kärlekstrubbel eller rivalitet, det gör detsamma för oss som vet.

var på releasefest för biblioteksbästisens nya bands skiva. festen är lika delar konsert som panelsamtal. detta mest för att det nya bandet är ett dansband. om det nu är det. man kan tycka att det är lite pretto och teoretiserande att ha ett moderatorlett snack om varför man befinner sig i den musikgenre man gör. men det är väldigt givande. det passar så bra in i allt jag vet om min bibblobästis. hans ständiga fäbless för det som betraktas som lågkultur. det är därför han är litteratursociologen som doktorerar på deckare. det är därför han gör en dansbandslåt inspirerad av en willy kyrklundnovell. och samtalet formulerar något som påriktigt gör mig sugen att lyssna på vikingarnas kramgoa låtar 3 till 5 (som enligt bandet ska vara de bästa kramgoa-skivorna); ett gravallvar och hjärta och smärta i oerhört käck förpackning.

jag gillar flera av låtarna, inte minst faller man ju pladask för en låt som har titel en ledsen liten smiley. men nyupptäckta genrer och briljanta låttitlar till trots så är den allra största behållningen att se biblioteksbästisen gå in i sin scenpersonlighet när han sjunger. den är samma som på elenette-tiden. samma manér. som om ingenting hänt på tio år. visste inte att jag saknat den sidan hos honom. hade glömt hur mycket jag tycker om den.