sent på natten

Igår levde jag livet och hade världens softaste jobbdag, käkade glass med Ruthie i Vitan, hustlade till mig mat och en klänning från mamma och festade loss med snus bara sådär. Sen avslutade jag kvällen med att vara uppe sent och lyssna på grannarnas våldsporrinspelning.
För er som är bekanta med våldsporren - det verkar som att de har avancerat till att högljutt diskutera plotten/skrika instruktioner/gräla om något innan själva soundtracket drar igång. För er som inte har koll - våra grannar spelar in våldsporr. Gärna på söndageftermiddagar, onsdagkvällar eller måndagmornar. Igår lät det mest i mitt rum också, inte där nere (kommer du ihåg när vi skulle banka med hammaren i väggen Ruthie? det var tider det), vilket (om deras lägenhet ser ut som våran vilket jag tror att den gör) innebär att de höll till i köket. Ew? Alltså, köksvåldsporr? Eller kanske MATvåldsporr! Gross.
Det brukar i alla fall låta som en kombination av en väldigt våldsam film (komplett med ångestfyllda kvinnoskrik, typ) och soundtracket till Matrix. Igår även med prat alltså.

Jag väntar bara på dagen då vi i egenskap av Oroliga Grannar får ringa till polisen och larma om misshandel och ond bråd död. Killen som bor bredvid oss ser väldigt suspekt och våldsporregissörig ut. Hans tjej ser däremot ut som saft och bullar och små rosa tavlor med kattungar. Vi kanske ska rekrytera vår snälla tantgranne och anordna en intervention! OMG tur att de inte har barn det skulle kunna bli som i Princess! Fast med mig och Lucy som prästpappan. Eller, vi vet ju faktiskt inte om tjejen kanske redan har barn. Hon kanske förvarar dem någon annan stans.

"jobbar"

här sitter jag och jobbar. nej, förlåt, det var kanske årets största överdrift, jag menade här sitter jag på jobbet. bibblan är stängd, men igår jobbade jag ändå 10-17, svarade i telefon, hade hand om chatten, återlämnade böcker från bokinkastet och scannade. inte bara jag då, utan camilla och martin också. sammanlagt var det kanske 20 telfonsamtal, 10 frågor på chatten, 8 artiklar att scanna och den minsta bokskörd i manna minne. aldrig har en abretsdag gått så långsamt, och aldrig har jag fått pengar för att göra så lite.
påkvällen var det frimafest. jag hade med mig matmuffins som höjdes till skyarna, och vi snackade teve, med intikting på bajs och sex. lyckat på det hela taget.
nu är jag alltså på bibblan igen, utan sovmorgon för det är ju sommartid, har hittills endast tagit emot två samtal. jävligt värt.
/lucy

food for thought

Den här helgen har än så länge gått i ett ätandets tecken.

Igår: frukost och skolmat, på kvällen hemmagjord sushi, godis, chips och plommonpaj med vaniljsås.
Idag: frukost och matsäck, skrabbelucker, sushi och plommonpaj från igår samt tre övergivna chips ungefär.

Senare ikväll ska jag gå ut och äta på restaurang med min namne. Det ska bli great fun, jag hoppas också på lite öldrickande med Ruthie (som stod för gårdagens sushi - alltså, ni anar inte hur mycket sushi det var. Det finns fortfarande kvar, och då har både jag och Lucy lunchat på den. Ni vill vara oss!)

Nu måste jag ladda så jag blir hungrig till klockan sju, då jag ska käka igen. Jag kanske ska sova till exempel.

eversleep

Häromdagen diagnostiserade pappa mig med narkolepsi, över telefon. Det är helt klart det jag lider av, kolla här bara:

"Narkolepsi är en neurologisk sjukdom som främst kännetecknas av uttalad dagsömnighet. En person med narkolepsi kan riskera att somna när som helst, främst dock i monotona situationer."

Symptom:

"Dagsömnighet
De vanligaste symtomen vid narkolepsi är onormal sömnighet dagtid med sömnattacker som är svåra att kontrollera. Sömnigheten kan vara oemotståndlig, och gör det svårt att förbli vaken även i situationer som kräver att man är alert och vaken, till exempel när man kör bil. [Ha! Jag somnar ÖVERALLT HELA TIDEN, även när jag har sovit mina nio timmar på natten]

Sömnförlamning
Sömnförlamning innebär en kortvarig oförmåga att röra sig och att prata vid insomnande eller uppvaknande. Förlamningstillståndet upphör vid beröring. Man är vaken och medveten om vad som händer under attacken som kan pågå några sekunder upp till 20 minuter. [Okej, nästan såhär är det när jag sover på tunnelbanan till exempel. Det är som att kroppen går in i sömn-mode, fast inte hjärnan]

Hallucinationer
Hallucinationer kan uppstå i tillståndet mellan vakenhet och sömn. I bland kan det vara hemska syner med skräckinjagade ljudeffekter. De kan förväxlas med hallucinationer vid psykisk sjukdom, vilket i sin tur kan orsaka oro och ångest. [Häromnatten drömde jag att jag intervjuade Dolly Parton, fast jag hade inte förberett några frågor och var tvungen att improvisera. Det var en väldigt levande dröm, jag tycker att den kan klassas som hallucination]

Andra symptom
Många personer med narkolepsi får störd nattsömn med många uppvaknanden. Lägre sömneffektivitet med minskad djupsömn kan leda till koncentrationssvårigheter och episoder med minnesluckor och automatiskt beteende dagtid. [Jag vaknar ofta på natten! Och ibland är jag inte ens kissnödig!]"

Det finns fler symptom också, men "symptomen vid narkolepsi varierar. Alla patienter har inte alla symptom som nämns här nedan och vissa utvecklar aldrig mer än två".

länk här

Ja, det är ju alldeles uppenbart. Som tur är kan de flesta leva ett normalt liv genom anpassad livsstil och medicinsk behandling. Jag ska genast uppsöka en neurolog.

Mamma sa att pappa är dum i huvudet. Men han är den enda som förstår mig.

ni vill vara jag

När jag kom hem satt Lucy och pluggade flitigt på nedervåningen. På köksbänken stod det en skål med lock på. På locket låg en lapp. På den stod det "här finns det kantarellsoppa som man får äta av om man vill". SCORE!

Annars så fick jag ett brev från mitt jobb idag, med två kopior av ett anställningsbevis. Ett som jag skulle skriva under och behålla, och ett som jag skulle skriva under och skicka tillbaka. Därför låg också ett adresserat kuvert med. Men fatta, ett OFRANKERAT kuvert! Vafan? Inte ens med en såndär stämpel som företag har, jag har då aldrig varit med om maken! Mitt arsle jag frankerar ett kuvert som det inte var min idé att skicka (ja alltså, det här är mitt andra anställningsbevis som jag skriver på. Jag förstår inte riktigt det heller). Och förut idag ringde en kille från kontoret, ungefär såhär gick vårt samtal (fritt ur minnet):

Kontorskillen: Ja alltså, jag undrar om du hade lust att hoppa in som vikarie hos en ny kund. Jennifer Aniston sa att du ville jobba extra
Jag: Ja alltså, det har vi ju aldrig pratat om... Men vilka tider är det då?
Kontorskillen: Till exempel mellan klockan 7 och 16 på söndag. Det betyder att du måste gå upp klockan fem eftersom alla våra kunder bor åt helvete fel håll. Eller klockan 7 till 13 på måndag. Då måste du inte bara gå upp klockan 5 (ja, som senast alltså), utan det blir också dubbla pass eftersom jag ser här att du jobbar kväll.
Jag: Njae, alltså...eh, helst inte. Men ni kan ju ringa om ni definitivt inte får tag på någon annan.
Kontorskillen: He, okej SUCKER! Den där Jennifer Aniston vet minsann hur en slipsten ska dras, jag ringer klockan 4.30 på måndag morgon och guilt trippar dig att jobba, okej?
Jag: Eh, okej...

Det som är bra är att vi har varit ute och lekt idag, det var jättefint för solen sken och alla var glada och det kändes vårigt!

telefonsamtalsämne

imorse hade jag ett mycket givande samtal med min far. det händer inte så ofta. eller vi pratar inte så ofta i telefon, men förut var det mest om att jag borde söka jobb/städa lite när jag ändå var hemma (när jag var arbetslös alltså) och under det senaste halvåret har det varit om att jag borde köpa mig en bostadsrätt. anyways, nu handlade samtalet mest om dolly, var vi skulle ses och när, och jag lyckades lura till mig att vi ska äta middag tillsammans först, jag ska propsa på sushi sen.
sen pratade vi lite överraskningar och så avslutade vi samtalet med det obligatoriska bostadssituationssnacket, och DÅ, då sa min pappa, MIN PAPPA, att han tyckte jag gjorde rätt i att inte köpa en bostadsrätt hastigt och lustigt, utan att det var bättre att jag väntade lite, och jag hade ju faktiskt någonstans att bo ett bra tag till! sa min pappa. det ni.

/lucy

delcatobollsnostlgi

jag äter en delicatoboll och det smakar musikal. musikalsmak är lika delar varmt och pulserade, strålkastarröksmaskinsrus och bittert hjärtekross. nostalgi.
men varför vara nostalgisk över en tid som jag helst av allt vill glömma, som matilda en gång sa. fan, nu blev det lite för emo, det var inte meningen, förlåt. det är ändå gott med delicatioboll.
/lucy

mambo

förrut ringde en tele2tjej som hette natalie och frågade massa saker om vårt bredband.
jag visst typ ingenting, inte ens vilket vi hade så jag skrikfrågade mary hela tiden och sa eh jag vet inte. och då sa tele2natalie "din mamma kanske vet". hahaha.
jag körde på det, för hellre att hon trodde att jag var en femåring än att jag var en blåst 21åring.
/lucy

damn sucker

Nu har jag för första gången i mitt liv beställt dammsugarpåsar på internet. Det finns bara möjligheter.

how we roll

Jag och Lucy har precis sett de två senaste avsnitten av Heroes. Det betyder a) att vi nu är ikapp utlandet och får vänta en hel vecka mellan varje avsnitt och b) att jag nästan är död av hur bra det är. Jag ska inte spoila Ruthie, men Hiro! Och Claude är nionde doktorn! Jag hade inte sett det när han hade skägg i hela ansiktet! Jag är helt uppfylld av hur bra teve det här är. Över lag känner jag att det här kommer bli en bra vår serie-wise.