formuleringar. blir galen.
har haft kvalitetshäng med både stickan och godbarnet den här veckan.
stickan fick jag ha i famnen i kanske fem minuter, max. vi tittade varandra djupt i ögonen, jag gull-nonsens-pratade och han vevade med vänsterarmen. sen gnällde han och fick gå till sin pappa istället. ett fint första möte. och hans föräldrar var så samspelta och lugna, det var fint att se.
godbarnet och jag flydde från flyttandet med hjälp av min födelsedagspresent till honom - tunnelbaneresa för att sen gå på teater. lilla syster kanin går alldeles vilse. mycket lyckad (ut)flykt! alla vet ju hur skoj det är att åka tunnelbana, för att inte tala om hur kul det är med teater! godbarnet skrattade högst av alla, var totalt oberörd av några andra barn som grät när kaninen viftade på svansen, tappade inte intresset en enda gång och fick med sig ett annat barn på försök till taktklapp under det avslutande sångnumret. sen applåderade han glatt och ropade bravo!
jag har blivit helt besatt av att lägga harpan. alltså, elenette-besatt.
hittar också papers som jag skrev 2007. alltså gulli jag va då! samt smart. samt nyfrälst på pomo.
"jag heter maja och jag ska prata om postmodernismen.
'postmodernismen'
postmodernismen uppstod i åttiotalets akademiska kretsar."
sorterar gamla papper och hittar bland annat följande
"du påminner om våren."
precis som på många andra förskolor skriver vi ett månadsbrev till föräldrarna där vi informerar om vad som hänt under den gångna månaden i vår verksamhet. månadsbrevet är lite av min bästa sport, jag tycker det är roligt att få ha en skrivkanal i jobbet och det är alltid en utmaning att med de texterna beskriva vad vi gör och lyfta våra pedagogiska poänger och koppla dem till läroplanen på ett sätt som föräldrarna kan ta till sig. lagom professionellt och lagom käckt liksom. (snäll och smart är typ de ord jag helst skulle vilja bli beskriven med av föräldrarna.) jag vet ju verkligen inte om de ens läser det jag skriver. alla gör det säkert inte. men då och då är det nån som säger att vad fint ni skrivit i senaste månadsbrev. så några läser iallafall.
i månadsbrevet för september skrev jag bland annat om älgfamiljen. det var svårt, för jag vill ju att det ska vara självklart, men jag vill ju också visa på att vi faktiskt tänker till. och, att det är vårt himla uppdrag. det var svårformulerat, och när jag i stort sätt var färdig råkade jag ryka ur sladden till datorn med foten. det mesta återskapades, men jag fick i alla hast skriva om stycken jag just kämpat med formuleringarna till. hann inte korra ordentligt. och var himla nervös för vad framförallt flatmammorna skulle tycka.
igår fick jag veta att i den ena familjen att de hade gråtit båda två. av rördhet.
alltså, att nobelpriset gick till en författaren som jag inte bara känner till utan dessutom har läst och älskar? har aldrig känt mig så finkulturell.
och jag läser ju typ INGA böcker. har alltså prickat rätt med de få jag har valt kan man säga.
kom till jobbet samtidigt som e och hans pappa, de hade plockat fler löv till koalan kajsa som jag blev betrodd med.
gick ut med e och k som redan hade kommit, idag behövde vi inte galonisar. tog emot f som bröt ihop när han kom fram och skulle köra tillbaka sin vagn hela vägen hem för han kom på att han glömt äta päronet han paxat hemma. han sa dock glatt hejdå till sin mamma när jag lovade att vi snart skulle äta frukt. ägnade kanske en halvtimme åt att springa ifrån lejonen. tog emot j som blev lämnad av sin mamma utan att gråta för första gången. bakade sandkakor och glassar. när v kom var det dags för utvecklingsgrupp för förskollärarna. de andra hade börjat för v var försenad. vi tog fram en lathund för utvecklingssamtalen. jag lyckades få in genusperspektiv på alla punkter, obs! inte som egen punkt utan som ett genomsyrande perspektiv på alla punkter.
tog in tre barn i hallen, tvättade händer och bytte blöjor. lekte i ljusrummet i väntan på att alla skulle komma in. bäddade med s och a, väldigt just a spoon full of sugar. v höll i samlingen, vi hängde upp alla barns brickor, läste ett brev vi fått från koalan kajsa, sjöng om alla djuren på bondgården (jag bor på en bondgård en liten ko jag är och när jag är hungrig så låter jag så här). v skulle göra en pedagogisk övergång och fråga hur barnen lät när de var hungriga, då tittade e på henne och sa förnärmat att han inte var nått djur.
gick till matsalen, spagetti och köttfärssås. succé. s och j har aldrig ätit så mycket nån gång. gjorde rockad på vilan, alla somnad tillskillnad från igår. då satt jag i en halvtimme och vaggade l som vrålgrät i famnen, sjöng här kommer pippi långstrump om och om igen för annars ville f inte ligga ner, samtidigt som j som vaknat skrattade åt mig och k och a som också vaknade satt upp på sina madrasser och pratade lite för högt om sina gosedjur. jag gav upp när m också vaknade. men idag fick jag bara tusen tovor i håret av att ligga bredvid e.
hade rast, läste skvallertidningar och kollade på bilder på ms nyfödda barnbarn.
läste böcker och tittade på dokumentationen från dramaleken tillsammans med k, m och f. blev inkallad till personalrummet för att reda ut datorstrul. skrev i väggdagboken om förmiddagen. v läste månadsbrevet högt för k som tyckte jag hade skrivit bra om älgfamiljen.
åt fil, kuddar och russin till mellanmål. tog fram papper, förkläden, lim och löv. barnen gjorde hösttavlor av de löv som koalan kajsa inte velat äta upp. m limmade mest i sitt eget hår. delade upp barngruppen, hade m, e, k, k och s med mig in i stora lekrummet. de bröt armar och ben hundra gånger med det blev bättre när de tog blodtrycket. läste oh-sagor om spöket laban, plockade i ording medan v gick ut med de som var kvar. klädde på mig och gick hem, på vägen ut ville e och k att jag skulle klappa deras hästar, sen pussade de mig på varsin kind.
köpte banan och päron och tog bussen till yogan. eldandades och gjorde grodan 26 gånger. lårmusklerna ville dö.
pratade med sofia i telefon, skickade peppiga sms till en som är i vecka 41+5 och redde ut ursprung till citat.
lagade gröt, diskade tre dagars disk, duschade. kollade två avsnitt 30 rock och läste bloggar.
jag drömde så himla otippat häromnatten. dels drömde jag om övernaturliga grejer, att jag skulle ta nått serum och bli spökliknade och flyttas genom dimensioner och värmde upp genom att försöka gå genom väggar. dels förekom en person som jag har noll relation till, en tjej som gick året över mig i segeltorp och som jag nog aldrig pratat med eller brytt mig om. helt kort var hon bara med, och skulle också dricka serumet och bli vålnad. så himla konstig att hon var med sådär, hur valde mitt undermedvetna ut henne liksom?
det där övernaturliga hade mer passat in i mitt drömmande för typ fjorton år sen. hade en intensiv häx/andar/tankekraftsperiod då.
kollega: nä, nu är datorn så där seg igen!
jag: ja, den kukar ju ur var och varannan dag numera.
ser det som ett tecken på att jag är så avslappnad och hemmastadd där nu att jag inte längre vaktar min tunga och gör mig till.
och inga barn var i närheten och hörde, men i mitt yrke så förväntas man ju ändå vara lite äppelkäck i alla lägen.
klara är här och har prickiga tajts och skrattar högt när hon läser dn söndag . igår maskerade vi oss till 25åringar med tuggummibubblor, uppdragna luvor och ungdomsbiljett. nu lyssnar vi på jens lekman och ska snart till fruktparken.
i skogsryggsäcken på min förskola bor som bekant en älgfamilj. när älgfamiljen förra året bestod av en ensamstående mamma (med rosett om halsen) och hennes två barn samt en norrlandsboende älgpappa som ibland hälsade på berodde det på att vi då hade två barn som levde utan sina pappor. vi tänker att det är viktigt att barnen kan spegla sig i de berättelser som berättas på förskolan. att det är så vi gör en norm som är mer inkluderande. visserligen har majoriteten av barnen hos oss typiska kärnfamiljer. dom får känna igen sig i stentrollsfamiljen som bor under trappen, trollefar och trollemor och lilla ållebolle. iallafall, nu har vi två barn som båda är barn till lesbiska par. enbart. inga pappor finns med i bilden överhuvudtaget. så, to queer it up lät vi älgfamiljen när vi introducerade för den nya skogsgruppen bestå av två mammor och ett barn. här är en älgmamma och här är en älgmamma, sa vi. vad ska de heta? efter mycket om och men kom vi fram till att den ena mamman (med rosett om halsen) fick heta britta. men vad ska den andra älgmamman heta? PAPPA! var det omedelbara och ihärdiga svaret. vi försökte och försökte och tillsist gick de med på att den andra älgmamman kunde heta elin. och älgbebisen fick heta blixten. (måste se filmen bilar alltså. blixten mcqueen följer mig vart jag än går).
idag innan vi gick till skogen försåg jag även den andra älgmamman med en ordentlig rosett om halsen. för att ingen skulle tvivla på hennes könsidentitet, och osynliggöra hennes normöverskridande.
det funkade.
och igenkänningsglädjen glittrade i ett av barnens ögon när vi sa här kommer älgmammorna.
jag väntar på att sofia ska komma hit så vi kan kolla ikapp på true blood. vi har sex avsnitt att kolla på. helt sjukt. lite bra, pga att det är roligt att kötta, men mest dåligt för det är lix ett bevis på hur himla lite vi har hunnit ses på senaste.
här är iallafall en bild från när vi kollade på true blood sist. eller en gång vi gjorde det iallafall. den föreställer våra skor. våra likadana fotriktiga skor. och det är inte de som nämns här. det här är det andra paret likadana eccoskor som vi köpt inom loppet av ett halvår. fast de här har iallafall olika färg. gissa vilka som är vems?
tänker att man ibland måste tillåta sig att rota i sina gamla känslor. för att känna om man känner likadant fortfarande. hur ska man veta hur man känner om man inte utsätter sig för känslorna lix? helst under ordnade former. genomförde därför ett experiment igår och lyssnade igenom denna lilla playlist.
tidigare dokumenterade reaktioner var ju tårtar samt pepp. inväntade resultat med spänning. betade av låt efter låt och kom mest väldigt konkret ihåg hur jag tänkt då, rader som jag tyckt var det perfekta soundtracket till det som hände, det jag kände, det jag valde. men känslan var inte upphöjd till tusen så där som det brukar vara med låtar som spelats på repeat under känslosamma perioder. jag togs tillbaka, men jag kastades inte dit. grät först till sista låten. och det har jag ärligen gjort varje gång sen jag hörde den första gången som femtonåring i liggandes på sängen i mitt nedsläckta flickrum. för att det är en av de bästa kentlåtarna. en av de bästa låtarna. sorgligast och sannast.
de här inskolningarna tar knäcken på mig. drömde i natt den klassiska stressdrömmen jag-tapppar-alla-mina-tänder. dom ramlade en efter en ut med slemmigt blod och sjuk långa rötter, och jag kunde omöjligt få tag på en tandläkare.
iallafall. inskolningarna. dom går bra men det är så krävande. inte bara de här fem nya personerna som ska in i verksamheten och deala med separationen från föräldrar (eller föräldrar som ska deala med separationen från barnen...) men alltså de gamla barnen är så svartsjuka! och visar det på så himla ocharmiga sätt. har plockat så himla många tussar hår ur knytnävar.
man vet att man har lyckats när ungen man eskorterar ut till den väntande föräldern i hallen glatt sjunger maja maja maja maja majaaaaa! och hopsar fram bredvid en.
(ett annat barn var så förtvivlat att hon rev ner grejer från väggarna och välte möbler.)
jobbpeppen fick utlopp under den gångna veckan. planerandet och kommaigångandet och uppstyrandet påbörjades. längtar nu ännu mer till nästa vecka.
när alla samtal och överskolningar var genomförda och inskolningen än så länge bara inneburit en första timmes påhälsande och två barn till blivit lediga och ett barn blivit febrigt hade vi plötsligt bara tre barn på min avdelning igår. på tre pedagoger. vilket innebar att jag kunde ägna hela min jobb dag åt att färdigställa de överflyttade barnens pärmar, gå igenom mappen med lekbilder och sätta ihop till varje unge.
vissa mönster blev väldigt tydliga. en del bekräftade sånt jag redan visste. på ett av barnen hittade jag inte en enda bild där hon lekte ute. hon hatade att vara ute. därför kom hon väldigt ofta först till lunch med sin mormor. så "slapp" hon vara ute. det gjorde också att hon hamnade extremt mycket utanför, hon missade ju hela förmiddagen och hade jättesvårt att ta sig in i barngruppen när hon väl kom, för dagens konstellationer var redan etablerade.
för att ha nån sorts riktlinje för hur mycket bilder alla ska ha har vi gemensamt kommit överens om att ungefär 14 lekbilder är lagom. för vissa barn fick sortera och välja och prioritera för att inte sticka upp i det dubbla antalet, för vissa barn fick jag ta oskarpa och ryggvändande bilder för att ens komma upp i 12 bilder.
ett av barnen som gick över älskade våra rosagula tyllkjolar, han hade dem så ofta han kom åt. till min förvåning hittade jag inte en enda bild på honom i tyllkjol. bilderna blir ett sånt himla befästande av vad de gör och hur det var. det blir ju sanningen. och tanken är att bilderna ska representera detta. varför finns inte en enda bild på honom i tyllkjol? jag såg ju honom ha den så himla ofta. jag tror att det är för att han gick hem klockan tre. innan klockan tre har vi full barngrupp, ganska ofta är det kaosigt. om man är inne då är den första tanken inte att nu plockar vi fram kameran. det gör vi efter tre. när det är lite färre barn, lite lugnare. då lekarna slutar likna kaos och blir mer tydliga för oss.
och det är ju inte en slump att strömmen av bilder på vissa barn aldrig tar slut. de är de som som är där allra längst. när det inte är så många andra att dela sin uppmärksamhet mellan.
och alltså, för att poängtera, det här gäller alltså bilder på det som kallas fri lek. då vi inte styr lika mycket, och inte har samma kontroll som vid mer pedagogiskt riktade aktiviteter. då räknar vi och ser till att alla är med lika mycket, och delar upp grupper och blandar barnen och följer upp. iallafall, insåg allt detta. och diskuterade med kollegorna. och vi kom framtill att vi kanske behöver ha ett tydligt fokus på leken, jobba med den som vi jobbar med allt annat. eftersom den i slutändan ändå utgör den största delen av barnens liv.
så, det här var pedagogisk dokumentation alltså, när den är som bäst. dvs. medvetande gör mig som pedagog om hur jag fungerar i den pedagogiska verksamheten.
alltså kungabebispeppen! ser så himla mycket fram emot hela spektaklet kring detta.
hoppas på dirketsänd teve, kanske att de bär ut ungen på sliverbricka (vilket de gjorde med v-gurra. obs! sant!) och om inte annat så på livedop! samt såklart, all merch kring detta.
som annie uttryckte det sms-ledes: hoppas det kommer godisspecialutgåvor! med ett rart barn på. eller kanske FLERA!
ikväll har jag och biblioteksbästisen suttit i vitan och känt oss sexiga för att vi betalar skatt. vi kollade också på fabulösa frida hyvönenen, tyckte london! var bäst, hoppades lite att de nya hitsen skulle låta bättre på skiva och älskade lovisenstadt så som man gör. ikväll extra mycket för att hon doade på ett ben och gjorde interpetive djur-dance till sista nya hiten (tiger, orm, spindel).
extra plus för att det var en tisdagkväll, kändes lite som förritin.
i år var första gången på tio år som jag inte var på en enda festival. det var också första gången i livet som jag var på allsång på skansen.
väljer att inte se det som ett tecken på någonting överhuvudtaget.
imorgon far emma till ny. vilket så klart betyder att man måste ge henne en lista på saker att inhandla till en där. det här vill jag ha:
1. vodka!
2. lucky charms!
om jag var rik + inte i behov as superfotriktiga skor så skulle jag även be henne köpa dessa.
har längtat till jobbet hela helgen. obs! har haft en asbra helg.
men PEPPEN inför den kommande veckan, den slår allt. längtar efter kollegor och barn och föräldrar. längtar efter att genomföra och styra upp och komma igång. efter att ha samtal och möten och planering. efter att leka och bråka och kramas.
fy farao vad jag gillar mitt jobb.
idag är det prick ett år sen jag började jobba. firade med att ha två överlämningssamtal. way to wrap it up. grinade nästan.
jag minns första gången vi hade handledning och a-l sa nått om att vänja sig, inte ta åt sig, inte ta med sig, att man blir bättre på det. van. jag sa att jag såg framemot det. jag har dom liksom här hela tiden, sa jag och gjorde en gest mot halsen. lite som att jag ströp mig själv, eller döljde en ansträngde sväljning.
så känns det fortfarande. som om dom hänger mig om halsen. jag undrar när jag kommer bli van. om jag någonsin kommer sluta att nästan grina.
väldigt ofta när jag tvålat in mig ordentligt så missar jag att skölja ur löddret ur håret i den högra armhålan. måste nästan alltid hoppa in i duschen igen för ordentlig ursköljning.
Vem var din allra första vän (som du minns)? Är ni fortfarande vänner?
egenvalda: sandra och anders. vi är inte vänner fortfarande.
Vem av dina vänner har du känt allra längst?
som jag fortfarande umgås med: annie.
Hur många bästa vänner har du?
man kan bara ha en bästa vän. jag har sofia. men jag räknar hanna, sandra, emma och klara som mycket mycket nära.
Vad brukar du och dina vänner prata om oftast (i procent)?
olika med olika. hanna och jag pratar kanske 25 % om sånt som hänt under dagen, 25 % typ politix/åsikter/vad vi ska tycka om saker/drar o-pk-grodor, 50 % om vår barndom. sofia och jag pratar om cirka allt, men ganska mycket om relationer och politik. och så skvallrar vi. sandra och jag pratar om klass, ätstörningar och relationer, en tredjedel av alla. emma och jag pratar 25% om klänningar och nagellack, 25 % om tårtor, 50% om internet. klara och jag mailar mest, och mest när vi tycker att alla andra är dumma i huvudet cirka. ungefär 100% av mailen är baserade på frågan är jag knäpp som känner såhär, gör såhär, tycker såhär. (svaret är alltid nej)
Vad är det värsta en vän gjort mot dig?
när therese lämnade mig för willis och det hade varit hon och jag mot världen under ett par år och jag pajat alla andra relationer för hennes skull och jag var ensam hela högstadiet. satan i helvete vad det gjorde ont.
Vem av dina vänner vet mest om dig?
hanna vet alla vardagsgrejer och hur jag funkar osv. sofia vet mest eftersom hon varit närmast längst.
Har du några killkompisar?
har börjat hålla mig med detta på senare år.
Är du öppen för att lära känna nya vänner nu i vuxen ålder eller känner du att det "räcker"?
alltså jag orkar inte, men jag är livrädd för att blir ensam "kvar" när alla sticker in i sina tvåsamhetsrelationer.
Vilken egenskap uppskattar du allra mest hos en vän?
okomplicerat hängade.
Tycker du det är viktigt att vänner är superärliga mot varandra? (typ någon frågar: tycker du att de här skorna är fina?)
nej.
Hur är du som vän tror du själv?
omtänksam. lite klängig.
Hur gillar du att umgås – i gäng flera stycken eller one to one?
blir lite stressad av gäng. känner inte ett gäng där alla känner varandra lika bra. har dock alltid drömt om detta. är bra på att sammanföra mina vänner och de brukar gilla varandra, men jag föredrar att ha dem lite för mig själv.
Välj två av dina nära vänner och berätta om hur du lärde känna dem?
okej. klara: jag och ellen började på kreativt skrivande tillsammans och satt och dömde alla på uppropet och såg klara och bestämde att hon var en bra som vi skulle gilla. sen sprang jag på henne på åhlens där hon jobbade kanske dagen efter vi börjat och var efterhängsam vid kassan och på den vägen är det.
hanna: vi läste genus tillsammans med ellen våren 2005. vi var i samma tutorgrupp och gjorde ett grupparbete tillsammans där vi hade rollfördelningen, hanna-den coola, jag- den kreativa, ria - den trendiga, ellen- den omtänksamma. ellen var lite kittet i vår relation, vi var båda lite bättre kompis med henne. på hösten flyttade hanna och ellen ihop i hallonbergen och sommaren 2006 flyttade jag in när hanna gjorde festival. i november lämnade ellen plötsligt oss och sen har det varit vi två som varit hallonbergen. det är fantastisk.
Vad bråkar du oftast om med dina vänner?
bråkar inte med mina vänner. ibland bli skäller hanna på mig för att jag aldrig diskar, ibland skäller jag på henne för att hon ungkarlsdiskar så det inte blir rent.
Vad brukar du oftast göra med dina vänner?
fika, promenera, kolla på teve, dansa, baka/pyssla, prata om livet
Hur enkelt släpper du in nya bekantskaper i ditt liv?
jag är väldigt reserverad.
en blogg jag läst ett par år outade sin graviditet här om dagen. och samtidigt postade hon en massa inlägg hon skrivit under graviditetens gång, men utan att publicera då. det var lite magiskt. och fick mig att kolla igenom mina opublicerade alster. det mesta är dubbletter/varianter av sånt som finns uppe. många är bara en rubrik. men en del är halvfärdiga tankar och helfärdiga texter som av olika anledningar inte kommit upp. ganska ofta pga nån typ av självcensursfilter. vissa saker är så kryptiska att jag inte ens minns dem, förstår inte vad jag syftar på. nu lägger tänkte jag iallafall lägga upp en sån text. eller ja, det är bara en massa svar på en enkät. om vänskap. det kändes passande, jag och sandra rörde runt djupt i ämnet tidigare idag. jag tror att jag inte postade det för jag är ganska uppriktig. med det sagt så fylldes den i för mer än ett år sedan. tiden ger distans, allt är inte exakt samma som då.
i lördags gjorde jag den viktigaste tårtan i min tårtkarriär. bröllitårtan till ellens och richards bröllopsfest. inledd denna milstolpe till dag med att cake wreka ena halvan av våningstårtan. ville dö. ställde tillbaka den förstörda tårtan i kylskåpet, stängde dörren, gick och la mig med pannan mot mattan och svor. gick sen och kollade på tårtan för att se om jag förstorat upp skadan i mitt huvud. det hade jag inte. ville dö igen. stängde kylskåpsdörren. öppnade kylskåpsdörren, tog ut tårtan, drog bort alla kvarvarande marsipan. hetsfärgade ny. lyckades få samma nyans som på den andra tårtdelen. kavlade, bredde ut, skar till. och den blev bättre än innan.
ikväll har jag och sofia bröllopspeppat med saffranspannkaka, true blood och nagellackande.
antal gånger jag idag gått till coop för att köpa smör: 3 (tre)
antal gånger jag idag gått från coop med ett paket smör: 1 (en)
får nog räkna upp tårtbottensiffran till nio. hittills. än finns det rum för fler misstag.
idag har vi haft möhippa. eller fruhippa. vår brud skulle gift sig nästa vecka (precis som alla andra), men efter en massa papperstrassel gifte hon sig förra veckan istället. så idag hade vi fruhippa.
det blev så himla himla lyckat. det finaste jag varit med om på länge. hon anade ingenting, men blev så himla glad. (jag var så nervös innan för att hon skulle bli arg.) igår fick hon ett brev, idag fick hon ett paket av en främling med klänning och instruktioner och möhippekit. sen gick vi på en efter en, rosaklädda, på tunnelbanan. efter det var det bara mat och kärlek och minnen hela dagen. och egen bio med the wedding singer.
jag har skrattat och varit sentimental sen vi steg på tunnelbanan imorse. jag har ont i hela ansiktet.
alltså hörde ni åskan i morse eller? har ej upplevt sådant blixt och dunder sen natten då ronja föddes och mattisborgen delades mitt i tu. tänkte vid ett tillfälle: detta är den yttersta dagen, nu dör jag. sen somna jag om.
om det föddes nån unge i morse så LÄR ju den ha fått superkrafter.
nu har halva min semster gått. har ej slutat tänka på jobbet och har nu dessutom börjat SAKNA mina tranor! mina fina himla ungar, varav fem som jag kommer behöver lämna över typ en kvart efter att vi har återförenats. kommer grina! fast obs, i smyg! opedagogiskt att hålla på och grina när nått de är nervösa för och som jag ska peppa dem för är i görningen. men i smyg, oj vad jag ska lipa i smyg!
när vi var där i parken så åt vi glass. dammsugarglass och delicatobollglass.
då kom jag på att göra delicatobollshalsband. så det gjorde vi. och contrary to popular beliefs så går de inte att äta. utom kokosen. fast den är det ju lack på. så den ska man nog inte äta.
älskar förövrigt denna bild. notera klaras chokladbollgardin. fler bilder finns här.
min bror visar mig en video som legat upp på youtube sen igår och frågar om jag sett den. när jag svara nej så säger han att jag stalkar hans wall dåligt. när jag sen stalkar hans wall så ser jag länken till videon som hampus postat där och min brors kommentar "antagligen den bästa spelningen jag aldrig såg."
om ni klickade så såg ni att annika norlin och jens lekman sjöng det kommer bara leda till nått ont och riot (sofia!). då såg ni kanske också de andra klippen från spelningen, tex. när annika sjunger arjeplog (även känd som den bästa låten på more moderne shortstories enl. syskon synk. (vilket jag tyckte var lustigt (att vi gillade samma alltså) men niklas tyckte var självklart och hänvisade till vår gemensamma besatthet av ljud-effekts-regina spektor)) fast på SVENSKA! älskar när hon sjunger hello saferide-låtar på svenska! (hehe, när vi var på säkert! i linkan och innan snackade med niklas kompisar om vilka låtar vi helst ville höra och jag tänkte på en annan låt som jag hört henne sjunga översatt till svenska och skulle sjunga för att jag inte kom ihåg var den hette och ba ah-ah-ah ah-ah-ah ah-ah-ah och fick typ hundra gissningar tillbaka (kort anekdot: annika på:ade den låten med att säga "här kommer en låt som börjar med vår favoritvokal.") )
okej, hundra parenteser, och parenteser i parenteser, senare: kolla på första klippet! och kolla sen verkligen på arjepolog-klippet! KÖREN I HJÄRTAT VILL ALLTID TILL REFRÄNGEN!
hittills på semstern har jag hängt med min bästis åtta av nio dagar. den dagen vi inte umgicks (förra måndagen) pratade vi i telefon två gånger.
när ens familj ska vara i stan och måla hustak och tvätta fönster och man själv inte vill spilla dyrbar semestertid på att förångas i sin lägenhet så är det himla praktiskt att ens bästis och hennes kille och unge har fått låna huset som ligger närmast huset på landet. och att de kan ta en dit ut redan om nån timme.
ifredags jobbade jag min första dag som fast anställd. idag började mina fyra veckors betalda semester.
jag tror att pappa nu kan föra mig till handlingarna som färdiguppfostrad.
idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. lite att det var som om klubben för inbördes beundran hade sammanträde. det var fint.
bakgrundsfakta/brasklapp: förra helgen såg jag first class, alltså nya x-menfilmen. efter det KAN det vara så att jag har hängt runt på lite för många fangirl tumblrs som postar gif.ar på micheal fassbinder och james mcavoy med guy-love-between-to-guys-vibbar/homoerotiska övertoner. detta KAN ha påverkat mitt omdöme.
till saken: är hur peppad som helst på filmen om PSYKOANALYSENS födelse som förut hette the talkning cure (BÄSTA NAMNET och bara där har man ju hela anledningen till att trots trots allt älska sigge freud). fatta att ARAGORN ska spela FREUD och MAGNETO spelar JUNG. alla fangirl tumblar kommer överhettas, det verkar ju vara THE film om manlig vänskap. "a look at how the intense relationship between Carl Jung and Sigmund Freud gives birth to psychoanalysis" jojo, manlig vänskap som resulterar i psykologiska teorier, bra teve! samt, förmodar jag, bra material för gif.ande!
äger från och med idag tjugo aktier i Bolaget.
när jag var på anställningsintervjuer förra våren var det en som hade formulär 1 a på sina frågor och undrade hur jag fungerade i grupp och vad jag hade för barnsyn och hur jag regerar på stress. och svaret på den sista frågan är att jag får små kli-iga blåsor på fingrarna när jag är stressad. husmorseksem har ellen lärt mig att det heter, hon får samma. men det sa jag inte till anställningsintervjuaren.
iallafall. har inte haft sånna blåsor sen jag slutade plugga. pga har inte varit så himla stressad. de senaste två veckorna har varit superstressiga. med nyinskolade varav den ena bara vill sitta i mitt knä och den andra tar kontakt med de andra barnen genom att drämma till dem med närmsta tillhygge. gamla barn som är svartsjuka på de nya barnen som stjäl all min uppmärksamhet. en kollega på semester och därför en vikarie som inte alls täcker upp för avsaknaden av ordinarie kollega. och en hönsmamma som vill ha samtal och möten och flytta på sitt barn än hit och än dit och försöka få henne att tycka det är bra, hitta vägar in och övertyga och visa goda exempel och göra mjuka övergångar. och så planera in överskolningar och lugna pappor som oroar sig över hur det gick på treårskontrollen och kan hans son verkligen rita cirklar och är därmed redo för att börja på stora avdelningen?
iallafall. blåsorna har kommit tillbaka.
1. liten kille med vattenpistol samt dubbla västar. en åttitalsavklippta-ärmar-jeansjackig och en mycket kort, svart hängande cowboyaktig.
2. ett tvillingpar i tioårsåldern som var där med stor nyk-svenne-trashig släkt. duvet, pappa med fräsch oskar linnros-friss och jag-har-varit-i-thailand-halsband, systrar med platsiga glittriga sommarskor, mamma med tatueringar, läppglans och en slokande midsommarkrans. och så dessa tvillingpojkar då. med blonda uppklippta lockar, likadana vita kraglösa skjortor, likadana kortbyxor i beige och gråa knästrumpor. insprängda i bland alla himla nyk-svennar, oändligt uttråkade blickar. som om de kom från en annan värld, med mer flärd och lyx. himla cinematic moment.
3. liten kille med tom röd ölhjälm med texten first adi på.
ni vet när man går i skogen i godan ro och tittar ner på marken och ba "vad är det där för ett supergult litet löv"...?
OCH SÅ ÄR DET EN KANTARELL! :P:P:P:P:P:pp:PPP
igår livsnjutarumgicks jag med mina två favoritbiblioteksanställda (förutom mamma). moules frites, pannacotta och ostbricka. och spelade nervbitande sällskapsspel. vi lyssnade på alla musikaliskas bandprojekt och pratade om vår ständiga vånda mellan teori och praktik. och det faktum att i höst kommer ingen vara biblioteksanställd utan vi kommer alla tre vara verksamma i det livslånga lärandets tjänst, representera i förskola, grundskola och högskola.
och så var jag tvungen att skälla på dom när dom male-bondar-rökte och snackade tjejer på balkongen utan mig, men då skärpte dom sig. det gör dom alltid.
har gjort en rubrik till en del i vårt ljusprojekt som ska in i kidsens pärmar. gick lös på wordart i kombination med clipart och tycker att resultatet är... ganska bra. ganska snyggt. vilket gör mig lite nervös. är det snyggt på riktigt eller är jag bara miljöskadad? är också lite rädd för att steget från wordart-applicerande till comic sans-gillande inte är så långt. (var tvungen att skriva en text i comic sans nu för att kolla min egen reaktion. tycker fortfarandet att det är kräkfullt. phew.)
men alltså, är detta inte lite snyggt? och ganska fyndigt?
gillar så himla mycket när ens gamla lärare droppar förbi ens jobb och försäkrar sig om att man har det bra där och sen med myndig stämma framhåller vikten av att inte glömma bort akademin och förklarar att när man i framtiden bestämmer sig för att läsa vidare så ska de se till att man får en bra handledare.
det händer ju inte så ofta. men idag hände det!
grej som är viktig för mig: att folk som är som jag/som jag kan identifiera mig med jobbar med samma sak som jag. alltså inte nödvändigtvis på samma plats som jag (eller det vore ju DRÖMMEN!) men iallafall med samma typ av jobb/i samma branch.
okej den här inskolningen. som föregicks av vinnandet av hembesök. man kan ju säga att jag inte vunnit inskolningen så himla mycket. tårar har sprutat och svett har lackat. jag har inte varit tryggheten och trösten. hur skulle jag kunnat? vi känner ju för farao inte varandra!
men idag. nått var annorlunda. jag tror vi har hittat varandra. hur vi ska ha det med varandra. vad vi ska ha varandra till. det kommer tårar men när de kommer så söker hans blick mig och han kryper in i min famn och vi pratar lite om det och då blir det bra. DÅ BLIR DET BRA.
sen var det potatisbullar till lunch. så himla bra lunchstart va.
idag friade popkompis flaggdagen med att göra nationaldagsbakelser. när jenny och jimmy var har lärde jimmy ut begreppet kakelse och att det slogs fast att vi gjort nationaldagskakelser.
att få göra en kakelse där så väl botten som fyllning till största del består av mandelmassa är om något en anledning att fira.
inget är perfekt så som en perfekt kopp te är perfekt.
(det skulle vara en perfekt soffa då)
här sitter jag i min nya soffa och dricker te ur min nya kopp!
ja, för tänk för att jag har en soffa nuförtiden! här var man på vippen att hosta upp 6000 för en nyproducerad soffa i "femtiotalsstil" på mio, men så när jag klampade in på öppen hand i nyk i helgen så stod en liten soffgrupp med tvåsitssoffa och två emmor i blå plysch och bara väntade på mig. 930 kronor, för en hel himla soffgrupp. en blå! och nätt! och alldelse alldeles underbar och helt perfekt! jag älskar denna soffa, vill helst bara sitta i den hela tiden. ställer in alla andra planer fram över enbart för att få sitta i soffan. alternativt omlokaliserar planerna till att utspela sig i den. skulle ikläda mig den om det gick.
och koppen är andra sortering från ittala outleten. rymmer en halv liter. lagom.
i maj 2005 utropade jag och hanna judith-day. då kom fantastiska judith halberstam som skrivit vår snyggaste bok på hela a-kursen till en liten sal i a-huset. det var stort.
idag är det återigen judith-day i maj, för idag kom judith butler till en fullsatt börssal. JUDITH BULTER I TELL YOU! det är ju helt sjuk stort.
innan var jag så peppad och nervös. min roll i det hela, i egenskap av publik, bestod ju mest av att sitta still och hålla käften. det kändes som övermäktiga krav. kunde plötsligt relatera till att vara ett superfan, jag var totalt starstruk och kände att de reaktioner som låg närmast till hands var att skrika, fnissa och svimma. som ett annant bsb-fan.
var också urnervös för att jag inte skulle fatta ett smack. när läste jag en teoretiskt text senast? på engelska? i filosofi? men jag kom liksom in i det. jag fattade! jag formulerade frågor i mitt huvud som sen ställdes av en annan person. och fick betryggande svar. åh. älskar också när man får marinera sin hjärna i nån annans smartness. (eller som vi pedagoger brukar säga; när man får vara i sin proximala utvecklings zon. ) och när man får vara i miljöer med anor. föreläsningar får liksom lite extra tyngd när de äger rum under kristallkronor.
kan nån tevekanal, snälla, göra ett svenskt glee med eric saade som jessie st james? han har ju redan en tuff skinnjacka.
blev, som kanske framgått, varse om min egen eller iallafall min fots dödlighet i måndags. detta resulterade i att jag idag stegade in på BRIKENSTOCKAFFÄREN och lät en fyrkantig tant plocka fram den toffla som passade bäst för mina fötter. heldyr toffla. men vad gör man inte för att få fortsätta leva i tron om att fötterna ska bära en alla livets dar.
1. lite troféer från konferensen bara. förövrigt fanns låg paret wenner-green, deras fjorton hundar och två rådjur begravda på ägorna. magritte wenner-gren hade tama rådjur inomhus innan hon(och de) dog. sen valde hon att spöka med rosdofter.
2. var på beatrix potter på millesgården. köpte jucie boxar. staplade dem.
3. efterrätt värdig en mellofinal: fruktkub! innan dess: hamburgare i surdegsbröd (som dock inte bott på hotell) samt resultatet av extremsporten pocherat ägg. det var extremt actionfyllt när emma tämjde ägget i vattenvirvlarna.
1. manboy är den mest barntillvända låt som gjorts detta årtusende. jokki-kokki-manboy refrängen kan alla barn som går i svensk förskola sjunga. och det gör dom. det kallas hit.
2. saade själv kategoriserar det han gör som MYSTISK pop.
3. att han är en sång- och dansman, en entertainer som will be dancing for his life alltid. i antingen dödsdusch eller glaskub.
4. att han dubbat jonas brothers på disneykanalen, och att det var där han och molly träffades, vilket ju givetvis gör att de praktiskt taget ÄR justin och britney för tio år sen. bedömer att chansen är mycket stor att vi inom en snar framtid för se eric och molly så här.
efter att ha rehabiliterat min fot sittandes på diverse platser i skuggan, hängt med pappa på lyran där han bjöd mig på räkmacka och jag bjöd honom på bakelse, varit i park med godbarnet och ätit sushi med sofia samt beställt pk-böcker till mitt byggande av avdelningens genusmedvetna bokhylla ska jag imorgon kastas in i arbetslivet igen.
vi börjar lätt med- konferens! med övernattning! på slott!
alltså peppen! har läst arbetsplaner och läroplaner och mentalpackat en liten över-natten-väska hundra gånger! är helt what-to-wear? what-to-wear? what-to-wear?! man vill ju passa på med dingliga örhängen och kläder som lätt blir fläckiga. bara för att man kan!
hehe, asså, jag är så himla uppspelt över att jag för ÅKA BORT med jobbet! mitt jobb= totala motsatsen till emmas i detta avseende. hennes jobb går ju ut på detta som är mitt glammiga undantag. oh well. jag behöver iallafall inga stödstumpor.
ringde till jobbet förut. dom ba barnen saknar dig! e frågar efter dig hela tiden!
jag ba HEHEHE.
igår gick jag från att halta till att hoppa på ett ben så idag var det inte läge att gå till jobbet.
istället har jag idag:
åkt taxi
bytt husläkare
köpt anti-inflamatoriskt på apoteket
vilat på filt i skuggan
ätit vindruvor
lyssnat på livet och döden
läst sommarboken
gjort broccolibiffar.
nu ska jag kolla på south park och äta nappar.
har ont i min vänstra fot. kan ha nått att göra med att jag tappade en hammare på den förra veckan när jag skulle spika upp en räv.
mvh
papphammar.
det är nått med maj. eller den här våren. saker dyker upp. kommer tillbaka. utan att jag är den som maniskt letar upp dem och ältar/remenissar/överdoserar nostalgi.
allt är väldigt lätt. och glatt. mest konkret var mötet med joel. som blev ett möte till under essingebron i ett hus utan räta vinklar och badrum. och sen mötet med markus. två som kände mig då. som mest undrade hur jag mådde nu. jag och joel pratade om sorg och om fanny och jag sa att jag inte hade nått behov av att prata om det men slutade visst inte för det. markus undrade om jag hade börjat supa ännu. och alla vill varandra så väl, lycka på färden och sen är det inte mer med det. ärligheten i det. jag vill bara att du ska må bra. jag har inget behov av att vara den som gör dig glad. men jag gläds med dig. på håll.
jag och emma har en bokklubb. en hemskt anspråkslös liten bokklubb.
den har tre enkla premisser: 1. vi läser en bok per månad. 2. vi ses och pratar lite om den. 3. ingen annan får vara med.
vi startade bokklubben första gången vi sågs i år och hade skulle dra nyårsvalsen för varandra och så pratade vi om nyårslöften. har jobbat framgångsrikt med ledord och projekt förut. och så framkom det att vi båda som nog anser oss vara bokmalar typ aldrig läser några böcker längre. och det skäms vi för. mycket. så för att peppa igång så bestämde vi att vi läser en bok i månaden. samma, för det är kul att kunna prata om det man läst. men inte ha "diskussioner" och djupa samtala. eller alltså jo, men inte att det är kravet. och ingen annan får vara med nej. för det är alltid det som sabbat mina andra bokklubbar. för många som ska läsa samma bok, nån har inte fått tag i boken, nån kan inte komma, nån har redan läst just den.
det är en läspepp snarare än en bokcirkel. hemskt anspråkslöst.
hittills har vi läst:
vad är så skört att det bryts om du säger dess namn (oerhörd besvikelse!)
norweigan wood (vi fattade ej hypen)
vad jag älskade (VAD VI ÄLSKADE DEN!!!)
det är så logiskt alla fattar utom du (helt vanlig ungdomsbok. mycket trovärdig. och bloggig.)
i maj läser vi (precis som resten av stockholm i år):
norrtullsligan.
