vem tar en kniv och slipar ner den. vem kommer ända fram.

igår var jag på en konsert med ett band som f introducerat mig för. velade in i det längsta om jag skulle gå men sen bestämde jag mig för att fixa ett fredagspass till popaganda och när man hämta ut sitt band så fick man också inträde till den spelningen så då slog jag till! sen mötte jag upp s:t för sällskap men då visade det sig att det var utsålt så det slutade med att jag gick själv. tror det var andra gången någonsin jag var själv på konsert. om man inte räknar festivalspelningar. hamnade längst fram och det var superbra och när man trodde att allt var slut så dök helt otippat daniel boyacioglu upp som en hemlig gästartist. dog väl. tänkte rätt mycket på om jag egentligen borde hålla mig ifrån sånt som jag förknippar med f, detoxa från sånt som kan underblåsa känslor som jag egentligen kommit över. men när jag stod där och marinerades i musiken och riktigt umgicks med mina känslor så var det lugnt.  som extra extranummer körde bandet fs favoritlåt. mitt skraltiga telefonminne la av precis när jag på film förevigat min favoritrad i den och jag skickade nöjd iväg klippet till f. han svarade med fjorton gråtande smileys och ett vadfan sa du inget för! och alltså jag vet inte? för att jag bestämde mig så sent? för att jag hade för mig att han skulle va bortrest? eller för att han inte likeade att jag attendat eventet och då  tolkade jag det som totalt ointresse för eventet specifikt och för mig rent generellt.

idag fick jag liljor och chokladmedalj för att jag är världens bästa fröken. tråkigt att de övertygade och frälsta slutar, man måste alltid övertyga nya. imorgon är det stora vinkdagen.

kärlekstrubbel eller rivalitet, det gör detsamma för oss som vet.

var på releasefest för biblioteksbästisens nya bands skiva. festen är lika delar konsert som panelsamtal. detta mest för att det nya bandet är ett dansband. om det nu är det. man kan tycka att det är lite pretto och teoretiserande att ha ett moderatorlett snack om varför man befinner sig i den musikgenre man gör. men det är väldigt givande. det passar så bra in i allt jag vet om min bibblobästis. hans ständiga fäbless för det som betraktas som lågkultur. det är därför han är litteratursociologen som doktorerar på deckare. det är därför han gör en dansbandslåt inspirerad av en willy kyrklundnovell. och samtalet formulerar något som påriktigt gör mig sugen att lyssna på vikingarnas kramgoa låtar 3 till 5 (som enligt bandet ska vara de bästa kramgoa-skivorna); ett gravallvar och hjärta och smärta i oerhört käck förpackning.

jag gillar flera av låtarna, inte minst faller man ju pladask för en låt som har titel en ledsen liten smiley. men nyupptäckta genrer och briljanta låttitlar till trots så är den allra största behållningen att se biblioteksbästisen gå in i sin scenpersonlighet när han sjunger. den är samma som på elenette-tiden. samma manér. som om ingenting hänt på tio år. visste inte att jag saknat den sidan hos honom. hade glömt hur mycket jag tycker om den. 

är fortfarande superskör och typ tom. tror ju inte på hormoner men hoppas ändå att det är hormoner. försöker gaska upp mig men det går inte. vill ringa nån och babbla men då kommer jag börja gråta känns det som. och det känns lite väl dramatiskt. vill bara bli distraherad. är oproportionerligt sur och ledsen över inställda planer långt fram i år som verkligen verkligen bara var på ett planeringsstadie. eller så är dessa känslor helt rimliga? orkar mest inte.

syskonsynk.

ett vackert ögonblick igår var när bandet precis gått på scenen och jag hävde mig på tå för att scanna av uppställningen och precis när jag missnöjt vände mig mot grilly för att väsa INGEN LOVISA NYSTRÖM så entrade hon scenen och jag och grilly möttes istället i en belåten nick.

det går sönder i takt med basen i marken.

säkert! på grönan med min bästis som spenderar sin första kväll utan sin yngsta unge. det spöregnar men när ljuset vevar igång så bidrar det faktiskt till stämningen. hon ändrade sticket i fredrik till typ snart är det val och jag säger inte åt er vad ni ska rösta på men att alla människor är lika mycket värda lärde man sig ju när man var sju år. jag var borta från skolan den veckan man lärde sig europas floder och det skäms jag för för jag kan dem fortfarande inte men det verkar som att väldigt många var borta den veckan när man lärde sig att ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA. såklart spelas även min sämsta låt, det gör den alltid, men jag gömmer mig i min regnponcho och chattar då. ändå att hela ens liv rymms i annika norlins låtskatt. det är lite plågsamt. river upp. och nu har jag angstat och gått bort tårtar och skit. mår verkligen inte bra av att gå på säkert!-spelningar. borde kanske sluta

jag gillar dig som en, hmmm, macka! sa ett av barnen som ska flytta över till de äldre imorgon. fint sagt av en som inte har nått stopp när det kommer till mellismackor. 

annars har jag idag skruvat isär mina avloppsrör under diskbänken i köket. det var ej trevligt. tänker på den där klumpen av fett och blöjor som dom hittade i nån kloak i london och ställer ut på tate. hade inte blöjor i rören men ja. ni fattar. men då blev det rent under diskhon iallafall! 

även: lagar gryta och tänder ljus.

är på coop, hittar torsk till medlemspris, skickar ett meddelande till grilly och frågar om han ska komma över på middag om en timme. han gör det. jag älskar att det är så lätt nu.

om jag sover? absolut inte.

nej, för jag sitter och tittar på alla klipp och bilder från henric de la cours bröllis i helgen. och grinar. har en sån himla soft spot för honom. alltid haft och efter den där brutala dokun med honom. vill inget annat än gott för honom. mest grinar jag till när kite sjunger thougher then the rest. som de bröllopsvalsar till. FY FARAO. det är nått med bredbent mansmusik som framförs av androgyna falsettröster som är, hm, allt.
tänkte så mycket på vad som berör en i helgen, när vi sjöng på bröllopet och sen var kvar hela vigseln. en annan sång framfördes av en liten tonnis, och alltså det var helt katastrofalt. falskt och i otakt och hon var säkert supernervös. och hade jag känt brudparet, och kanske vetat vem tonåringen var så hade det inte gjort så mycket. tanken som räknas osv. samma sak när vigselförrättaren malde på om brudparets kärlek. jag är ju ändå jordens blödigaste men uppfattade bara väldigt basic och platta floskler. men så tittade man på de nära och kära och alla sträckte sig efter näsdukar eller petade upp solglasögonen ordentligare.
fattar det men fattar det verkligen inte heller.

sov nu. eller snart.

så fruktansvärt trött? var inte ett dugg trött hela förra jobbveckan, nu en dag och ville lägga mig ner och sova innan jag ens ätit middag. sov som en prins i natt så kan inte ens skylla på det. skyller väl på att jobbet börjar trappas upp nu. förra veckan var det fyra barn, idag tio. men alltså, alltså alltså! augusti! terminsstart! som jag älskar det. att få träffa alla efter sommaren. få möta allt som hänt under semestern. alla som slutat med blöja. eller napp. eller haklapp. alla som vuxit, på längden och i stegen och i tanken. alla som man saknat. och saknat en. och som glömt bort allt. en klappade mig nöjt på axeln och sa du är söt du maja. och en fick jag gråtskrikande bända bort ifrån hans mamma imorse. en bra dag hela dagen. inte särskilt jobbig. men tydligen uttröttande.

i think its going to rain today.

idag har jag sett en massa uppdateringar om jeans och att sommaren är slut och filmer på regn och sura miner. jag och s:t har skickat skärmdumpar från våra regnappar som lovat dagsregn och bilder på mörk himmel och svarat med hjärtögeemojis och utrop av typen får man ha regnjacka?! och sen tog vi en fyra timmar lång promenad medan det både duggade och öste ner och log från öra till öra hela tiden. nån av alla som la upp riktigt mörka moln skrev domedagen? och alltså nej. domedagsvädret, det är det som har pågått de senaste månaderna. den här vidriga, vidriga hettan. helvetet ringde och ville ha sitt väder tillbaka. regnet, det är ju frälsningen, katarsisen. nu kan man tänka igen. ha rimliga kläder. och stoppa tillbaka täcket i påslakanet.

toalockstankar.

ja hej och välkomna till denna min fredagskväll som jag tillbringar sittandes på toalettlocket med mina trötta och smutsiga fötter nedstuckna i en långpanna med skållhett vatten aka fotbad.
har jobbat i en vecka. har badat varje dag efter jobbet. och nött in sångtext för imorgon ska några få i min kör, som fortfarande finns vad det verkar, sjunga på ett bröllop. fick för mig att jag ville ha på mig nått nytt&fint så har flanerat runt i mina vanliga butiker men utan resultat. hittade iochförsig en klänning som var perfekt förutom att det inte satt superbra över bröstet och så kostade den två tusen. om den ska kosta två tusen så måste den väl ändå sitta superbra över bröstet. en tumregel att hålla sig till va. fotbad är en del av min nya veckorutin. jag lever numera i sandaler. detta började förra året när jag köpte de perfekta sandalerna för 40 spänn på loppis. och med detta upptäckte att min äckelfot mår bra av öppna skor. har ju nånsorts schizofrent fotpar, vänster är mjuk och slät som en bebisrumpa, höger får förhårdnader och självsprickor och blåsor som spricker och kliar. lösningen är sandaler från april till oktober. men, visade det sig, måste bada och fila och smörja in dem noga. dels pga framme för allmän beskådan halva året, men också för att detta är en något uttorkande behandling av fot som behöver kompenseras med idog fotvård. eller alla kanske badar fotbad en gång i veckan, vad vet jag? extra gött med fotbad när ens stackars fossingar är trötta av att ha pinnat på på asfalten i stan. och extra viktigt att ha fina fötter när det vankas bröllop. även om man inte är inbjuden gäst utan bara står för underhållningen.

längst in i juli.

Hur var ditt juli?
varmt som satan. jobbade första veckan, hade semester resten. var på gotland, i dalhalla, på landet, lite lite i sthlm, i eksjö och i gbg. är nöjd med allt semstrande, men hade egentligen velat fixa olika saker i mitt hem men det var för varmt tyvärr.

Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment i juli?
att man överlevde denna hettan? och att jag i måndags, i vad som sen visade sig vara det minsta av veckans tågkaos, ändå var så oerhört zen och mindfull trots att jag kom till gbg fyra timmar senare än beräknat. kände mig som christer fuglesang.

Vad kollade du på TV?
kollade på barry när jag jobbade, och så började jag med versace-mordet och det är topklass! har dock inte tittat på nån teve på hela semstern typ.

Vad läste du för böcker?
är lite besviken på hur pass få böcker jag hann med denna semester. har ju några dagar kvar men ändå. detta berodde till störta del på att jag läste ett litet liv, och den är evinnerligt lång. en liten grej som verkar hända i popkompis bokklubb är att emma övertalar mig att vi ska läsa nån bok, jag går motvilligt med på det, läser och blir helt uppslukad och sen har hon inte ens öppnat boken ifråga. sist hände detta med utvandrarna-sviten, nu var det ett litet liv. tror aldrig att jag grinat av en bok förut? är gjord av sten dock och det kom inte tår förrän på typ sidan 600, men oj oj oj.
läste förövrigt
Ædnan lav innea axelsson
kärleksbrev  av anna axfors
väggen av marlen haushofer
den första och den sista var väldigt bra!

Vilken musik lyssnade du på?
har mest lyssnat på p1. men fick också för mig att jag skulle lyssna på tom odell och har haft hans debut på repeat. så perfekt album. hur kunde jag missa det 2013?

Vilken blev din mest gillade Instagrambild?
en på mig när jag flyter runt i det grönskimrande vattnet i ett kalkbrott med den gamla fabriken i bakgrunden

Vad handlade du mest på mataffären?
hm glass?

Vad tänker du mycket på just nu?
har sån himla klimatångest. i övrigt är det himla svårt att tänka i detta väder. fy fan vilken sjuk klimatpåverkan. alla slutar tänka.

Vad klädde du dig mest i under förra månaden?
hade ju baddräkt på mig typ varje dag. och all tid på landet skrotade jag runt i en kafka-tröja. och så köpte jag en klänning som s:t sa såg ut som ett påslakan, "på det bra sättet", sval och skön. två av min kollegor köpte direkt varsin likadan.

och hur går det med årets ledord?
jag kan berätta att inte en enda person hade velat bli hembjuden till mitt bastukök under denna månad. och jag har ju knappt varit där själv så.