beauty is the hardest drug of all

nu har det hänt. det jag inte rikitgt trodde skulle hända men ändå fasade lite inför. nu har det hänt igen, kanske man ska säga. jag har låtit mig påverkas.
grejen är, och jag skäms för att säga det här men det måste sägas, att jag har börjat läsa ett par tre modebloggar. for kicks, liksom, för att de skriver roligt och fotar fint (alltså inte självporträtt i spegeln med blixt som tar bort huvuden och framhäver dammpartiklar på glaset). det är mycket flickigt och rart och jag tittar på det och det är vackert och jag sugs in och utan att jag vet ordet av det så är marie antoinette-pasteller och spetsar och porslinsdjur det enda jag kan tänka på. och jag klär mig som det vore majmånad och ser ut som en picknick och det är skirt och häromdagen köpte jag en tröja med volang på. det är så snyggt förpackat och jag vill också vara snyggt förpackad, men jag tyckte ju inte att det här var definitionen av snygg förpackning för bara någon månad sen. hjärntvätt i tell you, hjärntvätt!

och i fredags när jag fikade med mamma började hon prata om hur hon skulle sy ner vecken på sin horkjol så hon kunde ha den på begravningen och sen sa hon horkjol kanske fem gånger, och jag tror att det som var hor i kjolen var nånsorts slits, men jag har mycket svårt att tänka mig att den skulle vara oanständigt hög och horig och sen började hon beklaga sig över att hon inte hade några horskor fast kanske kunde hon ha mormors gamla horskor och det var lite förmånga hor i ett samtalsämne och att säga mormor och horskor i samma meningen känns ju sådär.

ps. cho sa när jag pratade med henne om det att man kanske inte behöver se det som hjärtvätt, utan det skulle kunna kallas inspiriation...