bring it hösttermninen!

s från mitt jobb ringde förut och peppade upp mig för att börja jobba imorgon. eller egentligen ringde hon för att höra när hon började jobba egentligen, alltså vilket schema som gällde. men sen när vi la på, och hon sa vi ses imorgon, det blir kul, på ett sätt som inte var ett hundra procent uppriktigt så kände jag ändå att jag tycker att det ska bli kul. trots allt. trots all skit och alla turer kring v i våras, trots min dumma chef, trots att jag sålt min själ till ett bolag som aldrig kunnat skilja rätt från fel. trots att jag under det här läsåret kommer få två helt nya kollegor, och plötsligt, med mina sex år där, vara den som jobbat längst av oss tre. det kommer nog bli kämpig, och jag känner mig lite peppad på det. att härda ut. att inte skicka, vara den som sitter lugnt i båten, den som är klippan som alla kan luta sig mot. för jag tror verkligen det kommer bli stormig.
men nästa måndag börjar en helt ny barnskötare som jag fått vara med och rekrytera. jag tror att hon vill lära sig allt och jag vill lära henne allt. för första gången i världshistorien ska vi inte skola in ett enda barn nu. istället ska vår barngrupp minska till elva 2-3åringar, som alla har gått hos oss minst ett år. så liten grupp, så stora barn! m ö j l i g h e t e r n a i detta! alla nya sätt jag kommer behöva utmana dom på, alla sätt de kommer utmana mig!
och jag längtar efter k. och alla de där elva. eller först kommer de vara tretton ett litet tag. och jag längtar efter den fina fina avdelningen som jag städade upp, organiserade och möblerade i ordning innan jag gick på semester.