har nu panik över att jag framstår som en anal pedant på insta?

den här städnojan grundar sig väl delvis i att jag under vår uppväxt alltid kände mig som en lortig fattigunge hemma hos henne. och den känslan framkallade jag väl lite grann genom att romantisera om allt hårt&svårt förritin och vilja va en sån godhjärtad fattigunge. typ miranda. och hemma hos henne fanns en mamma som var hemmafru. och de hade servettringar i silver och linneservetter, linblomsgröna till frukost och vinröda till middag. och det var alltid alltid välstädat. och nu tänker jag väl att hon är sin mammas barn, som prioriterar en skinande diskbänk framför att amma sina ungar.
jaja, hade såklart inte städat under kökssoffan, det gör jag aldrig. och såklart kryp henne unge fram till den och drog fram dammråttor, äggkartong och nått tre år gammalt kvitto. so much for keeping up apperences. ville väl dö. men skämtade bort det och hon skämtade tillbaka om att det var skönt att nån mer slarvade med städningen under soffan, och att jag inte var lika prydlig som jag ger sken av på insta.