musik man har en relation till för att någon man tycker mycket om lyssnar mycket på den.

var tvungen att spotifya stefan sundström nu. (eftersom inslaget kreativ ångest påminde mig om att det var just där låten låg sol föddes. den framfördes sen på poesifestivalen 2002 med den ack så fantastiska men ack så omusikaliska kristina lugn på triangel. alltså hon kunde inte ens slå på triangeln i takt. det var fint. )
sofia brukar beklaga sig över att ingen hon känner lyssnar lika mycket på sundström som hon. att hon verkligen skulle vilja ha någon att prata om hans texter med.
och jag är inte den personen, jag har aldrig lyssnat speciellt aktivt. men när jag scrollar igenom hans album och klickar lite här och där så känner jag igen väldigt mycket. kan sjunga med, kommer ihåg textrader, kan nynna introt på till nästa låt på skivan innan den börjar.
och jag tycker ju att det är bra. jag har bara aldrig fastnat.
jag har ungefär samma relation till manic street preachers. av samma anledning. det är ett av sofias favoritband, utan att vara mitt.