om ni vill ha mitt intellekt måste ni ta min kropp också.

i fredags hade vi subfest och när hälften hade gått hade vi ostvickning halvliggandes på fiskbensparketten.

vuxna människor dricker te tillsammas.

jag tänker att för många är det lite omoget att dricka te, att man ännu inte blivit riktigt vuxen och börjat dricka kaffe.
så är det inte för mig.
för mig är att dricka te att vara vuxen.
jag började dricka te för att jag ville vara vuxen. vara vuxen och få vara uppe sent och dricka te. med hundra sockerbitar i köksoffan, tillsammans med mamma och pappa efter aktuellt när niklas sov. att få vara med på det där som man missade annars, innan, när man var förliten för att få vara vaken. nu fick jag vara med och dricka te. (annan sak jag fick när niklas hade somnat, om än tidigare: när vi åkte till landet fick jag en tablettask när han hade somnat. det inträffade ungefär i höjd med södertäljebron. då fick jag en ask malaco. bror känner stor retoraktiv bitterhet inför detta.)
tedrickande passade ihop med mina vuxenklyschor om mig själv. sitta där med en tekopp och vara djup och prata om LIVET.
och fortfarande är det bästa att komma hem efter jobbkvällen och dricka te vid köksbordet med hanna. i dubbelt så stora koppar som när jag började min tedrickar karriär med hälften te, hälften socker. vi pratar alltid om livet.

tekampen.

min bästis provjobbade för ett tag sen. hon fick sig själv att framstå som ett ufo genom att dels vara vegetarian, och dels inte dricka kaffe. jag vet inte vilket som var konstigast. kanske kaffet, det var liksom droppen (pun!).
jag gillar henne av många olika anledningar, djupa anledningar, men det är också nånstans viktigt att hon är tedrickare. som jag. och att vi dessutom vill ha våra teer på samma sätt. honung och mjölk. det finns en rad i en jonas gardellbok (vilken sofia?) där en av personerna säger att när det kommer till tedrickande, eller snararet tillredande av te, så är även det mest anarkistiske bunden av stänga procedurer. annie fick flera stycken att kalla mig tefacisten. det är inte sant. okej, jag har direktimport av mitt favvote från gotland, men annars dricker jag prisextras eget earl grey cream. jag vet hur jag gillar mitt te, visst, jag ska ha det på ett särskilt vis, men jag dör av glädje när jag får dricka persian earl grey på påse hemma hos sofia. på genusen delade jag och ellen alltid på en påse persian på rasterna, man kunde doppa jättesnabbt så räckte det med smak till båda
jag blev mer besviken på ellen när hon började dricka kaffe än när hon började röka. nu har hon köpt en espressomaskin, säger hanna. så mycket för tekampen. sandra berättade om hur hur hennes mamma känt sig sviken när hennes barn började dricka kaffe, hon som i alla år slagits för sin tedrickande. vi är lite besvärliga som inte vill ha kaffe, och det är vi mot dom. det är en kamp.

systerskapste.

idag ropade jag till min mamma i korridoren att det är en arbetspolitisk strategi att inte dricka kaffe, när hon tyckte att jag gott kunde göra det för att piggna till. hon fattade inte var jag menade och jag hann inte formulera mig supersnabbt, men när jag kom bort till kaffeautomaten och istället tryckte på chockomilk så kom jag på att det är sant. om jag drack kaffe, så skulle jag säkerligen, på just den plats jag står nu, ställa mig och brygga kaffe, till mig, och till bibliotekarsonen. om jag drack kaffe, skulle jag kunna brygga kaffe, och så skulle jag servera bibliotekarsonen kaffe. jag skulle komma först på helgmornarna, jag skulle fixa allt för öppningen, jag skulle slå på kaffebryggaren och ställa en kopp på disken till höger om mig som han kunde ta när han släntrade in en minut innan vi låser upp.
och så slog det mig hur fint det var när jag och long lost jobbade helger tillsammans, hur vi förenades i teet. hon hämtade till oss båda i höga glas och hann bränna sig på vägen från pentryt till disken. jag lärde mig hur hon ville ha sina sorter (helst grönt med citron, nästhelst frukt, nästnästhelst earlgrey, isåfall med mjölk absolut inte rooibos) och vi hämtade alltid varannan gång, utan att ha gjort upp något som helst schema.

lika barn leka bra.

det här med att kunna vara ett stöd för att man vet exakt hur det känns, eller att inte kunna vara ett stöd, för att man vet exakt hur det känns.

dal.

ibland är det lite svårt att veta om jag skriver fram en diskusanalys eller om jag bara ägnar mig åt konspirationsteorier.

berg!

Hej Maja - tycker detta ser jättebra ut. Klart och tydligt formulerade teoretiska redskap. Även syfte och frågeställningar är jättebra - funderar på om du ska skriva lite tydligare att du försöker förstå hur diskurserna och sanningsanspråken är uppbyggda. Minns inte helt säkert i vad mån du går in på detta - men det skulle ju handla om just vilka element som ingår, vem som har rätt att tala i diskursens namn, eventuella vetenskapliga "sanningar", olika problemscenarior - framtiden, moralen etc - ja vad det nu kan vara.

Kan kolla detta när du skickat hela texten!
kajsa


Kajsa Handledarsson
Lektor
Pedagogiska Institutionen
Stockholms Universitet
Box 10026 Stockholm

orka!

berg

*refererar helt svepande till fyra (4) verk av foucault. i en fotnot*

depressiva episoder och maniska perioder.

har ej den bergochdalvana som uppsatsskrivande kräver av mig. *mår illa*

har övergett luther och hoppas nu på trollformler.

"uppsats, skriv dig!"

ps. detta är fortfarande/återigen sant.

googlar och

blir förlöst på newsmill. antar att detta är okej då jag ej blandade med vitt vin?

tillägg: inser plötsligt att det inte räcker med att bli förlöst, man måste ta hand om sin lilla uppsatsbebis också. helvete.

uppsatsen i love you, but you're bringing me down.

jag har gått och aktat mig lite för uppsatsen. dels för att jag inte riktigt vet vad jag håller på med, rent metodologiskt. har fastnat där, har lix gjort en diskursanalys, men verkligen inte enligt konstens alla regler, för, jag fattar helt enkelt inte reglerna. och jag vill inte riktigt ta i tu med reglerna för då kanske jag har gjort fel.
dels vill jag inte riktigt sugas in, inte låta den ta över. fast jag vet att jag måste, det är så det funkar, det är så jag funkar, det är så det blir bra. leva i symbios med texten, tänka på den dygnet runt, klura på formuleringar istället för att somna, vakna upp med poänger och anteckna dom i mörkret. var helt ägd av sin egen text och gå upp i den. det är så himla ansträngande bara.
men nu är det bara 10 dagar kvar till manusutkast så det är väl bara att kapitulera.

dagens ord: uppsatskaka.

biblioteksbästisen skriver också uppsats nu. med detta har han hittat på ett nytt ord: uppsatskaka.
uppsatskakan är den kaka man bakar mitt i natten för att hålla peppen uppe. uppsatskakan bakas med fördel under det intensiva slutskedet av uppsatsskrivandet.

tillägg: jag kommer givetvis baka en freudiansk BANANkaka, i många LAGER.

när hanna inte gör nudelsoppa till mig (vilket hon gör exakt nu) gör hon en skalenlig modell av sitt nya hem och provmöblerar.

någons farsa sa att allting handlar om att man verkligen bestämmer sig en enda gång.

frukostöverlägger, tackar ja, tacka nej, viskar tjugofemtusen, bestämmer mig.

alternativt arbetsnamn:

barn har en sexualitet och den bor i ett främmande land.

livet är en chokladask.

när jag fyllde år fick jag ett postat paket från annie. det innehöll bröllopschokladen. i fredags firade popkompis valborg och tyckte då att det var passande att provsmaka pralinerna.
vår utlåtande: vilken djävla besvikelse! det kändes väldigt, billigt. hasselnötspralinen smakade som en glassstrut. lingonpralinen, som vi trodde skulle vara lite kärv eller nått, var vidrigt söt och smakade artificiellt hallon, även den åt glasshållet. blåbärpralinen som emma gör tummen upp för på bilden var snyggast och godast, men alltså godast av de o-goda. den hade lite sylt i sig och nån vit moussekräm.
hasselnötspralien och hallonpralinen får 1 av 5. blåbärspralienen får 2 av 5, varav ett helt poäng enbart för utsidan.

*när en feminist vid sin barm*