klent pynt är också pynt.

på tisdag ska jag flytta ut ur mig själv.

igår träffade jag emma och vi åt pasta och pratade om den här skithösten.
sen längtade emma hem till en kaka som hon hade bakat. kunde absolut relatera till detta.

vad vi talar om när vi talar om att vi är trötta.

förövrigt har klara kommit nu och det är världsbäst.
vi är trötta men glada och ganska mätta och har kollat på projekt runway och klara diskade både idag och igår.

put a ring on it.

igår gifte vi bort bibliotekarsonen, hösten gick all in och visade upp sig från sin absolut bästa sida bara därför. brudparet var stiliga i matchande frisyrer och vi fick åka chartrad buss från kyrkan till festlokalen. vigseln var märkligt religiös för att höra till två ateister, med kitshig avslutning i form av uttåg till bröllopsmarschen (vilket kanske inte var menat som kitsch utan som fint och traditionellt?) . bra variation på talen som bland annat lovprisade bibliotekarsonens bildning och utnämnde hans brud till yoko. och så höll en lite obehaglig tioåring ett som hade en konstig utläggning som ingen hängde med i och som slutade med att "er kärlek är som en eld som kan bränna upp två talibaner". därmed har "talibantalet" helt ändrat innebörd för mig.
hade biblioteksbästisen som bordsdam och danspartner. han var alla känslorna på en och samma gång. vi ägde dansgolvet och vilket folk kom fram och sa ideligen. halv ett skrek vi till varandra att vi skulle dansa i tre timmar till. fem över ett stängdes musiken av. men då hade vi betat av såväl brudvals som bugg, interpetive dance, sjunga-med-och-välta-runt, nån sorts charlston samt hoppa- upp-och-ner-på-stället-i-extas över it takes a fool to remain sane och a rush and a push och dröp av svett så det var väl okej ändå. jag hade lite glömt bort känslan av att koka bort på ett dansgolv för att sedan gå ut och svalka sig i minusgrader. den känslan.
biblioteksbästisen slog också fast att jag minsann visst var lika mycket romantiker som han, annars skulle jag omöjligt kunna uppskatta the ark.

team y och jag.

så, y jobbar på min förskola den här hösten. peppade enormt mycket på detta, men ja. det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. eller jag fattar inte riktigt hur jag tänkte. det är ju inte som att vi hinner ses. i snitt ses vi kanske fem minuter om dan. men i morgon. imorgon ska hon, pga diverse operationer/lunginflammationer/50årsdagar/förkylningar/bankärenden, jobba på min avdelning hela dagen!
är sjukt peppad + nervös inför detta! det känns lite som att hon ska titta på mig när jag jobbar och döma varje tonfall, som jag måste topprestera i alla moment. är också sjukt nervös över att vi typ inte ska jobba bra tillsammans. bitterheten isåfall.

annars då?

i fredags hade vi planeringsdag vilket i mitt fall betydde att jag uppviglade en mindre revolution. vi får väl se om det är glömt efter helgen eller om det håller sig ända till nästa apt.
igår köpte jag en hink honung (tre kilo) och plockade två korgar svamp (10 kilo). och så köpte jag vinglas, så nu får nån ta och komma och dricka upp all den här himla alkoholen som ligger och skräpar.
jag är så himla trött hela tiden. alla säger att inte är konstigt med tanke på omständigheterna men jag var trött redan innan omständigheterna. jag har varit alla sorters trött. dels trött som i sömning. dels trött som i slut/utmattad/utschasad. dels trött som i less. lessheten har gått över. jag insåg inte att jag var less förrän jag slutade vara det, kom ut på andra sidan osv. nu har jag nästa glömt att jag någonsin var less.
nu ska jag sova.

en mamma är alltid en mamma.

oavsett om man känner henne eller inte.

instämmer föregående talare.

det värsta som finns är ju när nån säger jag tycker precis som du och sedan fyller i med nånting som är exakt motsatsen, utan att den fattar det själv.

hands look at my hands they are my mothers hands.

dagens/veckans/höstens soundtrack.

jinx.

man tycker ju att man borde veta bättre än att säga saker som det här kommer bli den bästa hösten någonsin osv.

sämsta kombon.

finne i näsan + snorig.

hehe, man kan tydligen inte göra mer än tre hjärtan på bloggen för då tror den att det är htlm-kod som betyder att all följande text ska sorteras om och placeras i bokstavsordning! hemskt skoj!
och oläsligt.
det oläsliga ska väl vara såhär ungefär:
"sen quizade vi med my och sandra och fanny på emmas popklubb. vår game plan var att krossa niklas men även om totalt samförstånd infann sig inför vilket band som åsyftades när vi gemensamt tänkte oss osofta souliga killar med tofs och sortarmössa och nån beige affisch så räckte inte det för att ta oss hela vägen till victory town. sen skulle jag bara önska en låt innan jag gick hem, men det låten ledde till dansgolv och sen fick jag låt-önskar-feeling och stannade istället på dansgolvet tills det stängdes. "

fibes, oh fibes!

efter kalaset igår tog jag min drake/grip/panter-tatuering och åt middag med hanna. det var fint och gott.
<3 affisch="affisch" att="att" band="band" bara="bara" beige="beige" dansgolv="dansgolv" dde="dde" de="de" den="den" det="det" dryga="dryga" emmas="emmas" en="en" ett="ett" fan="fan" fanny="fanny" fantastiskt="fantastiskt" fick="fick" floff="floff" flox="flox" fou="fou" gameplan="gameplan" gick="gick" gonblick="gonblick" hem="hem" innan="innan" inte="inte" jag="jag" killar="killar" klubb.="klubb." krossa="krossa" l="l" ledde="ledde" med="med" men="men" my="my" n="n" namn="namn" nbsp="nbsp" nd="nd" ngde.="ngde." niklas="niklas" nska="nska" nskar-feeling="nskar-feeling" nskningen="nskningen" och="och" om="om" osofta="osofta" oss="oss" p="p" quizade="quizade" r="r" rst="rst" s="s" samf="samf" sandra="sandra" sen="sen" skiva="skiva" skulle="skulle" som="som" sotarm="sotarm" souliga="souliga" ssa="ssa" st="st" stannade="stannade" t-="t-" t="t" till="till" tills="tills" tofs="tofs" tog="tog" totalt="totalt" town.="town." typ="typ" under="under" v="v" var="var" ven="ven" vi="vi" victory="victory" vilket="vilket">idag har jag varit på huddinge. det fyller mig med ett oväntat lugn. hanna och jag pratade om den irrationella oron vid minsta antydan till något eventuellt skulle kunna gå lite fel, och det är så märkligt att jag inte känner någon oro nu. när det skulle vara rationellt. kanske är det en försvarsmekanism tänker jag, är tacksam för hur psyket funkar isåfall. eller så har bara min mamma en lugnande effekt på mig. oerhört barnsligt, eller precis så som det ska vara, jag vet inte.

treårskalas

berättelse från min mammas barndom/ generationen som inte åker till akuten.

mamma, min moster och min mormor är på någon bjudning. mamma sitter på en stol i köket, i mormors knä. hon är liten, fyra år kanske. eftersom hon sitter i knät kommer hon upp en bit. i jämnhöjd med bordsskivan. värdinnan slamrar med kaffekoppar och så vidare. hon tar kaffepannan från spisen, just som någon kommer in och frågar henne något. värdinnan ställer ner kaffepannan, håller i den men låter den vila  lätt mot underlaget under ordväxlingen, som pågår en halv minut kanske. när samtalet är slut lyfter hon pannan från vad hon tror är bordet. men i själva verket lyfter hon den från min mammas knä. min mammas fyraåriga knä. på min mammas fyraåriga knä har den kokheta kaffepannan stått i en halv minut. mamma har inte sagt ett ljud. och hon säger inget under hela bjudningen. först i trappen på väg därifrån börjar hon gråta.
man kan fortfarande se märket efter kaffepannan.

det sämsta med att vara vuxen är att oroa sig för sina föräldrar.
vilket man kanske gjorde som barn också. men på ett helt annat sätt.och det här vuxna sättet är sämre. värre.

löjligast av allt är att jag var så otroligt upprörd när jag vaknade.

drömde en så himla LÖJLIG dröm. en unge som jag precis skolat in skulle sluta på förskolan och istället börja på den som låg brevid. jag ba WHAT? och föräldern ba ja, men vi tycker den förskolan verkar bättre, dom gör fler utflykter.
blir så himla trött när mitt undermedvetna är så här uppenbart! detta simlpa lilla hopkok på verkliga händelser som inträffat under senaste tiden. unge jag kämpat med flyttar (obs! men BYTER inte förskola för att nån annan verkar bättre, har aldrig hänt, det brukar vara the other way around) projicerat på nyinskolade kids, hela scenen utspelade sig i en sandlåda med exakt samma uppsättning föräldrar och barn som de jag sist såg innan jag gick från jobbet i fredags och så denna kritik om att vi inte gör fler utflykter. den enskilt vanligaste synpunkten som förs fram av föräldrarna. inte så att nån brukar hota med att ta sina barn någon annanstans p g a detta, men det återkommer gång på gång och det verkar också vara det som är mest värt i föräldrars ögon. att man varit på utflykt. och nu senaste veckan när vi gått igenom förskoleenkäten så har vi skämtat om att de som uttryckt missnöje under det här med att framföra sina åsikter antagligen är de som inte fått gehör för att få in mer utflykter.
urlöjlig dröm!

inskolning a k a anything goes

ett barn somnar i min famn. så fort jag försöker lägga ner henne vaknar hon. så hon får sova i min famn tills hennes pappa kommer och hämtar henne.

ett barn står i mitt knä vid matbordet. äter knäckemacka genom att bryta den i små små bitar som hon radar upp på min högra axel innan hon stoppar dom i munnen.

ett barn vill inte ligga på sin madrass och får istället vara i min famn. jag lägger mig ner, med honom i famnen, för att samtidigt kunna lägga en lugnande hand på huvudet på ett annat barn som hulkar bredvid mig. barnet i min famn kravlar sig över mig och somnar på min ansikte snorandes i mitt öra.

häxor, läxor och dödliga lektioner.

alltså rutavdrag för läxhjälp? skjut mig!

föreslår istället avdrag av läxor. rakt av.

den barngrupp man förtjänar.

stormen. jag älskar den men den gör mig matt. och otillräcklig. när vi hade handledning förra veckan frågade vår handledare vad som var roligast just nu. jag och mina kollegor tittade med suckande blickar på varandra och så sa jag att det roligaste just nu är att våra gamla barn leker så himla bra med varandra och är så fina mot sina nya kompisar. det är jag oerhört tacksam för, för de nya barnen kräver mycket av oss. k började lista de som kräver en vuxen, alltså som upptar en pedagogs fulla uppmärksamhet. vi kom upp i fyra stycken. och vi är tre pedagoger. så ja, det är sjukt roligt (och skönt) att de äldre barnen är så bra kompisar.
och så pratade vi om massa annat och att dokumentera och vad som är pedagogisk dokumentation och hur vi kan göra det så lätt för oss som möjligt och om våra lekgrupper och att leka ihop barnen med varandra och befästa det genom dokumentationen. och då stirrade vår handledare på oss och sa att det är väl inte så himla konstigt att era barn leker bra tillsammans om ni under hela förra året jobbat så fokuserat och medvetet med att de ska leka bra tillsammans.
och sen sa hon som hon alltid säger, och jag brukar tycka att det låter ganska hårt, men nu kändes det som kredd och beröm. man får den barngrupp man förtjänar.