en klass för sig

nu ska jag gnälla lite över min klass. eller okej, jag ska gnälla över mamman i min klass, en av dom, den värsta. hon ställer puckade frågor hela tiden, tycker all kurslitteratur utan bilder är för svårt och berättar anekdoter om sin barn varje föreläsning. det sista är iochförsig otroligt underhållande, för oftats berättar hon saker som hon tror ska framställa hennes som världens bästa mamma, men oftas har det motsatt effekt, utan att hon fattar det. idag tex. så sa hon att hon tycker björnes magasin är ett tråkigt och långsamt program så hennes barn får inte titta på det. hennes barn är fyra + spädis (som ofta ammas under föreläsningarna!!). alltså jag vet inte men barnprogrammen är kanske till för barnen i första hand. just a thought.

och nu blir det lite ytligt, för jag har ströt mig hela dagen på en tjejs örhängen. eller jag har ströt mig varje gång jag har sett hennes öghängen hela terminen. dom är så fula! dom passar inte till hennes kläder! dom passar inte henne! dom är typ gulliga! alltså jag dör. jag kan inte ta henne på allvar bara för örhängena, eller ta på allvar är fel ord, jag think less of her.
hennes hemskaste örhängen:
ett par stora stiluett hjärtan i guld,
ett par äpplen i som skimmrar med detaljer i strass,
ett par bulliga hjärtan med polkagrisränder
och, värst av allt, ett par gigantiska franskaliljor/scoutsymbolsgrejer i regnbågsstrass.

var är ebba von när man för en gångs skull behöver henne?