trappy trappy.

har haft den mest chillaxade helgen på landet med lillebror. badat i en kall mörk sjö för vattendragsstatistikens skull, och i ett salt, ljumt hav med mjuka vågor för njutets skull. har lärt mig allt om trap. eller har kanske bara lärt mig att det låter som en sprinkler. men tror också att det är allt man behöver veta. gjorde den maträtten man alltid gjorde när man började laga mat, pasta med tomatssås, men helv vad bra man blivit på tomatsås. det känns som en vuxengrej, att kunna göra riktigt god tomatsås. och att uppskatta, och särskilja den från annan tomatsås. sa jag nu att alla som inte kan göra god tomatsås inte är vuxna. kanske. har också hunnit läsa en bok från pärm till pärm. hör på det här:
alla människor skriver. de flesta vet inte om det. skriva är vad som pågår i oss medan vi lever. när man skriver är man ingen särskild, men man är mer sig själv när man skriver än någonsin annars. skriva pågår oavbrutet. att sätta ord på papper är däremot mödosamt. det är som med drömmar. man vet att de förvandlas medan man skriver ner dem. men närmare kommer man inte.
ELLER:
för en gångs skull sammansmälter verkligheten med sig själv. inga glipor eller fogar. inte som annars, då verklighetens skikt oavbrutet skaver mot varandra
och det var bara två exempel. av tusen. detta var fortsättningen på agneta pleijels memorarer som jag inte fick läsa för s:t för att det var för hemskt. jag trodde att hon försökte skydda mig, men nu fattar jag att hon försökte skydda sig själv. eller hålla det ifrån sig. *krossat hjärtaemoji*
nu kom jag hem till en avi om två klänningar som sitter som båda sitter en smekning. en i samma modell som den svarta med vita prickar jag har haft typ en gång i veckan sen jag köpte den. fast röd. och en med krage och skärp och fickor och djungeldjur. den ser nästan dyr ut.