the writing cure.

a förlorade sin bror i slutet av förra sommaren. den här sommaren, när vi reste ihop, hittade hon en fin anteckningsbok som hon köpte. hon strök över pärmen och sa att hon hoppades att hon skulle våga skriva i den. att hon inte skrivit nånting sen sommaren innan, för hon visste att om hon satte pennan mot pappret så skulle det som kom ut handla om hennes bror. och hon orkade inte det.
jag frågade henne nu om hon skrivit nånting och det hade hon. fast bara två gånger. om sin bror. och inte riktigt orkat mer. men iallafall börjat orka.