jag älskar mitt jobb del femtioelva

idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. lite att det var som om klubben för inbördes beundran hade sammanträde. det var fint.

den rättmätige kungen + den nazijagande mutanten = divanhäng.

bakgrundsfakta/brasklapp: förra helgen såg jag first class, alltså nya x-menfilmen. efter det KAN det vara så att jag har hängt runt på lite för många fangirl tumblrs som postar gif.ar på micheal fassbinder och james mcavoy med guy-love-between-to-guys-vibbar/homoerotiska övertoner. detta KAN ha påverkat mitt omdöme.
till saken: är hur peppad som helst på filmen om PSYKOANALYSENS födelse som förut hette the talkning cure (BÄSTA NAMNET och bara där har man ju hela anledningen till att trots trots allt älska sigge freud). fatta att ARAGORN ska spela FREUD och MAGNETO spelar JUNG. alla fangirl tumblar kommer överhettas, det verkar ju vara THE film om manlig vänskap. "a look at how the intense relationship between Carl Jung and Sigmund Freud gives birth to psychoanalysis" jojo, manlig vänskap som resulterar i psykologiska teorier, bra teve! samt, förmodar jag, bra material för gif.ande!

säg aktierna faller säg kursen vänder om ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärtom för det är fan inte sånt man tänker på och drömmer om.

äger från och med idag tjugo aktier i Bolaget.

tur att det är semster snart.

när jag var på anställningsintervjuer förra våren var det en som hade formulär 1 a på sina frågor och undrade hur jag fungerade i grupp och vad jag hade för barnsyn och hur jag regerar på stress. och svaret på den sista frågan är att jag får små kli-iga blåsor på fingrarna när jag är stressad. husmorseksem har ellen lärt mig att det heter, hon får samma. men det sa jag inte till anställningsintervjuaren.
iallafall. har inte haft sånna blåsor sen jag slutade plugga. pga har inte varit så himla stressad. de senaste två veckorna har varit superstressiga. med nyinskolade varav den ena bara vill sitta i mitt knä och den andra tar kontakt med de andra barnen genom att drämma till dem med närmsta tillhygge. gamla barn som är svartsjuka på de nya barnen som stjäl all min uppmärksamhet. en kollega på semester och därför en vikarie som inte alls täcker upp för avsaknaden av ordinarie kollega. och en hönsmamma som vill ha samtal och möten och flytta på sitt barn än hit och än dit och försöka få henne att tycka det är bra, hitta vägar in och övertyga och visa goda exempel och göra mjuka övergångar. och så planera in överskolningar och lugna pappor som oroar sig över hur det gick på treårskontrollen och kan hans son verkligen rita cirklar och är därmed redo för att börja på stora avdelningen?
iallafall. blåsorna har kommit tillbaka.

lillebror! här är tre barnobseravtioner från midsommrfirandet som jag vet att du hade uppskattat.

1. liten kille med vattenpistol samt dubbla västar. en åttitalsavklippta-ärmar-jeansjackig och en mycket kort, svart hängande cowboyaktig.
2. ett tvillingpar i tioårsåldern som var där med stor nyk-svenne-trashig släkt. duvet, pappa med fräsch oskar linnros-friss och jag-har-varit-i-thailand-halsband, systrar med platsiga glittriga sommarskor, mamma med tatueringar, läppglans och en slokande midsommarkrans. och så dessa tvillingpojkar då. med blonda uppklippta lockar, likadana vita kraglösa skjortor, likadana kortbyxor i beige och gråa knästrumpor. insprängda i bland alla himla nyk-svennar, oändligt uttråkade blickar. som om de kom från en annan värld, med mer flärd och lyx. himla cinematic moment.
3. liten kille med tom röd ölhjälm med texten first adi på.

sommarens första.

ni vet när man går i skogen i godan ro och tittar ner på marken och ba "vad är det där för ett supergult litet löv"...?
OCH SÅ ÄR DET EN KANTARELL! :P:P:P:P:P:pp:PPP

bon vivant.

igår livsnjutarumgicks jag med mina två favoritbiblioteksanställda (förutom mamma). moules frites, pannacotta och ostbricka. och spelade nervbitande sällskapsspel. vi lyssnade på alla musikaliskas bandprojekt och pratade om vår ständiga vånda mellan teori och praktik. och det faktum att i höst kommer ingen vara biblioteksanställd utan vi kommer alla tre vara verksamma i det livslånga lärandets tjänst, representera i förskola, grundskola och högskola.
och så var jag tvungen att skälla på dom när dom male-bondar-rökte och snackade tjejer på balkongen utan mig, men då skärpte dom sig. det gör dom alltid.

det är inte ditt fel folke vaxin.

"ursäkta, klockan är elva, men här är i alla fall ekot."

hemmablind.

har gjort en rubrik till en del i vårt ljusprojekt som ska in i kidsens pärmar. gick lös på wordart i kombination med clipart och tycker att resultatet är... ganska bra. ganska snyggt. vilket gör mig lite nervös. är det snyggt på riktigt eller är jag bara miljöskadad? är också lite rädd för att steget från wordart-applicerande till comic sans-gillande inte är så långt. (var tvungen att skriva en text i comic sans nu för att kolla min egen reaktion. tycker fortfarandet att det är kräkfullt. phew.)
men alltså, är detta inte lite snyggt? och ganska fyndigt?

cruling.

gillar så himla mycket när ens gamla lärare droppar förbi ens jobb och försäkrar sig om att man har det bra där och sen med myndig stämma framhåller vikten av att inte glömma bort akademin och förklarar att när man i framtiden bestämmer sig för att läsa vidare så ska de se till att man får en bra handledare.
det händer ju inte så ofta. men idag hände det!

viktigt.

grej som är viktig för mig: att folk som är som jag/som jag kan identifiera mig med jobbar med samma sak som jag. alltså inte nödvändigtvis på samma plats som jag (eller det vore ju DRÖMMEN!) men iallafall med samma typ av jobb/i samma branch.

trygga räkan.

okej den här inskolningen. som föregicks av vinnandet av hembesök. man kan ju säga att jag inte vunnit inskolningen så himla mycket. tårar har sprutat och svett har lackat. jag har inte varit tryggheten och trösten. hur skulle jag kunnat? vi känner ju för farao inte varandra!
men idag. nått var annorlunda. jag tror vi har hittat varandra. hur vi ska ha det med varandra. vad vi ska ha varandra till. det kommer tårar men när de kommer så söker hans blick mig och han kryper in i min famn och vi pratar lite om det och då blir det bra. DÅ BLIR DET BRA.
sen var det potatisbullar till lunch. så himla bra lunchstart va.

nationaldagskakelse.

idag friade popkompis flaggdagen med att göra nationaldagsbakelser. när jenny och jimmy var har lärde jimmy ut begreppet kakelse och att det slogs fast att vi gjort nationaldagskakelser.
att få göra en kakelse där så väl botten som fyllning till största del består av mandelmassa är om något en anledning att fira.

fint sagt på internet:

"jag saknar dej litegrann, trots att du bara e ettor å nollor"