längtar tills det är över.

på tisdag är det föräldramöte. min andra sport. enmansshow med mig. även i denna sport är mina kraftord snäll och smart. jag är så himla dåligt på att chitchatta med föräldrarna. blir helt ställd när de frågar om mitt privatliv, och skulle aldrig drömma om att snoka i deras på det helt obehindrade vis som mina kollegor gör. och inte håller jag på och kramas till höger och vänster med papporna. (obs! inte med mammorna heller.) (mer om det nån annan gång.)
men om det är nått jag kan, så är det att prata om mitt jobb. vår pedagoiska verksamhet och hur jag tänker. hur vi tänker. men det är jag som förmedlar det, jag som klär det i ord. jag som håller låda i en och en halv timme. v och k är mycket nöjda med denna arbetsfördelning. den är rimlig, med tanke på mitt övergripande ansvar och minst tidskrävande. och jag vill ju så klart att det ska vara fantastiskt. att de ska gå därifrån och tycka att vår förskola är den bästa förskolan. jag vill formulera mig exakt rätt så de fattar att vi i första hand ägnar oss åt pedagogik och inte åt barnförvaring.
detta gör att jag har formulerat föräldramötet i huvudet hela hösten. men ändå hållit mig ifrån det. för det är lite samma typ av ångest som uppstår som uppstod när jag skrev c-uppsats. blir som besatt. jag går och aktar mig för att sugas in nu också.eller jag har gjort. den här veckan har varit veckan av kapitulation och jag sover följaktligen ingenting om nätterna. för att jag bara ligger och tänker djupa tankar och kommer på smarta formuleringar. blir galen.