onsdag, november 22, 2006

åh micke micke hej micke

Skoja inte det är snyggt i köket. Bra jobbat Lucy - en eloge. Happy har lite svårt att vänja sig vid sitt nya kvarter dock. I brist på bokhylla bor han nu på köksbordet. Med jämna mellanrum hörs det plingande från köket. Jag gissar att det är den plötsliga tillgången på soljus som efter ett liv i dunkel gör honom lite nervös.

Lyssnade på Roy Andersson idag när han snackade om sin nya film på Work in progress. Det var ganska intressant, moderatorn var bra och Roy snackade på. Man fick se typ två scener från hans kommande film vilket var sjukt jobbigt. Inte för att filmen verkar dålig (tvärt om) utan för att folk skrattade så hysteriskt hela tiden. Dels var det inte särskilt roligt, och dels skrattade de verkligen HYSTERISKT. Typ med konstiga hickande ljud och frustanden och så. Jag blir väldigt hämmad av andra människors skratt.

Work in progress igår med Johans Brisinger. Herregud alltså. Inbunden och traumatiserad ung man blir förlöst ur sin sorg med hjälp av sexuellt frigjord ung kvinna. Sett den förut någon? Att den unga kvinnan var lite speciell och frisinnad och inte såg världen på samma dystra, inåtvända sätt som alla andra i filmen visades väldigt fint genom att introducera karaktären topless. Hon fortsatte sedan att konsekvent bada halvnaken i hela filmen. Tillsammans med den traumatiserade unge mannen, som såklart inte reagerade alls på detta (han var ju faktiskt DEPRIMERAD). Jaja. Mikael Nykvist var också med i alla fall och han var OCKSÅ ledsen fast han fick i alla fall vara lite full och frusta lite och vara sådär härligt Manlig Skådespelare Som På Ett Känslosamt Och Gripande Sätt Visar Känslor (Till Exempel Genom Att Nästan Grina Med Sin Döda Sons Flytväst I Famnen Och Bli Full Ibland). Flytväst i barnstorlek + Micke Nykvist med darrig underläpp = mycket gripande. Aaah, nä, dessutom utspelade sig allt i nån jävla skärgårdsmiljö så inte bara sprang frigjorda tjejen omkring och Ronja-skrek spontant (! det är sant!) utan hon gjorde det dessutom på en skärgårdsö. Nädu Johan. Men Micke gjorde väl det han gör bra, och han killen som var med i den där andra filmen där Micke Nykvist är hustrumisshandlare var också okej fast ganska stel ibland. Och skärgården är ju snygg. Eh ja just det. Den kommer säkert att bli hyllad i vilket fall som helst, eftersom den handlar om Män Med Känslor (TM) och de brukar ju gå hem.

Annars har jag inte sett sådär jättemycket värt. Jag måste nästan alltid gå ut ur biografen typ 10 minuter innan filmen slutar vilket är lite surt. Men jag får ju styra och ställa och det är ju min grej. Men Buenos Aires 1977 gillade jag mycket. Likaså Heaven's Doors, fast jag sov lite i början så det tog ett tag innan jag fattade vad som hände. Som tur var hade jag typ tre timmar på mig att förstå. Bröderna som har gjort filmen var crazy också, helt otippat. De svor konstant och pratade mest om hur man förför tjejer.

Jag har fått ett smickrande och oväntat erbjudande också, vi får se hur det går. Nu ska jag slagga.

-Mary

1 kommentar:

Anonym sa...

HAHAHA! Det här var ju fantastiskt! Det var precis så! Jag ser verkligen framemot Johan Brisingers nya film när än den kommer, vad kan bräcka det här liksom?