kropprapport:

i natt drömde jag att jag hade döpt mina tuttar. till jens och lekman.
mitt vänster öga envisas med att gråta. (one singel tear, of emo!)
jag har utslag i naveln.

känner du något? känner du något? känner du något? inte?

igår träffade jag silverskor.
jag ska nog börja referera till alla mina vänner utifrån deras fotbeklädnader.
om jag ska vara konsekvent så träffade jag i så fall svarta stövlar idag.
känns ju kanske inte som de skor som bäst personifierar henne. nä, vi kallar henne istället raggsockor i kinaskor. mer karaktäristiskt.
vi var på teatern. gråt inte mer cecilia. och inte du heller ursula. hur bra som helst. det näst bästa jag sett med lennart jähkel. love will tear us apart är svårslaget.

på tal om det. det här alltså. visst känns det som om något vi sett förrut? jag menar tafattheten! studsandet! sittandet på sängkanten! TUGGUMMIT!
visst känns det som att kärleken väntar?

simla

idag har jag köpt ett linne som kombinerar det bästa av mina två favoritvärldar; guld och hello kitty. simlasnyggt!
annars är jag mest glad och nöjd, det är så många som tycker om mig just nu. från helt oväntade håll. eller så oväntat är det kanske inte, de är ju helt logiskt egentligen att just de här människorna gillar mig. det är lite som att jag har gjort motsatsen till att ta dem förgivet, liksom inte räknat med dom. och nu så bara kommer dom i en klunga med kärlek. simlabra!
simlaskönt att grupparbetet äntligen är över, nu kan jag gå tillbaka till att vara den st bernadshund jag egentligen är. mary vägrar tro på det här, men fråga alla jag gick i gymnasiet med, jag ÄR st bernadshunden!

and it's contagious and it's contagious and it's contagious and it's contagious

i helgen var jag på en inflyttningsfest bakom en röd dörr, allra mest för att återse en kär gammal vän som även råkade vara festens värdinna. så fort jag kom innanför dörren så kastade hon sig runt halsen om mig, men kastade sig sen lika tvärt tillbaka eftersom hon påmindes sig om att hon var förkyld. det hade hon upplyst alla andra gäster som försökt krama henne om, men när hon såg mig så kände hon en sådan instinktiv glädje att hon inte hann hejda impuslen att kramas. jag tog det så klart som ett tecken på vårt starka band och det kändes mycket fint.
nu känns det bara som att mitt huvud imploderar och exploderar på samma gång. förkyld glädje är farliga grejer alltså.

mot fascism och stöveltramp

Alltså, appropå Lucys hat mot Facebookgrupper. Här kan man läsa följande:
"Under flaggen 'Agera mot SLs homofoba affischer' har för tillfället 1733 facebookmedlemmar anslutit sig för att stoppa SL:s affiscering." Det är såklart angående den där skumma heterokampanjen (som jag för övrigt trodde stenhårt var ett skämt eller typ en reklam av Henrik Schyffert eller så). Alltså det är ju om det här den stora debatten borde handla, om människor som är medlemmar i intressegrupper på sina internetcommunitys med namn som "Agera mot...". Hur kan inte folk reagera mer på det här? Det är ju ett skämt! Precis som all den bästa kritiken så grundar sig den här också i självhat. Jag är skidålig på att rycka upp mig och göra bra saker. Jag orkar väldigt sällan ens diskutera om viktiga saker, för jag tänker att jag vet ju redan att jag har rätt så då är det ingen idé att hålla på att diskutera med andra för det är ju inte som om jag kommer att ta till mig deras åsikter. Om de inte tycker som jag så är de ju uppenbarligen dumma i huvudet och kommer säkert inte heller att ändra sig. Och folk som tycker likadant som jag behöver jag ju inte slösa tid på att prata politik och åsikter med, vi vet ju båda att vi har rätt. Då kan vi prata om annat istället, typ skvaller.
MEN. När jag var liten var jag ute hela tiden och satte upp/rev ned affischer, demonstrerade, samlade in namnunderskrifter och utförde aktioner i smyg på ICA ("denna vara innehåller delar av ett torterat och mördat djur"). Jag skäms. Jag ska bli aktiv igen. Åtminstone så aktiv så att jag kan snacka skit om andra som inte är aktiva utan att behöva outa mig själv som en av dem. Sen ska jag också sluta dissa böcker jag inte läst. Jag ska fortsätta dissa dem, men jag ska läsa dem också.

fejan

alltså jag hatar facebook above and beyond, och framförallt hatar jag alla fjantiga causes, eller inte causesarna i sig utan det sjukt töntiga i att joina causes för att visa sitt ställningstagande (du tycker alltså att bröstcancer är en dålig grej, jaha, edgy, verkligen!) och typ göra skillnad PÅ INTERNET, man ba ta på dig en pin och håll käften . mest av allt hatar jag bevar oss från gatuvåldet, liksom VEM är det som ska bevara oss? vavava?! fader vår, du som är i himmelen, BEVARA OSS FRÅN GAUTVÅLDET, amen. plz.
nu blev det väldigt mycket caps och hat när jag egentligen skulle berätta nått som gjorde mig lite glad. min barndomsvän, som jag var rädd för att hon skulle blivit en dålig människa (läs moderat) när hon blev stor för att det skulle få mig att förlora hoppet om världens godhet och sånt, för hon var så bra när vi var små, hon har massa fjantiga causes men bland dom så har hon typ "byt regering 2010"! så himla fint, hon är alltså på sin höjd sosse och det kan jag verkligen leva med och sova gott om natten vetandes.

fredags brygga

snart ska jag åka och ha grupparbete. hatar det så himla mycket. jag vill verkligen inte, det går bara åt helvete, och hela veckan har jag tänkt att på fredag blir det bra för då är min klassbästis tillbaka, hon kommer styra upp, men så igår så meddelade hon att hennes plan skulle mellanlanda i tyskland i tusen timmar, så hon kommer inte. vi kommer inte göra någonting, dom andra är sämst. och jag engagerar mig inte, men jag borde, för det känns som allt står och faller med mig, det känns djävligt arrogant att tänka så, men det är ju så, huuur kan det vara så? det är ju ett grupparbete! bara för att jag suger behöver väl inte alla haka på? vad är grejen? inte som att jag suger bara för att dom suger. plus att jag är otrevlig och iskall. dom gillar nog inte mig. men det gööör inget. för vem är det dom ringer när dom inte fattar? jo, mig! så jag vinner ändå!

iallafall. det blir en bättre dag sen. post grupparbetet. då ska jag lämna bilder till dagis. emma kommer. vi ska äta svamppaj. och gå på fans. och sen är det friday bridge på debban. och då kommer jenny, och hon har lovat att hon ska ha på sig sina nya röda boots.
det ser jag framemot mest. dom röda bootsen.

don't you ever for a second get to thinking you're irreplaceable

min favoritkollega har slutat.
men no worries, för jag har en ny på gång!
han har ett svärd i örat OCH så ska vi bli kursare. fatta potentialen!

m47 och annnat muntert.

grupparbetet förvandlade mig till diktatorn med järnhand. men som vanligt gäller det inte att skaffa polare, utan att vinna. och mina fellow gruppkamrater kommer ju också vinna, för jag leder dem till seger. med ett järngrepp och utan pardon.

sen hängde jag med mamma och åt glass och var på sightseeing och klämde på garn. när vi var klara undrade hon om jag ville följa med upp till sös, och jag ba chill. men när vi gick i sjukhuskorridorerna fick jag flashbacks och så himla mycket panik och visste inte vad jag skulle göra av mig för jag allt kändes som m47. och så tänkte jag på sot, lilla fina sot som är starkast och som säkert i detta nu också gör sig jobbiga sjukhusassociatoner som ingen borde ha, oavsett hur stark.

reine du betydde inget för mig

Igår hade jag och Lucy candle light-dinner och i skenet av stearinljusen delade vi med oss av olika hemligheter. Jag fick bland annat höra mer om Lucys tonårstid på internet och hon fick lära sig om min nationalistiska tendenser. Sen gjorde jag listor som Lucy hotade med att publicera på internet. Jag har inget att dölja, så jag gör det själv istället.

Filmgenrer jag tycker om:
1. Efter katasrofen-filmer
2. Filmer som utspelar sig på internatskolor
3. Zombiefilmer
4. Musikaler
5. Patriotfilmer
Bubblare: Den stora Kuppen-filmer

Filmgenrer Lucy tycker om:
1. Klassiker i high school-tappning
2. Filmer med Steve Buscemi (han är en egen genre!)

TV-program som jag tycker intensivt illa om men som andra gillar och som jag därför vid flera tillfällen har tvingats titta på:
1. Vänner
2. Ally McBeal
3. Seinfeld
4. Tre kronor (det var ju den stora snackisen i mellanstadiet, man var tvungen att titta fast det sög))
5. The Office (jag kan liksom förstå att andra gillar det men det är ungefär en miljon gånger för skämmigt för mig)

TV-program Lucy tycker illa om:
Lucy: "Alltså Mary, jag gillar nog ALLA TV-serier"

På radion spelar dom den där Hey there Delilah som jag tyckte var rätt fin. Men sedan lyssnade jag på fler av deras låtar på MySpace och allt utom Delilah-låten lät som dålig 90talsskejtpunk. Helt värdelöst. Det känns lite som ett lur, nu måste jag ju skämmas för att jag gillar en låt med ett sugigt band.

livebloggen update

tyvärr var allt ståhej bara lite brand på restaurangen i centan. besvikelsen är stor. om man vill vara långsökt så kan man ju få det till att det var indirekt mordbrand rikitat mot kyrkan här brevid. jag gillar långsökt.

veckan har varit praktik. först tråkigt och ickeönskvärt, sen fint och bra och fab, jag har tex. träffat twinsens pappa nu, har fått höra att han skulle vara snygg men gah! så. snygg. och det var jag knappast ensam om att tycka, alla fröknarna åmnade sig och pratade hysteriskt dålig engelska om helt ointressanta saker och suckade ikapp. sen sa min handledare att det finns två sorters människor; pojkar och flickor och då började jag nästan gråta.

åkte tunnelbanan förförsta gången på en vecka i fredags, det kändes sjukt världsfrånvänt.

i helgen plockade jag 14 liter svamp.

och heroes är sjukt lame. asmånga astråkiga plottar. jag gillar bara clairebear just nu. och jag tycker fortfarande att mitt förslag om att han hade hamnat på ett lajv när samurajen visade sig vare en viting var en den bästa plotidén ever. fatta kul.

imorgon ska jag grupparbeta utan min klassbästis. att säga att jag inte är pepp är typ jordens underdrift.

liveblogg II

Okej, nu åkte polisbilen som spärrade vägen för infart, och avspärrningstejpen verkar vara borta. Skumt.

liveblogg!

Det händer grejer! Lucy ringde alldeles nyss för att be mig kolla upp om det gick ersättningsbussar hit. Inga tåg stannar nämligen i Hallonbergen. Så jag kikade ut genom fönstret, och där var det poliser! Avspärrningstejp! Räddningstjänst! Dramatik! Jag är dödsnyfiken, tyvärr kan jag inte luta mig längre ut genom fönstret än så att jag ser precis förbi grillen. Men det verkar vara avspärrat för att gå in i centrum. Och DN är skitsega, deras senaste nyhet är fortfarande nått himla värderån på Götgatan för flera timmar sedan. E tyckte att jag ska gå ner ock kika, men någonstans har även jag en gräns. Jag väntar till Lucy kommer så får hon rapportera. STAY TUNED.

"what are you captain of? the innuendo-squad?"

Jag hade tänkt att jag skulle åka hem efter jobbet igår och bara hänga runt framför teven till kankse klockan 22 eller något annat vilt och sen slagga. Det skulle passat så bra, för då hade jag kunnat plugga hela dagen idag och sedan gått på inflyttningsfest ikväll. Ni vet, eftersom det är lördagen den 12 oktober idag. Nej Mary du är ju helt jävla dum i huvudet säger ni nu, den 12 oktober var ju IGÅR. Och det var ju inte en lördag, det var en fredag. Ju. Jävla hôvve. Ja jag lärde mig det igår när jag blev uppringd och påmind och sedan hästade jag runt hela stan i typ en timme efter jobbet, kom till festen vid kanske halv elva, inledde med att skruva ihop en IKEA-möbel (med hjälp dock. J var min wingman, och lyckades även övertala mig om värdet i att använda instruktionerna (vilket alla vet är för pussies) och alla skruvarna som följde med (antagligen inte helt nödvändigt)), drack fokuserat min medhavda sprit (i lokaflaska), rökte en cigarett och snubblade hem i sällskap med T framåt 1-tiden. Hemresan var nästan bäst, jag ägnade den första halvtimmen åt att förklara plotten i nya Doctor Who och Torchwood, och sedan dissade vi Heroes (och T pratade länge om hur det var logiskt möjligt att resa i tiden?) och T avslöjade också oanade kunskaper om Dark Angel.
Det hela resulterade i att jag har tonårssovit till kl 12, jag smakar askkopp i munnen och jag är fett sunkig. Dessutom har jag inte börjat plugga än, utan funderar på att ta en promenad, köpa chirre och kanske kanske sen skriva klart min laboration. Jag förlorar helt klart tävlingen livet.

shame on you

SKAMMEN har gjort en stort intåg tillbaka i mitt liv på sistone. Jag har inte skämts så mycket som jag brukar den senaste tiden, men nu är den tillbaka with a vengeance. Igår skämdes jag till exempel mycket när jag åkte rulltrappan upp från tunnelbanan på universitetet. Jag var sjukt trött och lyssnade på musik, och så hörde jag någon ropa mitt namn. Trodde jag. Så jag vände mig om och då var det en tjej som var på väg ned som vinkade jättestort med hela armen så jag vinkade jättestort med hela armen tillbaka medan jag funderade på vem människan var och sen såg jag att det var en tjej som åkte med rulltrappan upp parallellt med mig (vi var alltså nästan bredvid varandra) som OCKSÅ vinkade med hela armen och då kopplade jag att det nog inte var till mig tjej nr 1 hade vinkat. Sen fick den första tjejen dessutom syn på mig och jag vände mig om och försökte dö i rulltrappan (svårare än det borde vara) och sedan gick jag en omväg för att dodgea den andra tjejen som var den egentliga mottagaren av vinkningen och hoppades mycket på att hon inte skulle till biblioteket. Jag skäms över en massa andra saker också, men det här var nog mest påtagligt just nu.

Syster Karin

Idag hälsade jag på min syster på Sophiahemmet där hon ligger drogad över natten med ett opererat knä. Alltså, Sophiahemmet. Det är helt sjukt fint med stor gräsmatta och lyxiga lounger mellan vårdsalarna där man kan hänga om man inte är dödssjuk såklart. Och de har menyer på rummen! Och alla sjuksköterskorna har old school-outfits och heter Syster [Förnamn]. Dessutom vilar det en Bergmansk ande över allt ihop. Sophiahemmet får mig att vilja vara rik och kanske lite döende och tro på rasbiologi och kungahuset.

pretty, ugly.

jag gillar hur min helg har växlat mellan fin- och fulkultur.
i fredags: superbad, fulkultur
lördag, på dagen: waldermarsudde, finkultur
lördagkväll: maskerad med tonåringar innehållandes sanning eller konka, fulkultur
söndag: strauss och wagnerafton, finkultur.

jag skulle vilja göra ett diagram.

le cake.

you know how many foods are shaped like dicks? the best kinds.

i fredags såg jag supersugen. den var superrolig. sandra frågade om den var roligare än borat. jag ba "eh, JA".
nu är jag på jobbet. hon som heter som mary i förnamn och som vår förort fast med sten istället för bergen i efternamn har fått en låda med bakalava för att hon hjälpte en att kopirera. hallå, fatta orättvist. jag får aldrig nån baklava trots att jag för tusen saker utanför mina arbetsuppgifter för låntagarnas skull jämt. jaja. jag fick iallafall smaka på hennes baklavor. några var dickshaped.
igår, däremot, fick jag ett paket jäst eftersom jag var bästa gästen på festen. delat med sofia. jag tror mest det berodde på vår hemmagjorda plattanmarsipantårta som vi hade med oss. och kanske för att den matchade vår outfit. priset delades förövrigt ut av han som spelade sickan i lilla jönssonligan. jack sparow vann bästa outfit, man jag tyckte silvia var bäst, hon var också mest in character. iochförsig var kanske jack sparrow det också, men jag menar för de flesta som är fulla så är det väl inte så hysteriskt svårt att sluddra på dålig engelska och gå ostadigt.
jag träffade sandra igår också. vi såg popartutställningen. inte helt nöjda med den. allt med roy lichtenstein hade vi sett förrut, och allt annat var vi mycket tveksamma till att man hade definierat som pop. det mesta var också hysteriskt mycket åttiotal och därav, sjukt fult. men vi gillade robert rauschenberg. och de geers utställning. jag är ju en sucker för kungligheter. iallafall så känns det som att vår äktenskapskris är över, men en visti till wien skulle nog ändå göra susen.

teachers pet

jag är en sån teachers pet! min lärare har lärt sig mitt namn, håller med mig i allt jag säger och ber mig svara på frågor när ingen annan kan. på examinationen förra veckan satt hon och jag och min klassbästis och snacakade skit om biologism och gjorde oss lustiga över dåligt belagda åsikter.
jag lovar att resten av min klass hatar mig.
men, då känner jag att jag kan identifiera mig med renee i top model 8, och helt enkelt säga: i'm not here to make friends!

yeah yeah martin

Jag surfade på Märta Myrsteners blogg på DN, för att Lucy hade pratat om den och jag har inget att göra. Jo, det har jag, de andra ungdomarna är på popklubb och jag är hemma för att plugga. Nog sagt. Men i alla fall, först skrattade jag för mig själv åt DNs presentationer av sina bloggare:

"Kristoffer Poppius är redan känd profil från På stan. Här bloggar han om sitt liv i Stockholm: Kristoffer Poppius om Kristoffer Poppius."

Eller kanske:

"Niklas Wahllöf är nöjesredaktör på DN:s kulturredaktion. En slacker fångad i en streberkropp. Avskyr mycket men älskar med omsorg."

Det är som en blandning mellan en kontaktannonser och någon av alla presentationstexter jag har skrivit genom åren, för band jag inte kunnat något om. Man skulle kunna säga att det var där någonstans som Google blev min vän. Jag skäms för mycket i mitt liv, men det där hamnar fan på top-fem. Tänk mycket "klarast lysande stjärnan på den svenska [insert valfri musikgenre]himlen". Just det. Årets fetaste julkapp är platt, på den nivån.

I ALLA FALL. Jag gillar Märta Myrstener, jag tycker hon verkar sympatisk. Undra om hon träffar Bengt Ohlsson ofta, typ när de ska lämna in sina krönikor samtidigt och springer på varandra i hissen eller så. Fast de lär ju maila. I ALLA FALL. Jag läste och så och jag läser rätt snabbt så jag scrollade nedåt snabbt (det är det värsta när man ska läsa folks bloggar till exempel, att man liksom måste läsa baklänges om allt. Orka scrolla ned till längst ned på sidan det första man gör). Och där så var det en länk till Fråga Martin om stockholmiana! Det är min bästa grej i DN, och den största anledningen till att jag sörjer den som morgontidning (min största anledning till att sörja svenskan är nian). Någon har frågat varifrån namnet Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån. Hur kommer man på att man undrar varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Eller, varför undrar inte fler varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Det är ju jättespännande! Den här sortens vetande är kunskap som jag känner stor tillfredsställelse över att ha. Jag känner mig liksom lite bättre än alla andra när jag kan berätta att Göran Perssons väg inte alls är uppkallad efter han statsministern, utan efter Erik XIV:s rådgivare. Vägen fick sitt namn 1970 "...då Göran Persson ännu var helt okänd". Åh Martin, du fyller mitt hjärta med glädje! Det här gjorde Göran Persson (han som inte var rådgivare till Erik XIV) 1970: typ lumpen och pluggade på Högskolan i Örebro (där han sedemera blev hedersdokter, fast han pluggade inte ens klart - fusk!).

Mer om Selmedalsvägen kan man läsa här. Det är enligt Martin "...en ganska egendomlig historia som aldrig har blivit klarlagd.". Vad sa jag? Spännande!
Mer om Göran Persson som var statsminister kan man läsa här. Inte lika spännande. Jag tror att Göran Persson har skrivit sin wikipediaartikel själv.
Mer om Göran Persson som var rådgivare och som egentligen hette Jöran Persson kan man läsa här. Jöran har nog inte skrivit sin wikipediaartikel själv. Han föddes typ 1530. Men ordet "ingalunda" förekommer i artikeln.

Ja vad kan man säga. Martin Stugart, han verkar vara en skön kille.

LOL

http://www.sub.su.se

notera gärna den vita auran omkring mig, som är resterna från snön som fanns där innan jag klipptes in i bland höstlöven.

säng säng säng sova sova sova säng säng säng

igår fick jag en ny säng. när man ska få en säng måste man göra saker som mina föräldrar inte är så bra på att göra under trevliga former. tex. parkera på och sen backa ut från ikeaparkeringen, samt samarbeta när man ska förflytta den gamla sängen på en kundvagn till soprummet i garaget.
jag lättade upp båda dessa situationer genom att sjunga.
som en annan femåring.
moraträsk i bilen(det var en gång en snickare som hörde till dom kvickare, han snickrade sig rik för han snickra utan spik.) och då fick jag pappa att sjunga med och sen luftens hjältar i garaget, eftersom kunvagn + sängbotten ser ut som ett flygplan (uh uh uh uh uh uh uh uh, åh i yeah flygplan! åh i åh flygplan! upp i luften över stan, i våra flygplan, här kommer vi...). då skrattade mamma.
jag fick min säng, och i natt sov jag som ett litet barn.