sjung om studentens lyckliga dar
igår tog min lilla lillebror studenten. det, och kanske framförallt förberedelserna inför det, ställde många saker på sin spets. sin skitjobbiga sylvassa spets. det blev väldigt lyckat, tillslut, fint och bra på många sätt, men vägen dit, jag undrar om den var värd det. och mary sa att det som var bra, som det alltid brukar vara när det är så här, är att det iallafall inte märks utåt. och när hon sa det så nickade jag lättat men nu börjar jag undra över varför det var en så lättnand och om det kanske inte är det som är det värsta av allt, att man håller skenet uppe och pliktskyldigt spelar för gallerierna trots de vassa spetsarna.