långfredag.

jag är på landet och skogen skuggar marken så snön ligger kvar över vägen. tre decimeter tjock, hårt packad. vi får parkera hos grannen, dra packningen på pulka sista biten. jag stoppar vedträn i spisen och läser. mamma far runt. nån har tryckt ner en kruka med pärlhyacint i snön. pappa ringer tusen samtal och tappar bort sina glasögon. oroar sig för sin syssling som precis kommit till hospice. alla letar efter glasögonen. kanske är de kvar i bilen. pappa går för att se efter. vi fortsätter leta. kokar kaffe och äter kladdmuffins. de får påskägg av mig. jag får inget. säger att det inte gör nått men fattar inte varför ingen gett mig ett anthon berg-ägg i guld. mamma går till bilen och kommer tillbaka med glasögonen. de låg på biltaket. mamma säger att han är extra virrig nu. vi pratar om att ordna det för sig, om testamenten. om att det inte finns bröstarvingar. pappas mobil ringer. det är superdålig mottagning här, pappa kompenserar med att prata högre och högre. lägger på och ringer upp. kommer in i köket och säger att hon dött. går och ringer igen. vi lagar mat, en gryta från tanzania. vi spelar tp, jag vinner, trots att det är versionen från mitten av 90talet. jag får sova i jungfrukammaren. mamma ger mig en gigantisk pyjamas. vi bär upp hennes tempurmadrass. pappa ser ledsen ut. jag frågar hur det är, han säger att det känns sorgligt och tråkigt. sen säger han åt mig tre gånger att inte glömma ljusen.