tio år sen jag rakade mig under armarna.

2008 hade jag och sofia som nyårslöfte att låta håret under armarna vara. och att inte skämmas för våra håriga armhålor. vi hade låtit håret växa förr, men i olika sammanhang fegat ur och döljt/rakat bort det. det är liksom lättare att vara en hårig feminist i vissa sammanhang än i andra. det är lite konstigt att tänka på att det krävdes att vi gjorde det båda två för att det skulle gå. men det gick! alltså jag döljer väl mitt armhålehår ibland, eller nä, typ inte? men jag trycker inte upp det i ansiktet på folk. och nu är det alltså 10 år sen jag rakade mig under armarna sist. kommer aldrig göra det igen? och det har liksom slutat vara ett statement. nu är det praktiskt och skönt och snyggt. kan fortfarande önska att det skulle vara lite mörkare, för det skulle vara ännu snyggare. men i övrigt. helt obrydd.