pedagogisk dokumentation.

jobbpeppen fick utlopp under den gångna veckan. planerandet och kommaigångandet och uppstyrandet påbörjades. längtar nu ännu mer till nästa vecka.
när alla samtal och överskolningar var genomförda och inskolningen än så länge bara inneburit en första timmes påhälsande och två barn till blivit lediga och ett barn blivit febrigt hade vi plötsligt bara tre barn på min avdelning igår. på tre pedagoger. vilket innebar att jag kunde ägna hela min jobb dag åt att färdigställa de överflyttade barnens pärmar, gå igenom mappen med lekbilder och sätta ihop till varje unge.
vissa mönster blev väldigt tydliga. en del bekräftade sånt jag redan visste. på ett av barnen hittade jag inte en enda bild där hon lekte ute. hon hatade att vara ute. därför kom hon väldigt ofta först till lunch med sin mormor. så "slapp" hon vara ute. det gjorde också att hon hamnade extremt mycket utanför, hon missade ju hela förmiddagen och hade jättesvårt att ta sig in i barngruppen när hon väl kom, för dagens konstellationer var redan etablerade.
för att ha nån sorts riktlinje för hur mycket bilder alla ska ha har vi gemensamt kommit överens om att ungefär 14 lekbilder är lagom. för vissa barn fick sortera och välja och prioritera för att inte sticka upp i det dubbla antalet, för vissa barn fick jag ta oskarpa och ryggvändande bilder för att ens komma upp i 12 bilder.
ett av barnen som gick över älskade våra rosagula tyllkjolar, han hade dem så ofta han kom åt. till min förvåning hittade jag inte en enda bild på honom i tyllkjol. bilderna blir ett sånt himla befästande av vad de gör och hur det var. det blir ju sanningen. och tanken är att bilderna ska representera detta. varför finns inte en enda bild på honom i tyllkjol? jag såg ju honom ha den så himla ofta. jag tror att det är för att han gick hem klockan tre. innan klockan tre har vi full barngrupp, ganska ofta är det kaosigt. om man är inne då är den första tanken inte att nu plockar vi fram kameran. det gör vi efter tre. när det är lite färre barn, lite lugnare. då lekarna slutar likna kaos och blir mer tydliga för oss.
och det är ju inte en slump att strömmen av bilder på vissa barn aldrig tar slut. de är de som som är där allra längst. när det inte är så många andra att dela sin uppmärksamhet mellan.
och alltså, för att poängtera, det här gäller alltså bilder på det som kallas fri lek. då vi inte styr lika mycket, och inte har samma kontroll som vid mer pedagogiskt riktade aktiviteter. då räknar vi och ser till att alla är med lika mycket, och delar upp grupper och blandar barnen och följer upp. iallafall, insåg allt detta. och diskuterade med kollegorna. och vi kom framtill att vi kanske behöver ha ett tydligt fokus på leken, jobba med den som vi jobbar med allt annat. eftersom den i slutändan ändå utgör den största delen av barnens liv.

så, det här var pedagogisk dokumentation alltså, när den är som bäst. dvs. medvetande gör mig som pedagog om hur jag fungerar i den pedagogiska verksamheten.