känner mig oerhört ledsen. som att jag skulle behöva gråta en ordentlig gråt. det har absolut inte hänt nånting. jag är inte ett dugg hormonell.

otippat att jag skulle falla för någons formuleringsförmåga va?

han är SÅ bra på att skriva! *hjärtögeemojis*

be still, my beating heart!

åkej, så på det där seminariet där min seminarieledare för andra gången dissade mitt resonemang för att sedan säga samma sak själv, så var det en i min grupp som kom fram till mig i pausen och sa " du nu sa ju han samma sak som du, fast han sa att du hade fel. jag ville bara säga att jag fattade vad du sa." och sen ända sen dess har jag haft en liten crush på honom, för vem gillar inte nån som bekräftar ens smartness och påpekar att nån annan är den dumdum?
iallafall, nu visar det sig också att han fullt ut kan använda referenser på ett korrekt sätt!