v. 43
den här veckan ändå. den innehöll mycket. jag vill minnas det. nu kommer det.
i måndags fick jag lämna min vikarie till en avdelning som behövde henne bättre. när jag kom hem stod hanna och lagade mat till mig. hon bodde här förra helgen och lite till. att bli bjuden på mat som nån lagat åt en är ändå mitt finaste. särskilt i sitt eget hem. nej nu ljög jag, för det finaste är när nån diskar åt en. det gjorde hon också.
i tisdags hade vi fotografering och det var så god stämning. förra året var det så dåligt stämning, det syns verkligen på gruppfotot. alla ser ut som döden. nu vet jag ju inte hur årets gruppfoto blev, men det kan absolut inte ha blivit lika illa som då. på kvällen slank jag in genom sidodörren till högalidskyrkan och vandrade genom kyrksalen i mörker ackompanjerat av att kantorn tränade på orgeln. sen lyckades jag fixa belysning i lampetter, kronor samt i sakristian. och så fick vi en ny körledare och framförallt så fick vi sjunga ihop och jag kände mig helare än på länge.
i onsdags blev det plötsligt kallt, vi frös men jag gormade om att man inte fick ha vinterjacka förrän novembers början. sen mötte jag emma och sofia och yo och såg glupahungern och det var verkligen verkligen bra.
i torsdags kom jag till jobbet två minuter innan öppning och tog emot ett sjukanmälan från min kollega j, precis som jag trott redan igår när hon började klaga på att hon hade ont i tungan. hade en tretton timmars arbetsdag, utan håltimme pga sjukkollega. det började brinna i en lägenhet brevid förskolan. hade fint sällskap av j uppför helvetesbacken.
och så i fredags så fick jag ingen sovmorgon, pga sjuk kollega. var superuppstressad inför begravningen, kunde inte äta nånting. det var skönt men dumt att jobba. hann söva alla barn innan jag kastade mig iväg med gråten i halsen och ögonvrån. det skulle spöregna men skogskyrkogården badade i sol. jag kramade om mitt jobb-h länge, sen stod jag själv. så märkligt att se en massa personer,som jag kunde anta vilka de var, för första gången under dessa omständigheter. jag blev så lättad av hon redan kremerats och låg i en urna, istället för i en liten kista. hade inte fått med mig tillräckligt med näsdukar.
vaknade ledsen i lördags, se tidigare inlägg, men skärpte mig och firade en ettåring. det hjälpte. men jag var trött och ledsen och ganska förkyld och nöjd med att ramla rak ner i sängen med teve och rester från frysen.
och idag är det söndag och klockan är omställd och räkningarna betalade och telefonen rensad och swish fixat och bostadskön uppdaterad och boken utläst och disken diskad och nu är det nog dags för en fjärde kopp te.