det gick för det måste gå.

när jag träffade min barndomsvän för några veckor sen så frågade hon mig om jag tyckte att jag hade energi kvar till att göra annat i veckorna fastän jag jobbade heltid. och jag svarade typ va ja eller hur skulle jag annars göra. klipp till denna vecka, då jag jobbat lite mer än heltid och absolut inte orkat nått annat än att jobba. alltså inget. lagade en ungsomelett i måndags som jag ätit till middag alla fyra kvällar jag varit hemma. (den femte kvällen var jag på jobbet. se lite mer än helttid ovan). jag har inte diskat. inte läst. jag har kollat på ett eller två avsnitt av 30 rock, tagit en dusch och gått och lagt mig med nått radioprogram klockan nio varje kväll. är ändå helt slut. min kollega fortsatte vara sjuk hela veckan. vi har skolat in det där barnet ändå. det gick för det måste gå men ja. 

kom ändå hem till paketpost på hallmattan och dubbelavsnitt för premiären av säsong 15 av greys anatomy. 

blott en dag ett ögonblick i sänder.

det sköra dag-till-dag-jobbandet pågår. j är sjuk. kanske lunginflamation. vi styr om inskolningen. vi får ha min gamla kollega som vikarie. sen blir plötsligt alla barn sjuka. idag hade vi åtta stycken. två av våra mest krävande var hemma. man får andas men håller samtidigt andan för man vet inte hur det blir imorgon. eller på tordag. eller på fredag. snälla alla sjuka barn, fortsätt vara sjuka. lite till bara.

min tro är klen och klokenskapen ringa.

min kollega är fortfarande sjuk. på onsdag ska hon skola in ett barn. hon kanske hinner bli frisk. eller kanske inte. alla gånger det har vankats inskolning för henne har hon blivit sjuk.
mitt gråtigaste barn som inte varit så gråtig på senaste var idag mkt gråtig. lite snorig, lite hostig, ingen feber. så svårt att avgöra med nyinskolade barn om de är sjuka eller om de bara har a case of the mondays.
har annars ersatt mitt det-är-höst-jag-måste-lyssna-på-winnerbäck-sug med att lyssna på allan edwall. känns som att alla versioner av sofias presentationssida på helgon är tonsatt. det är mysigt.

päron.

arbetsveckan avslutades såklart med att en av mina kollegors namn stod skrivet på den där himla whiteboardtavlan. så istället för att ha min tidiga fredag fick jag jobba över. alla barn som satt i min famn var kokheta, tempade och skickade hem dom på löpande band. men tillslut fick jag också gå hem. eller bli upplockad av ma&pa och förd till landet. det var visst storm men inte så mycket. jag har frusit och beskurit buskar och plockat päron. päron! det kändes overkligt. lyxigt. ska äta ett nu. har också sovit i en säng som inte gett mig panikont i ryggen. måste köpa en ny säng.
ägnar förövrigt kvällen åt en av mina favoritgrejer: hitta en blogg/internetdagbok och backtracka den i ett streck. har bland annat gett mig denna formidabla mening:
bättre att vara obegriplig än alldeles för enkel att förstå. 
och
tänk om världen vore funtad så, att tårar (endast äkta) var det enda accepterade betalningsmedlet. dvs den som grät mest, var rikast.

whiteboard.

på mitt jobb har vi en liten whiteboardtavla i matsalen där det skrivs upp om någon pedagog är sjuk. varje morgon när jag kommer går jag dit med hjärtat i halsgropen men drar sen en djup suck av lättnad när ingen av mina närmaste kollegor är uppskrivna där. andas ut och tackar för ytterligare en dag med fullt arbetslag. har verkligen inga marginaler. den här veckan har det börjat kännas stabilt, faktiskt. men inte så stabilt att man vill ha en inskolning till nästa vecka. vilket vi ska ha! vill lite dö vid den tanken. är så himla himla rädd för att bli sjuk själv också. litar inte på mitt kick ass-imunförsvar. knarkar frukt och ingefära. försöker vila så ofta jag kommer åt. orkar ändå ingenting annat. gör ingenting annat. det är så tråkigt! eftersom jag är mellan körledare har kören inte dragit igång. och jag har inte lyckats komma iväg på yogan nångång efter sommaren. har inga rutiner, mår väldigt dålig av detta. men det är som att jag organiserade hela mitt liv utifrån att vara upptagen på tisdagkvällar, nu är det inte stämmer vet jag inte var jag ska göra av min tid och så blir det ingenting av med nått. väldigt dålig ond cirkel detta som jag ej lyckas bryta. eller jag orkar mest inte. borde nog ringa min livscoach.

"det har aldrig varit värre än så här, aldrig svårare än det är just nu."

typ 2012, när värvet kändes nytt och spännande, så var jhk med och det avsnittet har jag lyssnat på minst fem gånger. han pratade bland annat om sin skrivprocess och att han skriver skrivdagbok och hur smart det är att ha den att gå tillbaka till för processen upprepar sig altid. när han känner sig som sämst, och tänker det har aldrig varit värre än så här, det har aldrig varit svårare än det är nu, så söker han på den frasen i sin skrivdagbok och hittar exakt den formuleringen, från nån annan gång när det aldrig varit svårare. och då kan han vila i att det ska vara så. att det är en del av processen. och att han kommer vidare.

en blogg funkar lite likadant. 

känner mig såklart, lite lite sjuk.

när jag började jobba som förskollärare hade jag så oerhört svårt att koppla bort jobbet fast arbetsdagen var slut. särskilt under inskolningen. på en handledning beskrev jag det som att jag kände hur de hängde mig om halsen, hela tiden, även när varken de eller jag var där. då sa a-l att så var det för henne också i början, men man väljer sig, man lär sig. jag trodde inte på det. tidsklipp fem år och det hade absolut inträffat. släppte det, sket i det. för att jag visste vad jag höll på med, för att jag vet att det blir bättre. och nu. nu har jag extremt svårt att koppla bort jobbet igen. för att det är inskolningar. för att för många är ledsna. det går bättre nu, absolut. de som var som ledsnast i början börjar landa.  men det är oerhört skört. är ett svinbra team, min kollegor och jag. vi täcker upp, vi gör en plan, vi märker att den inte håller och tänker om. så länge det är vi tre så går det bra. men nu börjar förkylningarna komma och jag är så rädd att nån ska vuxen ska bli sjuk. för då är det kört. då är det verkligen kört. dom tre trygga famnarna klarar det här, men bara så länge vi är alla tre.

valu.

Vad var det första partiet du röstade på?
har röstat på feministiskt initiativ alla gånger jag röstat.

Vilket år var det som du fick rösta för första gången?
2006. var beyond bitter valrörlsen 2002 när jag var sjutton och v leddes av gudrun och jag var som mest engagerad i ung vänster.

Hade ni skolval och var röstade du på där?
då röstatade jag på vänstern pga fi fanns ej.

Har du nån gång glömt att rösta?
absolut inte! sket dock i att rösta i det första euparlamentsvalet som jag fick rösta i pga tror typ att jag "inte ville legitimera eu genom att rösta". känner egentligen fortfarande så men röstar ändå.

Hur röstar dina föräldrar?
min pappa vägrar säga vad han röstar på men har alltid röstat på samma parti. alltså jag är tusen procent säker på att han röstar på sossarna men detta går varken att bekräfta eller dementera pga valhemligheten. mamma växlar mellan sossarna, fi och v.

Är du sån som tar alla valsedlarna utanför röstlokalen för att inte avslöja vad du röstar på eller bryr du dig inte?
haha NEJ. jag tar snarare demonstrativt endast en sorts valsedlar.

Klär du upp dig lite på valdagen?
hade basker i söndags pga hade bestämt det med s:t. det var dock alldeles för varmt men vallöften är vallöften.

Äter du nåt speciellt på valdagen och isf vad?
nej tyvärr. undrar vad det skulle vara.

Skulle du kunna vara vän med någon som hade diametralt olika politiska åsikter som dig själv (t ex om du är liberal och den är kommunist?), varför/varflr inte?
det går jättebra men då undviker jag att prata politik. *ler konflikträdd*

Är det valdagen som gäller för dig, eller är det lika najs att förtidsrösta?
det är absolut valdagen som gäller! blir typ sur på folk som förtidsröstar.

Frågar du valförrättarna något eller snackar du lite väder när du röstar, eller ger du bara kuverten till dem?
väder? nej du! det är chop chop som gäller. dock ler jag mycket.

Röstkortet- nåt som försvinner av en olycka i papperssorteringen eller sätts upp med kylskåpsmagnet på kylskåpet?
kylskåpet!

Det bästa vallokalen enligt dej är...?
tycker det ska vara stark kommualstämning. så som det är när man röstar i nån mellanstadieskolas gympasal.

Följer du rösträknings-tjohejset på tv?
brukar göra det men i år valde jag verklighetsflykt istället.

de två senaste konserterna jag varit på hade poeter som gästartister. hoppas detta är en trend. 

dagen efter valdagen.

ägnar mig framgångsrikt åt verklighetsflykt.

ff.

gud vad jobbigt det är när barn är ledsna ändå. men det är lättare när man får vara den som tröstar. och det är också lättare när man kan luta sig emot att de som gråter mest i början oftast är de som man knyter närmast till sig, som trivs allra bäst på förskolan. det kommer. men man önskar att man kunde snabbspola.

i said august is all that i know.

Hur var ditt augusti?
inleddes med tre dagars semester. eller alltså det var tre dagar kvar på semestern. sen en veckas ljot jobbande, och så långsam stegring mot vad som ser ut att bli fullskaligt inskolningskaos. har gått på många konserter. och mådde piss till synes utan orsak i en vecka drygt. det är förövrigt bättre nu.

Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment i augusti?
alltså att jag var så pass mogen att när jag blev SVINLEDSEN mitt i pisset så agerade jag inte i affekt utan väntade ett par dagar tills jag kunde skilja känslor och tillstånd från varandra och att jag då inte valde, som en konflikträdd person, lägga locket på och låtsas som ingenting utan faktiskt säga att jag blev superledsen. mognadslevel tusen.
kände mig även hög på hur bra det lät på den inspelning som vi gjorde när vi repade inför brölliset! (tyvärr bättre än på brölliset men jaja)

Vad kollade du på TV?
american crime story: mordet på versace hallå vad bra det var! perfekt castat ända ner i små biroller! är helt ointresserad av crime, men alltså! detta handlade också om syskonskap och talang, om vilka som räknas när man dör och om aids och dont ask dont tell, om flärd och storslagenhet och känslan av att vara speciell. tycker så synd om er som missade detta på svtplay. kom inte och säg att jag inte tipsade tidigare för det gjorde jag!
började också äta mat till casual. en komediserie om en framgångsrik men känslomässigt blockerad ungkarl och hans nyskilda syster som flyttar in i hans stora hus med sin tonårsdotter. han har skapat en dejtingsite men är själv oförmögen att finna kärleken. systern ska ut i dejtingdjungeln efter att ha varit gift sen 23 år ålder. tonårsdottern är en tonårsdotter. upplagt för roliga förvecklingar och samtidskomentarer kring jakten på den rätte bla bla bla. men sen utvecklar sig det till att mer vara en serie som på allvar ställer frågor om vilka relationer som räknas och vad som är att vara beroende av någon annan och varför romantisk tvåsamhet ska vara målet som trumfar allt annat. lever med denna serie så starkt nu!

Vad läste du för böcker?
sjöhästar niklas mesaros
moxie jennifer mathieu
harungen ina rosvall
maggie nelson blått

sjöhästar och moxie var två välskrivna ya-böcker som jag verkligen gillade! blått var en underbar poesiessä. harungen hade ett väldigt snyggt omslag.

Vilken musik lyssnade du på?
jag lyssnade på musiken dansband, hehe! och på markusevangeliet. ägnar mig åt 2008 på ett osunt sätt just nu. och så tjejlyssnar jag fortfarande på den där springsteenlåten.

Vilken blev din mest gillade Instagrambild?
mina fötter i glälkhyttan tillsammans med näckrosor.

Vad handlade du mest på mataffären?
typ det vanliga. känns som det varit mycket extrapris på olika ost och kryddor, så jag har bunkrat. om man nu kan bunkra färska kryddor.

Vad tänker du mycket på just nu?
på hur jag egentligen mår. att jag borde ägna mig åt nån typ av coreträning. och vilket valresultat man kommer vakna upp till om drygt en vecka.

Vad klädde du dig mest i under förra månaden?
klänningar så man kunde ta på och av stumpbyxor framochtillbaka efterbehov. man har ju även fått bära regnkläder ett par gånger.

och hur går det med årets ledord?
ja min bror bor ju numera tre minuter bort så han har fått ett och annat mål lagat åt sig.

drömde så hemskt i natt. fick reda på att min bror var död, och hade varit död i typ tjugo år. men att jag pga av trauma hade förträngt det och utvecklat nån typ av vanföreställningar och betett mig som om han levde sedan dess. och att min föräldrar och vänner hade gått med på detta och spelat med för att typ hålla mitt psyke i schakt. det uppdagades för mig när jag tittade på foton med mamma och började undra varför han aldrig var med på några foton efter tio år ålder och mamma förklarade gråtande för mig att han inte alls hade varit med på semestrarna som jag mindes, att jular och födelsedagar hade varit utan honom men att jag hela tiden insisterat på att han var där, pratat med honom, hittat på saker med honom, köpt julklappar till honom. den stora smärtan och hemskheten låg inte enbart i att han var död och jag levde i djup förnekelse, utan också i att mina föräldrar tvingats leva med att jag envist hållit honom kvar och behövt hålla nere sina egna känslor för min skull och pga detta inte kunnat sörja ordentligt.

hey girl you're feeling real up tight no fun & games with you this friday night.

en gång kommenterade sara ett tbt inlägg med "undra hur många popaganda vi varit på samtidigt utan att känna varandra. " många säkert, men nu börjar de popaganda vi varit på samtidigt när vi känt varandra och dessutom gått dit ihop bli fler tror jag. det är en favoritgrej att få göra det med henne. härja om våra jobb, dansa till ceasars palace, äta churros på läktaren.