jag har förövrigt namnsdag idag. alltså, det står ju inte i almanackan längre, så jag begär inte att nån sak komma ihåg det, men liksom, min födelsedag står inte heller där, och den lyckas ju en del hålla reda på iallafall.
man kan ju tycka att mamma borde komma ihåg iallafall.
men, grattis på namnsdagen till mig själv.
/lucy
peppen höll i sig så när jag kom hem igår kväll så blev det bullar, te och heros. mycket bra, jag behövde lite sötebröd, för bibblan var hektisk. vi var bara två, och så började de nya arbetsuppgifterna i form av fjärrlånescanning och såklart blev det massa kö samtidigt som kölappsmaskin såklart slutade funka. vi hann inte ens ta rast (och det vet ju alla att fikapausen är en av de viktigaste pelar som bibliotekarieyrket vilar på).
men fjärrlånescanningen var rolig! det är min nya favorit, mest för att det är lite sekreterare över att få kopiera viktiga papper och att känna sig viktigt är ju det bästa. mina två andra favvoarbetsuppgifter är att sätta på stängingsskivan, jag får värsta maktruset av det och känner mig supervikitgt, typ som om jag ägde bibblan, och så gillar jag att plocka fram böcker från ställen som låntagarena inte hittar, typ återlämningen eller nyfärvärskatten, eller magasin, men bara om dom tjatar och det är hum, eller barn (för det är bara där jag hittar).
nu tror jag minsann att jag ska gå och scanna lite! för, nu kommer jag jobba en massa onsdagar. det kommer vara lite jobbigt, och jag kommer nog inte ha nått liv, men så djävla mycket cash i, eh, maj. då ni!
/lucy
Det var en hård dag på jobbet, med pulkaåkning och grejer. Jag hade inte kläder för väder, vilket resluterade i blöta skor och blöta byxor. Deppigt. En annan jobbig sak är att mitt ben fortfarande är skadat (nu har det även börjat klicka!). Det som är bra är dock att jag inte är så klen att jag får dödsträningsvärk av att bowla. Det som är dåligt är såklart att det gör ont och att jag är så klen att jag sätts ur spel av en bowlingsträckning. När jag tänker på det är det faktiskt fruktansvärt genant, inget man vill skylta med. Jag borde alltså inte skriva om det på THE INTERNET men min självömkan vinner allt ingen sport.
I alla fall, jag är trött men nu har jag kommit hem och stärkt mig med bästa melliset (har jag också lärt mig på jobbet - det är verkligen en outgrundlig källa till kunskap!) i form av banan-äpple-vaniljyoghurt-smoothie. Det är som fest fast varje dag! Så jag tänker dra till tvättstugan och PrisExtra och sen kanske jag bakar bullar om jag fortfarande är pepp.
Okej, vi får se hur det går.
Okej Ruthie - det här är för dig. PLUS att jag har fixat inloggningen till dig också.
Häromdagen hade jag ett mycket speciellt ögonblick. Jag torrentade hem fler Heroes-avsnitt för att jag och Lucy ska ha något att göra på dagarna, men nedladdningarna stannade på typ 90 respektive 95%. Fruktansvärt irriterande. Men jag hittade ingen torrent som funkade, och när jag försökte ladda ned det allra senaste avsnittet så fanns det inga seeds på det heller! Och då var det precis som i början på Day of the dead, när killarna i hellikoptern letar efter andra människor - jag var liksom ENSAM PÅ INTERNET! Tänk va. Jag är fortfarande lite skakad.
Nu bakar jag bröd.
alltså jag vet att jag inte är särskilt aktiv på den här bloggen, men att ändra hela inloggningssystemet utan att informera mig känns lite väl grovt. jag känner mig utestängd och ignorerad.
inte för att jag är bitter alltså. det är jag verkligen inte. jag är väldigt sällan bitter, sur eller irriterad. det är liksom inte naturliga känslor för mig.
hur som helst kommer jag här hem efter att ha varit och druckit öl på ett ställe som inte är värt att nämnas vid namn. jag surfar lite. kollar mejl och myspace. sen så börjar kolla om det är några intressanta spelningar snart (förutom regina spektor!!!) och ser att last days of april ska spela på debaser. kul tänker jag och groupien inom mig vaknar. så jag tänker att jag ska kontakta min kusin som typ ÄR last days of april, men det är förstås omöjligt (och kanske lika bra).
då får jag för mig att blogga. massa intressanta saker kommer upp i mitt huvud. jag tänkte skriva om mindervärdeskomplex, katten eller alkoholism, men när jag ska logga in så kommer jag inte ihåg inloggningsnamnet. lösenordet är glasklart, men inget inloggningsnamn funkar. det tog mig säkert tjugo minuter att komma på det. och det måste ändå vara beviset på att jag är ganska devoted. även om jag inte bloggar så ofta.
så nu har alla mina smarta tankar försvunnit men det känns ändå bra att äntligen komma in på det som faktiskt är delvis MIN blogg, även om bakrgundsfärgen har ändrats från rosa till röd (edie would so not approve) så känner jag mig fortfarande delaktig.
och vad gäller britney så kan jag inte annat än hålla med lucy, vad tänker de på? här försöker man hålla nåt slags finkulturell nivå, men bara för att man vill läsa om barnkultur så betyder det inte att man är totalt ointresserad av allt annat. jag tackar min pizzeria för veckans nu!, utan den vore jag helt lost.
känner att behovet av att blogga börjar lätta. jag ber om ursäkt för detta inlägg och lovar att ha ett ämne på nästa.
på återseende.
/Ruthie.
jag har uppenbarligen inte hängt med i kvällstididningsträsket som jag borde för detta med att britney har rakat av sig håret har gått mig helt förbi. det hela skedde tydligen i fredags, så jag undrar iochförsig varför det inte var det enda ruthie pratade om i lördags.
anyways, nyheten kom till mig när jag läste dnkultur imorse. då var det ett citat av nån analytiker som uttalade sig om det hela i typ times.
alltså så himla typiskt dn kultur att få in skandaljournalistiken genom att hänvisa till ett citat i times! bah, "nämensåatte vi är s-e-r-i-ö-s-a men om vi citarer en doktor i times så är det lungt för det är inte samma sak". j
ag tycker det är undahållade av information att inte ha brittans rakade skalle på ett helt eget uppslag dagen efter händelsen. tänk på alla som inte läser tabloider. ni har ett läsansvar dnkultur! allmänintresset! skäms!
/lucy
Jag hade värsta planeringen för dagen som gick ut på att jag skulle jobba och plugga och och fixa och helt enkelt bara styra upp mitt liv. Men nu ringde de från mitt jobb och bad mig komma in sen så jag ska börja jobba kl 15 vilket gör att hela mitt schema spricker. Mitt jobb är kanske världens bästa på många sätt, men mina arbetsgivare är det inte (på många sätt, på andra sätt är de väl bra de med). Min chef (som vi från och med nu kan kalla Jennifer Aniston) har ett system som går ut på att konsekvent informera om tider och schemaändringar med så kort varsel som möjligt. Vad är grejen med det liksom? Min teori just nu är att det är någon slags skuldbeläggartaktik. Om Jennifer Aniston låter tillräckligt stressad så måste ju jag säga att jag kan jobba samma dag annars har jag FÖRSTÖRT ALLTING! Synd att jag är så himla lättköpt också, jag får dåligt samvete av allting. Men om Jennifer Aniston hade lika bra framförhållning som jag (hallå, jag hade liksom färgkoordinerat schemat för dagen) så skulle vi inte ha det här problemet. Och om en person har varit sjuk i en vecka, och man inser att risken är ganska stor att personen fortsätter att vara sjuk nästa vecka, då skulle man ju åtminstone kolla upp hur det ser ut med vikarier - bara i fall att! Ja, inte för att jag tänker ta upp det här med någon för det skulle ju innebära konfrontationer vilket jag inte gör. Men jag tänker tänka på det och vara bitter i tysthet - ät det Jennifer Aniston!
Lucy har börjat med att gå upp okristligt tidigt på mornarna för att duscha och sedan gå och lägga sig igen. Jag förstår inte.
Jag är fett sjuk, det är fett synd om mig. Jag är så sjuk att jag bangade melodifestivaltittande i sällskap med bl a Lucy och Ruthie och flera ikväll. Istället har jag suttit hemma och kollat på tre avsnitt av OZ. Nu kollar jag på Il Divo - live på Greek Theatre. Mycket underhållande. Jag trodde länge att det var Westlife, men sen började de ta i och då insåg jag att det nog trots allt inte alls var Westlife. Något av en besvikelse. Nu tar de å andra sidan på random kvinnor i publiken. Och skriver autografer. Alltså, vad är det här?
Åh Wikipedia, du sviker mig aldrig. Il Divo (som på italienska betyder "manlig diva") är alltså en internationell operapopgrupp. I kid you not! Gruppen startades av Idol-Simon Cowell, som i inte mindre än två år sökte efter lämpliga ungdomar från hela världen. Han hittade uppenbarligen flera stycken, nu sjunger de på spanska också. Flera i publiken verkar gråta. OCH! De gör innerliga rörelser med händerna! Nu liksom hänger dom avslappnat mot var sin stenpelare. Jag skulle kunna lära mig att älska det här tror jag. Det är någon slags tolkning av My way - på spanska. Det där med att brinna för ett pojkband är något jag känner har saknats i mitt liv. Jag gjorde ett tappert försök med Backstreet Boys i mellanstadiet, men det var framför allt för att min bästis Erika var ett dedikerat fan. Jag hängde med på en konsert, och valde en favorit (AJ - han var tuff och hade linnen jämt MEN skrev poesi också!) men mer än så blev det inte. Jag tror att det var musiken som inte nådde riktigt ända fram, men vad kan vara mer rätt för mig än operapop? Jag tror att min favorit kan vara Carlos Marìn - barytonen från Schweiz.
Nu är det ett varklighetsbaserat amerikanskt sportdrama på SVT. Med Keanu Reeves. Det känns ju bra at få utdelning för pengarna.
EDIT: OMG! Alltså, samtidigt som jag skrev det här så sände tvåan en livekonsert med Green Day. Dookie utgjorde soundtracket till i princip hela min och Ruthies sambo-period. Det började redan i flytten. När jag körde från skogen till Hallonbergen (med släp, no less) med alla prylar så tog jag med mig en vän (vi kan kalla honom Johnny [säsong fem]), men han visade sig ha ganska lågt underhållningsvärde (han somnade typ hela tiden) så då spelade jag Dookie för honom för att han a) aldrig hade hört hela skivan (alltså, THE HORROR) och b) det är en utmärkt åka bil-skiva. Den passar också bra i flera andra situationer, gärna med alkohol och yatzy.
EDIT II: Shit, det är inte bara konsert, det är även bakom kulisserna-klipp! I värsta MTV-andan! Billie Joe ser fett gammal ut dock. Och vad är grejen med trummisen, har han alltid varit ful? Det var bättre förr. Nu viftar hela publiken på armarna i takt till en fånig ballad (mina Green Day-kunskap sträcker sig alltså inte så himla mycket längre än Dookie, och kanske någon av de senaste hitarna). Jaha, det var inte en ballad. Tänk. Störiga klipp med färger som rinner. PowerPoint-effekter! Haha, nu spelas When I come around i bakgrunden. Jag måste sluta titta på det här nu, jag gillar ju inte ens att gå på konsert irl. Bara om de är max 30 minuter och inga extranummer.
Min födelsedag började bra och slutade bättre. Jag har hunnit med att bli sjungen för tre gånger (första gången strax efter midnatt, andra gången halv sju på morgonen och tredje gången vid lunchtid ungefär [fast det var bara en halv strof kanske]). Jag har fått flera trevliga meddelanden, åkt tåg med ett skrikigt barn, ätit pastasallad som var god, pratat om sex med tonåringar i två timmar, druckit två öl, fått presenter och umgåtts. Framför allt presenterna gjorde dagen. Det började bra med Allt av Martina Lowden, fortsatte med bioinbjudan (med popcorn! och läsk!) och slutade med en krambjörn, ett godissmyckekit, ett mycket fint kort, tulpaner och en ministrykbräda samt samtliga säsonger av OZ (brända, i fint fodral). Score! Nu ska jag ägna resten av mitt 23:e år till att gå på bio, stryka kläder och titta på fängelsedramatik. Känns helt rätt. Sen nästa år fyller jag primtal, och då blir det fest.
idag är det alla hjärtans dag. jag har fått chokladhjärtan av mamma och csns visar sin kärlek genom att ge mig 3 160,00. jag känner mig väldigt uppskattade och älskad.
nu ska jag ha grupparbete, det ska bli spännande. om jag ska gissa
på hur lång tid det kommer ta så tror jag lika mycket på två
timmar som på att vi inte kommer bli färdiga idag. det ryktas
att johannes ska baka också, hoppas han inte har snorat i
bakverken bara.
/lucy
när jag blir typ 50 så ska jag börja kalla alla mina kvinnliga bekanta för flickor. speciellt mina kollegor, alltså de andra dagisfröknarna. "hörrni flickor" ska jag starta varenda mening med.
jag ser framemot det väldigt mycket, det kommer bli roligt.
ang. marys inlägg igår så kan jag upplysa alla som tänkte göra mig på tjocken att jag återigen är ofruktbar. tjii fick ni! ha! jag sweettalkade till mig nya hormoner från barnmorskan idag så nu är jag safe och behöver inte gå marys framtidsdystropi till mötes, yes alltså.
/lucy
Bra:
- Jag var skitsur och bitter innan helgen för att jag trodde att alla var emot mig och att mina medarbetare i organsiationen som organiserar det där kulturprojektet var dumma i huvudet och inte såg min potential och what have you. Fast sen visade det sig vara ett missförstånd!
- Jag fyller år på torsdag.
- Jag har ett jobb som man får pengar för (tack vare Sofia - tack Sofia! Det är nog mitt bästa jobb någonsin!)
- Min plan för resten av dagen innebär bad, chips, ungdomslitteratur och Cityakuten.
Mindre bra:
- Lucy hittar inte sitt p-pillerrecept, vilket innebär att hon kommer att bli på tjocken med någon främling any day och vi måste uppfostra barnet tillsammans fast Lucy kommer ju att vara en teenage mom nästan så hon kommer bara vilja knarka och dricka hostmedicin så jag måste göra allt själv och barnet kommer bli ett sånt där som mobbar för att det har det svårt hemma och så tar socialen det ifrån oss och Lucy glider längre och längre ned i knarkträsket eller kanske träffar en man som slår henne och har en schäfer och jag blir ensam katt-tant som ingen vill vara med för jag luktar konstigt och pratar med mig själv. Så säg till om ni ser det.
- En av de taskiga sidorna med att spendera mycket tid på en skola är att barnen är ju vandrande smittohärdar allihopa. Jag tror jag har feber, och jag är fett förkyld.
Annars:
- Lucy hade en föreläsare som förklarade att förkortningen HBT står för homosexuellt beteende. Hon pratade tydligen också om homosexuella och lesbiska. Alltså som i att män är homosexuella och kvinnor är lesbiska. Och jag tror inte som i att på engelska säger man ibland lesbian and gay utan homosexuell - det är ett ord som i svenska språket endast används för att beskriva mäns sexuella läggning.
Jag mår som jag förtjänar. Igår var jag på 40-årskalas på en HERRGÅRD bevars. Det var kul, jag minglade, dansade till rockenroll och drack hysteriska mängder vin. Jag gick även vilse 20 meter från huset, och blev begeistrad över Echo and the Bunnymen-skivor av någon anledning. Det är ett av mina starkaste minnen från kvällen. Jag minns också att jag fick ett sms av Lucy som jag försökte svara på flera gånger under kvällen (jag tror att jag framför allt försökte förklara att jag bara hade druckit LITE vin och att jag också var glad över att The Ark gick vidare i melodifestivalen) men tydligen aldrig lyckades med? Idag har jag åkt tåg, haft lite dagen-efter-ångest, mått illa och re-designat bloggen (vilket tog typ tre timmar, för jag förlorade mig i byta färg på text-funktionen).
Jag ska se på teve nu, jag hade tänkt skriva mer men det får bli senare. Mest ville jag bara inviga den nya designen!
-Mary
igår åt jag typ tjugo kakor, idag har jag ont i magen.
sen ägnade jag natten åt två saker som jag egentligen inte tycker om, men gör ändå, för jag kan inte låta bli. jag är väl svag i köttet eller så. hatkärlek skulle man också kanske kalla det.
sak #1 jag gjorde var att kolla på gamla scrubsrepriser. det är inte själva kollandet jag inte tycker om, det är en fin liten småskrivad komediserie, men alltid lagom till jd's fördjupade voiceovertankar så kommer jag på mig själv med att typ sitta och vara rörd och känna hur det sticker i hjärtat och bara DET ÄR SÅ SANT, DET ÄR ALLTID SÅ DÄR, PRECIS SÅ ÄR MITT LIV EXAKT I ETT NÖTSKAL. det är det ju såklart inte. mitt liv har ingenting med det där att göra, det är en teveserie, det är pålåtsas. jättepålåtsas. jag vill inte få livsuppenbarelser och aha-upplevelser av nånting som jag har sett fem gånger innan. hate it.
sen gjorde jag min värsta värsta sak. alltså sak #2 som jag egentligen inte tycker om. jag internetstalkade. det är min sämsta ovan och den har aldrig aldrig gett mig något annat än besvikelser och hjärtesorg, för att vara lite melodarmaqueen. som vanligt fick jag veta en massa saker jag verkligen inte behöver veta, och som jag framförallt inte borde veta. det är så himla svårt att umgås med folk som man vet en massa saker om som dom inte vet att man vet. damn you internet! sluta vara en källa för min aldrig sinanade nyfikenhet. jag kan inte hantera att ha tillgång till så här mycket information. om jag var lite mer psykotisk skulle jag vara livsfarlig.
alltså jag måste sluta, erkänna att jag har ett problem och joina ett 12stepsprogram. fast jag har för mig att ett av stegen innebär att man ska be om ursäkt till dom man sårat, frågan är då om jag måste avslöja att jag för folk har stalkat dom? guuud vad pinsamt. undrar om det skulle vara mest pinsamt med dom som är mig nära eller dom som jag bara känner lite grann. huhu.
/lucy
