baby dry your eye.

man skulle kanske kunna tycka att jag fyllt min gråtkvot för dagen där på tåget i förmiddags.
men nu var det så att jag skulle se marit bergman ikväll. och som andra låt spelade hon this is the year och sen var det kört. för även när jag nostalgigråtit klart till den liksom fortsatte hon ta upp gråtiga ämnen. ensamma elefanter. kraschade evighetsvänskaper. barnhuvuden som dunkas mot perronggolv. öar som blir ett land.
och när hon som sista låt spelade en sommardag på stranden stod jag och sandra och huklade i varandras armar.