you can hear me laughing to myself, but you can't hear the music in my head.

i fredags kom hanna hit, låg på min soffa och orerade över varför sverigedemokraterna var dumma. sen gick vi och la oss innan klockan blivit elva, och tur var väl det för vi väcktes av det av staten sanktionerade krigslajvet som pågick i mina hoods. dom hade skottlossning. vi åt lyllig sconesfrukost på mina nya smörgåsbrickor och sen promenerade vi till västertorp där ellen och sunna saluförde sitt bohag. hanna fick gardiner, jag köpte honung och så var det glassrea. 

på eftermiddagen mötte jag upp j&j och hängde runt på 17festivalen. vi kollade på teddybears och jag blev svinglad när de spelade punkrocker istället för hiphoper och då hade ebbot på "sång."

idag har jag fikat med s på mitt jobb! nu är vi alltså vänner påriktigt! vi utarbetade en grundlig plan för att undvika vinster i välfärden. hoppas den håller. 

hej då helgen, du var kul. 

pop istället för politik.

förra året var jag själv på popaganda. eller det var jag ju inte men det var min utgångspunkt. i år skulle jag gå med sandra men hon bangade pga dubbelbokad, efter att hon först hetsat mig dit. men  sen sålde hon sin biljett och mitt sällskap till annie. så jag var där med annie mest hela fredagen i spöregnet i min läckande regnjacka. hade sekunden innan hånat alla som ej hade regnjackor på festival och skrikit n00bs osv. menmen. yelle var bäst, kelis var en flopp, london grammar var mycket bra och lily allen med. sen var det lördag och det blev som förra året lite. hoppade runt mellan olika jag gillade, frammanade folk jag ville träffa med pur tankekraft, såg en åldrad genuskursare, var rätt spattig, fick ett nytt punkfavoritband, träffade folk jag inte får träffa längre, hatade alla långa som vanligt, ja. det var kul och jag var glad. slut.

kärt huvudbry.

imorgon är det popaganda. jag har outfitångest. det är min vanligaste ångest. och bästa ångest. eller ångest är väl ett starkt ord i sammanhanget. men det är ett huvudbry, ett som jag gärna har. tänker alltid så mycket på vad jag ska ha på mig, på ett sätt som är löjligt och lite pinigt, men det är också så kul. tommy brukade håna mig för det oerhört ytliga i att ligga vaken och tänka ut vad jag skulle ha på mig nästföljande dag, men det är faktiskt oerhört praktiskt att ha en plan ju! att vara lite förutseende. sparar tid på morgonen osv. inte så kul att klä sig för jobbet när man måste vara så praktisk. (fast lite kul att kunna rättfärdiga batmantajts.) inga dinglande örhängen, inga långa svepande kjolar, inga ömma material. därför blir det ju också extra kul att tänka ut vad man ska ha på sig när dessa hänsyn inte behöver tas. all in med ömma, dinglade, svepande! maxa, passa på,

umgås och ha trevligt tillsammans.

när det är bra att vara ett samtalsämne.

idag sa min chef kom maja, jag måste tala om en sak för dig. jo, idag var det en förälder som kom in på mitt kontor och stängde dörren efter sig. hon sa att hon hade pratat med några andra föräldrar på förskolan, dom som bor i samma område som hon, och nu kände hon att hon ville vara språkrör för det dom hade talat om. hon menade att föräldrar är ju väldigt bra på att mobilisera motstånd när de tycker att något som rör deras barn inte står rätt till, då skrivs det insändare och anordnas föräldragrupper och kommunpolitiker kontaktas. men att de är sämre på att föra fram det som är positivt. men nu hade iallafall de här föräldrarna kommit att prata om hur himla bra de tyckte att jag var, och den här föräldern ville verkligen säga det till min chef, att maja är så bra, det tycker vi allihop, och vi ville verkligen att du, som chef, skulle veta att vi tycker det. och vi hoppas att du också vet att maja är bra. ja, hade min chef sagt, det vet jag. jag ska säga det till henne.

ös.

efter jag skrivit det där igår lyssnade jag på en gråtig kentlåt och grät lite. gulligt gjort av mig.
idag är jag gladare. har haft avdelningsmöte/pepprally med mina kollegor och bokat av en massa saker. fick även värsta lyxiga gottekorgen i hejdåpresent av ett barn som bytte avdelning. alltså vi fick en var . helt sjukt, k sa det är alldeles för mycket! barnets mamma sa nej det är alldeles för lite! gulligt gjort av dem.
förra veckan hade jag överlämnadesamtal tillsammans med s och hon sa sen när vi gått igen om alla fem samtalen att hon tyckte jag pratade så bra med föräldrarna. att det kändes som vi hade en kommunikation som var uppriktig och ärlig. har tänkt så himla mycket på vad hon menade, jag tycker det är ett superfint beröm, men jag har inte alls sett på det så. utan mer som normalt beteende. iochförsig helt motsatt hur jag beteende mig i början av min förskollärarbana. ja, det är väl fint att man utvecklas och så.
imorgon börjar inskolningen. inte för mig alltså, jag kommer ha fullt upp med dom gamla. och att hålla ställningarna. ska testa en ny approach som typ är fulltösmedvetslös! trygghet genom aktion!

trött och blasé och uttråkad och ensam.

jag undrar lite vad som hänt med mina relationer. eller ja, jag vet väl vad som hänt med dom. några jobbar hela tiden, några är med sina barn hela tiden, några har flyttat, några är en kombination av de tre, några kostar mer än de smakar. och sen är listan slut.
det kanske inte är en helt sanningsenlig uppräkning, men det finns hinder för att umgås hela tiden (är jag ens intresserad av det?) och det känns som när man föreslår att ses så hindrar man dem från att jobba/vara med sina barn/bo på annan ort. och man (jag) orkar bara vara så pass tärande. kanske är det det som det handlar om. att jag känner att mina anspråk på umgänge tär och stör. att det är tjat. att folk tröttnar. att det finns en kvot och den är fylld för alla andra långt innan den är fylld för mig.
och samtidigt. jag ids inte. jag trivs oerhört bra i mitt eget sällskap. men ja. det här med att vara sällskapssjuk och folkilsk samtidigt. story of my life.
jag är bara trött och blasé och uttråkad och ensam.

jag öppnar mig, och så stänger jag igen. eller jag råkar öppna mig, spiller ut, pratar brevid mun. sen ba oops. zip! sch.

som vanligt.

i fredags slutade en av mina favoritfamiljer på förskolan. för att de ska flytta till andra sidan jorden. jag initierade för första gången att krama en förälder. vi kramades länge. och sa saker med grötiga röster och tårade ögon.
imorgon är allt som vanligt på jobbet igen. eller nästan iallafall. åh, jag älskar som vanligt. mitt bästa tillstånd. vecka 33, min favoritvecka, jobbmässigt.

min superkraft är att jag kan bli nostalgisk över nästan vad som helst.

har köpt en ny tele och det var inte en dag för tidigt. har inte kunnat smsa som en normal person (telefonen skriver helt på egenhand s i olika varianter efter varje bokstav samt författar 8meddelande långa sms innehållandes enbart punkter ) sen typ oktober och inte kunnat ringa som en normal person (bara burkigt) sen typ maj. spotify crashar så fort batterierna tar slut och surfa är det inte tal om, av samma orsak som smsfailandet.
har suttit och försökt föra över det som är viktigt att ha kvar. och med försökt menar jag att jag har försökt bestämma vad som är viktigt att ha kvar. hatar ju att slänga saker, men vill lite slänga allt i bland. rensa. rena. har argumenterat med mig själv kring en nedladdad skivas fortsatt varande eller icke varande. en hand i himmelen som fått följa med sen min förrförra telefon. även om jag väl skulle kunna ladda ner den i spotify så känns det inte helt tryggt. liksom, kan man lita på att spotify är föralltid? att dom alltid kommer tillhandahålla en hand i himlen närhelst jag behöver den? tror inte det va. det känna alldeles för risky. den skivan får flytta med en tredje gång. kan inte leva i en värld där den inte är ett knapptryck bort.

segel och ruff och köl.

malmö-köpenhamn-eksjö

1&2. roadtripförberedelser, 3&4. en egen röst, utställning på malmö museer, 5. mitt favoritmönster i botaniska haven, 6. danska brevlådor, 7.en bok jag inte köpte, 8. militärövning utanför hannas fönster 9. eksjö bokhandel, 10. violkola från kondiset.

semstern hittills: 8 dagar på landet.

1. var på bibblo i nyk med ma. 2. drack melondricka, och åt melonbitar. och hade melonservett. 3. var i norrköping på harry potterpsykosen och på arbetets museum. 4. kittade om och målade fönster. 5. köpte ett flak dricka.

svindlande.

idag är det hundra år sen min mormor föddes. jag tycker det är svindlande. även fast det är nio år sen hon dog, och hon inte blev hundra år gammal är det helt galet att hon levde för hundra år sen. HUNDRA ÅR. jag tycker att det är tydligt att man i takt med att man blir äldre upplever tid som både kortare och längre. jag minns när jag var liten och tyckte att en sekund var det snabbaste som fanns, att den inte gick att uppfatta förrän den var över. och att ett år var oceaner av tid, helt oöverskådligt. nu kan jag känna en sekund släpa sig förbi och knappt hinna blinka förrän ett år har gått. men hundra år. hundra år är fortfarande så ofantligt lång tid. att min mormor föddes för hundra år sen, att jag har hållt i en hand som nån annan höll i för hundra år sen. det är lika svindlande nu som när jag var liten.

marimekkomorgon.

hej nu är det semster. jag inledde med att vaka i en ren kropp i rena lakan i nytt nattlinne (reafynd men fortfarande så inihelvetes dyrt. har tydligen kommit till en punkt i livet då jag tycker det är rimligt att lägga många hundratals kronor på ett frekkin nattlinne.).
avslutade min jobbvecka med att beställa shitloads of saker till vår avdelning. hann få en magentafärgad tyst matta till vår bygghörna. det blev extremt snyggt mot vårt mörkgröna golv. men den är lite för liten. så jag fick köpa en till. plus kantbitar. man får passa på när chefen är på bjussigt humör. det är också mitt sätt att motverka vinster i välfärden. dvs spendera så mycket pengar att det inte blir nån vinst. man får inte va dum!
min semester har hittills fortsatt i samma anda. dvs shoppingens. köpt två par skor (reafynd! på riktigt!) nu ska jag shoppa tåg- respektive bussbiljetter. påhälsningssemster ftw!

midsommarblomster.

1. jag i midsommarkrans. 2. pappa i midsommarkrans 3. teblomma från chinatown.

semesterpepp!

rollar nu in mig in mig med spf 50 från topp till tå och åker mot bättre vetande till varmare breddgrader.

du & jag håller andan och håller händer i språnget (tio år senare)

mitt jobbhuvud är så snurrigt just nu. det är avstämningar och inlämningar, sammanfattningar och överlämningar, utvärdering och planering och allt. våren som ska avslutas och hösten som ska påbörjas. såpbubblor, korv, pärmar och svåra samtal. 

idag hade jag och s ett inledande samtal om ett av barnen som vi ska lämna över. jag har varit så orolig. för att det inte ska gå bra, att de inte ska förstå, för att säga för mycket och stämpla och skapa förutfattade meningar. nu känner jag mig mycket lugnare. s fattar. hon är värsta bra och genomtänkta pedagogen. hon litar på mig och jag litar på henne. nu är jag lugn. the healing powers av att prata. the talking cure. 

mayday

jag har varit så himla glad idag. jag vaknade till ett sms om skitväder men när mitt guldnagellack hunnit torka så hade det klarnat upp och morgonens inställda picknick tog istället plats efter de dubbla tågen. jag har kramat så himla många på ett uppriktigt och hjärtligt sätt idag. folk som jag inte sett på flera år, folk som jag bara ser under den här typen av tillställningar, folk som är några av min allra bästa vänner. jag älskar att få gå både med vänstern och skrika ockupera slottet åtta hundra rum och sjunga internationalen ackompanjerad av blåsorkestern OCH få gå med fi och känna sig som en historisk vändpunkt med regnbågsfärgad rök. och att ellen var med hela tiden.
och sofia smsade och sa att det stod i dn att kent inte är moderater. phew.