onsdag, september 27, 2017

det är nånting med dig och jag måste ha det.

av nån anledning är jag så har jag ett sånt sug efter musik igen. (hehe, NÅN anledning. ska vi gissa på stormigt känsloliv kanske?) har inte känt såhär på fler år. cravar musik, så mycket. eftersom jag är fostrad i ett musiklyssnande som bygger att man spelar ett album från början till slut så är det mest så jag har jobbat. det är också praktiskt. man väljer en skiva, man får ett tiotal låtar. inte som när man behöver bygga sin egna playlist, där varje låt är med av en anledning. så mycket svårare. men, min musikiver gör att jag är just ivrig, inte orkar lyssna på mellanlåtar, utan vill bara ha russinen. så nu gör jag playlists. mitt svåraste med hösten, dokumenterat redan förra året, är att alla formuleringar i mitt huvud om denna årstid leder mig vidare till lars winnerbäck. fast jag vill ta mig ifrån honom. trodde lite att jag hade lyckats nu! har en 8 låtar lång playlist som jag exakt hinner lyssna på när jag går dörr-till-dörr mellan jobb och hem. en av de låtarna är en som spotify radioföreslog för mig, baserat på de andra låtarna på listan. ibland lyssnar jag bara på den när jag går dörr-till-dörr mellan jobb och hem. dramatiskt piano och mogen kvinnoröst. banal/anspråkslös text. är besatt. mår illa när jag lyssnar men kan inte sluta. älskar det.
men ja, fattar att jag kommit vidare så värst långt ifrån lasse med detta.

Inga kommentarer: