mixed emotions om jobby.

intervjuade en fsk idag som kanske ska vika för mitt jobb-h. alltså jag tror att hon ska det. vi pratade i två timmar och typ en kvart ägnade vi åt schematekniska lösningar. det gör man väl inte om man inte är väldigt intresserad. min chef sa som vanligt jättekonstiga saker, men jag tror inte hon drog ner intrycket. jag var supertrevlig och lockade med yttepyttig barngrupp, enorma lokaler, goda förutsättningar för samarbete och superflexibel schemaläggning. bending over backwards, pga beggers cant be choosers.
men mitt i denna lilla yra av att kanske ha löst något fick min chef in en komplimang om henne som j tog som en peak mot sig. och som slutade med att j gråtande gick från jobbet precis när vi skulle ha julgransplundring. hon kommer kanske sluta? jag orkar inte.